Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88 (Utlåtande 1883:LU38 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88.

N:o 38.

Ank.

till Riksd. Kansli den 23 April 1883, kl.

o e. m.

Lag-Utskottets Matande % anledning af Kong!. Majds proposition
med .förslag till förordnmg rörande de Lappar, som med
renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige
och JSorge. '' -

sistlidne Mars till Riksdagen aflåtit en

Kongl. Maj:t liar under den 6
så lydande proposition:

»Med öfverlemnande af de i ämnet inom Statsrådet och Högsta Dom

r i M a * 1),''0t0k0 samt. af andra tiU frågan hörande handlingar vill
vongl Maj:t härmed, jemlikt .87 § Regeringsformen, till Riksdagens an
tagande öfverlemna narlagda förslag till Förordning rörande de Lappar som
med renar flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och Norge.

Förslag

tii!

Förordning

rörande de Lappar, som med renar flytta emellan
konungarikena Sverige och Norge.

de förenade

1 §•

Lapp, som vill, på sätt här nedan tillätes
och tillhaka emellan Sverige och Norge, skall
norsk undersåte.

med

vara

sina renar flytta fram
antingen svensk eller

Bill. till Riksd. Frat. 1883. 7 Sami. 27 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

2 %.

Önskar svensk Lapp att blifva norsk eller norsk Lapp att blifva svensk
undersåte, skall utflyttningsattest, då laga länder derför ej möter, på begäran
meddelas honom i Sverige af vederbörande länsman och kyrkoherde samt i
Norge af vederbörande fogde och sockneprest; dock vare han från skatter
och andra allmänna förpligtelse!” i det rike, hvars undersate han förut vant,
icke fri, förrän han, enligt de i andra riket gällande föreskrifter, blitvit dettas
undersåte och bevis derom hos förenämnde embetsman företett, samt upphört
att i det like, hvarifrån han utflyttat, begagna bete för sina renar utöfver
hvad enligt 3 § tillåtet är.

3 ij.

Lapparne äro berättigade att årligen med sina. renar flytta från det
ena riket in i det andra och uppehålla sig å de trakter, Indika hvardera
rikets Lappar efter gammal sedvana hitintills hafva besökt, samt att der betjena
sig af land och vatten sa väl till underhåll för sig och sina renar,
under iakttagande af de i denna förordning meddelade föreskrifter, som till
jagt och fiske lika med rikets egna undersåtar. Utan vederbörande jordegares
eller brukares samtycke må ej svenska Lappar med sina renar uppehålla
sig i Norge under annan del åt aret. äu Maj, Juni, Juli, Augusti och
September månader, eller norska Lappar med sina renar vistas i Sverige
under nämnde månader, sd frami ej ovanliga väderleksförhållanden utgöra
hinder för flyttningarne: dock ega Lapparne i de trakter, der de efter gammal
sedvana plägat under hvilken årstid som helst beta sina renar a fjellen pa
ömse sidor af riksgränsen, att fortfarande utöfva denna rätt i samma utsträckning
som hitintills, och bestämmer Konungen, der det finnes nödigt, de
gränser inani h vilka en sådan betesrätt tår utåt ras. Öfverträdelse af det i
denna § gifna förbud straffas med böter, till belopp första gången af högst
40 kronor och annan gång af högst dubbelt.

Varder genom särskild lag i något åt rikena dess egne Lappar medqifven
vidsträcktare rätt till bete för deras renar eller titt skogsfång, än i
denna förordning bestämmes, skall sådan rätt tillkomma jemväl det andra rikets
Lappar å de trakter, der de. enligt hvad of van stadgas, äro berättigade
att uppehålla sig.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

4 &

Under sin vistelse inom de trakter, som i 3 § omförmäla», ega Lapparne.
att i skog till eget behof begagna torra träd och vindfällen samt eu
och videbuskar äfvensom växande löfträd. Der skogen tillhör staten, erlägges
härför icke någon betalning. Ej heller erlägges betalning för torra träd och
vindfällen samt eu och videbuskar i enskilda skogar. För växande löfträd,
som Lapparne taga ur skog, hvilken tillhör enskild man, skall deremot af
dem gifvas eu billig ersättning, som i brist af asämjande bestämmes vid syn,
hvilken förrättas åt länsmannen eller annan, som af amtmannen dertill blifvit
förordnad, jemte två gode män utsedde eu af hvardera parten. Underlåter
någon åt parterna att utse god man, åligger det förrättningsmannen att i
partens ställe utse sådan bland lagrättsmännen. Om kallelse till syn galle
hvad om kallelse till förlikningskommission är stadgadt, För syneförrättningen
tillkommer förrättningsmannen den för länsman bestämda skjutsersättning
och dagtraktamente. Af förrättningsmannen utsedd god man åtnjuter
lör hvarje, förrättningsdag I krona 60 öre. Synerätten bestämmer om och
i hvad mån synekostnaden skall fördelas mellan parterna eller om den af
endera parten skall gäldas. .Besvär öfver synen må ej anföras hos öfversynerätt.
För det vid synen bestämda ersättningsbeloppet jemte synekostnaden
egen utmätning rum utan dom eller utslag.

7/// uppförande eller ombyggnad af stängsel, gammer eller kas må
växande löfträd åt Lapparne tagas endast efter anvisning eder ■utsyning,
hvilken skall ske ä sd vidt möjligt för Lapparne beqvämt ställe och kostnadsfritt
lemnas i statens skogar af vederbörande skogsbo!jarl och i enskildes skogar
aj egaren eller, der denne ej utan dröjsmål lemnar anvisning eller Lapparne
eg med honom blifva elisé, af /gensteman, som af landshöfding eu eller andmannen
dertill förordnats; dock att, der verke, som qf Lapparne på deras
vistelseort under sommaren blifvit lagligen au värn ll till stängsel, finnes vid deras
återkomst utan deras samtycke bortföra eller gjordt obrukbart, Lapparne i sådant
fall ega rätt att till uppförande af Hytt stängsel utan anvisning eller utsyning
taga äfven växande loft rätt.

