Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7

Utlåtande 1880:Lu7

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

1

N:o 7.

Ank, till Riksd. Kansli den 17 Febr. 1880, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i 22
kap. 3 § Ärfdabalken och 4 kap. 8 § Jordabalken.

22 kap.^ 3 § Ärfdabalken lyder för närvarande sålunda:

“Ej må förmyndare bortsälja omyndiga barns jord och fasta gods, utan i
nod och trångmål; ej heller dem skifta, utan till barnens nytta, och tage närmaste
franders råd, och Domarens samtycke, till det köp eller skifte, som i JordaDalken
sags.“

samt 4 kap. 8 § Jordabalken:

“Tränger förmyndare, att sälja något af de omyndigas fasta arf, till deras
ioda och nödiga uppfösning; vise inför Domaren rätta nöd, och då Domaren der
öfver hort nästa fränder, som i Riket äro, och han till det köp samtycke gifvit

samt laga stånd sedan derå kommit, vare det köp fritt för deras klander, då de
myndige blifva." ’

Uti en af Andra Kammaren till Lag-Utskottet hänvisad motion af Herr
LudiK Torpadie, N:o 3, anföres nu, att det uti nämnda lagrum innefattade förbud
tor förmyndare att bortsälja omyndigs fastighet utan “i nöd och trångmål" eller
såsom det på senare stället heter, “rätt nöd" vore en qvarlefva från den tid’
da fast egendoms bibehållande inom familjen var en herskande grundsats, hvilken
fatt sitt uttryck ej blott i nämnda lagrum, än äfven i dem, som innefattade
ores nften om bordsratten, m. m. Vår lagstiftning hade numera frånträdt sagda
princip; och da det icke torde kunna bestridas, att fall rätt ofta förekomme, då
den omyndiges verkliga intresse kräfde försäljning af hans fastighet, äfven om
Bih. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. 3 Häft.

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o

icke nöd och trångmål vore för handen, syntes omförmäla stadgande^ icke längre
böra bibehållas samt myndlingens bästa utan tvifvel blifva tillräckligt ^godosedt,
om bestämmelserna angående fränders börande före samt domarens tillstånd
till försäljningen bibebölles. Motionären föreslår derföre, det Riksdagen ville
för sin del besluta, att nedan nämnda lagrum skola erhålla följande förändrade

lydelse: ..

22 kap. 3 § Arfdabalken:

«Ej må förmyndare bortsälja eller skifta omyndiga barns jord och fasta gods,
utan till barnens nytta, och tage närmaste fränders råd och domarens samtycke
till det köp eller skifte, som i Jordabalken sägs.“

4 kap. 8 § Jordabalken:

“Nu vill förmyndare sälja något af de omyndigas fasta arf; söke da domaren
och vise sina skäl dertill. Då domaren deröfver hört nästa fränder, som i
riket äro, och han till det köp samtycke gifvit samt lagfart sedan derå beviljats,
vare det köp fritt för deras klander, då de myndiga blifva." =

Visserligen torde de nu till ändring ifrågasatta lagrum, åtminstone pa senare
tider, i allmänhet så tillämpats, att, derest närmaste fränder tillstyrkt försäljningen
samt rätten funnit den samma för myndlingen fördelaktig, ratten till
försäljningen samtyckt, hvadan olägenhet af lagrummens nuvarande lydelse icke
uppstått, men, när nu emellertid fråga om ändring i de samma väckts, finnei
Utskottet i denna deras tillämpning ett ytterligare skal att fororda motionarens

^''^^Utskottet får derföre, på detta och de af motionären anförda skäl, samt
under erinran, att Utskottet ur 4 kap. 8 § Jordabalken uteslutit såsom derstädes
öfverflödig bestämmelsen, att lagfart skall å fånget vara beviljad, derest kopet
skall vara fritt från de forne myndlingarnes klander, vördsamt hemställa,

att Riksdagen ville för sin del besluta följande föiändrade
lydelse af

22 \ap. 3 § Ärfdabalken:

Ej må förmyndare bortsälja eller skifta omyndige barns
jord och fasta gods, utan till barnens nytta, och tage närmaste
fränders råd och domarens samtycke till det köp eller
skifte, som i Jordabalken sägs. 00

4 kap. 8 § Jorddbcäken:

Nu vill förmyndare sälja något af de omyndiges fasta arf;
söke då domaren och vise sina skäl dertill. Då domaren

3

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 7.

deröfver hört nästa fränder, som i riket äro, och han till det
köp samtycke gifvit, vare köpet fritt från deras klander, då
de myndige blifva.

Stockholm den 17 Februari 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. Lagerstråle.

Reservationer:

af Herrar Lagerstråle, Thomasson, Friherre Hamilton, Lothigius, Grefve
Mörner, Sameélius och Magnus Jonsson.