Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1877:LU7 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

>:« 7.

Ant. till Riksd. Kansli den 12 Febr. 1877, kl. 2 e, m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
stadganden angående skyldighet att deltaga i byggnad och
underhåll af tingshus och häradsf''ängelse.

I detta ämne hafva motioner väckts dels inom Första Kammaren af
Herr Christoffer Olsson (motion N:o 33) och dels inom Andra Kammaren
af Herrar Ivar Månsson, O. B. Olsson, Per Nilsson i Kulliult, Aug.
Peterson, Per Nilsson i Espö, Lavs Månsson, O. Nilsson, Sven Andersson,
Ola Andersson, J. E. Billström, A. P. Lind och Christen Assarsson (motion
N:o 33), hvilka alla föreslagit, »att Riksdagen ville för sin del besluta
en förordning angående skyldighet att deltaga i kostnaden för byggnad
och underhåll af tingshus och häradsfängelse, så lydande:

Med ändring af hvad 26 Kap. 4 § Byggninga-balken och särskilda
författningar stadga angående skyldighet att deltaga i byggandet af tingshus
och häradsfängelse, förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande
och underhåll af sådan byggnad skola alla de, hvilka inom häradet
erlägga kommunalutskylder, deltaga efter den grund, som för utgörande
af dessa utskylder finnes stadgad.»

26 Kap. 4 § Byggninga-balken lyder för närvarande sålunda:

»Tingsbyggning skall hvart härad bygga, efter gårdatalet, å vanlig
tingsstad, eller der Konungens Befallningshafvande pröfvar det för allmogen
lägligast, sedan Rätten deröfver hörd är. Der skall vara en stufva
så stor, som tarfvas, och två kamrar; och vare häradet skyldigt den
byggning uppehålla. Vid hvart tingsställe skall ock ett fängelse vara,
der missgerningsman måge i förvar hållas. För denna byggnad vare in -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

gen fri, utan sätes- och ladugårdar, afhysta rå- och rörshemman, så ock
preste- och klockarebol.»

Dessförutan äro genom Kongl. Förordningen den 17 September 1783
lotshemman från skyldighet att deltaga i tingsbyggnad befriade.

Vid behandling af motioner i detta ämne, hvilka vid sistlidne riksdag
blifvit väckta, yttrade Lag-Utskottet hufvudsakligen följande:

Ifrågavarande lagstadgande härledde sig från en tid, då man icke
visste af någon annan till deltagande i allmänna onera på landet förpligtad
befolkning än jordbrukaren och då man ej kände någon annan grund
för dennes beskattning än det hemmantal han innehade. Emellertid hade
förhållandena väsentligt förändrats. I alla landsändar hade, jemte den
egentlige jordbrukaren, uppstått en befolkning af bruksidkare, fabrikanter,
handlande, handtverkare och andra, hvilka lika väl som jordbrukaren
hade intresse af rättsskipningens behöriga handhafvande. De borde
derföre ock i sin mån, efter lämpliga grunder, bidraga till uppehållande
af de för detta ändamål nödiga inrättningar, synnerligast som med
den nyare tidens framåtskridande och folkmängdens tillväxt fordringarne
i afseende på beskaffenheten af ifrågavarande byggnader betydligt
stegrats.

På samma gång man under senare tider allt mera erkänt, att hemmantalet
icke vore någon lämplig grund i fråga om deltagande i allmänna
besvär, hade man ock medgifvit rättvisan och billigheten deraf,
att skyldigheten till deltagande i dylika besvär utsträcktes till alla skattdragande.
De skäl, som föränledt 1734 års lagstiftare att frikalla sätesoch
ladugårdar samt afhysta rå- och rörshemman från allt deltagande i
tingshusbyggnad, hade, sedan rättigheten att besitta sådana hemman
icke vore frälsemän allena förbehållen samt senare tids lagstiftning'' äfven
medfört förändring i stadgandena om frälsemäns forum privilegiatum,
i det närmaste bortfallit och någon giltig anledning, hvarför innehafvare
af preste- och klockarebol skulle i förevarande hänseende åtnjuta
en förmån, som icke tillkomme andra boställshafvare, torde svårligen
kunna uppvisas.

Den frihet härutinnan, som enligt särskilda privilegier egde rum
för viss fast egendom måste för öfrigt anses meddelad endast med afseende
å de förhållanden, som förefunnos, då samma frihet beviljades,
eller att byggnadsskyldigheten var ett jorden uteslutande åliggande besvär,
hvadan tillämpningen af denna frihet borde förfalla på samma
gång nämnda skyldighet efter en helt och hållet ny grund gjordes för
alla skattskyldige gemensam.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt och då hä -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 7.

radsborna i allmänhet hade intresse af rättsskipningens upprätthållande,
ansåg Utskottet ifrågavarande byggnadsskyldighet böra blifva ett gemensamt
besvär, som drabbade icke blott egare af fast egendom, utan äfven
alla häradets öfrige skattdragande medlemmar efter den allmänna grund,
som gälde för utgörande af kommunalutskylder på landet.

Utskottet vidhåller fortfarande samma åsigter; och då, hvad lotshemman
angår, lika litet som beträffande preste- och klockarebolen, någon
skälig anledning torde kunna anföras, hvarför innehafvare af sådana
hemman skulle åtnjuta frihet från deltagande i tingshusbyggnad samt
till följd af den omreglering af tingslagen, som dels redan skett och
dels i den närmaste framtiden på derå ställen antagligen kommer att
ske, om- och nybyggnad af många tingshus måste ega rum, hvarigenom
åter tungan af ifrågavarande besvär flerestädes blir betydligt ökad, så
föranlåtes Utskottet vördsamt tillstyrka,

att Riksdagen, med bifall till motionerna, måtte
för sin del besluta eu förordning angående skyldighet
att deltaga i kostnaden för byggnad och underhåll af
tingshus och häradsfängelse, så lydande:

Med ändring af hvad 26 Kap. 4 § Byggninga-balken
och särskilda författningar stadga angående skyldighet
att deltaga i byggandet af tingshus och häradsfängelse,
förordnas härigenom, att i kostnaden för uppförande
och underhåll af sådan byggnad skola alla de,
hvilka inom häradet erlägga kommunalutskylder, deltaga
efter den grund, som för utgörande af dessa utskylder
finnes stadgad.

Stockholm den 12 Februari 1877.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Reservation:

af Herr Grefve Mörner.

Stockholm, Ivar Hoeggatröms Boktryckeri, 1877,