Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 29 (Utlåtande 1879:LU29 Lagutskottet)

Lag-Utsleottets Utlåtande N:o 29.

N:o 29.

Ant. till Riksd. Kansli den 22 April 1879, kl. 6 e. w.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om stadgande
af förmånsrätt för frakt, som förvaltning af
jernväg i följd af samtrafik uppburit för annan jernvägs
räkning.

I det förslag till lag om inteckning i jernväg och i sammanhang*
dermed erforderliga författningar, som af den dertill utaf Kongl. Maj:t
förordnade komité afgifvits den 10 Febrnari 1879, föreslogs, bland annat,
sådant tillägg till 17 kap. 7 § Handelsbalken, att frakt, som förvaltning
af jernväg i följd af samtrafik uppburit för annan jernvägs
räkning, skulle, der ej frakten stått inne längre än fyra månader, ur
gäldenärens lösa egendom uttagas med förmånsrätt efter hvad i öfrig!
uti nämnda § funnes upptaget.

I den vid förslaget fogade promemoria hafva komiterade motiverat
detta sitt förslag påföljande sätt. Dådet af komitén afgifna förslag till
lag angående inteckning i jernväg åsyftade att tillförsäkra vissa borgenärer
företrädesrätt till betalning ur jernvägen med dertill hörande rörlig
materiel och inventarier, hade derigenom för en icke solvent jernvägsegares
öfrige borgenärer utsigten att ur gäldenärens tillgångar erhålla
godtgörelse för sina fordringar blifvit i motsvarande grad minskad.
De, hvilka inläte sig i affär med en jernvägsegare utan att för sina
fordringar erhålla någon företrädesrätt till betalning, visste emellertid,
hvilket äfventyr de i sådant afseende löpte, och skulle säkerligen ej
Bill. till Riksd, Prof. 1879. 7 Sami, 17 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

underlåta att på annat sätt skaffa sig garantier för sina fordringars
utbekommande. Det funnes dock ett slag af fordringar, med afseende
å Indika särskilda skäl, hemtade företrädesvis ur synpunkten af ett
allmänt intresse för jernvägstrafikens ändamålsenliga anordnande, syntes
komiterade tala för att desamma icke i följd af den nya lagstiftningen
om inteckning i jernväg försattes uti eu i jemförelse med de
nuvarande förhållandena alltför mycket försämrad ställning. Såsom bekant
vore, underhölle de olika jernvägarne med hvarandra en samtrafik,
hvarigenom för passagerare och gods, Indika befordrades mellan
stationer på olika jernvägar, afgifterna icke erlades särskild! för
hvarje jernväg, utan uppburos för hela väglängden på ett ställe, hvarefter
den jernvägsförvaltning, som uppburit frakten, deraf utbetalade
till den eller de andra jernvägsförvaltningarne hvad på dem belöpte.
Enligt hvad allmänneligen här i landet iakttoges, verkstäldes de af
samtrafiken föranledda liqvider mellan jernvägarne, så snart räkningarne
deröfver för hvarje månad hunnit uppgöras och granskas. Af
hvilket stort gagn för den allmänhet, som begagnade jernvägarne, en
dylik samtrafik och uppbörd på ett ställe af fraktafgifterna måste vara,
vore lätt att inse, och det allmänt erkända behofvet deraf hade äfven
gjort samtrafikens underlättande och utveckling till en af de angelägnaste
omsorger för en jernvägsförvaltning. De fordringar och skulder,
som uppkomme mellan jernvägarne i följd af samtrafiken, vore ock af
skiljaktig beskaffenhet från en jernvägs vanliga fordringar och skulder.
De förra grundade sig derpå, att den ena jernvägen utöfvade ett
slags ombudsmannaskap för den andra, i följd hvaraf den förra uppbure
medel för den senares räkning. Det vore kändt, att den ena jeruvägens
rörliga materiel användes i samtrafik på den andra jernvägen,
och ingen ifrågasatte, att icke, om en jernvägsegare försattes i konkurs,
den å hans jernväg vid tillfället befintliga rörliga materiel, som tillhörde
annan jernväg, skulle till denna utlemnas. Kunde man tänka
sig, att vid uppbörden af frakt kunde tillgå på det sätt, att hvad som
uppbars för annan jernvägs räkning genast frånskildes och förvarades
särskildt på ett sätt, som tydligen utmärkte, att medlen tillhörde en
annan, skulle väl ock i följd af stadgandet i 17 kap. 2 § Handelsbalken
egaren till dylika medel vara skyddad derför att den frakt, som
vore intjenad på hans jernväg, komme att användas till betalning af
en annan jernvägsegares skulder. Men då ett sådant särskiljande af
dessa medel af praktiska skäl vore outförbar!, syntes det förefinnas
tillräckliga skäl att medelst en i lag stadgad förmånsrätt bereda de i
följd af samtrafik uppkommande fordringar ett skydd, som eljest icke

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

kunde vinnas utan att tillskynda den allmänhet, som af samtrafiken hemtade
fördel, väsentliga olägenheter. Af sådan anledning hade komitén
föreslagit förmånsrätt för samtrafiks-fordringar. Då den panträtt i den
fasta egendomen, som inteckningen medförde, icke syntes böra stå tillbaka
för den tysta förmånsrätt, som blifvit tillagd frakt, som jern vägsförvaltning
för annan jernväg^ räkning uppburit, hade förmånsrätten
för nämnda fordringar blifvit inskränkt till gäldenärens lösa egendom,
och äfven den förmånsrätt i viss lös egendom, som blifvit förbunden
med inteckningen, hade antagits utan olägenhet kunna ställas framför
den samtrafiks-fordringarne tillkommande rätt, enär denna senare skulle
omfatta all lös egendom, således äfven kontanta tillgångar, utestående
fordringar och inventarier eller förråd af förbrukningsartiklar, såsom
kol, ved, oljor in. in. De tillgångar af sistnämnda beskaffenhet, hvilka
alltid måste antagas förefinnas hos en jernväg, skulle tvifvelsutan lemna
full tillgång till betäckande af samtrafiks-fordringarne, hvilka ej kunde
i följd af de månadsvis skeende uppgörelserna hinna uppgå till några
mycket stora belopp. För att förekomma uppgörelsernas fördröjande
hade komitén dessutom tillagt den bestämmelse, att fordran ej skulle
hafva stått inne längre än fyra månader. Det åsyftade stadgandet hade
komitén ansett lämpligen kunna åstadkommas medelst ett tillägg till
7 § i 17 kap. Handelsbalken.

