Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1883:LU7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

]tf:o t.

Ank. till Biksd. Kansli den 13 Febr. 1883, kl. 7 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om kungörande
af tiden för allmänna tingssammanträden.

Uti 2 kap. 1 § Rättegångsbalken jemte dithörande författningar
bestämmes, huru ofta och inom hvilka tider häradshöfding skall hålla
lagtima ting, och enligt 2 § af samma kap. är häradshöfding skyldig att
kungöra Konungens Befallningshafvande, å hvad dag han ting hålla vill, och
■skall sedan låta det lysa å predikstolarne i häradet, tio veckor förut. I Svea
Hofrätts cirkulärbref till de under hofrätten lydande häradshöfdingar den
6 December 1760 förnyade hofrätten, på angifna skäl, sin förra antydan
af den 10 Oktober 1729 att, så snart ting uti en domsaga blifvit utsatta och
om utlysandet föranstaltats, genast kungöra Kongl. Hofrätten de för hvarje
gång dertill utsatta terminer.

Genom förordningen angående ändring i vissa fall af gällande bestämmelser
om häradsting den 17 Maj 1872, är emellertid, med ändring af
hvad 2 kap. 1 och 2 §§ Rättegångsbalken innehålla mot förordningen
stridande, stadgadt: att i tingslag, som ensamt utgör en domsaga, så ock
der två tingslag äro till en domsaga förenade, årligen skola hållas två
lagtima ting, det ena, vårtinget, mellan tjugondedag jul och midsommar,
samt det andra, höstetinget, mellan September månads början och ThomeBih.
till Likså. Prof. 1883. 7 Sami. 5 Häft. 1

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

dag; att, om tingslag ensamt utgör en domsaga, häradsrätten der skall
hålla allmänna sammanträden, under vårtinget sex gånger och under höstetinget
fyra gånger, nemligen, under förra tinget: tjugondedag jul, då han
på måndag infaller, men eljest nästa måndag derefter och sedan hvar
fjerde måndag, som före tingstidens slut inträffar, så räknadt att alltid
fyra veckor blifva mellan hvarje måndag, å hvilken allmänt sammanträde
börjas; samt under senare tinget: första måndagen i September månad och
sedan hvar fjerde måndag, likasom under vårtinget; att, der helgedag infaller
på måndag, som för sammanträde blifvit föreskrifven, Rätten skall
träda samman nästa söcknedag derefter, dock att tiden till nästa allmänna
sammanträde räknas från måndagen; att, om två tingslag äro till en domsaga
förenade, häradsrätten i hvardera tingslaget skall hålla allmänna
sammanträden, under vårtinget tre gånger, och under höstetinget två gånger,
nemligen: i ena tingslaget, under vårtinget: tjugondedag jul, då han
på måndag infaller, men eljest nästa måndag derefter och sedan hvar
åttonde måndag, som före tingstidens slut inträffar; och under höstetinget
första måndagen i September och sedan måndagen åtta veckor derefter;
samt i andra tingslaget under hvardera tinget de måndagar, som infalla
fyra veckor från början af hvarje allmänt sammanträde i förra tingslaget;
dock att, om helgdag inträffar på måndag, hvarom här är sagdt, derom
skall vara lag som för dylikt fall förut är nämndt; att för domsagor
med två tingslag hofrätten, på häradshöfdingens förslag, skall bestämma,
i hvilketdera tingslaget tingen först skola börjas, hvarvid sedermera bör
förblifva, der ej hofrätten, på särskild framställning, eller ock Konungen
pröfvar lämpligt ändring göra; skolande hvad i ty fall bestämmes kungöras,
som om andra påbud till allmän efterrättelse är stadgadt; att, om
mål, som blifvit till slut fördt å sista allmänna sammanträdet, ej kunnat
då afgöras, med doms afkunnande och tingets afslutande må anstå till
särskildt sammanträde, hvilket dock ej må hållas senare än medlet af
Juli månad för vårtinget och December månads slut för höstetinget; samt
att då dom ej genast afkunnas, vid målets handläggning skall tillkännagifvas
när sådant skall ske.

Uti eu inom Andra Kammaren afgifven samt till handläggning af
Lag-Utskottet öfverleinnad motion, N:o 12, hemställer nu Herr Olaus Olofsson
natt Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla, det Kongl. Maj:t
täcktes föreskrifva, dels att tiden för början af de allmänna tingssammanträdena
uti domsagor, bestående af ett eller två tingslag, skall genom
Konungens Befallningshafvandes försorg årligen kungöras uti länskungö -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7. 3

relserna; dels ock att, beträffande samtliga domsagor, tiden för afsittande
af ting skall genom vederbörandes försorg kungöras i tingslagets kyrkor».

