Lag-Utskottets Utlåtande S-.o Ö (Utlåtande 1868:LU9 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande S-.o Ö.

M:o 9.

Ank. till Riksd. Kansli d. 24 Febr. 1868, kl. a e m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphörande af
kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i skolråd,
m. fl. ändringar i Kongl Förordningen om kyrkostämma
samt kyrkoråd och skolråd.

I öfverensstämmelse med Stadgan om folkundervisningen i riket den 18
Juni 1842, som i 2 § 1 inom. innehåller, att för hvarje skoldistrikt skall finnas
en skolstyrelse bestående af “kyrkoherden, eller den prestman, hans ställe företräder,
såsom ordförande och ansvarig för det protokoll, som vid styrelsens sammanträden
föres, samt några af församlingen valde, inom skoldistriktet boende
ledamöter*4, blef i § 23 af Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862 stadgadt, att kyrkoherde, eller den hans
embete förestår, skall “i såväl kyrkorådet som skolrådet*4 vara ordförande; med
det tillägg, att pastor för särskildt tillfälle kan förordna annan prestman till
oidföiande, och att i annex- eller kapellförsamling, vid hvilken finnes anställd
särskild ständig prestman, denne skall föra ordet i skolrådet, när kyrkoherden
eller den hans embete företräder ej är i stämman tillstädes.

Redan vid sistlidne riksdag gjordes genom särskilda motioner framställning
om ändring i dessa föreskrifter, och Lag utskottet framlade, med anledning
deraf, ett förslag till förändrad lydelse af § 23 i Kyrkostämmoförordningen.
Detta förslag vann dock icke Riksdagens bifall, till följd hvaraf fråganförföll.
Den har emellertid nu åter blifvit väckt genom trenue till Lag-Utskottets
Utlåtande af Riksdagen öfverlemnade motioner, bland hviika en tillika inBih.
till Riksd. Pynt. 1868 ? Samt. 7 Häft. j

2 Lag-Utskottets Utlåtande N.-o 9.

nefattar förslag om några andra ändringar i berörda förordning. Motionerna
äro följande:

l:o Herr G. Hasselrots (N:o 18 i första motionsserien), innehållande det
förslag, att “Riksdagen måtte för sin del besluta, att 23 § i Kongl. Förordningen
om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 må erhålla följande
förändrade lydelse:

“Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,
som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild prestman finnes
anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar,
ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så många
i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som församlingen finner
lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes att å kyrkostämma
utse lämpligt antal för nit om skolväsendet kände män. I skolrådet vare dock
kyrkoherden, eller den hans embete förestår, alltid sjelfskrifven ledamot. Skolrådet
väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas antal, ordföranden
inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterna i kyrko- och skolråden väljas för fyra års tid;"

samt att “Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl.
Maj:t, derest ofvannämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, måtte täckas
att i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar i Kong]. Stadgan om
folkundervisningen i riket den 18 Juni 1842 och öfriga hithörande författningar,
som till följd af samma beslut blifva erforderliga."

2:o Herr Sven Hanssons (N:o 15 i andra serien) att Kongl. Förordningen
om kyrkostämma in. in. måtte sålunda ändras, att från första punkten i
23 § utslutas orden: “såväl —■, som skolrådet", och fjerde punkten får följande
lydelse:

"Till ledamöter uti skolrådet utser församlingen å kyrkostämma lämpligt
antal för nit om skolväsendet kände män, på enahanda sätt som om kommunalnämnd
är stadgadt; dock må i församlingen tjenstgörande prest kunna
inväljas till ledamot i skolrådet, äfven om han ej är till ledamot i kommunalnämnden
valbar. Stämman utser bland ledamöterna ordförande och vice
ordförande."

3:o Herr A. W. Wigardts (N:o 168 i andra serien), hvaruti hemställes,
att Riksdagen måtte för sin del besluta, att Kongl. Förordningen om kyrko -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9. 3

stämma m. in. må i nedannämnda paragrafer erhålla följande tillägg och förändrade
lydelse:

§ 23.

