Lagutskottds Utlåtande N:o 43 (Utlåtande 1895:LU43 Lagutskottet)

Lagutskottds Utlåtande N:o 43.

N:r 43.

Ank. till Riksd. kansli den 26 april 1895, kl. 1 e. m.

Lagutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad
lydelse af 9, 11 och 14 i förordningen om kommunalstyrelse
i Stockholm den 23 maj 1862.

Ofvan omförmälda paragrafer i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm den 23 maj 1862 hafva följande lydelse:

$5 9. En hvar svensk undersåte, som är medlem af kommunen samt
enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt, är, med iakttagande
af de närmare bestämmelser och inskränkningar, som §§10 och 11 innehålla,
berättigad att i val af stadsfullmägtige deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

(j 11. Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som står under
annans husbondevälde, som sin egendom till borgenärer afträdt och ej visat
sig vara från deras kraf lagligen fri, som är för nesligt brott tilltalad, dömd
eller under framtiden stöld, eller som genom domstols beslut förklarats
medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig att inför rätta föra annans
talan, må ej valrätt utöfva; och ej heller må den, som för oguldna stadsutskylder
häftar, i valet deltaga.

jj 14. Stadsfullmägtig kan endast den vara, som uppnått 25 år och,
enligt hvad här ofvan finnes stadgadt, sjelf valberättigad är.

Bill. till Rilcsd. Prat. 1835. 7 Samt. 26 Höft. (N:o 43.)

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Uti en vid sistlidet års riksdag inom Andra Kammaren afgifven motion
hemstälde herr O. Eklund, att §§11 och 14 i ofvan berörda förordning
måtte erhålla följande ändrade lydelse:

§ 11. Den, som är för. nesligt brott dömd eller under framtiden
stäld eller som genom domstols beslut förklarats medborgerligt förtroende
förlustig, må ej utöfva valrätt; och ej heller må den, som för oguldna
stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke uppnått tjugufem
års ålder, som icke råder öfver sig och sitt gods, som sin egendom till
borgenärer afträdt och ej visat sig från deras kraf lagligen fri, som förklarats
ovärdig att inför rätta föra andras talan, och ej den, som sjelf icke
röstberättigad är.

Med ifrågavarande framställning afsåg motionären sålunda, dels att en
persons blotta tilltalande för nesligt brott eller den omständighet, att han
stode under annans husbonde välde, icke vidare skulle utgöra hinder för utöfvande
af rösträtt vid val af stadsfullmägtige, och dels att åtskilliga andra
i § 11 angifna disqvalifikationer väl fortfarande skulle verka såsom sådana
i fråga om valbarhet, men icke beträffande rätten att deltaga i val af stadsfullmägtige.

I det utlåtande, utskottet afgaf öfver ofvan omförmälda motion —
hvilken af utskottet behandlades gemensamt med eu annan, likaledes inom
Andra Kammaren väckt motion, afseende bland annat sådan ändring i samtliga
kommunalförfattningar, att en persons ställande under tilltal för trött,
som medförde förlust af medborgerligt förtroende, icke skulle förringa hans
valbarhet till kommunala befattningar — anförde utskottet, hurusom samma
skäl, som fÖranledt den af Riksdagen beslutade ändringen i 26 § riksdagsordningen,
jemväl borde föranleda den ändring i kommunallagarnas bestämmelser
angående behörighet att emottaga de kqmmunala uppdrag, som omförmäldes
i de af motionären anförda lagrum, att obehörighet inträdde icke
redan vid åtal för brott, som medförde förlust af medborgerligt förtroende,
utan först sedan af domstol förlust af sådant förtroende blifvit ådömd den
tilltalade, dervid likväl obehörighet inträdde, ändock att utslaget ej vUnnit
laga kraft.

Den i kommunallagarna använda beteckningen nesligt brott syntes utskottet
vidare böra utbytas mot den i strafflagen derför använda benämningen
»brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende».

