Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9 (Utlåtande 1874:LU9 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

N:o 9.

Ank. till Kiksd. Kansli den 17 Febr. 1874, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds nådiga Proposition med
förslag till Förordning angående förändradt sätt för offentliggörande
i kyrka af allmänna författningar och kungörelser
samt enskilda tillkännagifvanden.

Omförmälda nådiga Proposition, som af Riksdagens begge Kamrar blifva
till Lag-Utskottet remitterad, är af följande lydelse:

“Med föranledande af en framställning utaf Upsala stifts vid allmänt
prestmöte i Juni månad 1865 församlade presterskap hemställde domkapitlet
i nämnda stift i underdånig skrifvelse den 27 September samma år, att
Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande, huruvida icke åtgärder kunde
vidtagas till afhjelpande och förminskande af de olägenheter, som vore förenado
med det nu brukliga sättet för offentliggörande af saväl allmänna som
enskilda kungörelser m. m.; i anledning af hvilken hemställan det vid 1866
års riksdag församlande presteständet afgifvit infordradt yttrande, hvareftei
do öfriga stiftens domkapitel samt Stockholms stads konsistorium och Hofkonsistorium
äfvensom Öfverståthållare-embetet samt Kongl. Maj:ts samtlige
befallningshafvande i länen, på gifven nådig befallning, inkommit med underdåniga
utlåtanden och förslag i ämnet. Vidare anhöll Kyrkomötet i underdånig
skrifvelse den 24 September 1868, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga
sådana åtgärder, som funnes vara af omständigheterna påkallade, på det
kungörelsers och allmänna författningars uppläsande å predikstolar ne måtte
upphöra eller att, derest detta mötte hinder i afseende å nådiga förordningars
samt embetsmyndigheters kungörelser, Kongl. Maj:t ville taga i nådigt
Bill. till Likså. Prof. 1874, 7 Smil!, 4 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

öfvervägande, huruvida icke antalet af de författningar och kungörelser,
hvilkas uppläsande blefve anbefaldt, kunde i väsendtlig mån inskränkas.

Ett förslag till författning i den uti dessa skrivelser antydda syftning
blef med anledning deraf utarbetadt; och sedan detsamma undergått den i §
87 Regeringsformen föreskrift^ granskning inom Högsta Domstolen samt, på
grund af dervid framställda anmärkningar, i vissa delar omarbetats, har Kyrkomötet,
hvars yttrande öfver det sålunda reviderade förslaget Kongl. Maj:t den
9 sistl. September infordrat, uti underdånig skrifvelse den 3 derpåföljde Oktober
förklarat, att Kyrkomötet för sin del godkände nyssberörda förslag.

Med öfverlemnande af Stats-Rådets i frågan hållna protokoll, deruti
äfven de i Högsta Domstolen afgifna yttranden i ämnet äro intagna, vill
Kongl. Maj:t alltså, jemlikt ofvan åberopade grundlagsbestämmelse, föreslå
Riksdagen att antaga följande

Förordning angående förändradt sätt för offentliggörande i kyrka af allmänna
författningar och kungörelser samt enskilda tillkännagifvanden.

I fråga om offentliggörandet i kyrka af allmänna författningar, vederbörande
embetsmyndigheters kungörelser samt andra allmänna eller enskilda
tillkännagifvanden varda följande förändrade bestämmelser meddelade:

§ 1.

Yid offentliggörande i kyrka af sådana författningar eller kungörelser,
som finnas intagna i Svensk Författningssamling, må endast deras rubrik och
datum uppläsas, der de ej angå kyrkliga angelägenheter eller eljest i vissa
fall annorlunda särskildt förordnas.

Det årligen förnyade offentliggörandet i kyrkan af dylika författningar
eller kungörelser, som hittills varit föreskrifvet, kommer hädanefter att
upphöra.

§ 2.

I fråga om de kungörelser, som af Ofverståthållare-embetet utfärdas eller
af öfrige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande genom deras tryckta länskungörelser
meddelas, må likaledes, vid deras offentliggörande i kyrka, så vida ej
Ofverståthållare-embetet eller Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i särskildt fall
om någon viss kungörelses fullständiga uppläsning förordna, endast en kort

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

uppgift om ämnet för hvarje kungörelse meddelas; börande förty nämnda
kungörelser, dä de för offentliggörande till vederbörande presterskap aflemnas,
alltid innehålla eller vara åtföljda af sådan uppgift, som nu sagd är.

§ 3.

Då dom, utslag eller resolution skall, medelst offentliggörande i kyrka
någon menighet delgifvas, må för sådant ändamål, jemte uppgift å den myndighet,
som domen, utslaget eller resolutionen meddelat, och å den menighet
beslutet angår, endast sj elfva beslutet med besvärshänvisning uppläsas.

§ 4.

