Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1885:LU7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank. till Riksd. Kansli den 17 Febr. 1886, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om samma
skydd mot skadegörelse för vissa telefonledningar, som det,
hvithet tillkommer statens telegrafinrättning.

r \t J/!''åu Föi''8^ Kammaren har Lag-Utskottet emottag* eu af Herr
Jafgifven, så lydande motion (N:o 36):

»Oaktadt telefonen för endast nio år sedan uppfans, har densamma
likväl redan nu vunnit en utveckling och användning i praktiken, som
man vid denna inrättnings första uppkomst måhända icke anade I
början funnos nemligen blott smärre telefonledningar, afsedda i allmänhet
att sammanbinda olika inom samma hus, fabriker eller verkstäder
befintliga lokaler med hvarandra. Men efter hand sammanbundos dessa
ledningar med hvarandra och bildade telefonnät; och numera finnas
icke blott i ett stort antal städer, utan äfven inom åtskilliga orter på
landet telefonanläggningar i ganska stor omfattning. Men icke nog;
härmed. Denna inrättning har visat sig medföra "så stor praktisk
nytta, att man kan taga för alldeles gifvet, att telefonens utbredning
1C!jfe stannar förr, an alla de orter inom vårt land, hvarest närings- eller
aftai-shf finnes i större omfattning, deraf kommit i åtnjutande. Med
anledning häraf _ och då sålunda telefonen redan är och i ännu högre
glad allt efter sm utbredning blifver eu allmännyttig institution af stor
betydelse, hvars särskilda .skyddande mot skadegörelse måste ligga i
Bih. till Riksd. Prof. 1885. 7 Sami. (i Höft.

2 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 7.

landets intresse, tillåter jag mig vördsamt föreslå, det Riksdagen ville
för sin del besluta, _ ,

att telefonledningar, hvilka med Kongl. Maj:ts tillstånd blifvit
anlagda, skola åtnjuta samma skydd mot skadegörelse, som enligt 19
kap. 13 § i Strafflagen tillkommer statens telegrafinrättning.»

1 13 § af 19 kap. Strafflagen stadgas följande:

»Hvar som uppsåtligen förstörer eller skadar statens telegrafinrättning,
någon dess beståndsdel eller tillhörighet, eller vidtager åtgärder,
hvarigenom telegrafering hindras eller störes; dömes till fängelse
i högst sex månader eller straffarbete i högst två år. Var skadan
ringa, och förorsakades ej derigenom något hinder i telegi afeiingen,
må till böter dömas;» och

14 § samma kapitel innehåller:

»Hvad i 11, 12 och 13 §§ om statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt,
må ock å dylik, af enskilde personer, menigheter ellei bolag in
rättad, anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning
skall lika skydd, som statens, njuta.» ....

Angående ouppsåtligen vållad skada å dylik anläggning stadgas i
21 § 2 mom. af nämnda kapitel, bland annat, att om någon ouppsåtligen,
genom vårdslöshet, oförsigtighet eller försummelse, är vållande
till skada, hinder eller uppehåll, som i 13 § omförmäles, bot skall vara
högst tvåhundra Riksdaler; och genom förordningen den 6 Augusti
1881 är till nyss åberopade 21 § fogadt ett tredje mom. så lydande:

»Hvad i denna paragraf om statens kanal- eller slussverk, annan
sådan vattenbyggnad och jernvägs- eller telegrafinrättning är stadgadt,
må ock å dylik, af enskilde personer, menigheter eller bolag inrättad
anläggning tillämpas, om Konungen förordnat, att sådan anläggning

skall lika skydd, som statens, njuta». ^

Enligt hvad sålunda visar sig, har staten för de telefonledningar,
som af densamma innehafvas, ännu icke beredt liknande skydd, smil
det, hvilket åtnjutes för dess telegrafinrättningar. Härmed torde dock
icke länge kunna dröjas.

Vid sådant förhållande och då de af motionären påkallade stadganden
lämpligast torde meddelas genom tillägg i ofvan anförda 14 §
och 21 § 3 inom. i 19 kap. Strafflagen, hvarigenom hvad i 13 § samt

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

i 21 § 2 mom. blefve stadgadt om statens telefonledning, förklarades
vara äfven å dylik af enskilde personer, menigheter eller bolag inrättad
anläggning tillämpligt, om Konungen förordnat, att sådan anläggning
skulle njuta lika skydd, som statens; men bestämmelser i denna
syftning naturligen förutsätta lagstadgadt skydd för telefonledning, som
eges af staten; finner Utskottet, hvilket i öfrig!, anser hvad motionären
andrager särdeles behjertansvärdt, sig för närvarande böra hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 17 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.