Lag-Utskottets Utlåtande N:o IS (Utlåtande 1885:LU18 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o IS.

N:o 18.

Ank. till Riksd. Kansli den 23 Mars 1885, kl. 1 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
59 § Konkur slagen.

om tillägg till

I 58 § Konkurslagen stadgas, att i konkurs gode männen eller sysslomannen
må, efter samråd med Rättens ombudsman, sammankalla borgenärerna
att höras öfver ämnen, som boet och dess förvaltning röra; att Rättens ombudsman
egen att för sådant ändamål sammankalla borgenärerna, när han
så nödigt finner; samt att, om fordringsegare eller gäldenär önskar, att samtlige
borgenärer må höras, han har att äska sådant hos Rättens ombudsman,
som eget- pröfva, om skäl dertill är, och att, om denne afslår sådan begäran,
ansökningen må fullföljas hos Rätten, som meddelar beslut i ärendet.

Derefter innehåller Konkurslagen i sin 59 §:

»Då, enligt hvad i nästföregående § sagdt är, borgenärer höras skola;
varde de till sammankomst å viss tid och ort kallade genom kungörelse, som
i allmänna tidningarna tre gånger införas bör, första gången minst tio dagar
före sammanträdet, der ej Rättens ombudsman, med afseende å särskilda omständigheter,
finner nödigt annan tid för visst fall bestämma. Sedan syssloman
förordnade blifvit, vare kungörelse i tidningarna ej nödig, der gäldenären
och alla borgenärer, som vid sammankomsten ega talan, annorledes
om densamma så tidigt underrättas, att de sjelfve eller genom ombud sig
infinna kunna.»

Från Andra Kammaren har nu Lag-Utskottet fått emottaga en af
Herr Pehr Pehrsson i Norrsund afgifven motion, N:o 23, hvari andrages
följande:

I 59 § af gällande Konkurslag vore stadgadt, att då borgenärer skulle
höras, skulle de kallas genom kungörelse, som i allmänna tidningarna borde
införas tre gånger, första gången minst tio dagar före sammanträdet. —
Men emedan detta kungörande blott behöfde ske i Post- och Inrikes-tidninBih.
till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. 14 Käft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 18.

gärna, som icke lästes af den större allmänheten, blefve sådant kungörande
ofta okändt för de fleste borgenärerna, så att de vigtigaste beslut, såsom
om sysslomannens arfvode, komme att fattas i borgenärernas frånvaro. Det
både till och med händt, att sysslomannen till samma dag utsatt tvenne sammankomster,
af hvilka den ena kungjorts både i tidningarna och i kyrkan,
och den andra blott i tidningarna, samt att å den senare sammankomsten,
som följaktligen ej varit för borgenärerna bekant, frågan om sysslömannaarfvodet
blifvit afgjord. — Till förekommande af denna olägenhet föreslår
motionären det tillägg, att kungörelse om sådan sammankomst, hvarom i
nämnda § vore fråga, jemväl skulle uppläsas från predikstolen i den församling,
der gäldenären bor, hvarest i vanligaste fall de flesta borgenärerna
äfven vore boende, samt anhåller, att i 59 § af Konkurslagen efter
orden: »der ej Rättens ombudsman med afseende å särskilda omständigheter
finner nödigt annan tid för visst fall bestämma», må tilläggas följande: »och
bör kungörelse om sådan sammankomst jemväl uppläsas från predikstolen i
den församling, der gäldenären bor.»

Den förutsättning, från hvilken motionären synes hafva utgått vid afgifvandet
af sitt förslag, eller att i vanligaste fall flertalet af konkursborgenärerne
vore bosatte i samma församling som konkursgäldenären, lärer ingalunda
kunna anses rigtig. Sådant förhållande torde endast undantagsvis
ega rum vid någon helt obetydlig konkurs. Med motionärens omförmälda
antagande faller ock hufvudstödet för hans motion. Tidens rigtning torde
ej heller vara att öka antalet af det slags kungörelser, som skola uppläsas
från predikstolarne, helst nämnda publikationssätt icke vidare, med vår tids
större anspråk i detta hänseende, kan anses vara för vinnande af det åsyftade
ändamålet lika tillfredsställande som fordom.

Der flere borgenärer äro bosatte på samma ort som konkursgäldenären,
iakttages äfven för närvarande ofta, utan särskild lagföreskrift, ett lämpligare
sätt för publikation inom orten af ifrågavarande kallelser, eller deras införande
i ortens tidningar.

Utskottet hemställer,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 23 Mars 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.