Beträffande motionen i öfrigt, delade utskottet motionärens åsigt om
olämpligheten af det — för öfrigt otydliga — särskildt för Stockholm upp -

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

tågna stadgandet, att den, som stode under annans husbondevälde, saknade
valrätt, i följd hvaraf enligt utskottets åsigt detta stadgande borde uteslutas.

Ofriga ifrågasatta ändringar i förordningen om kommunalstyrelse i
Stockholm, i syfte att i fråga om valrätt bringa denna förordning i full
öfverensstämmelse med förordningen om kommunalstyrelse i öfriga rikets
städer, syntes deremot utskottet icke vara af behofvet påkallade, helst motionären
underlåtit att väcka förslag om ändring i 9 § af förstberörda förordning,
samt alltså, äfven om motionärens förslag bifölles, olikformighet
uti förevarande afseende i allt fall skulle qvarstå mellan nämnda förordningar.

På sålunda anförda skäl hemstälde utskottet, att 11 § i ofvan berörda
förordning mätte gifvas följande lydelse:

Den, som ej råder öfver sig och sitt gods, som sin egendom till borgenärer
afträdt och ej visat sig vara från deras kraf lagligen fri, som är
förlustig medborgerligt förtroende eller genom utslag, hvilket ännu icke
vunnit laga kraft, är dömd till förlust af sådant förtroende, som är stäld
under framtiden för brott, hvilket medför nämnda påföljd, eller som är förklarad
ovärdig att inför rätta föra andras talan, må ej valrätt utöfva; Och
ej heller må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet deltaga.

Denna hemställan blef af båda kamrarne bifallen; och anmälde Riksdagen
i skrifvelse den 10 maj 1894, att Riksdagen för sin de! antagit en
lag i ämnet af nyss angifna innehåll.

Vid anmälan af ärendet den 31 december sistlidet år fann emellertid
Kongl. Maj:t icke skäl att godkänna Riksdagens förslag.

Under erinran om hvad sålunda förekommit har herr Eklund vid
innevarande riksdag, i en inom Andra Kammaren afgifven, till lagutskottet
öfverlemnad motion, n:o 145, föreslagit:

att Riksdagen för sin del måtte besluta, att §§ 9, 11 och 14 i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm af den 23 maj 1862 måtte
erhålla följande ändrade lydelse:

§ 9. En hvar välfräjdad svensk undersåte, som är medlem af kommunen
samt enligt § 40 förbunden att till densamma erlägga skatt, är, med
iakttagande af de närmare bestämmelser, som §§10 och 11 innehålla, berättigad
att i val af stadsfullmägtig deltaga.

Enahanda rättighet tillkommer bolag.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

§ 11. Ej må den, som för oguldna stadsutskylder häftar, i valet
deltaga.

§ 14. Stadsfullmägtig kan ej den vara, som icke nppnått 25 års

ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej den, som all sin

egendom till borgenärer afträdt och icke, på sätt lag förmår, visa gitter, att
han från deras kraf fri är; ej den, som är för nesligt brott tilltalad eller

under framtiden stäld; ej heller den, som genom domstols beslut förklarats

medborgerligt förtroende förlustig eller ovärdig inför rätta föra annans talan,
och ej den, som icke sjelf röstberättigad är.

Till stöd för sin nu föreliggande framställning anför motionären —
efter att först hafva lemnat en jemförande redogörelse för gällande bestämmelser
om valrätt och valbarhet så väl i stadskommuner i allmänhet som i
hufvudstaden — hufvudsakligen följande.

Af de anförda §§ framginge, att i förordningen om kommunalstyrelse
i rikets städer i allmänhet uppdroges en bestämd skilnad emellan dem, som
egde valrätt, och dem, som vore till stadsfullmägtige valbara, medan i förordningen
om kommunalstyrelse i Stockholm valrättsvilkoren vore lika med
valbarhetsvilkoren.