Kyikoheiden, diet den hans embete förestår, eller ock annan prestman,
som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig prestman
finnes anställd, skall han föra ordet, när kyrkoherden eller den hans
embete förvaltar ej är tillstädes. Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens
kyrkovärdar samt så många vid kyrkostämman valde, för gudsfruktan och nit
kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

■ Till ordförande och ledamöter i skolrådet eget- församlingen å kyrkostämma
utse ett lämpligt antal män, som för nit om skolväsendet kände äro.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas antal, ordföranden
inberäknad, ej understiga fem. För att, då ordinarie ledamot i kyrko- eller
skolrådet har förfall, vid kallelse tillstädeskomma, ege ock församlingen utse ett
lämpligt antal suppleanter, ej öfverstigande antalet af ordinarie ledamöter.

Skulle förfall för skolrådets ordförande inträffa, ega ledamöterna utse en
vice ordförande för tillfället. Ledamöter i kyrkorådet så väl som ordförande
och ledamöter i skolrådet väljas för eu tid af fyra år.

§ 24.

I denna § uteslutes sista punkten, sålunda lydande: “samt ej heller
kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente^,

§ 25.

Till denna § lägges ett andra moment af följande lydelse:

“Ordförande eller ledamot i skolrådet, som utan anmäldt, af skolrådet
godkändt förhinder från sammankomst sig afhåller, skall bota till skolkassan
två R:dr R:mt, och dubbelt så mycket om sammanträdet måste, i anseende till
de närvarandes fåtalighet, inställas eller upplösas. Att tillse det dessa böter
utgå tillkommer de revisorer, som granska skolans räkenskaper, och skola dessa
bötesmedel användas till belöningar åt de mest flitiga barnen.“

Utskottet, som funnit frågan om upphörande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet
till ordförandebefattning i skolråd i främsta rummet böra tagas i betraktande,
har åt detta magtpåliggande och ömtåliga ämne egnat den sorgfälligaste
Pröfning och dervid ingalunda förbisett de skäl, som kunna anföras för en dylik
sjelfskrifvenhets bibehållande.

Folkskolan hos oss har, likasom i allmänhet vårt undervisningsväsende, växt
upp på kyrklig grund och har sin rot i religionsundervisningen, hvars målsman

Lag- Uiskotteis Utlåtande JV:o'' .9.

pimsten är och måste vara. Det är derför helt naturligt, att vården af folkskolans
angelägenheter och tillsynen öfver dess verksamhet kommit att betraktas
såsom en del af prestens embetsåligganden, och att, då han företrädesvis
ansetts skyldig att fullgöra dessa uppdrag, han också fått sig i lag tillagd rättigheten
dertill. Visserligen är folkskolan icke längre en uteslutande religiös institution,
utan har tillika utvecklat sig till en läroanstalt, afsedd att åt de barn,
hvilka icke begagna sig af undervisningen i elementarläroverken, meddela de
första grunderna för en allmänt medborgerlig bildning; men religionsundervisningen
är dock och bör fortfarande vara en af dess förnämsta angelägenheter.
Enär, enligt § 10 i gällande folkskolestadga, kyrkoherde är pligtig att utöfva
en sorgfällig uppsigt öfver religionsundervisningen i skolorna, och då dertill
kommer, att presterskapet, till följd af sin bildning och sin öfvervägande intellektuela
verksamhet, synes vara i hög grad egnadt att fatta folkskolans stora
betydelse och att inom församlingen föra dess talan, så torde såsom både principielt
rigtigt och i praktiskt afseende lämpligt böra anses ett stadgande, hvarigenom
kyrkoherde eller den hans embete förvaltar förklaras vara berättigad och''
förpligtad att, på grund af sitt embete, i skolrådets öfverläggningar och beslut
taga del.