Lapp, som fäller eller tager träd åt annat slag än ■ ofvan är nämndt
eller tager mer än till hans eget behof erfordras, eller öfversåder ofvangifna
.förbud att utan utsyning taga varande löfträd till stängsel, gammer eller hus.
eller som försummar att, innan han höst eller vår flyttar, för egaren uppgifva
hvad han af växande löfträd sig tillegna! i enskild skog, straffes med
böter högst 40 kronor, der ej förseelsen efter allmän lag medför högre ansvar.
Växande löfträd, som af Lapparne tagas i statens skogar för att an -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 88.

vändas till stängsel, skola af Lapparne afbarkas. Lapp, som underlåter detta,
bote högst 40 kronor. Virke, som Lapparne på deras vistelseort under
sommaren lagligen användt till stängsel, gamm er. tältstänger eller annat dylikt
varaktigt bruk, må ej af jordegaren utan Lapparnes samtycke bortföras
eller göras för dem obrukbart. Jordegare, som häremot bryter, straffes med
böter, högst 40 kronor, der ej förseelsen efter allmän lag medför högre
ansvar.

5 §•

Genom rödjning eller uppodling af jord eller uppförande af hägnader
må Lapparne ej beröfvas sådana gamla renvägar, som fortfarande äro för
dem behöfliga. Hafva sådana vägar redan blifvit på omförmälda sätt, stängda,
skola de genom statens föranstaltande äter göras för Lapparne tillgängliga.

6 §.

De landsträckor, der Lapparne söka bete för sina renar, kunna indelas
i särskilda distrikt, inom hvilka de Lappar, som der med sina renar
sig uppehålla, skola i de fall och på det sätt. som nedan i 9 § 3 och 4
mom. sägs. vara underkastade ansvarighet för skada, som af renarne tillskyndas
de jordbrukande invånarnes egendom.

I hvilka trakter distriktindelning skall ega ram bestämmes af Konungen.
Han fastställer ock distriktens gränser.

För att en trakt, hvarest Lapparne ega rätt att söka bete för sina
renar, skall kunna i distriktindelning ingå. måste inom densamma finnas eller
beredas sådana renvägar, att vid deras begagnande Lapparne kunna, med
iakttagande af tillbörlig bevakning, afhålla renarne från odlad mark. Distrikten
böra med nödig hänsyn till djurens natur samt landskapets utsträckning,
beskaffenhet och odling begränsas på sådant sätt, att de renar, som
söka bete inom hvarje distrikt, kunna antagas komma att, der bevakning''
saknas, under betestiden ströfva omkring i hela distriktet, utan att öfvergå
till annat distrikt.

7 §.

Lapp, som vill med renar flytta till trakt der distriktindelning eger
rum, åligger att för länsmannen i hemorten uppgifva sitt eget och medföljande
husfolks namn, det distrikt, inom hvilket han ärnar uppehålla sig, äfvensom
antalet af de renar, han kommer att medföra, och dessas egare. Flyttar

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

någon utan att hafva lemnat sådan uppgift, bote högst 40 kronor. Lag
samma vare, der det medförda renantalet med en femtedel eller mera öfverstiger
det af honom uppgillra.

I hvardera riket skola de Lappar, hvilka anmält sig vilja uppehålla
sig inom ett och samma distrikt, inför vederbörande länsman inom sig välja
en förman och en andre förman. För de valde utfärdas förordnande af
landshöfdingen eller amtmannen; förmannen erhåller ock af länsmannen förteckning
å alla de Lappar, som komma att stå under hans tillsyn, hvilken
förteckning tillika upptager de af Lapparne, enligt föregående moment, till
länsmannen aflemnade uppgifter. Af denna förteckning insände länsmannen
dessutom två, exemplar till landshöfdingen eller amtmannen, som sänder det
ena exemplaret till amtmannen eller landshöfdingen i det amf eller län, distriktet
tillhör, jemte uppgift å de utsedde förmännen och andre förmännen.
Skulle sistnämnde amtman eller landshöfding finna, att större antal renar är
uppgifvet för något visst distrikt än detsamma väl kan mottaga, har han att
hänvisa det Överskjutande antalet till närmaste distrikt eller område, der
utrymme finnes, och att derom underrätta landshöfdingen eller amtmannen i
det län eller amf, derifrån flyttningen skall ske, så tidigt att Lapparne kunna
fä kännedom om beslutet, innan flyttningen företages.

Lapp, som sålunda fått sig anvisadt visst distrikt eller område, men
flytta!'' annorstädes, och icke inom den tid, som af landshöfdingen eller amf
mannen bestämmes, förer de renar, som äro under hans tillsyn, till det anvisade
området, straffes med böter första gången af högst 40 kronor och
annan gång af högst dubbelt. Vid områdenas fördelning iakttages att, såvidt
hjordarnes storlek tillåter, hvarje renegare hänvisas till det distrikt eller
område, hvarest lian sjelf eller, om han lefvat tillsammans med föräldrar
eller svärföräldrar, dessa det föregående året haft bete för sina djur. Skall
på grund af bristande utrymme någon hänvisas till annan ort, ege den renegare
företrädesrätt att qvarblifva på stället, som längst der haft bete för
sina djur.

Tid och sätt för afgifvande af de i denna § föreskrifna uppgifter
äfvensom för val af förman och andre förman bestämmas af landshöfdingen
eller amtmannen, hvilken jemväl för öfrigt, i händelse dessa bestämmelser
skulle visa sig otillräckliga för dermed afsedda ändamål, eger att gifva de
ytterligare föreskrifter, som kunna finnas nödiga.

Hvad i denna § blifvit stadgadt, skall ock tillämpas i fråga om Lapp,
som vill med renar flytta till trakt, som ej är i distrikt indelad, men med
afseende ä hvilken Konungen särskild! förordnat, att anmälningsskyldighet
skall ega rum; skolande i detta fall Lapp för länsmannen i hemorten upp -

6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

gifva, i stället för distrikt, den socken eller liknande område, hvarinom han
ämnar uppehålla sig.