Sedan vid granskning af komiterades förslag i Högsta Domstolen,
Högsta Domstolens fleste ledamöter funnit det icke vara afbehofvet
påkalladt, att, på sätt förslaget innehölle, för fraktfordran i följd
af samtrafik tillskapa en ny förmånsrätt, faun Ivongl. Magt, då derjemte
den af komiterade ifrågasatta förmånsrätten icke stode i något
oskiljaktigt sammanhang med frågan om inteckning i jernväg till säkerhet
för fordran, att frågan om förmånsrätt för sauitrafiksmedel icke
för det närvarande borde föranleda till någon framställning till .Riksdagen,
utan bestämmelserna derom ur förslaget uteslutas.

Uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion,
N:o 129, har nu Herr 0. B. Themptander, under åberopande af komiterades
af Utskottet ofvan omförmälda motiv, och då vissa af de betänkligheter,
komiterades förslag i denna del mött, kunde anses häfda,
derest den af några ledamöter i Högsta Domstolen ifrågasatta nedflyttningen
af förmånsrätten iakttoges, hemstält, “att under förutsättning,
det Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag rörande inteckning i
jernväg vunne Riksdagens bifall, Riksdagen jemväl må besluta, att i
17 kap. Handelsbalken på lämpligt ställe införa ett stadgande derom,
att frakt, som förvaltning af jernväg, i följd af .samtrafik, uppburit för

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

annan jernvägs räkning, må med förmånsrätt utgå ur gäldenärens lösa
egendom, der ej frakten stått inne längre än fyra månader.“

Lika med motionären och på de af komiterade anförda skäl finner
Utskottet det vara af vigt, att, derest Riksdagen nu beslutar eu
lag om inteckning i jernväg, Riksdagen samtidigt för sin del för samtrafiksmedel
beslutar en förmånsrätt, hvilken Utskottet anser lämpligen
böra sättas näst efter den, 17 kap. 11 § Handelsbalken nu innehåller,
samt då ock kunna utan olägenhet utsträckas till all gäldenärens
egendom; och får Utskottet derföre, under förutsättning, att en
lag om inteckning i jernväg varder af innevarande Riksdag beslutad,
hemställa,

att Riksdagen ville för sin del antaga följande
förändrade lydelse af 17 kap. 11 § Handelsbalken:

1 Mom. Derefter skola, utan förmånsrätt sig
emellan, gäldas: kyrkors, fattigkassors och socknemagasiners
fordringar hos deras föreståndare; Kronans,
Rikets Ständers, städers och allmänna af Konungen
stadfästade kassors, penningeverks och inrättningars
fordringar hos de tjenstemän, som äro satte
att deras inkomster uppbära, för hvad af sådan uppbörd
hos dem innestår; så ock fordringar i öfrigt
hos Kronans embets- eller tjenstemän för egendom,
som desse, i och för embete eller tjenst, emottagit.

2 Mom. Sedan uttages frakt, som förvaltning
af jernväg, i följd af samtrafik, uppburit för annan
jernvägs räkning, der ej frakten stått inne längre än
fyra mdnader.u

Stockholm den 22 April 1879.

På Utskottets vägnar:
Ii. G. v. GEGERFELT.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 29.

Reservationer:

af Herr von Gegerfelt: “Enär den så kallade samtrafiken säkerligen
hädanefter som hitintills borde kunna på ändamålsenligt sätt ordnas
utan den ifrågastälda förmånsrätten, hvilken, om den ej erhölle högre
plats i förmånsrättsordningen än Utskottet föreslagit, skulle lända fordringsegarne
till föga gagn, har jag, jemväl med afseende å Högsta
Domstolens i ämnet afgifna yttrande och Kongl. Maj:ts deraf föranledda
beslut att icke göra frågan till föremål för nådig proposition,
ansett motionen böra lemnas utan bifall

af Herrar Lindgren och Sundell, som ansett Utskottet hafva bort
afstyrka infall till motionen;

af Herr Grefve Mörner: “Då de uppbörder af medel som i följd af
samtrafik kunna uppkomma, hafva sin grund uti af vederbörande jernvägsstyrelser
sins emellan ingångna aftal, men jag icke kan inse hvarföre
dessa kommissionsaffärer skola tilläggas något särskilt skydd eller
förmånsrätt, får jag vördsamt hemställa att Utskottets förslag ej må
bifallas;“

samt af Herr Torpadie, som funnit ifrågavarande förmånsrätt böra
inskränkas till lös egendom och det af Utskottet till 17 kap. 11 §
Handelsbalken tillagda 2 mom. följaktligen böra lyda sålunda:

“Frakt, som förvaltning af jernväg, i följd af samtrafik, uppburit
för annan jernvägs räkning, lager sedan ut ur gäldenärens lösa egendom,
der ej frakten stått inne längre än fyra månader.“

Bill. till Riksd. Prot. 1879. 7 Sami. 17 Höft.