Lag- Utskottets Utlåtande N:o 9
Utlåtande 1885:LU9
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 9.
1 .
N:o 9.
Ank. till Riksd. Kansli den 23 Febr. 1885, kl. 12 midcL
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition,
med förslag dels till Lag angående säkerhet
för utbekommande af utflyttning sbidrag och andra ersättningar
i anledning af laga skifte, dels ock till Förordning
angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj ds
förnyade nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9
November 1866.
I skrifvelse den 9 Maj 1880 anhöll Riksdagen, det Kongl. Maj:t
täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag till författning
i syfte att bereda större säkerhet, än för närvarande eger rum,
för utbekommande af sådant bidrag eller ersättning, som omförmäles i
13 kap. stadgan om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Med anledning af denna begäran framlade Kongl. Maj:t för 1883
års Riksdag följande förslag till
»Förordning angående skyldighet för ny egare af jord att svara
för utflyttningsbidrag m. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering
eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått,
Bill. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sand. 8 Höft.
2
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 9.
vare, derest jorden öfvergå!’ till ny egare, denne pligtig svara för hvad
af det bidrag eller den ersättning förfaller till betalning eller utgörande,
sedan lian egare blifvit.»
Med anledning af denna Kong!, proposition väcktes äfven inom
Andra Kammaren eu enskild motion i ämnet.
Med hufvudsaklig anslutning till grunderna för denna senare, antog
Riksdagen för sin del följande
»Låg
angående förmånsrätt till betalning för fordran å utflyttningsbidrag
in. m., som vid laga skifte blifvit bestämdt.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering
eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått;
då häfte samma jord, i hvars hand den komma må, för det bidrag
eller den ersättning; och njute den, som eger sådan fordran, enahanda
förmånsrätt till betalning ur jorden, som enligt 17 kap. 6 § Handelsbalken
tillkommer enskild ränteegare för afgäld af fast egendom.»
Med denna lag syntes Riksdagen något stadgande i den retning,
som innefattades i Kongl. Maj:ts ofvan anförda proposition, icke vara
behöfligt.
Vid granskning i Högsta Domstolen af det utaf Riksdagen för
dess del antagna lagförslag afstyrktes detsamma af sex bland de sju
ledamöter, som deltogo i utlåtandet. Det anmärktes, att förslaget innebure,
att, sedan egare af jord fått sig ålagdt att utgifva sådan ersättning,
som i förslaget afsåges, blifvande egare af samma jord skulle i
obegränsad framtid svara för samma ersättning; att af den använda
redaktionen ej otvetydigt framginge, att den föreslagna förmånsrätten
för ersättningsbeloppen vid laga skifte skulle, såsom i 17 kap. 6 §
Handelsbalken sägs, vara inskränkt till vissa år från det ersättningen
förfölle till betalning; att för i fråga varande fordringar skapades en
ny, tyst förmånsrätt, hvilken icke vore förenlig med det skydd, som
borde lemnas åt fastighetskrediten i allmänhet, eller med de rättigheter,
inteckningshafvare redan kunde hafva förvärfvat; att, särskildt med
hänsyn till ståndskog, inteckningshafvare saknade all säkerhet derför,
att icke den ökade skogstillgången genast af egaren afverkades och de
derför inflytande medlen af honom utgåfves till infriande af andra förbindelser
än sådana, som egde förmånsrätt i jorden; samt att äfven
Lag- Utskottets Utlåtande N:o !J.
3
hvarje ny egare af skiftad jord måste erfara olägenhet deraf, att han
förväfvat sig jord, hvarpå möjligen hvilade en sakrätt, om hvars tillvaro
han funne svårighet att förskaffa sig full visshet.
Med afseende å hvad sålunda blifvit mot lagförslaget anmärkt,
fann Kongl. Maj:t detsamma icke kunna godkännas, hvarom Riksdagen
underrättades i skrifvelse af den 12 Januari 1884.
Till innevarande Riksdag har nu Kongl. Maj dunder den 9 sistlidne
Januari aflåtit en så lydande proposition i ämnet:
»Med öfverlemnande af de i Statsrådet och Högsta Domstolen i
ärendet hållna protokoll, vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt 87 § Regeringsformen
hafva i nåder föreslagit Riksdagen att i ett sammanhang
antaga följande förslag till
l:o. Lag angående säkerhet för utbekommande af utflyttning sbidrag
och andra ersättningar i anledning af laga skifte.
Härigenom förordnas som följer:
Har vid laga skifte blifvit bestämdt, att bidrag till utflyttning eller
ersättning för odling eller vanhäfd å jord eller för ståndskog, plantering
eller torfjord skall gäldas af egare till jord, som i skiftet ingått,
då ege den, som har sådan fordran, der den ej stått inne längre
än ett år efter förfallodagen, att ur jorden, ändå att den kommer i
annans hand, njuta betalning med enahanda förmånsrätt, som enligt
17 kap. 6 § Handelsbalken tillkommer enskild rånte egare för afgäld af
fast egendom.
2:o. Förordning angående tillägg till 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade
nådiga stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866.
Härigenom förordnas, att 136 § i Kongl. Maj:ts förnyade nådiga
stadga om skiftesverket i riket den 9 November 1866 skall erhålla ett
tillägg af följande lydelse:
Har vid skifte blifvit bestämdt, att ersättning för ståndskog skall
af delegare i skiftet gäldas, skall egodelningsrättens ordförande ofördröjligen,
efter det fastställelse å skiftet meddelats, låta i allmänna
tidningarna tre gånger och genom Konungens Befallningshafvande i
länskungörelserna en gång införa kungörelse, innehållande uppgift å
4
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 9.
den ersättning, som skall från hvarje egolott utgå, och de tider, på hvilka
den skall betalas. Kostnaden härför ersättes af skifteslaget och fördelas
så, som angående skifteskostnader här ofvan sägs.»
Denna Kongl. proposition har af Kamrarne blifvit hänvisad till
behandling af Lag-Utskottet; och får Utskottet, efter verkstäld granskning
af propositionens innehåll, under åberopande af de skäl, som för
propositionen blifvit anförda i Statsrådet, hemställa,
att Riksdagen må antaga Kongl. Maj:ts förevarande
proposition.
Stockholm den 23 Februari 1885.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.