Härutaf följer dock ingalunda, att kyrkoherde bör vara sjelfskrifven
ordförande i skolrådet. Väl måste det erkännas, att de nuvarande skolrådsordföranderne
i allmänhet med samvetsgrannhet utöfvat sitt »vigtiga uppdrag,
och folkskoleinspektörernas berättelser hafva många bevis att anföra på deras
nit och verksamhet för folkundervisningens lyftande till en allt högre ståndpunkt.
De tala dock äfven om fall, då motsatsen inträffat. De uppgifva församlingar,
hvilkas pastorer, bräcklige af ålder och sjuklighet eller öfverhopade
af arbete, endast med möda förmått fullgöra sitt kall såsom själasörjare, men
det oaktadt, i anseende till inom stiftet rådande brist på yngre prestman, icke
kunnat erhålla medhjelpare: och då pastoralvården måste vara kyrkoherdens
förnämsta em betsåliggande, bör det icke väcka undran, om, vid sådant förhållande,
skolvården blifvit af honom i mer eller mindre män försummad. Det
är dock, enligt hvad inspektionsberättelserna antyda, icke blott brist på tid, som
inom en del församlingar förorsakat ett lamt handhafvande af folkskolans angelägenheter
från presterskapets sida. Sannt är att sådana fall hittills endast
undantagsvis inträffat; men denna omständighet kan, i Utskottets tanke, icke
förringa deras vigt i och för bedömandet af nu förevarande fråga. Då erfarenheten
visat, att innehafvandet af kyrkoherdebefattning'' icke allenast icke nödvändigtvis
medför de för utöfvandet af ordförandebefattning i skolråd erforderliga
egenskaper, utan till och med kan för denna sistnämnda befattnings
behöriga fullgörande blifva hinderlig^ så torde ett lagbud, hvarigenom stadgas,
att dessa båda befattningar ovilkorligen skola vara med hvarandra förenade

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

icke kunna såsom ändamålsenligt betraktas. Härom synas ej heller meningarne
vara särdeles delade, att döma efter de öfverläggningar i ämnet, som under
förra riksdagen egde rum. Meningsskiljaktigheten gälde då egentligen sättet
för de öfverklagade olägenheternas afhjelpande, och Första Kammaren fann det
lämpligaste vara ett bemyndigande åt stiftsstyrelserna att, efter skole inspektörs
och församlings hörande, annan ordförande i skolråd förordna. Denna utväg
anser dock Utskottet föga tillfredsställande. Utom det i viss mån principvidriga
deruti, att en embetsman, som fått sig genom af Kong!. Maj:t och Riksdagen
stiftad lag ålagdt att utöfva ett visst uppdrag, skulle kunna af en mellanstående
myndighet derifrån skiljas, synes det Utskottet, som skulle ett dylikt
stadgande vara särdeles egnadt att hos presterskapet framkalla missnöje
och göra dess sjelfskrifna ordförandeskap i skolråden till en ännu tyngre börda
än det redan är. Ändamålsenligare vore deremot, i Utskottets tanke, att, med
upphäfvande af berörda sjelfskrifvenhet, stadga, det ordförande i skolråd skall
genom val utses. Om kyrkoherden inom församlingen åtnjuter förtroende, och
han icke af ålder, sjukdom eller andra anledningar är urståndsätta att fullgöra
en skolrådsordförandes åligganden, blir han utan tvifvel i de flesta fall dertill
utsedd. Sker det ej, så bör detta för honom vara långt mindre sårande än
att, efter sin församlings hörande, af stiftsstyrelsen från befattningen afsättas.

Ett ytterligare skäl för sin åsigt om fördelen af skolrådsordförandes
tillsättande genom val hemtar Utskottet från den uti inspektionsberättelserna
framhållna omständigheten, att ledamöterne inom en mängd skolråd hittills egnat
endast ringa uppmärksamhet och intresse åt folkskolans angelägenheter,
emedan de tagit för alldeles afgjordt att sådant egentligen tillhörde församlingens
pastor, samt att han ensam bure ansvaret för hvad i afseende på undervisningsväsendet
försummades. Då lagen betraktar ordförandeskapet i skolråd
icke såsom ett på förtroende grundadt kommunaluppdrag, utan såsom en af
innehafvande embete beroende skyldighet, bör det icke väcka förvåning, om hos
menigheten skulle uppkomma den föreställningen, att, der pastor af en eller
annan orsak är försumlig i liandhafvandet af folkskolans angelägenheter, ingen
annan af församlingens medlemmar har skyldighet eller ens rättighet att falla
honom i embete!. Det är klart, att ett sådant, genom gällande lagstiftning underhållet
föreställningssätt icke kan bidraga till framkallandet inom församlingen
af ett lifligare intresse för folkskolans angelägenheter. Deremot skulle, i
Utskottets tanke, sådant kraftigt befordras genom att förvandla tillsynen öfver
skolans verksamhet från ett einbets- till ett kommunalbestyr, ty derigenom blefve
i lagen bestämdt uttaladt, att folkskolan är i främsta rummet en kommunens
angelägenhet, hvilken dess medlemmar ega både rättighet och pligt att sjelfve
vårda och befrämja. Genom känslan af egen magt och eget ansvar framkallas
håg och intresse för kommunens angelägenheter; genom blindt förlitande på