Det kunde icke gerna vara annat än ett förbiseende, att så väsentliga
olikheter i bestämmelserna angående valrätt kommit att finnas i de olika
kommunalförfattningarna, olikheter, som kunde medföra, att af två personer
i precis lika omständigheter i öfrigt den ene, boende i Stockholm, saknade
rösträtt och den andre, boende i en landsortsstad, egde sådan, samt
att, om de båda bytte vistelseort, den rösträttslöse vunne valrätt, under det
att den andre förlorade sin.

Alldenstund den s. k. politiska rösträtten vore beroende af den kommunala,
blefve olikheten» än mera i ögonen fallande och orättvis; ty om
man också skulle anse tillåtlig^ att det funnes olika vilkor för kommunal
rösträtt i olika städer i samma land, kunde man väl aldrig anse det rätt
och billigt, att olika vilkor vore uppstälda för erhållande af politisk rösträtt
i olika städer. En sådan olikhet existerade faktiskt i Sverige, tack
vare den undantagslagstiftning, som i fråga om kommunal rösträtt gälde i
Stockholm.

Oafsedt dessa synpunkter funnos andra, som talade för en förändring
af de angifna §§ i förordningen om kommunalstyrelse i Stockholm, nemligen
svårigheten för vederbörande myndigheter att hålla reda på alla de
personer, som möjligen skulle hänföras under de olika kategorier, som §11
angåfve. Kändt vore också, i huru ringa grad det lyckats Stockholms

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

magistrat att åstadkomma korrekta vallängder. Det vore icke gerna möjligt
att i en så stor stad som Stockholm hålla reda på alla valmäns, särskilt
deras, som inflyttat från landsorten, föregående affärsställning. Derför inträffade
också, att personer, som i landsorten gjort konkurs, sedan de inflyttat
till Stockholm, deltoge i val och dertill ansåge sig vara i sin goda
rätt, under det att stockholmaren, som råkat ut för samma öde måhända för
många år sedan, icke, ehuruväl han ordentligt betalade sina kommunalutskylder,
finge deltaga i de kommunala valen.

Då förslaget om förändring jemväl i lydelsen af § 9 hade tillkommit
för att undgå den invändning, lagutskottet, på sätt ofvan är omförmäldt,
rigtat mot motionärens framställning vid nästlidet års riksdag, och för att
undvika rubbning i paragrafernas nummerföljd, hade i 11 § i motionärens
förslag bibehållits bestämmelser derom, att den, som häftade för oguldna
stadsutskylder, icke vore berättigad att deltaga i val af stadsfullmägtig.

Motionären har visserligen ur sitt förslag från förra riksdagen återupptagit
uteslutandet af nu gällande bestämmelse, att den, som står under
annans husbondevälde, icke är behörig att deltaga i val af stadsfullmägtige.
Men hvad angår den andra frågan, hvari förra Riksdagens lagutskott jemväl
tillstyrkt ändring i 11 § af förevarande författning, eller att en persons
blotta tilltalande för vanfräjdande — nesligt — brott icke vidare borde
betaga honom rätten att välja och sjelf väljas till stadsfullmägtig, har motionären
bibehållit detta stadgande oförändradt i fråga, om vilkoren för
valbarhet. Att Riksdagen nu skulle vidtaga . en lagändring, deri qvarstode
oförändrad en bestämmelse, hvars borttagande förra årets Riksdag beslöt,
har synts utskottet så mycket mindre vara lämpligt, som frågan om borttagande
af enahanda disqvalifikationsgrund i afseende å valbarhet till riksdagsman
utgör föremål för ett nu Infilande grundlagsändringsförslag.

Utskottet föranlåtes derför hemställa,

att herr Eklunds ifrågavarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.

Stockholm den 23 april 1895.

På lagutskottets vägnar:

L. ANNERSTEDT.

Bill. till liihsd. Vrot. 1895. 7 Sami. 26 Höft.

Lagutskottets Utlåtande N:o 43.

Reservation

af herr E. Svensson, hvilken ansett, att utskottet bort tillstyrka ifrågavarande
motion.

Herrar F. Andersson och Erickson hafva begärt få bär antecknadt, att
de icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.

STOCKHOLM, IDUNS TRYCKERI AKTIEBOLAG 1895.