Kungörelser, hvilka ej äro att hänföra till sådana, hvarom föregående
§§ handla, men likväl, till följd af vederbörande embctsmyndighets förordnande,
skola i kyrkan allmänheten delgifvas; så ock sådana meddelanden af
kommunala embetsman eller enskilda personer, hvilka på grund af föreskrift
i lag böra i kyrkan offentliggöras, skola för sådant ändamål derstädes fullständigt
uppläsas.

§ 5.

De i 3 och 4 §§ omförmälda kungörelser och andra handlingar skola,
der de ej, försedda med bevis om offentliggörandet, böra till vederbörande
återställas, eller någon eller några vissa personer tillhandahållas, genast efter
det de på stadgadt sätt blifvit i kyrkan offentliggjorda, genom tjenstgörande
prestens försorg, emot qvitto, som vid kyrkan förvaras, aflemnas till den
person, som vederbörande kommunalstyrelse har att till deras afhemtandc
utse; och ankomine det på kommunalstyrelsen att vidtaga sådana åtgärder,
som finnas erforderliga för att så väl nyssnämnda kungörelser och handlingar
som Svensk Författningssamling och de i § 2 omnämnda kungörelser, af
hvilka kommunalstyrelsen bör förskaffa sig del, varda på lämpligt sätt hållna
tillgängliga för dem bland kommunens medlemmar, som önska deraf taga
kännedom. Besvärs- eller ansökningshandlingar, hvilka blifvit utställda till
kommunikation med någon menighet, skola likaledes, efter kommunikationsresolutionens
offentliggörande, tillsammans med denna på nyss stadgade sätt
vederbörande tillhandahållas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

§ 6-

Vill någon att andra meddelanden eller handlingar än sådana, som
förut i denna förordning omförmälda äro, må offentliggöras, ege han att desamma
aflemna till den af vederbörande kommunalstyrelse, enligt § 5, till
kungörelsers emottagande utsedde person, hvilken föranstaltar, att de, i den
ordning kommunalstyrelsen har att bestämma, hållas för kommunens medlemmar
tillgängliga; och må tillkännagifvande om aflemnande! jemte kort
uppgift å det ämne, meddelandet afser, i kyrkan uppläsas, derest skriftligt
sådant tillkännagifvande vederbörande presterskap tillställes och ämnet pröfvas
tjenligt att på sådant sätt kungöras. I vidsträcktare mån, än nu sagd!
är, ege ej någon rätt att fordra offentliggörande i kyrka af sådana meddelanden
eller handlingar, som i denna § afses.

§ 7.

Sådana kungörelse)1, om hvilkas uppläsning i kyrka är i grundlag
eller i förordningarne om kyrkostämma och prestval stadgadt, lysningar till
äktenskap, bönedagsplakat samt i öfrigt alla meddelanden i kyrkliga angelägenheter
komma fortfarande af tjenstförrättande prest i hittills stadgad
ordning att offentliggöras. Andra kungörelser eller handlingar, hvilka höra
allmänheten i kyrkan delgifvas, skola efter liögmessogudstjenstens slut offentliggöras
antingen af presten från predikstolen eller, under hans tillsyn, åt
klockaren eller annan af presten derom anmodad tjenlig person från lämpligt
ställe å kyrkogången. Bevis öfver offentliggörandet, då sådant ifrågakommer,
skall af presten meddelas."

De med det nu inom vårt land brukliga sättet för offentliggörande af
allmänna kungörelser och enskilda tillkännagifvanden förenade olägenheter,
naturligtvis mest känbara för presterskapet och hvilka föranledt Domkapitlet
i Upsala att, på framställning af Erkestiftets vid allmänt prestmöte i Juni
månad 1865 församlade presterskap, göra hemställan i ämnet till Kongl.
Maj:t, — hafva i mera eller mindre mån medgifvits jemväl af alla de myndigheter,
som fått sig ålagdt att i anledning af berörda hemställan afgifva
yttranden; och äfven Lag-Utskottet, som det tillkommer, att sig utlåta öfver
det i den Kongl. Propositionen framlagda förslag till dessa olägenheters afafhjelpande,
finner dem vara beaktansvärda.

Visserligen vore det önskvärd!, om offentliggörandet af alla kungörelser
i verldsliga angelägenheter kunde ske på annat ställe än i kyrka, och således
personer icke tillhörande statskyrkan på enahanda sätt som dennas med -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

lemmar af desamma erhålla kännedom. Men då detta icke under nuvarande
förhållanden kan ega rum och då, enligt Utskottets omdöme, det ingalunda
kan anses för kyrkans helgd störande att, efter gudstjenst ens slut, derstädes
offentliggöras såväl de offentliga myndigheternas påbud som enskildas tillkännagifvanden,
förutsatt att de sednare till innehåll eller form icke anses
otjenliga att i kyrkan meddelas, lära emellertid olägenheterna af nu brukliga
publikationssätt endast i så måtto kunna förminskas, att inskränkning
sker i hvad enligt gällande föreskrifter skall i kyrka uppläsas.