Lag-Utskottets Utlåtande N:o. 9.

embetstid ndigheter slappas hågen och minskas intresset. Detta är grundtanken
i hela vår kommunal lagstiftning i (ifrigt. Dessutom torde icke böra lemnas
oanmärkt den väsendtligt olika ställning till församlingen en vald skolrådsordförande
skulle intaga emot en, hvilkens myndighet grundar sig på sjelfskrifvenhet.
För att såsom skolrådsordförande verka till folkskolans gagn fordras
icke blott nit, kraft och förmåga: dertill fordras i lika hög grad att åtnjuta
förtroende. Då val ytterst grundar sig på just förtroende, men sjelfskrifvenhet
kan i sig innebära en anledning till afund och misstro, så lärer det med temlig
visshet kunna få antagas, att en vald skolrådsordförande, han må vara prest
eller lekman, lättare skall kunna fullgöra sitt mödosamma kall och för folkundervisningens
befrämjande uträtta vida mera än eu sjelfskrifven.

Beträffande sättet för skolrådsordförandes väljande tvekar Utskottet icke
att biträda den i Herr Hasselrots motion uttalade åsigten, att skolrådet sjelft
bör inom sig utse sin ordförande. Utom det att valet af ordförande i särskilda
kommunala förvaltningsnämnder i allmänhet synes lämpligast böra åt dessa
nämnder sjelfva uppdragas, skulle, genom eu dylik föreskrift i afseende på skolråd,
de olägenheter förebyggas, hvilka måhända eljest blefvo en följd af den
ifrågakomna förändringens genomförande. Folkskoleväsendets utveckling kräfva-
från kommunernas sida ganska betydliga penninge-uppoffringar, och ordförandebefattning
i skolråd fordrar för dess behöriga fullgörande kanske mera tid
och större förmåga än de flesta andra kommunalbestyr. Det skulle derföre
kunna tänkas, dels att, om valet förrättades på kyrkostämma, en af höga kommunalutskvlder
redan betungad församling till skolrådsordförande utsåge företrädesvis
den, hvilken antoges för folkskolans förbättrande och utvidgande hysa
ringa intresse, dels ock att, om icke denna befattning vore i vidsträcktare grad
än andra kommunala uppdrag obligatorisk, svårigheter inom vissa församlingar
kunde möta för erhållande af en fullt lämplig skolrådsordförande. Om deremot
stadgas, att skolrådet skall inom sig utse sin ordförande, så följer deraf,
dels att valet förrättas af dem, hvilka, såsom sjelfve ansvarige för folkskoleväsendets
behöriga handhafvande, måste hafva sig angeläget att till ordförande
utse den dertill bäst qvalificerade personen, dels ock att ingen af skolrådets
ledamöter lagligen kan från uppdraget vinna befrielse, om han dertill blifver vald.

Enligt nu gällande föreskrifter finnes icke inom skolråden någon vice
ordförande, utan eger kyrkoherden att för särskilda tillfällen förordna annan
prestman att i skolrådet föra ordet. Om kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordförande
kommer att upphöra, måste äfven berörda stadgande förändras, och i lagen
meddelas bestämmelse derom, huru val af vice ordförande skall förrättas.

En förändring i nu angifna syftning medför emellertid äfven nödvändighet
att meddela andra stadganden än de nu gällande i afseende på presterskapets
befattning med statistiska uppgifter angående folkskolorna m. m. så -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o t).

dant; men då Utskottet icke är i tillfälle att undersöka, huru vidsträckt inverkan
den af Utskottet förordade lagförändring kan hafva på dylika delar af
den Kongl. Maj:t allena tillhörande lagstiftning, har UtskotteUmsett sig endast böra
tillstyrka en underdånig framställning till Kongl. Maj:t, att Kongl. Magt täck
tes taga i öfvervägande, hvilka författningar, utom de ofvannämnda, i händelse
Utskottets förslag i öfrigt vinner nådigt bifall, tarfva förändring.

