Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1884:LU9 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Arik. till Eiksd. Kansli den 5 Febr. 1884, kl. 12 nådd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i 7 kap. 3 § Strafflagen.

7 Kap. 3 § Strafflagen lyder för närvarande sålunda:

»Idkar någon å sön- eller högtidsdag, emellan klockan sex om morgonen
och klockan nio om aftonen, handtverk eller annat arbete, som uppskof
tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan det sker till
egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda eller annan dylik
bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven och till handläggning af Lagutskottet
öfverlemnad motion, N:o 109, anför nu, för en ändring i nämnda
lagrum, Herr Joll. Johansson från Stockholm hufvudsakligen följande:

Då denna lagparagraf, åtminstone hvad hufvudstaden anginge, af lagens
handhafvare tillämpats och fortfarande tillämpades på ett sådant sätt,
att den ene handelsidkaren utan åtal städse finge öfverträda densamma och
den andre åtalades och bötfäldes för öfverträdelsen; då myndigheterna, gent
emot lagbudet, tilläte att alla butiker finge vara öppna från och med klockan
sex på aftonen sista söndagen före jul, dock endast den söndagen, men deremot
medgåfve, att uti en del af dessa butiker, likartade med dem, som omförmäldes
i lagstadgandet, finge idkas handel för öppna dörrar icke blott den
söndagen utan äfven under alla andra sön- och helgdagar under hela året,
och detta icke allenast efter klockan sex på aftonen, efter aftonsången, efter
sabbatens sista gudstjenst, utan äfven på morgonen och middagen, eller under
Bill. till Likså. Prof. 1884. 7 Samt. 4 Höft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

förberedelserna och mellantiderna till de olika gudstjensterna, och då ett sådant
förhållande lände till förmån för den ene och till skada för den andre,
så vore det väl i sin ordning och med billighet och rättvisa förenligt, att
detta olikartade tillvägagående förhindrades och så mycket som möjligt
afskaffades genom en lika nödig som enkel ändring af berörda lagparagraf.
— Lagstadgandet hade obestridligen tillkommit i akt och mening att hålla
sabbaten i helgd, men icke kunde väl denna sabbat i någon nämnvärd mån
helighållas dermed, att butiker för nödiga och nyttiga artiklar måste vara
stängda under samma tid som handeln och rörelsen opåtaldt finge florera på
källare, schweizerier och krogar samt uti mer och mindre välkända variétésalonger
och cigarrbutiker. — Då dygnet vore indeladt uti tjugufyra timmar
och dagen beräknades till tolf, då ingen gudstjenst i statskyrkan egde
rum efter klockan sex på aftonen sön- och helgdagar, och då efter den tiden
alla möjliga både andliga och verldsliga förlustelseställen finge hållas öppna,
syntes det motionären vara billigt, att äfven nyttans alster finge samtidigt
utbjudas åt allmänheten. — Enär vidare sedvänja, parad med ett rättvist och
billigt undseende, vore på god väg att upphäfva lagens kraft, vore det
också skäl att ändra lagens bud, och enär denna ändring otvifvelaktigt skulle
verka godt och till undvikande af många obehag för städernas smärre
köpmän och handtverkare, på samma gång som den icke kunde vara menlig
för landet i allmänhet, hemställer motionären, »att strafflagens sjunde
kapitels tredje paragraf, i stället för dess nuvarande lydelse, måtte erhålla
följande:

Idkar någon å sön- eller högtidsdag, emellan klockan sex om morgonen
och klockan sex om aftonen, handtverk eller annat arbete, som
uppskof tåla kan; straffes med böter, högst tjugo riksdaler, utan det
sker till egen eller annans nödtorft. Lag samma vare, om kramlåda
eller annan dylik bod å sådan sabbatstid till salu öppnas.»

Med sitt förslag har visserligen motionären icke åsyftat att minska den
helgd, som bör tillkomma sabbaten såsom sådan, men Utskottet vill dock
anmärka, hurusom i alla händelser med denna helgd måste vara mest öfverensstämmande,
att helgden omfattar hela sabbatsdagen, och sålunda äfven
dess afton. En förändrad bestämmelse härutinnan skulle äfven för det stora
flertal, som är i annans'' arbete, vålla en betänklig minskning i fri- och
hvilotiden, så mycket mer betänklig, som denna minskning skulle högst ofördelaktigt
komma att inverka äfven å det sätt, på hvilket de skulle kunna
tillbringa den dem lemnade minskade fri- och hvilotid.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Om, såsom motionären söker Ansa, gällande lag icke öfverallt tillämpas
eller icke tillämpas lika för alla, beror sådant ej på lagstiftningen, och för
att råda bot härför erfordras andra åtgärder än sådana, som ankomma på
lagstiftaren.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 5 Februari 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.