Det torde, i Utskottets tanke, icke kunna förnekas, att i domsagor,
bestående af två tingslag, den på grund af 1S72 års förordning införda
tingsordning med allmänna sammanträden kan hos den rättsökande allmänheten,
särskildt hos de personer, som, utan att vara i orten boende,
der dock hafva några rättsangelägenheter att bevaka, vålla ovisshet om
rätta tingstiderna, i det att dessa bero derpå, uti hvilket af de tvenne
tingslagen tingen först börja, och underrättelse härom endast en gång för
alla kungjorts. Erforderligt torde då ock vara, att, äfven beträffande nu
omförmälda domsagor, tingstiderna blifva på samma sätt kungjorda, som
Uti domsagor, i hvilka den äldre tingsordningen är gällande.

Beträffande dessa senare domsagor, iakttages, att tingstiderna blifva
efter anmälan af domhafvande!! kungjorda af hofrätterna genom deras vederbörande
advokatfiskalsembeten i Post- ooh Inrikes Tidningar samt af Konungens
Befallningshafvande i länskungörelserna. Det skulle naturligtvis lända
till allmänhetens, särdeles den utom domsagan boendes, beqvämlighet, om
dessa kungörelser omfattade alla. domsagor i riket, således äfven dem, som
bestå af endast ett eller två tingslag, emedan allmänheten, äfven om den
icke saknar kännedom om de för sistnämnda domsagor i lagen bestämda
tingsterminer, dock icke alltid så lätt kan erhålla upplysning om domsagornas
sammansättning och den på ett särskildt för längre tid tillbaka
meddeladt hofrättsbeslut beroende tiden för tingens hållande i det ena eller
andra ting-slaget, helst förhållandena härutinnan understundom förändras
genom ett eller flere tingslags sammanslående. Då tingens kungörande i
de af ett eller två tingslag bestående domsagor icke lärer tillskynda doinhafvandena
i dessa domsagor större besvär än det, som föranledes af kungörandet
af tingen i de domsagor, som bestå af flere tingslag, men obestridligen
skulle för en mängd rättssökande medföra afsevärda fördelar, anser
Utskottet sig böra förorda en för alla domsagor likartad lagstiftning i
detta afseende.

Slutligen och då det ingalunda af alla domhafvande iakttages att
i tingslagets kyrkor kungöra tiden för afsilande af ting, men sådant kungörande
ur flere synpunkter synts Utskottet önskvärdt, torde föreskrift
härom böra meddelas, ehuru härvid någon bestämd tid före afslutandet,
inom hvilken tid kungörandet bör ske, icke synts lämpligen kunna föreskri
fvas.

På grund af hvad Utskottet sålunda anfördt, och då en utsträckt till -

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

Inropning åt stadgande i allmän lag icke torde böra ifrågakomma annat
än i den ordning, 87 § Regeringsformen angifver, får Utskottet hemställa,

att Riksdagen må i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och Riksdagen
förelägga förslag till lagbestämmelser, hvarigenom
förklaras

ej mindre, att hvad lag och författning innehålla
om häradshöfdings skyldighet att i tingslagets kyrkor
kungöra dagen för början af ting, till hvilkas hållande
han sjelf utsätter tid, samt derom underrätta hofrätt
och Konungens Befallningshafvande, må förklaras gällande
äfven i afseende å tingssammanträclen i domsago:^
der ting hållas enligt förordningen den 17 Maj 1872;

än äfven att, beträffande samtliga domsagor, tiden
för afslutande af ting, der afslutandet till särskild dag
utsättes, skall genom vederbörande domhafvandes försorg
förut kungöras i tingslagets kyrkor.

Stockholm den 18 Februari 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.

Reservation:

af Herr bergström: »Med åberopande af de skäl jag sistlidet år i Första
Kammaren (se Första Kammarens Prot. 1 Delen, N:o 17, p. 5) andragit i
afsigt att ådagalägga, det lagbestämmelser i den af motionären uppgifna
syftning icke äro af verkligt behof påkallade och således icke heller böra
gifvas, får jag afstyrka bifall till motionen.»

Tillbaka till dokumentetTill toppen