Så vidt derföre förslaget afser, att det hittills föreskrifna årliga offentliggörandet
i kyrka af vissa i Svensk Författningssamling intagna kungörelser
hädanefter skall upphöra (§ 1 mom. 2), att såväl de i nämnde samling
intagna författningar och kungörelser som Öfverståthållare-embetets och
Konungens Befallningshafvandes i de tryckta länskungörelserna meddelade
kungörelser icke vidare skola i kyrka fullständigt upläsas i andra fall än
när sådant särskildt forordnas (§ 1 mom. 1 och §2) samt att, då dom, utslag
eller resolution skall, medelst offentliggörande i kyrka, någon menighet
delgifvas, må''för sådant ändamål, jemte uppgift å den myndighet som domen,
utslaget eller resolutionen meddelat, och å den menighet beslutet angår, endast
sjelfva beslutet med besvärshänvisning uppläsas (§ 3); •— instämmer Utskottet
i hvad sålunda blifvit föreslaget. Men vidare ändringar i de rörande publikation
i kyrka gällande bestämmelser anser Utskottet icke böra vidtagas.

Då nemligen förslaget innehåller att endast de kungörelser, Indika, ehuru
ej hänförliga till sådana, hvarom i det föregående sägs, likväl till följd af
vederbörande embetsmyndighets förordnande skola i kyrkan allmänheten delgifvas,
samt sådana meddelanden af kommunala embetsman och enskilda personer,
hvilka på grund af föreskrift i lag böra i kyrkan offentliggöras, skola
derstädes fullständigt uppläsas (§ 4), men att deremot, i fråga om alla andra
enskilda meddelanden, allenast ett tillkännagifvande derom, att sådana
meddelanden blifvit till en af vederbörande kommunalstyrelse utsedd person
aflemnade för att hållas kommunens medlemmar tillgängliga, jemte en kort
uppgift om de ämnen meddelandena afse må i kyrkan uppläsas (§ 6); så
synes det Utskottet att den ringa vinst i tid, som kunde uppkomma derigenom
att tillkännagifvandet om ett slikt meddelandes behöriga aflemnande
jemte en uppgift om dess innehåll upplästes i stället föf sjelfva meddelandet,
ingalunda motvägde den olägenhet, som för ej blott den, hvilken haft något
att meddela allmänheten, utan äfven för sjelfva denna allmänhet, skulle uppstå
derigenom att icke, på sätt hittills skett, alla dessa slags tillkännagifvanden
på ett och samma sätt offentliggjordes; Och enär, enligt Utskottets
omdöme, således icke erfordras att enskildas till offentliggörande afsedda
meddelanden aflemnas till någon af kommunalstyrelsen utsedd person, torde
den verksamhet förslaget i öfrigt (§ 5) tillmätt den sålunda utsedda personen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

äfven om dertill lades skyldighet att emottaga jemväl enskildas meddelanden
sedan de blifvit i kyrkan offentliggjorda, icke böra föranleda föreskrift om
ännu ett kommunalt uppdrag, helst det lärer få anses ostridigt att den önskvärda
säkerheten i omhänderhafvandet och förvarandet af de kungjorda handlingarne
bättre tillgodoses, om de, såsom nu, förvaras i kyrkan, än om de
skulle förvaras och hållas tillgänglige på det sätt förslaget åsyftar.

Icke heller kan Utskottet biträda hvad förslaget vidare innehåller derom
att, med undantag af vissa uppräknade slag af kungörelser, Indika fortfarande
skulle af tjenstförrättande prest i hittills stadgad ordning offentliggöras,
det i afseende å alla andra kungörelser och handlingar, hvilka
böra i kyrkan allmänheten delgifvas, skulle bero af pimsten huruvida de
komme att offentliggöras antingen af honom sjelf från predikstolen eller af
klockaren eller annan af pimsten derom anmodad tjenlig person från lämpligt
ställe å kyrkogången (§ 7). Häremot kunde redan erinras om den brist
på ordning och regelbundenhet i de förrättningar, som inom kyrkan förehafvas,
hvilka af denna prestens valfrihet kunde och nästan nödvändigt
skulle blifva en följd, i det än det ena än det andra sättet för offentliggörandet
komme att tillämpas i särskilda kyrkor eller till och med i samma
kyrka å särskilda söndagar. Men äfven ett långt vigtigare skäl talar emot
bifall till hvad sålunda blifvit föreslaget. Då nemligen det hufvudsakligaste
vilkor för vinnande af det med offentliggörande genom uppläsning, vare sig
i kyrkan eller annorstädes, afsedda ändamål är att uppläsningen eget'' rum
på ett för åhörarne så förnimbart sätt som möjligt, och då det icke kan
vara tvifvel underkastadt hvilketdera sättet i det afseendet bör föredragas,
antingen uppläsningen från predikstolen, verkställd af presten, eller uppläsningen
från äfven det lämpligaste ställe å kyrkogången, verkställd af en
person, hos hvilken icke annat än undantagsvis kan förutsättas den vana
vid offentligt föredrag presten till följd af sjelfva sin tjenstebefattning måste
innehafva, så lärer ock allt, som skall i kyrkan allmänheten delgifvas, böra
fortfarande offentliggöras från predikstolen och af presten. Dessutom torde
den lindring i prestens besvär med uppläsningen, man i detta afseende haft
för afsigt att bereda, icke vara af särdeles betydenhet, då offentliggörandet
i allt fall skulle ske under hans tillsyn, och han deröfver meddela bevis
om sådant ifrågakom, samt af ännu mindre vigt vid betraktande af den
verkliga lättnad, som genom minskning i författningsläsandet skulle enligt
förslaget komma honom till del.