« §•

Det åligger hvarje förman och andre förman:

a) att infinna sig i sitt distrikt senast ä samma tid som dit först ankommande
Lappar och att förblifva der, intilldess de till hans distrikt hörande,
inflyttade Lapparne allmänt begifvit sig derifrån:

b) att inom åtta dagar efter ankomsten till distriktet för länsmannen
uppvisa sitt förordnande jemte förteckningen öfver de Lappar, som anmält
sig ämna uppehålla sig inom distriktet, samt tillika uppgifva stället, der förmannen
och andre förmannen vanligen träffas;

c) att förskaffa sig kännedom om de till distriktet hörande Lappars
uppehållsställen äfvensom angående de Lappar, som flytta genom distriktet,
samt i händelse det skulle visa sig, att Lappar, hvilka ej äro upptagna i
förteckningen, der uppehålla sig, eller att någon uppgifva antalet af sina
renar origtigt, derom hos länsmannen göra anmälan.

Det åligger vidare förman eller, då han har förfall, andre förman:

</) att tillse, det Lappame noga bevaka sina renar, samt i öfrigt befordra
god ordning och vid uppkommande tvister med den jordbrukande befolkningen
söka bilägga desamma;

e) att efter behörig kallelse inställa sig vid besigtningar samt syner
och värderingar, hvilka anställas i anledning af skada, som någon uppgifver
hafva
eller vid förekommande rättegångar fråga uppstår om skyldighet för de under
förmannens tillsyn stående Lappar att för uppkommen skada gemensamt ansvara,
föra dessas talan, hvarvid han. om skäl dertill finnes, egen att ä
nämnda Lappars vägnar ingå förlikning angående såväl skadeersättning som
syne- och rättegångskostnader;

f) att söka upptäcka genom hvilkens eller hvilkas renar angifven skada
inom distriktet blifvit förorsakad och att, efter undfången kallelse till besigtning,
syn eller värdering a. skadan, till förrättningen inkalla den eller de
skyldige, om de äro honom bekante.

Förman väljes hvarje gång för ett år. Han kan afsåga sig nytt val
till förman eller till andre förman under så lång tid, som han senast innehaft
uppdraget. Andre förman väljes äfven hvarje gång för ett år, och kan
nästa år väljas till förman eller andre förman. Har han innehaft uppdraget
i två år, är han under ett är för val fri.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

9 §.

L Lapparne åligger ej allenast att noga taga sig till vara för att
sjelfva tillfoga landets invånare någon skada å deras egendom, utan ock att
omsorgsfullt bevaka sina renar, så att skada ej af dem föröfvas.

2. Skada, som af renar göres å åker, äng, växande skog eller hjortronland,
ersättes af den eller dem, genom liv il k as renar skadan blifvit förorsakad.
Lag samma vare i fråga om skada å utängsslåtter, som äro inhägnade med
sådant stängsel, som af Konungen blifvit förordnadt, eller, utan att vara inhägnade,
år efter annat varit till höfångst brukade, och dertill brukas, samt
genom kvarstående hässjor, diken, rödjning eller på annat sätt tydligen framträda
såsom utängsslåtter. Sker skadan med uppsåt eller grof vårdlöshet
vid renames bevakning, böte dessutom den skyldige för hvar gång högst 40
kronor, Indika böter dock ej ifrågakomma, der förlikning träffas om skadans
ersättande. Lapp, af hvars renvaktare sådan förseelse nu sagd är blifvit
töröfvad, vare ansvarig för gäldande af de böter, som kunna renvaktaren
ådömas.

3. Sker skada å egor af ofvannämnda beskaffenhet inom sådant
distrikt, hvarom i 6 § förmärs, och kan det ej utrönas, genom hvilkens
eller hvilkas renar den förorsakad blifvit, åligger ersättningsskyldigheten de
kappar, Indika uppehöllo sig i distriktet, och varde ersättningsbeloppet jemte
syne- och rättegångskostnader dem emellan fördelad t i förhållande til l det
antal renar, hvarmed en hvar tillhörer distriktet. Om vid den tid skadan
skedde renar, tillhörande andra Lappar, än dem, som anmält sig vilja i
distriktet uppehålla sig, voro stadda på flyttning derigenom eller eljest der
sig uppehöllo, skola äfven dessa främmande Lappar i förhållande till antalet
af sådana deras renar i ersättningen deltaga. Visar Lapp, förr än förlikning
träffats, eller dom i målet gifvits, att skadan ej blifvit föröfvad af hans
renar, vare lian från deltagande i ersättningen fri. Inom trakter, der distriktindelning
ej skett, egen sådan gemensam ansvarighet, som i detta mom.
stadgas, ej ruin.

4. Skada å utmark, som ej ofvan är omnämnd, ersättes jemväl efter
ofvan stadgade grunder, dock endast i det fall, att jordens egare eller innehafvare
genom densamma kommit i saknad af erforderligt bete för sina hemdjur.
Hvad Tromsö amf särskilt angår egen ej ersättningsskyldighet rum,
om renar komma in och beta å sådan utmark under tiden före den 1 Juli
hvarje år, när denna förmån ej af Lapparne begagnas sålunda, att någon
jordegare eller innehafvare särskild! derigenom i väsentlig män betungas. I
Tromsö amf skall ej heller skada ersättas å sådan utmark, belägen på visst

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 38.

afstånd från jordegarens eller brukarens fasta bostad, hvithet afstånd för tiden
från och med den ] till och med den 7 Juli bestämmes till 3 kilometer eller
derutöfver, och för den tid, under hvilken svenska Lappar i ifrigt ega uppehålla
sig i Norge, till 6 kilometer eller derutöfver.

10 §.

Har under Lappa nies uppehåll i Norge skada genom deras renar någon
derstädes förorsakats såsom i 9 § sägs och vill deri, som skadan lidit, göra
sin rätt till ersättning gällande, läte lian, der ej syn, hvarom i 11 § sägs,
kan hållas inom tre gånger 24 timmar, sedan skadan upptäcktes, så fort ske
kan, tillkalla två ojäfvige och kunnige män, Indika höra samtidigt infinna
sig på stället samt, efter besigtning af skadan och undersökning om densammas
tillkomst, derom efter bästa förstånd och under edlig förpligtelse afgifva
utlåtande. Till denna förrättning kallas den ersättningsskyldige, der
han är känd, men i annat- fall, om skadan skett inom distrikt, hvarom i 6
§ förmäles, förmannen eller andre förmannen för de Lappar, som der uppehålla
sig. Möter hinder för sådan kallelses delgifvande inom 48 timmar efter
det skadan upptäcktes, tillkallas i stället en af de i närheten varande Lappar,
eller, der skadan skett inom distrikt, der både svenska och norska Lappar sig
uppehålla, en af hvartdera folket. Kan ej heller detta ske inom nyssnämnda
tid, eller uteblifver någon af de tillkallade, må förrättningen deraf ej uppehållas.

