Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO (Utlåtande 1881:LU30 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO.

Ä'':« m.

Ank. till Blksd. Kansli den 10 Mars 1881, kl. 1 e in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrade
bestämmelser rörande förlust af medborgerligt förtroende.

Uti en inom Andra Kammaren afgifven och till Lag-Utskottet remitterad
motion, N:o 122, hemställer Herr P. Larsson, Datt Riksdagen
vdle ! underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t begära, det Kong], Mai-t
taektes lata utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till sådana
förändringar i Strafflagen, att då någon första gången sakfälles för
brott, som medför förlust af medborgerligt förtroende, det må, utom då
fråga ar om de grofsta arter af dessa brott, bero på domarens pröfning
huruvida nämnda straffpåföljd bör ådömas eller icke.)''

Da vid sistlidna års riksdag samme motionär påyrkade underdånig
s nfvelso om "sådana andringar i gällande lagbestämmelse, att straffpåföljden
förlust af medborgerligt förtroende måtte för ringare brott, som första
gången begås, upphöra», yttrade sig Utskottet häröfver på följande sätt ■
Det behjertansvärda i motionens syfte kan Utskottet icke annat än
erkänna, men Utskottet betviflar, att tidpunkten ännu är kommen för
a i an ytterligare, än hvad redan skett genom förordningen den 31
Oktober 1873, inskränka tillämpningen af medborgerligt förtroendes förust
såsom påföljd a vissa i den allmänna uppfattningen vanfrejdande

lii ° T i ragf 80111 denna måste la8’en mera än någonsin, derest, den
skall något betyda, växa fram ur folkuppfattningen. Rå länge uti denna
eu person, som begått vissa, om ock änryoro Kt.^++ i fem iv-i—i-i

o— -----1 ringare brott, i följd af förbrytel b,

!tr“''kt™ såsom vanfrejdad, skulle ^stadgande», som omajUS)oide
all kontroll, huruvida någon vore för sådant brott straffad, antagligen
mottagas med ovilja och åstadkomma en allmän misstro mot okända

g Laq-Utskottets Utlåtande N:o 30.

personer. Då motionärens förslag synes förnämligast afse ringare tjufnadsbrott,
som första gången begås, torde de skal, Utskottet vid 1877 ars riks ag
anförde för sitt afstyrkande af då väckt förslag, att förlust af medborgen
lie:t förtroende ej vidare skulle ådömas för första resan begången, icke
qvalificerad stöld, äfven nu vara tillämpliga. Lika vigtig!, säde Utskottet
som det för samhället vore att underlätta en frigifven brottslings
sträfvan att erhålla ärligt förvärf och dymedelst ej blott minska faran

för ett upprepande af hans förbrytelse, utan äfven till nyttigt arbete åter

vinna en på afvägar kommen samhällsmedlem, måste det också vara, att
ei samhällets öfriga medlemmar och i främsta rummet arbetsgivare utsattes
för olägenheten att, under okunnighet om förhållandet, i sina hem
och i sitt arbete mottaga personer, som nyss begått vanfrejdande blott,
utan att ens någon tid hafva visat prof på sin förbättring; och vore en
stöld begången under synnerligt förmildrande omständigheter, toi de ide
flesta fall ingå svårigheter möta för den, som dertill gjort sig skylc ig,
att i sin hemort erhålla arbetsförtjenst, äfven om han pa någon kortare

11 _ . t , p.. i ^ It rvf vnrP Ci6t

tid vore ioriusng uiBuuuigcxugi —0~ “g. 1

äfven att medgifva eu från fängelset nyss utkommen^ för stöld straflad
brottsling alla medborgerliga rättigheter. Vore han ej adomd förlust a
medborgerligt förtroende, kunde deltagande i t. ex. nksdagsmannava
och alla kommunala angelägenheter honom ej förvägras, om han eljest
vore dertill berättigad. I sådant fall skulle ej heller kunna honom foi
menas att med laga verkan aflägga vittnesmål, men att tillerkänna tjufvens
intyg egenskap af laga bevis, innan han genom någon tids oklanderligt
uppförande kunde" anses hafva återvunnit det förtroende, han
förverkat, syntes ingalunda välbetänkt, särdeles vid det förhållande, att
vår lag gåfve två vittnens sammanstämmande intyg egenskap åt fullt
bevis, utan att åt domaren inrymma den omfattande profning af vittnesmålens
verkan, som andra länders lagstiftning medgåfve.

Sin Hemort cuuum eu uo* ---- - j;

vore förlustig medborgerligt förtroende. Högst olämpligt vore

Den sålunda uttalade uppfattningen har äfven af Riksdagen delats.
Såväl vid 1877 års riksdag som då ofvan omförmalda motion 1878 lornyadesiform
af förslag derom, att påföljden af medborgerligt förtroendes
förlust skulle afskaffa* beträffande de äfven qvalificerade tjufnad sbrott, som
första gången begingos, dock med undantag för svårare fall, godkändes
Utskottets afstyrkande utlåtanden af begge Kamrarne, vid bada tilltal
lena utan votering i någondera Kammaren Utskottets afstyrkande utlåtande
vid 1880 års riksdag godkändes af I orsta^ Kammaren med
röster mot 10, hvilka senare afgåfvos för en utlåtandet bilogad re -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o

30.

sensation, som ock blef af Andra Kammaren bifallen med 83 röster

mot 54. . ... , ■.

Det är denna reservation, motionären nu upptagit. „

Det egentligen nya i förslaget är, att det skulle, utom da fråga
vore om de gröfsta arter af brott, bero på domarens pröfning, huruvida
då någon första gången sakfäldes för brott, som medförde förlust a
medborgerligt förtroende, sådan påföljd skulle ådömas eller icke.

Ett dylikt stadgande kan Utskottet icke tillstyrka. Enligt Utskottets
mening skulle härigenom uti domarens hand läggas en benådningsrätt
som icke bör tillkomma honom. En så fri pröfning hos domstolarne
skulle lätteligen kunna leda till godtycklighet i lagtillämpningen, visserligen
icke så fattadt, att man hos den särskilde domaren skulle förutsätta
något godtycke, men så, att, till följd af olika uppfattning t ex.
i fråo-a om två särskilda fall af samma brott under i det allra
närmaste samma omständigheter, den ene domaren kanske skulle ådöma
påföljder!, under det att den andre icke skulle tillämpa densamma, ellei
till och med påföljden blifva ådömd för ett brott under jemförelsevis
förmildrande omständigheter, men icke i ett annat fall af samma brot
under jemförelsevis försvårande; och sådant skulle säkerligen icke bidraga
att i allmänhetens uppfattning ingifva förtroende för lagskipmngen.

Utskottet måste följaktligen tillstyrka,

att ifrågavarande motion icke måtte föranleda till
någon Riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 Mars 1881.

På Lag-Utskottets vägnar:

Gr. Lagerstråle.

Reservation:

af Herrar Johannes Jonson, Magnus Jonsson och Smedberg, som ansett
att Utskottet bort, i enlighet med Andra Kammarens beslut vid
sistlidne riksdag, tillstyrka bifall till motionen.

Bih. till Riksd. Prof. 1881. 7 Sami. 16 Häft.