På grund af hvad nu anfördt blifvit och i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad Herr Hasselrot i sin motion föreslagit, hemställer Utskottet alltså:

dels att Riksdagen ville för sin del besluta, det 23 § i Kongl.
Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd den
21 Mars 1862 skall erhålla följande förändrade lydelse:

“Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller
ock annan prestman, som han för något tillfälle kan dertill
förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken sär.
skild prestman finnes anställd, skall han föra ordet när
kyrkoherden eller den, som hans embete förvaltar, ej är i
stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar
samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan
och nit kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro församlingens kyrkoherde
eller den hans embete förestår samt så många i kyrkostämma
valde, för nit om skolväsendet kände män, som församlingen
finner lämpligt utse. Skolrådet väljer inom sig
ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternas
antal, ordföranden inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterna i kyrko- och skolråden väljas för fyra
års tid.“

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t, aerest nämnda beslut vinner Kongl. Maj:ts
samtycke, täcktes i öfverensstämmelse härmed vidtaga de förändringar
i Kongl. Stadgan om folkundervisningen i riket den
18 Juni 1842 och ofri ga hithörande författningar, som till
följd af samma beslut blifva erforderliga.

I sin härofvan omförmälda motion har Herr Wigardt jemväl föreslagit,
att från § 24 i förordningen om kyrkostämma in. in. måtte uteslutas det derstädes
intagna stadgandet, att till ledamöter i kyrkoråd eller skolråd ej må väljas
kyrkoförsamlingens redovisningsskyldige och aflönade betjente. Men då detta

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

stadgande hvital'' på den utan tvifvel fullkomligt rigtiga grundsatsen, att den,
som är inför en öfverordnad myndighet ansvars- och redovisningsskyldig, icke
sjelf bör af denna myndighet vara ledamot, samt likartade föreskrifter äro meddelade
jemväl i afseende på valbarhet till stadsfullmägtig och till ledamot i
kommunalnämnd, utan att deras rättmätighet blifvit, Utskottet veterligen, ifrågasatt,
hemställer Utskottet, att hvad Herr Wigardt i nu ifrågavarande afseende
föreslagit

icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda,
hvaremot Utskottet tillika hemställer,

att, såvida den af Utskottet nu föreslagna förändrade lydelse
af § 23 i Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd vinner Uiksdagens bifall, Riksdagen, till följd
deraf ville för sin del besluta, att § 24 i samma Kongl. Förordning
måtte erhålla följande något förändrade lydelse:

“Till ledamot i kyrkoråd eller skolråd kan ej den
väljas, som är oberättigad att deltaga i kyrkostämmas öfverläggningar
och beslut; ej den, som icke uppnått 25 års
ålder; ej den, som icke råder öfver sig och sitt gods; ej
den, som all sin egendom till borgenärer afträdt och icke,
på sätt lag förmår, visa gitter, att han från deras kraf fri
är; ej den, som är för nesligt brott tilltalad eller under
framtiden ställd; ej den, som genom domstols beslut förkla
rats medborgerligt förtroende förlustig, eller ovärdig att in
för rätta föra annans talan; samt ej heller kyrkoförsamlin
gens redovisningsskyldige och aflönade betjente.“

Vidare har samme motionär gjort framställning derom, att § 25 i meranämnda
Kongl. Förordning måtte få sig tillagdt ett andra moment, innefattande
bestämmelser om böter för förfallolöst uteblifvande från skolråds
sammanträde. Såsom skäl för denna framställning har motionären åberopat
nödvändigheten att afhjelpa den brist på nit, som hos många skolråd förefunnes.
Utskottet tror dock, att hvad motionären sålunda åsyftat icke kan genom
antagandet af hans förslag vinnas, tv der nit saknas lärer detta icke genom
några bötesbestämmelser kunna framkallas. Slutligen har Herr Wigardt, på det
skolråds sammanträde ej måtte behöfva inställas i brist på ledamöter, föreslagit,
att föreskrift borde meddelas om val af suppleanter i skolråd. Ledamotsbefattning
i skolråd är emellertid af den beskaffenhet, att dess utöfvande icke
lämpligen synes böra öfverlemnas åt suppleanter, hvilka, såsom endast vid ett
eller annat tillfälle deltagande i skolrådets förhandlingar, icke kunna ega den
noggranna kännedom om folkskolans angelägenheter, som de ständiga ledamöterna
måste anses hafva förvärfvat sig. Derföre och då det ifrågakomna stad -