11 §.

Varder vid den i 10 § nämnda förrättning ersättningsfrågan ej i godo
bilagd, åligger den, som skadan lidit, der han sitt ersättningsanspråk fullfölja
vill, att skyndsamligen hos länsmannen i orten eller annan man, som af amtmannen
blifvit förordnad att hålla dylika förrättningar, begära ny syn på
stället för skadans värderande. Till denna syn, hvilken förrättas af länsmannen
eller den, som dertill blifvit särskild! förordnad, med biträde af två
lagrättsmän, dem han utser inom den i norska lagen den 28 Augusti 1854
18 £ föreskrifna nämnd, eller, om sådane män icke utan tidspillan kunna
komma tillstädes, bland de män, som äro upptagna å den allmänna listan
öfver lagrättsmän, skall den ersättningsskyldige, om lian är känd, eller, der
fråga är om sådan ansvarighet, som i 9 § 3 mom. förmäles, förmannen eller
andre förmannen instämmas medelst kallelse, som bör delgifvas senast dagen
före förrättningen, om den, som kallas skall, uppehåller sig inom tjugu kilometer
från förrättningsstället. Uppehåller han sig på. längre afstånd derifrån,
varde kallelsetiden förlängd med 24 timmar för hvarje fulla tjugu kilometer.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 9

I de fall der den ersättningsskyldige eller förmannen eller andre förmannen
icke kan instämmas eller inkallas, t. ex. då de redan hafva lemnat distriktet
utan att hafva i god tid förut uppgifvit för förrättningsmannen
någon inom distriktet bosatt man, som kan på deras vägnar inkallas, hör
synen ändock hållas; och skall förrättningsmannen i protokollet anteckna
anledningen dertill att vederbörande icke blifvit instämda. I dylika fall
skola såväl förrättningsmannen som synemännen ständigt hafva sin uppmärksamhet
fästad derpå att den frånvarandes rätt icke förnärmas. Vid
synen skall den, som lidit skadan, medhafva de män, hvilka hållit den första
besigtningen, eller, om sådant ej kan ske, framlägga deras skriftliga intygom
förloppet dervid. Han hör ock, om så nödigt anses, förevisa de handlingar,
hvarpå hans egande- eller nyttjanderätt till den mark, der skadan
skett, sig grundar. Förrättningsmännen skola, så vidt möjligt är, söka åstadkomma
och i protokoll intaga noggrann utredning angående skadans uppkomst
och vidsträckthet, ställets belägenhet och beskaffenhet, om marken är
inhägnad eller oinhägnad in. in., äfvensom angående den eller de personer,
hvilka ega de renar, som gjort skadan, renarnas antal och storleken af de
hjordar, de tillhöra.

En hvar, som är tillstädes der förrättningen hålles, är pligtig att på
förrättningsmannens uppmaning tillkännagifva allt, som kan vara honom bekant
och lända till upplysning i saken, och står hvar och en för innehållet
af sitt yttrande i samma ansvar, som om det afgifvits inför domstol.

Vid skadans värderande skola synemännen noga taga hänsyn till såväl
markens beskaffenhet och fruktbarhet, dess större eller mindre uppodling,
grödans godhet och huruvida annan boskap än renar bidragit till skadan,
som ock, der skada å utmark skett, de omständigheter, hvaraf enligt 9 §
4 mom. ersättningsskyldighet i detta fall är beroende, samt alla andra förhållanden,
som ega inflytande å skadeersättningens belopp. 1 öfrigt skola
synemännen till protokollet afgifva förklaring, under edsförpligtelse, der de
icke förut aflagt ed såsom lagrättsmän, att värderingen är gjord efter deras
bästa förstånd och öfvertygelse. Innan synen börjas, erinre förrättningsmannen
synemännen om de skyldigheter, som, på grund af hvad här är stadgadt,
dem åligga; och skall om denna erinran göras anteckning i protokollet.

Förrättningsmannen, som ej eger vid värderingen rösta, utom i händelse
olika meningar mellan synemännen uppkomma, då den mening gäller,
hvilken förrättningsmannen biträder, skall dock i hvarje fall vid protokollets
afslutande afgifva sitt utlåtande, huruvida han anser det åsätta värdet skäligt
och billigt, samt huruvida han i öfrigt i något hänseende har att anmärka
något, som kan hafva inflytande på saken.

Bill. till Biksd. Prof. 1883. 7 Sami. 27 Käft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Innan förrättningens slut skall förrättningsmannen söka åstadkomma
förlikning mellan parterne. Träffas förlikning, liar den samma verkan, som
om den vore ingången inför förlikningskommissionen.

Värdering, som omtalas i denna paragraf, kan i händelse af rättegång
förändras af domstolen, om skäl dertill förefinnes.

12 §.

För syneförrättning, hvarom i 11 § sägs, tillkommer förrättningsmannen,
jemte den för länsman bestämda skjutsersättning och dagtraktamente,
för kallelse af en hvar af lagrättsmännen 80 öre, för hållande af synen 4
kronor om dagen och för utdrag åt protokollet deröfver 70 öre arket. För
nämnande af lagrättsmän och för bevittnande af protokollsutdragets rigtighet
erhålles ingen betalning. Lagrättsmännen åtnjuta för hvarje förrättningsdag
1 krona 60 öre.

13 §.

