Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9

Utlåtande 1872:LU9

6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

Reservation:

af Herr Carlén, med hvilken Herr Mankell, Herr Sven Kilsson och Herr Lars
Persson sig förenat: Ifrån Lag-Utskottets majoritet är jag såvida skiljaktig, att

jag anser institutionen af en Rättens ombudsman vara i mindre och enklare konkurser
ej blott öfverflödig utan understundom rätt oläglig. Då emellertid hela processen
i konkursmål är väsendtligen byggd på denna institution, kan icke hellei
jag tillstyrka bifall till motionen för det närvarande. Endast i sammanhang med
en fullständig omarbetning af konkurslagen, hvarom dock nu ej är fråga, kan, såvidt
jag förstår, motionärens förslag vinna det afseende det i och för sig kan
förtjena.

AV© 9*

Ank. till Riksd. Kansli den 16 Febr. 1872, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphäfvande cf lagens stadgande
i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken om erläggande af revisionsskilling.

Uti nämnda, af Herr J. G. Granlund inom Andra Kammaren väckta motion
(N:o 143) har motionären anfört, att af alla lagens föreskrifter den syntes vara mest
obillig som i 30 Kap. 1 § Rättegångs-balken bestämde, att för sökande af Konungens
pröfning af Hofrätts dom eller utslag skulle erläggas 200 daler, motsvarande
100 R:dr R:mt; att ett lagenligt styrkande af fattigdom för att dymedelst vinna
den i 6 § af samma kapitel medgifna befrielse från berörda afgift vore med ganska
många svårigheter förenadt, synnerligast för den, som icke vore alldeles utblottad;
att syftemålet med detta stadgande väl vore att derigenom hindra processlystna
parter att utan fog fullfölja mål till högsta instansen, som eljest ansåges blifva
öfverhopad af göromål; men att lagens stadgande i 16 § af samma kapitel, att den
som tappade skulle betala sin vederpart kostnad och skada, som ofta uppginge till

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9. *7

betydliga belopp, samt den straffbestämmelse sagda lagrum föreskrefve för den som
emot'' bättre vetande och klara skäl droge saken under Konungen, torde vara tillräckliga
för att icke missbruk i detta afseende borde ega rum; i anseende hvartill
motionären yrkat, att ifrågavarande iagstadgande måtte upphäfvas.

Lag-Utskottet, som, till följd af erhållen remiss, det åligger att öfver motionen
sig yttra, anser för sin del betänkligt att till detta yrkande tillstyrka bifall. Föreskriften
om revisionsskilling synes hafva haft till ändamål och har otvifvelaktigt
haft till följd att förekomma, det mål, vare sig af mera obetydlig vigt eller sådana,
om hvilka den tappande parten borde kunna inse att ändring i Hofrättens dom
icke stod att vinna, skulle dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, på samma gång
man dock velat att ingen skulle betagas möjligheten att erhålla eu sådan pröfning.
Endast den behöfver nemligen nedsätta revisionsskilling, som eger eu viss förmögenhet,
som för gäld ej häftar, eller viss årlig inkomst i lön eller pension och
således är i tillfälle att anskaffa det för nedsättningen erforderliga beloppet. Alla
andra få utan afgift söka Konungen, så vida de i behörig ordning styrka sin fattigdom,
hvilket för dem, som verkligen afses att af denna frihet från afgift komma
i åtnjutande, icke torde vara med någon svårighet förenadt. Men det är att befara
att, om den föreslagna förändringen antages, Högsta Domstolens arbete skulle ökas
i högre grad, än som med göromålens jemna gång derstädes kunde sammanslå.
Att åter obehörig fullföljd skulle, på sätt motionären förmält, kunna hämmas derigenom
att den, som slutligen tappade, förpligtades att till fullo gälda vederpartens
rättegångskostnad och, om uppenbart vore att han utan skäl dragit saken under
Konungen, derför dömdes till ansvar, synes Utskottet tvifvelaktigt. Ersättning för
rättegångskostnad torde nemligen, äfven om den icke understege den verkliga
kostnaden, dock i allmänhet väl svårligen komma att bestämmas till så högt belopp,
att den icke, om saken ej vore af alltför ringa vigt, uppvägdes af den tidsutdrägt,
som vunnes genom fullföljden af målet, och erfarenheten har visat, att stadgandet
i 30 Kap. 16 § Iiättegångs-balken om ansvar å den, som emot bättre vett
och klara skäl dragit någon sak under Konungen, hittills högst sällan ansetts kunna
tillämpas; och det lärer icke vara anledning antaga att sådant mera hädanefter
än hittills kan ske. Dessutom synes någon obillighet icke ligga i ifrågavarande
.stadgande, enär part, som hos Kongl. Maj:t vinner äfven den obetydligaste ändring
i Hofrättens beslut, återfår nedsatt revisionsskilling, men han deremot, om Hofrättens
beslut varder i allo faststäldt, kan antagas hafva utan fog fullföljt saken. I
allt fall lärer upphäfvande af stadgandet om nedsättande af revisionsskilling icke
kunna ifrågakomma utan i sammanhang med förändrade föreskrifter rörande verkställighet
af Hofrätts dom såsom vilkor -att få draga densamma under Konungen,
hvarom ock komiterade för utsökningsväsendets ordnande afgifvit förslag, som nu afvakta
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning; ty sker ett sådant upphäfvande, utan att i sammanhang
dermed andra garantier, än de i öfrig t nu i lag befintliga, bestämdes till

8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 9.

skydd emot ett obefogadt ändringssökande, skulle utan tvifvel den i Hofrätten vinnande
parten, hvars rätt måste vara lika helig som den derstädes tappandes, kunna
i denna sin rätt på ett betänkligt sätt uppehållas.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande motion icke måtte af Riksdagen bifallas.

Stoökholm den 16 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

*

Stockholm, tryckt hos Sam. Rumstedt, 1872