Lag-Utskottets Utlåtande AVo 9.

gandet skulle kunna föranleda till vacklande och en brist på följdriktighet i
skolrådets beslut och åtgärder, hvilka för skolvårdens behöriga handhafvande
icke kunna vara annat än menliga, anser Utskottet sig icke böra till detsamma
tillstyrka bifall; utan hemställer

att motionen icke heller i dessa delar måtte till någon åtgärd
från Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 24 Februari 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Reservationer:

af Herr Faxe: “Emot hvad Utskottet i detta Utlåtande tillstyrkt får

jag anmäla min reservation, derföre att jag anser det vara olämpligt och orätt
vist, att pastor, sedan han upphört att vara sjelfskrifven ordförande i skolrådet,
skall af kommunen eller skolrådets öfrige ledamöter kunna åläggas denna befattning
för längre tid, än hvarje annan ledamot af kommunen. Nämnda befattning
måste vara, antingen ett pastorsembetet tillhörande åliggande, eller
allenast ett kommunalt uppdrag. I förra fallet är det utom gränsen för kommunens
kompetens att skilja pastor från befattningen; är denna åter ett kommunalbestyr,
så bör pastor njuta lika rätt till afsägelse deraf eller befrielse
derifrån som hvarje annan medlem af kommunen; kan man, såsom förhållan
det är inom många, kanske de flesta kommuner, icke undvara pastor såsom
ordförande i skolrådet, så får man underkasta sig, att med hans skyldighet i
detta afseende äfven följer rättigheten, intill dess han förverkar denna sednare.

Deremot finner jag det vara en brist i nu gällande författning, att föreskrift
saknas derom, huruledes i händelse pastor, vare sig af oförmåga eller af annan
orsak, icke behörigen fullgör sin skyldighet såsom skolrådets ordförande, eller af
giltiga skäl sjelf begär befrielse från denna befattning, vederbörande myndighet
må kunna entlediga honom derifrån och förordna annan ordförande i hans
ställe; och synes en sådan åtgärd böra ankomma på Domkapitlet, som, derest anBih.
till Riksd. Prof. 1868. 7 Sand. 7 Höft. 2

10 Lag-Utskottets Utlåtande. N:o 9.

tingen pastor sjelf söker entledigande, eller skolinspektör eller kommun derom
gör anmälan, icke lärer underlåta, att, sedan vederbörande blifvit hörde, förfara,
såsom omständigheterna och sakens beskaffenhet kräfva. Skulle någon underlåtenhet
dervid ega rum, så är, i detta som i hvarje annat fall, den med
beslutet missnöjde obetaget att deremot i laga ordning fullfölja klagan. En annan
brist är ock att i skolrådet icke finnes vice ordförande, som vid förfall för den
ordinarie kan intaga hans plats, och denna brist torde jemväl böra undanrödjas;
i hvilket afseende lämpligast synes, att valet sker af och bland skolrådets
egna ledamöter.

På grund häraf får jag tillstyrka, att nedannämnda paragrafer i Kongl.
Förordningen den 21 Mars 1862 om kyrkostämma samt kyrkoråd och skolråd
må erhålla följande förändrade lydelse:

§ 23. Kyrkoherden, eller den lians embete förestår, eller ock annan
prestman, den han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet
ordförande.

I dan annex- eller kapell församling, vid hvilken ständig prestman finnes
anställd, skall han föra ordet när kyrkoherden, eller den, som hans embete
förvaltar, ej är i stämman tillstädes.

I skolrådet skall jemväl kyrkoherden, eller den hans embete förestår,
vara ordförande, derest ej stifts-styrel sen, på anmälan af kyrkoherden, eller
eljest, finner skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet — — utse.

Till ledamöter i skolrådet — — män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet — — fem.

Ledamöterna---— tid.