Kan ej heller vid den i 11 § omförmälda förrättning saken genom
förlikning afgöras, åligger förrättningsmannen, om den, som skadan lidit,
sådant påyrkar, till vederbörande amtman insända afskrift af förrättningsprotokollet
med dertill hörande handlingar jemte eget yttrande angående de
mäns trovärdighet, hvilka förrättat den föregående besigtningen, hvarefter
amtmannen genast eller efter ytterligare undersökning, om sådan anses nödig,
afgör, om skäl tinnes till åtals anställande, i hvilket fall han föranstaltar om
dylikt åtal enligt de för offentliga politisakers behandling gällande former
— hvarvid dock föreläggande af straff icke eger rum — mot den eller
dem, hvilka antingen, enligt hvad som förekommit, kunna anses öfvertygade
om skadegörelsen eller eljest till följd af 9 § äro för densamma ansvarige.
Sådana mål kunna efter omständigheterna handläggas antingen vid extra
rätt eller vid tingen och står det den eller de tilltalade fritt att i dessa mål
svara genom ombud.

Har skada af ifrågavarande beskaffenhet skett, men är skadan ringa,
kan amtmannen besluta att allmänt åtal ej anställes, i hvilket fall det till
amtmannen insända protokoll med bilagor tillställes den, som lidit skadan,
med underrättelse det han eger att sjelf anhängiggöra och utföra sin talan,
om han dertill finner sig befogad.

Ej heller eger allmänt åtal rum i de trakter, der distriktindelning icke
förekommer.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

Talan, som af enskild part anställes angående ersättning för skada af
renar, utföres i enlighet med denna förordning, så vidt den å sådan talan är
tillämplig; och kan anspråk på ersättning icke göras gällande, derest ej hvad
i 10 och 11 §§ stadgas blifvit iakttaget. Målets instämmande till förlikningskommisssion
är ej erforderligt.

14 §.

Hvad i 4, 10, 11, 12 och 13 §§ stadgas i afseende å behandlingen
af deri omförmälda ersättningsfrågor eger ej tillämpning å dylika frågor, som
uppkomma i Sverige, utan förfares med dessa efter gällande lag.

15 §.

Talan emot Lappar om sådan gemensam ansvarighet, som i 9 § stadgas,
anhängiggöres emot den, hvilken tjenstgjorde såsom förman i distriktet
på den tid skadan skedde. Förmannen stämmes att svara i målet å vederbörande
Lappars vägnar.

Tilltror förmannen sig kunna visa genom hvilkens eller hvilkas renar
skada blifvit förorsakad ''eller att jemte de under hans tillsyn stående Lappar
äfven andra höra för skadan ansvara, ege han att låta instämma den eller
de skyldige eller i senare fallet dem, emot hvilka anspråk om deltagande i
ersättningen väckes, på det de må sjelf ve svara i saken.

Der i det fall, hvarom denna § handlar, hinder möter att stämma förman,
skall stämningen delgifvas de Lappar, emot hvilka talan föres; och
gälle då för dem hvad i föregående mom. om förman är sagdt.

Vill man yrka, att någon ådömes böter, skall i hvarje fall den, mot
hvilken sådant jakande framställes, sjelf instämmas.

Ådömes flere Lappar ersättningsskyldighet efter 9 § 3 eller 4 mom.,
skall i domen för en hvar fastställas huru mycket han har att gälda.

16 §.

Uppehöllo sig Lappar från begge rikena i ett distrikt vid den tid då
der skett skada, för hvilken enligt 9 § 3 eller 4 mom. gemensam ansvarighet
lian ega rum, skall kallelse till förrättning, hvarom i 10 och 11 §§ sägs, samt
stämning i mål efter 15 § tillställas så väl den svenske som den norske förmannen.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

17 §•

Lappar, Indika, efter livad i 9 § B eller 4 inom. sägs, blifvit till ansvarighet
för inträffad skada dömde, eller, efter det värdering af skadan enligt
11 § egt rum, ingått förlikning om erläggande af en ersättning, som icke
öfverstiger den genom värderingen bestämda med tillagd godtgörelse för omkostnader,
vare oförhindrade att, i händelse kännedom sedermera erhålles att
skadan är föröfvad af renar tillhörande någon annan, eller att andra Lappar
vid den tid då skadan skedde haft renar inom distriktet och sålunda höra i
skadeersättningen deltaga, väcka talan om återgäldande af hvad de erlagt
eller den del deraf, som å öfriga Lappar belöper. Sådan talan må dock ej
anhängiggöras senare än två år, efter det skadan skedde.

18 §.

Laglig stämningstid, när Lappar i sitt hemland skola stämmas till
domstol i andra riket, är tre månader. Den, hvars vistelseort enligt vederbörande
länsmans intyg är okänd, njuter tre månaders tid efter stämningens
kungörande i Sverige i kyrkan eller i Norge vid kyrkan i den socken, der
han senast haft sitt hemvist.

19 §.

1. Den, som olofligen fäller eller misshandlar Lapparnes renar, skall,
utom full ersättning för skadan, bota högst 40 kronor, så framt icke förseelsen
efter allmän lag medför högre ansvar. Lag samma vare, om någon
med uppsåt eller af groft vållande förorsakar, att renarne genom skrämskott,
hundar eller på annat otillbörligt sätt ofredas på tillåtna uppehållsställen
eller söker att dem derifrån fördrifva.

2. Ofredas ren på tillåtet uppehållsställe af hund, skall skada, som
derigenom tillfogas renen, af hundens egare till fullo ersättas, äfven om
skadan icke förorsakats genom någons uppsåt eller vållande.

3. I de trakter, der distriktindelning eger rum, skola under den tid,
Lappar från det andra riket enligt 3 § ega att med sina renar der uppehålla
sig, den bofasta befolkningens hundar antingen hållas bundna eller vara
försedda med klubba; landshöfdingen eller amtmannen dock obetaget att från
nämnda föreskrift för vissa trakter eller särskilda fall medgifva undantag,
der det tinnes kunna ske utan att det med densamma afsedda ändamål förfelas.
Bestämmelser om storleken af klubban äfvensom närmare föreskrifter

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

i öfrigt i afseende på klubbningen gifvas af landshöfdingen eller amtmannen,
som jemväl må kunna förordna, att i trakt, der distriktindelning icke eger
rum, de bofastes hundar under tid, som nämnd är, skola hållas bundna eller
klubbade. Hund, som har till vana att jaga renar äfven på tillåtet uppehållsställe
eller att döda renar, skall af egaren, efter föreskrift af polismyndigheten,
dödas; och åligger det polismyndigheten att, der egaren sådant
underlåter, genast låta döda hunden. Underlåter egare af hund att ställa
sig till efterrättelse hvad här ofvan stadgas, eller de af landshöfdingen eller
amtmannen i öfverensstämmelse dermed gifna föreskrifter, straffes med böter
högst 40 kronor.

