Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7 (Utlåtande 1873:LU7 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 7.

N-.o 7.

Ank. till Kiksd. Kansli den 18 Febr. 1873, kl. 6 e. ni.

Utlåtande, i anledning *uf väckt motion om befrielse för lärjunge
vid elementarläroverk från första årets beväringsexercis.

Genom Kongl. kungörelsen den 11 Augusti 1863 är stadgadt:
»När beväringsyngling, som bland allmänna beväringsmanskapet inmönstras,
är aktiv medlem af frivillig skarpskytteförening och företer
skriftligt betyg, undertecknadt af öfverbefälhafvaren för den korps, han
tillhör, jemte en af chefen för närmaste regemente eller korps i arméen
tillförordnad, i tjenst varande officer, derom att den beväringsskyldige
under minst ett år deltagit i skarpskytte-korpsens öfningar, utförda
i öfverensstämmelse med det för arméen gällande exercisreglemente,
och eger den färdighet i vapenföring, marsch och manöver, som motsvarar
läraktig beväringskarls efter första årets möte, samt derjemte
förvärfvat den skjutfärdighet, som i inålskjutningsinstruktionen är för
rekryt i arméen bestämd såsom vilkor för approbation till soldat, må
sådan beväringsskyldig befrias från deltagande i första årets vapenöfning
med den allmänna beväringen.»

Nu har Herr A. W. Wigardt uti en inom Andra Kammaren väckt
motion (N:o 37), som blifvit till Lag-Utskottet remitterad, anmärkt,
att, enligt hans åsigt, den förmån, som sålunda blifvit medlem af frivillig
skarpskytteförening förunnad, jemväl borde komma lärjunge vid
elementarläroverk till del. Motionären vore nemligen öfvertygad derom,
att de äldre lärjungarne- vid sådant läroverk vore så hemmastadde och
öfvade i allt hvad som erfordrades i ifrågavarande ämne, att de vida
öfverträffade både första och andra klassens beväring; hemställande
Bih. till Riksd. Prot. 1873. 7 Sami. 4 Käft. 2

Lag-Utslcoltets Utlåtande N:o 7.

motionären derföre, »att ett tillägg till nu gällande författning måtte
göras, att yngling vid elementarläroverk, om han af vederbörande godkännes,
måtte. i likhet med skarpskytteyngling befrias från första årets
beväringsexercis.»

Vårt försvarsväsende är för närvarande i väsendtlig mån grundad
på beväringsinrättningen, hvars utbildande derföre är af synnerlig
vigt. Men för att den deraf beroende pligt skall kunna med förtroende
och fosterländsk hängifvenhet omfattas af hela folket, måste skyldigheten
vara lika för alla. Af sådan anledning var det ock som nästlidna års
Riksdag för sin del beslöt borttagande af legnings- och friköpningsrätten,
ett beslut som sedermera blifvit af Kongl. Maj:t gilladt och genom
Kongl. kungörelsen den 1 sistlidne November promulgerats såsom lag.

Den för medlemmar af frivilliga skarpskytteföreningar i vissa fall
medgifna befrielse från första årets vapenöfningar torde egentligen vara
att betrakta såsom en uppmuntran från statens sida till befrämjande af
skarpskytteidéen, såsom en eggelse till inträde i dessa föreningar, hvilka
på egen bekostnad bildat sig för att i vapenföring och andra militäriska
öfningar förvärfva insigt och färdighet samt uppställt såsom öfningarnes
ändamål och föreningarnes bestämmelse att i farans stund medverka till
fäderneslandets försvar. Att nu tillerkänna lärjungarne vid elementarläroverken
en motsvarande förmån, på sätt motionären föreslagit, dertill
förefinnes ej samma anledning.

Derest motionärens förslag vunne framgång, skulle utan tvifvel
andra i samma riktning följa, och dessa torde då svårligen kunna tillbakavisas.
Ty om den ifrågaställda friheten medgifves lärjungar vid
elementarläroverk, så fordrar rättvisan att enahanda förmån förunnas
hvarje annan beväringsskyldig, som på ett eller annat sätt förvärfvat
tillräcklig insigt och färdighet för att kunna genomgå det för medlem
af skarpskytteförening i ifrågavarande hänseende stadgade prof.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,
att föreliggande förslag ej måtte af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 18 Februari 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 8.

Reservation:

af Herr Westerdal: »Då yngling vid fullständigt elementarläroverk
är underkastad militäriska öfningar till större utsträckning, än som erfordras
af beväringsmanskapet, och dessa öfningar, förutom dermed förknippade
kostnader, jemväl förminska den tid, som han annars kunnat
egna åt sina studier; så fordrar icke blott billighet utan äfven rättvisa,
att han tillerkännes, så vidt sig göra låter, en mot nämnda uppoffring
svarande fördel- Eljest skulle nemligen den likställighet i medborgerliga
skyldigheter, som är ett oafvisligt vilkor för ett samhälles sunda
utveckling, icke vinna tillbörligt erkännande. Af nämnda anledning
kan jag icke förena mig i den af Lag-Utskottet gjorda hemställan i följd
af Herr A. W. Wigardts ifrågavarande motion, utan tillåter mig vördsamt
föreslå,

att Riksdagen ville för sin del besluta att yngling,
som antingen före beväringsåldern genomgått eller vid
den tiden vistas vid fullständigt elementarläroverk,
bör, derest han af vederbörande godkännes, i likhet
med medlem af skarpskyttekorps befrias från första
årets beväringsexercis.»

N:0 S.

Ank. till Riksd. Kansli den 18 Febr. 1873, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring i gällande
föreskrifter angående lotterier.

I detta ämne hafva tre särskilda motioner blifvit väckta, en inom
Första Kammaren af Herr N. S. von Kock, (motionen N:o 13) samt de
begge andra inom Andra Kammaren af Herrar Olof Ahlström (motionen