Och torde Riksdagen uti underdånig skrifvelse anhålla, att Kongl. Maj:t,
derest ett sådant beslut vinner Kongl. Maj:ts samtycke, måtte täckas i öfverensstämmelse
dermed vidtaga de förändringar i Kongl. Stadgan om folkundervisningen
i riket den 18 Juni 1842 och öfriga dithörande författningar, som
till följd af samma beslut må blifva erforderliga."

af Herr von Gegerfelt, som instämde med Herr Faxe;

af Herr Grefve Wachtmeister: “Då en grundad anmärkning emot Ut skottets

förslag kan ligga uti den omständigheten, att fördelarne af pastors
närvaro vid skolrådets sammanträden kunna blifva illusoriska, derigenom att
dessa sammanträden ofta torde blifva utsatta vid tider, då pastor till följd af
sina embetsgöromål vore förhindrad att dem öfvervara, får jag föreslå ett så
lydande tillägg till Utskottets förslag:

“Skolrådets sammanträden utsättas af ordföranden i samråd
med pastor."

Lag-Utskottets Utlåtande N:o ,9. Ii

af Herr Beckman: “Under erkännande af den omsorg och den grann

lagenhet, med hvilka Utskottet behandlat ifrågavarande angelägenhet,''är jag fortfarande
betänklig med afseende på det af Utskottet förordade sättet att förse
skolrådet med ordförande.

Hittills har det, enligt min öfvertygelse med rätta, varit pastors
pligt, att icke blott i allmänhet vårda sig om folkskolan, utan ock verka för
dess bästa såsom ordförande i skolrådet. Denna pligt har ofta varit och är
ännu ganska tung genom den oförmåga, någon gång obenägenhet, söm från
menigheternas sida lägga hinder i vägen för folkskolans önskvärda utveckling.
Den styrka och den väckelse, medvetandet om embetspligten gifver, torde ännu
allt för ofta vara erforderlig för att med framgång bekämpa dessa hinder.

Utan tvifvel lärer bland de många pastorer, hvilka haft ifrågavarande
åliggande, mer än eu kunna uppletas, som saknat förmåga, kanske villighet att,
som sig bort, fullgöra det. Eu fullständig omöjlighet att nöjaktigt vaka öfver
skolan och fullgöra skyldigheten såsom ordförande i dess råd är ock enligt nuvarande
lag tänkbar icke allenast till följd af bristande nit och kraft hos presterskapet,
utan äfven till följd af lokala förhållanden. Gagneligt vore derföre
om en vice ordförande kunde väljas, som icke nödvändigt behöfde vara prest,
och hvilken, då pastor vore alltför aflägset boende, egde att sjelfständigt förfara.
Gagneligt vore ock om Konsistorierna blefve berättigade att, efter pröfning, från
ordförandeskapet alldeles skilja en pastor, som enligt församlingens och skolinspektörs
enhälliga vitsord saknade förmåga eller villighet att fullgöra ordförandens
åligganden, samt förordna annan lämpligare person.

Mig synes förändring af lagen i sådan syftning vara mera betryggande
för skolväsendets lyckliga utveckling, än den af Utskottet föreslagna. Ännu är
icke medvetandet om folkskolans betydelse så klart och starkt hos våra menigheter,
att icke valet till ordförande i skolrådet, på det sätt Utskottet föreslagit,
skulle på ett eller annat ställe komma att afse mera personens sannolika be
nägenhet att inskränka utgifterna för skolan, än hans nit för dess ändamålsenliga
ordnande. Betydelsen af kontinuitet vid behandling af skolans angelägenheter
tyckes äfven tala emot den af Utskottet föreslagna ordningen. Otvifvelaktigt
ligger äfven någonting för folkskolans kristliga karakter betryggande just
deruti, att skolrådets ordförande är densamme, som inom församlingen har såsom
sitt embetes åliggande att främja kristlig sanning och kristligt lif, äfven om
uppvisas kan, att den ena eller andra pligten undantagsvis försummas eller
skötes lamt."

af Herr Rosenberg: “De skäl, Utskottet anfört för afslag af Herr Wigardts
motion angående kyrkobetjentes inväljande i skolrådet, synas mig icke tillfredsställande,
hvadan jag emot denna punkt får härmed anmäla min reservation."