4. När Lapp hos länsmannen eller den, som af amtmannen blifvit
förordnad att upptaga dylika mål, klagar öfver sådan förnärmelse, som ofvan
i 1 och 2 mom. är nämnd, skall denne efter föregången undersökning så
fort ske kan, såvida lian ej kan åstadkomma förlikning, i hvilket fall ansvar
ej eger rum, om saken afgifva berättelse till landshöfdingen eller amtmannen,
som, derest skäl förefinnes att ställa någon till ansvar, skall föranstalta om
sakens utförande genom allmän åklagare, hvad Norge angår, enligt de i 13
§ bestämda grunder, men i motsatt fall sänder berättelsen till den, som
skadan lidit, med tillkännagifvande att det öfverlemnas åt honom sjelf att
anhängiggöra och utföra sin talan, i hvilken händelse saken ej behöfver till
förlikningskommission instämmas.

20 §.

De i 3, 4 och 7 §§ samt i 19 § 3 mom. omförmälda förseelser åtalas
i Norge efter amtmannens föranstaltande inför politirätt. I Sverige skola
dylika förseelser äfven vara underkastade allmänt åtal.

21 §.

I Sverige skall kungörandet af norsk dom, meddelad på grund af denna
förordning, verkställas genom kronobetjent med vittne eller genom två stämningsmän
eller nämndemän. Dervid skall ock, om rättegången är genom allmän
åklagare utförd, den sakfälde affordras förklaring, huruvida han påyrkar
domens pröfning i högre rätt. Gör han det, skola förrättningsmännen gifva
honom tillkänna, att stämningen till högre rätt, för sa vidt han efter sakens beskaffenhet
har rätt att fordra den, kommer att ega rum utan att han derom vidare
underrättas. Härom höra förrättningsmännen vid domens kungörande förse
densamma med påskrift, hvarefter den af amtmannen sedermera påtecknade

Lag Utskottets Utlåtande N:o 38.

stämningen ej kommer att kungöras för den sakfälde. I mål, som enligt 15
§ blifvit mot förman utfördt, skall domen kungöras denne, som har att afgifva
förklaring, huruvida domens ''pröfning i högre rätt påfordras.

22 §.

Dom, hvarigenom någon i det ena riket blifvit dömd till böter eller
skadeersättning enligt denna förordning, kan i det andra riket bringas till
verkställighet, om den egen laga kraft, den dömde dermed förklarat sig nöjd
eller, då domen är meddelad i Norge, vad emot domen icke blifvit inom
stadgad tid anmäldt (Appellationsfristen er udloben) eller, i en genom allmän
åklagare utförd rättegång, domen blifvit den sakfälde kungjord, utan att han
påyrkat densammas pröfning i högre rätt. Önskar någon doms verkställande i
det andra riket, vände sig till landshöfdingen eller amtmannen i det län eller
amt, der domen är gifven, och teckne denne, derest sådant förhållande ådagalägga,
på grund hvaraf den sökta verkställigheten må ega rum, bevis derom
å domen samt sände handlingarne till vederbörande amtman eller landshöfding
i det andra riket, hvilken föranstaltar om domens verkställande och de
indrifna medlens öfversändande till förstnämnde landshöfding eller amtman.

Hvad om domar nu sagdt är, galle ock om sådana i fråga om ersättning
för skada, som i denna förordning omförmäles, träffade förlikningar,
hvilka af parter, förmän eller andre förmän blifvit ingångna inför rätta eller
vid syn, enligt It §: börande landshöfdingen eller amtmannen, då sådan förlikning,
ingången i det ena riket, för verkställighet öfversändes till det andra,
tillika meddela bevis, att förlikningen enligt förstnämnda lands lagar eger
samma gällande verkan, som laga kraftvunnen dom.

Är dom, som kan bringas Ull verkställighet i båda rikena, gifven eller
sådan förlikning träffad i sak angående gemensam ansvarighet efter 9 § 3
eller 4 mom., skall vederbörande landshöfding eller amtman i det rike, der
skadan skett, på begäran af den som ersättningen tillkommer, låta förskottsvis
utbetala beloppet till honom och, så vidt betalningsskyldighet ålagts undersåte i
det andra riket, sända vederbörande amtman eller landshöfding derstädes
styrkt afskrift af domen eller förlikningen med begäran om godtgörelse. Sådan
godtgörelse skall då förskottsvis utbetalas af allmänna medel. Hos den
betalning sskyldige kan förskottet indrifvas på enahanda sätt som är bestämdt i
fråga om skatter.

I afseende å böters förvandling vid bristande tillgång till deras gäldande
förfares enligt det lands lagar, der böterna skola uttagas.

Lag-TJtshottets Utlåtande N:o 38-

£3 §.

I de mal, der svensk Lapp är part i Norge eller norsk Lapp i Sverige,
må ej stämpla dt papper användas.

24 §.

I (ifrigt komma de i hvart dera riket i allmänhet gällande lagar att
tillämpas å Lapparne under deras vistande derstädes.

25 §.

När i denna förordning talas om Lapparnes renar förstås dermed icke
allenast deras egna utan ock andras renar, hvilka äro under deras vård.

Bofaste, hvilka lemnat renar till vård åt Lappar, hafva i fråga om
dessa renar enahanda förpligtelser enligt denna förordning, som Lappar, hvilhas
renar äro under andras vård.

26 §.

Embets- och tjenstemän, och särskildt landshöfdingar och amtman,
skola tillse, att de öfverflyttande Lapparne ej förnärmas i utöfvande af dem
tillagda rättigheter.

27 §■

Der i ettdera åt rikena a något visst område vid kusten eller inne
i landet renars underhåll pröfvas för den jordbrukande befolkningen vara
i . synneilig man betungande, kan Konungen förordna, att det området ej
vidare må till sådant ändamål begagnas mot det att erforderlig betesmark
Lapparne anvisas på annan landsträcka, som dertill finnes tjenlig och som
tillhör staten.