Vid granskning af de särskilda §§ i förslaget har Utskottet

i afseende å § 1, enär §:s ordalydelse föranledde dertill, att sådana i Svensk
Författningssamling intagna författningar eller kungörelser, som angå kyrkliga
angelägenheter, icke i något fall finge till endast rubrik och datum uppläsas,
men de myndigheter, som kunna komma i fråga att utfärda sådana för -

Lag-Utshottets Utlåtande N:o 9.

fattningar syntes för dera likasom för andra böra förbehållas rättighet att
pröfva huruvida de skulle fullständigt uppläsas eller icke, ändrat §:n i
sådan syftning;

i afseende å § 2 endast föreslagit en mindre redaktionsförändring,
hvarigenom en vidsträcktare rätt för vederbörande myndigheter beredes att förordna
om kungörelsers uppläsande men som i (ifrigt icke förändrar §:s innehåll;
vid § 3 icke funnit anledning till anmärkning;

ansett §§ 4, 5, 6 och 7 böra af ofvan anförda skäl ur författningen
utgå och ersättas med eu § 4, så lydande: “I afseende på kungörelser och

tillkännagifvanden, Indika ej äro att hänföra till sådana, hvarom föregående
§§ handla, skola hitintills gällande föreskrifter lända till efterrättelse11; samt
med afseende å den sålunda föreslagna författningens omfång och
innehåll, ändrat rubriken och uteslutit ingressen.

Utskottet får alltså vördsamt hemställa,

att Riksdagen, med förklarande att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
nådiga Proposition icke kan oförändrad bifallas,
måtte för sin del antaga en så lydande:

Förordning angående förändradt sätt för offentliggörande
i kyrka af allmänna författningar samt kungörelser
och tillkännagifvanden.

§ 1-

Vid offentliggörande i kyrka af sådana författningar
och kungörelser, som finnas intagna i Svensk Författningssamling,
må endast deras rubrik och datum uppläsas,
der ej i vissa fall annorlunda särskild! förordnas.

Det årligen förnyade offentliggörandet i kyrkan af
dylika författningar och kungörelser, som hittills varit
föreskrifvet, kommer hädanefter att upphöra.

S A

I fråga om de kungörelser, som af Ofverståthållareembetet
utfärdas eller af öfrige Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
genom deras tryckta länskungörelser meddelas,
må likaledes, vid deras offentliggörande i kyrka, så vida
ej Öfvers tåthållare-embetet eller Kongl. Maj:ts Befallnings -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

hafvande annorlunda särskildt förordnat, endast en kort
uppgift om ämnet för hvarje kungörelse meddelas; börande
förty nämnda kungörelser, då de för offentliggörande till
vederbörande presterskap aflemnas, alltid innehålla eller
vara åtföljda af sådan uppgift, som nu sagd är.

§ 3.

Då dom, utslag eller resolution skall, medelst offentliggörande
i kyrka, någon menighet delgifvas, må för sådant
ändamål, jemte uppgift å den myndighet, som domen,
utslaget eller resolutionen meddelat, och å den menighet
beslutet angår, endast sjelfva beslutet med besvärshänvisning
uppläsas.

5 4.

I afseende på kungörelser och tillkännagifvanden,
hvilka ej äro att hänföra till sådana, hvarom föregående
§§ handla, skola hitintills gällande föreskrifter lända till
efterrättelse.

Stockholm den 17 Februari 1874.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Grefve Mörner och Herr Philipsson hafva begärt få anteckna,dt
att de i behandlingen af detta ärende inom Utskottet icke deltagit.

STOCKlfOLH, ISAAC MAllCUs’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG 1874.