Lagutskottet» Utlåtande N:o 16
Utlåtande 1894:LU16
Lagutskottet» Utlåtande N:o 16.
5
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 februari 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.
Reservation
af herrar F. Andersson och P. G. Petersson.
N:o 16.
Ank. till Riksd. kansli den 27 februari 1894, kl. 12 midd.
Utlåtande, i (inledning af väckt motion om skrifvelse till Kongl.
May.t med begäran om utarbetande och framläggande af
förslag till lag i syfte att gift person ej må utan andre
makens samtycke ingå borgen.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till lagutskottets behandling
hänvisad motion, n:o 122, hemställer herr B. P. Ersson, med hvilken herrar
Ollas A. Ericsson och S. M. Olsson instämt,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t måtte låta
utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till lag, hvarigenom den ene
6 Lagutskottets Utlåtande N:o 16.
maken förpligta^ att vid ingående af sådan borgensförbindelse, som kan
leda till afhändande af boets egendom, inhemta den andre makens samtycke.
Till stöd för motionen anföres:
De inskränkningar, som allmän lag innehölle i fråga om den ene
makens rätt att utan den andres samtycke afyttra fast egendom, hade gifvetvis
det lofliga syfte att från lättsinnig förskingring skydda de egodelar,
som utgjorde den ekonomiska grundvalen för familjens existens. Men denna
grundval kunde äfven på andra sätt hotas. Ett af dessa sätt, och kanske
till sina verkningar det mest ödesdigra, vore det obetänksamma iklädandet
af borgensförbindelser. Här behöfde ej mer än påpekas, huru ofta eu
bergad eller till och med förmögen familj sett sitt välstånd falla i grus i
följd af en borgen, som vid iklädandet hetats vara en formalitet, men som,
då dess fullgörande helt oväntadt utkräfdes, befunnits öfverstiga familjens
tillgångar eller dess förmåga att betala. Om här i landet funnes en statistik
öfver konkurser med uppgift om deras orsaker, skulle det snart visa sig,
att ett alldeles oväntadt stort antal af dylika katastrofer medelbart eller
omedelbart läte sig hänföras till förluster genom borgen.
Nu vore det emellertid kändt, att dels många fall gåfves, der borgen
inginges lättsinnigt och utan tanke på framtiden, och att dels i andra fall
dess orsak vore att söka i allt för stor undfallenhet gent emot enträget
pockande affärsvänner och bekanta. Klart vore, att vid många dylika tillfällen
ett välbehöfligt rådrum till besinning skulle gifvas en möjligen allt
för obetänksam eller undfallande husfader, om det enligt lag ålåge honom
att för borgens ingående inhemta hustruns samtycke. Till skydd för familjens
egendom vore detta lika önskligt, som att hustruns samtycke inhemtades
till afhändande af fast egendom, och borde för öfrigt anses såsom
eu naturlig följd af detta senare förbehåll.
Det ville alltså synas, som om en dylik reform borde rätt väl svara
mot den utveckling det allmänna rättsmedvetandet nu hunnit. Men såsom
förhållandena nu stälde sig, vore vårt affärslif i ganska väsentlig grad fotudt
på borgenssystemet. Hvarje modifikation deraf, vare sig mer eller mindre
omfattande, grepe in i en mängd ekonomiska förhållanden, ofta af högligen
invecklad natur. För den skull tilltrodde motionären sig icke att sjelf utarbeta
ett förslag till borgenssystemets begränsning i här antydda afseende,
utan torde ett dylikt förslag med all nödig omsigt böra förberedas af sakkunnige
fackmän. -
Utskottet anser det visserligen vara önskvärdt, att hustrus andel i
boet bättre än för närvarande är förhållandet tryggas mot eu lättsinnig
Lagutskottets Utlåtande N:o 16.
7
förvaltning af boets angelägenheter, men, i likhet med hvad utskottet vid
1890 års riksdag, då en motion i enahanda syfte'' förevar till behandling,
yttrade, finner utskottet ett lagstadgande af sådant innehåll, som motionären
föreslagit, utan tvifvel medföra betydande praktiska olägenheter. För
att borgen, tecknad af en man, skulle kunna godkännas såsom säkerhet,
skulle nemligen erfordras tillförlitlig upplysning, huruvida han vore gift
eller ej. Härtill kommer, att det föreslagna stadgandet, om. det blefve
upphöjdt till lag, utan tvifvel skulle mången gång medföra, att den borgensförbindelse,
som af mannen begärdes och af hvilken icke någon fördel för
det gemensamma boet vore att förvänta, blefve undertecknad jemväl af
hustrun, då på sådant sätt bevis om hennes samtycke dertill lättast kunde
åvägabringas. I sådana fall blefve hustruns ställning vida sämre än nu
är förhållandet, då hon är skyddad genom stadgandet ill kap. 2 § giftermålsbalken,
enligt hvilket hustrun icke svarar för sådan gäld, som tillkommit
genom mannens särskilda »vållande och förgörelse».
På grund af dessa skäl och då utskottet för öfrigt föreställer sig,
att genom den af motionären föreslagna inskränkningen i rättighet för man
att ingå borgen motionens syfte i allt falk icke skulle vinnas, då ju en man
utan hustrus samtycke skulle ega att utfärda skuldebref och å vexel ikläda
sig betalningsskyldighet, samt följaktligen, om motionen bifölles, torde inträffa,
att den, som ville förhjelpa annan till erhållande af lån, i stället för
borgen lemnade honom eu af sig utgifven revers eller vexel, af hvilka
handlingar den lånesökande i regel torde anses vara lika betjent, får utskottet
hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.
Stockholm den 27 februari 1894.
På lagutskottets vägnar:
L. ANNERSTEDT.