Betesmark, som sålunda blifvit anvisad åt Lapparne, må till den utsträckning,
som är af nöden för att lemna bete till de renar, hvilka år efter
annat dit föras, icke underkastas intrång genom rödjning, odling, säterbruk
eller hetande af hemdjur; dock att hvad här är stadgadt icke utgör hinder
för upprödjning och odling, efter offentlig myndighets beslut, af platser inom
dessa trakter tillgskjutsstationer eller herbergen för resande.

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 38.

28 §.

Visar det sig nödigt för det i föregående § omförmälda ändamål, eller
för att åt Lapparne bereda nödiga vägar till deras betesmarker, eller för att
uppföra stängsel till förekommande åt skada af renar att använda jord, som
eges eller brukas af enskild man, vare egaren eller brukaren, när sådant af
staten påfordras, skyldig att afstå jorden mot ersättning, som, der godvillig
öfverenskommelse ej kan träffas, bestämmes i Norge genom värdering (Taxt)
och i Sverige enligt gällande förordning angående jords afstående för allmänt
behof.

29 §.

De bestämmelser i denna förordning, Indika ordna förhållandet emellan
Lapparne och den jordbrukande befolkningen, gälla icke inom Finnmaikens
amf. Skulle svensk Lapp söka sommarbete i detta amt för sina renar,
komma de för amtets norska Lappar särskilt gällande bestämmelser att å
honom tillämpas.

30 §.

Denna förordning träder i kraft, sedan enahanda bestämmelser blifvit
antagna i Norge, från den dag Konungen för båda rikena bestämmer. Den
förMifver gällande i femton år från nämnda dag. Har, innan denna tid gått till
ända, ny gemensam lag ej blifvit i begge rikena antagen, skall första Ulan--get eller kodicillen till gränsetraktaten af Ä Oktober 1751, som medan denna
förordning är gällande blifver utan verkan, åter träda i kraft.»

Lag-Utskottet, till hvars handläggning denna proposition blifvit af
Kamrarne hänvisad, har, vid det förhållande, att ett i hufvudsakliga delar
med propositionen öfverensstämmande förslag till förordning i ämnet blifvit
af sistlidet års Riksdag för dess del antaget, ansett granskningen nu böra
omfatta endast de delar af propositionen, hvari densamma skiljer sig från
nämnda förslag och hvilka delar med kursiv stil af Utskottet utmärkts.

Stadgandet i 3 §, att Lapparne äro berättigade att årligen med sina
renar flytta från det ena riket in i det andra och uppehålla sig å de trakter,
hvilka hvartdera rikets Lappar efter gammal sedvana hittills hafva besökt,

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 38.

samt att (ler betjena sig af land och vatten så väl till underhåll för sig
och sina renar, under iakttagande af de i denna förordning meddelade föreskrifter,
som till jagt och fiske, lika med rikets egna undersåtar, har i anseende
till de särskild! utmärkta, nu i förra förslaget tillagda orden — hvilka
till sin mening icke torde kunna annorlunda uppfattas, än såsom likabetydande
med: »lika med andra rikets egna undersåtar, än vederbörande innehafvare
af markan — gifvit Utskottet anledning att inhemta upplysningar om den
rätt till jagt och fiske, som i Norge är rikets egna undersåtar tillerkänd.
Enligt norsk lagstiftning liar jordegaren ensam rätt
till jagt med hund (N. L. 5—10—2), i det att allenast jagt med hund
efter björn och varg är fri för eu hvar;

till att anbringa giller (N. L. 5—10—6 och 7), hvithet dock synes endast
kunna afse större och fullständigare gillerinrättningar, hvadan snaror att
fånga kramsfågel och dylikt torde kunna utläggas af eu hvar, dock att

jordegaren alltid eger rätt att nedtaga dem, men ej att tillegna sig hvad

deri må vara fängadt;

till jagt å elg, hjort och bäfver (Jagtl. 22 Juni 1863, § 3);
samt till jagt »/'' hemmarken» — hvarunder bör förstås gårdarne med
all mark, som dertill ligger i den bebygda delen af trakten, alltså icke
allenast »inmarken» utan ock »hemhagen» — i det att i hemmarken utan
jordegarens tillåtelse ren, hare, tjäder, orre, hjerpe, ripa och rapphöns samt
ejder icke må på något som helst sätt jagas, fångas eller dödas, om än
hund härvid icke brukas (Jagtl. 22 Juni 1863, § 6).

Den för hvarje norsk undersåte fria jagten är sålunda, hvad angår
vildt af mera betydelsefullt slag, inskränkt till utmarken eller fjellsträckningarne,
och bör i nästan alla fall försiggå utan hund, samt till allmänningar,

å hvilka jagten så väl med som utan hund är fri för en hvar, likasom det

derstädes står en hvar öppet att anbringa giller eller andra inrättningar för
djurfångst af alla slag (N. L. 5—10—10 till och med 12). Noga taget
skulle dock endast inom bygden boende hafva rätt att ä allmänning jaga
med hund, men denna inskränkande bestämmelse lärer icke med stränghet
tillämpas.

Fiske i saltvatten är enligt norsk lagstiftning fritt för enhvar, ej
mindre vid stranden än å öppna liafvet (Reskript 23 April 1728), hvaremot
strandegaren uteslutande har rätt till fisket i sötvatten och der, hvarest det
af ålder har tillkommit honom (N. L. 5—11—2, 3, 4, 11 och 13). Jordegaren
är vidare ensam berättigad att pa sin grund uppföra faststående
fångstinrättningar (N. L. 5—11—14 och 15); hvaremot den omständighet,
att fiskegarn eller annat löst fiskeredskap delvis måste fastgöras i land, icke
Bill. till Rilcsä. Prof. 1883. 7 Samt. 27 Höft. 3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

hindrar utöfvandet af fiske, der detsamma är fritt. Det kan dock ifrågasättas,
huruvida ej, hvad större insjöar beträffar, fisket är fritt i deras midt,
men denna fråga synes oafgjord.

Af det anförda torde framgå, att Lapparne i allmänhet komma att ega
jagträtt å de ställen, der de få uppehålla sig, naturligen under iakttagande
af gällande bestämmelser om förbuden tid beträffande vissa djurslag. Fiskerätten
synes visserligen enligt lagens bokstaf nog inskränkt, men säkerligen
torde i tillämpningen icke hädanefter, mer än hittills, komma att ifrågasättas
att hindra Lapparne från fiske i de vattendrag, vid Indika de uppehålla
sig, särskild!: som fisket der icke torde kunna för de fastboende vara
af något egentligt värde. Enär derjemte den i nu ifrågavarande afseende
föreslagna redaktionen ä, 3 § till ordalydelsen hufvudsakligen är lika med
motsvarande i § 10 af 1751 års kodicill, har Utskottet hvarken ansett att
skäl förekomma till anmärkning mot densamma eller att den skall lända till
Lapparnes skada,

Utskottet bör härnäst fästa uppmärksamhet vid 9 § 4 mom., i
hvilket frågan om'' den betesrätt, som inom Tromsö amt må tillkomma Lapparne,
finnes besvarad annorledes än i den författning, hvilken Riksdagen
nästlidet år beslöt.

Att i denna fråga en afvikelse föreligger från hvad tidigare varit
föreslaget och godkändt, bör ej väcka undran, då det i förevarande lagstiftningsarbete
gäller att skilja mellan tvenne så stridiga intressen som den
bofastes och nomadens.

Det förslag till frågans lösning, hvilket nu blifvit framstäldt, skiljer
sig från det, som af sistlidet års Riksdag antogs, allenast i afseende å första
veckan af Juli månad. Det innefattar, i jemförelse med det sistnämnda, en
inskränkning i Lapparnes rätt, men på samma gång ock en utvidgning.
Enligt de förra bestämmelserna voro Lapparne ej skyldige att ersätta den
skada, som under sagda tid föröfvades genom renames betande ä de bofastes
utmark, med mindre de godtyckligt drifvit sina hjordar in på någon särskild
jordegares område och dervid underlåtit tillse, att bördan af rendjurens
underhåll blefve mellan de bofaste så jemnt som möjligt fördelad. De skulle
nu under berörda tid blifva underkastade den för den efterföljande delen af
sommaren gällande regeln om ersättningsskyldighet för hvarje minskning,
som genom renarnes betande uppstode i det för den jordbrukande befolkningens
hemdjur erforderliga betet. Men å andra sidan innebär det framlagda
förslaget, såsom nyss nämndes, en utvidgning af de förmåner, Indika
förut tillärnats lapparne. Den gräns, bortom hvilken Lapparne må utan
någon ersättningsskyldighet låta sina hjordar beta, val'' i fjolårets förslag
bestämd, för den första veckan af Juli likasom för den öfriga delen af året,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

till kilometer från jordegarens eller brukarens fasta bostad Under
^agda vecka skulle de nu erhålla fri betesrätt intill ett afstånd från oärdarne

tara „a Sm Ä’™1* t” 7 *?*** °r<Wllgen ^ »™as Antaglig,
"“““gen (lapa, om utmarken bortom sistnämnda gräns kan från och

S J.u1.1 m*nat]s borJan anses lemna tillräckligt bete för renarne Yore för

skynaaf OTom ’dpTdef-“aS:? °SkMg ‘™ga ej *is''as val''(to ''-»[''1''anie tillrade
sådan 1L f > som "" föreligga. Bestämmelserna skulle

Ä £ Sä

koniLiaLtopSe‘lrnaan * **''«"• ^ «» a«

tillrktwÄ''^Jtra,rUTida fbr oftanänmda vecka Lappa™ kunna tinne

“tern taf Öl In ,TU * to ™rker> som “««« bortom ''1™ angifna
varamlp , den utrednin8'' vant rigtad, hvilken föregått de ifråga yaiande

bestämmelsernas upptagande. Utskottet hänvisar till hvad derut IS

Ä iVS™ t" K°"gl Åt hyad dör

jakande besvaras.1 *“ aH M«a

Då nu bestämmelserna i 9 § 4 mom. innebära, att de Lappar som

tiden rrreS fra SiM ,renar pä bete inom Tromsö A under
ä sådan utmark • unna undgå all ersättningsskyldighet för skada
t l d" utn cllk> ‘»om i momentet afses, allenast de ej godtycklig hetunaa
den ene jordegaren mer än den andre; att de derefter och intill den§8
^_^iaTnmlaji manad ma tor att vara frie från ersättningsansvar dra°a sina

att °de underkdpna T afstand af tre kil°meter från gårdarne; samt slutligen
att de undei den sedermera följande delen af sommaren ega fri betesrätt å

det Utskär?’ S°m I88,61'' ytterligare tre kilometer längre bort — så synes
det L t skottet, som både stadgandena blifvit bragta till så noggrann öfverensstämmelse
som möjligt med de faktiska förhållanden, Indika ut-i ort deras

medleftf [Äfr lltvecklin^ iuom amtet, hvilken, börjande omkring

fort funt, i fl’ Tf*8? gardarne belä-na markerna, dag för dag
ta m tält a langxe bort liggande högre ställen, till dess, omkring 14 da o-ar

miar SoTS. § J '' allt det bete’ h™af Lappare för åa

tillstvlr!!f!ietf rd !hVad ;SälaiRla blifvit anfördt toner Utskottet sig böra
''y o i a2 stadgandena uti förevarande moment må i sin helhet godkännas
Beträffande ofnga andringar i det förra förslaget, af Indika den uti

lagen Weratt "ordn?^ Utskotte{sv bonande, enär de förhållanden, som

som lefva! 1 Tn deri vanskll§''a ocb sa främmande för andra än dem
som lefva! sig in den, att tara for missgrepp ligger mycket nära, är syn -

iso

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

nerligen välbetänkt, hänvisar Utskottet till de skäl för deras vidtagande,
hvilka framgå af de handlingar, som äro den Kong!, propositionen bifogade;
och får Utskottet följaktligen hemställa,

att Riksdagen må antaga det af Kong!. Maj: t afgifna
förslag till Förordning rörande de Lappar, som med renar
flytta emellan de förenade konungarikena Sverige och
Norge.

Stockholm den 23 April 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Magnus Jonsson har begärt fa här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1885.