Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77 (Utlåtande 1867:LU77 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

N:o 77-

Ånk. till Riksd. Kansli d. 6 Maj 1867, kl. 2 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om ändring
i gällande Grufve-stadga.

Första Kammaren har infordrat Lag-Utskottets yttrande öfver en af Herr
A. E. Ros väckt motion (N:o 68), hvari anföres, hurusom tillämpningen af Kongl.
Grufve-stadgan den 12 Januari 1855, för sä vidt den afser mineralet stenkol,
skulle ädagalagt, att denna Stadga icke vore egnad att befrämja upptäckandet och
bearbetandet af de för landet och industrien värdefulla stenkolsförråden, i det att
l:o) ehuru, enligt I <§ af nämnda Stadga, stenkol visserligen utgjorde föremål
för inmutning, hvaremot sådana mineralier eller fossilier, som åtföljde stenkolen
öfverallt i de formationer, der den framträdde — såsom flis, brandskiffer,
vissa leror m. m — och utgjorde nyttiga biprodukter, icke finge af grufveegaren
tillgodogöras, oaktadt han måste lösbryta och upphemta dem för att åtkomma
stenkol;

2:o) den uti 2 § af Grufve-stadgan meddelade föreskrift, att inmutning ej
vore tillåten på närmare afstånd från boningshus eller tomtplats eller trädgård, än
100 famnar, innebure eu orimlighet, enär stenkolsflötserna hade en horisontel utsträckning
under de fält, hvarest de förekomme, och således en stor del af koltillgångarne,
till oberäknelig förlust för landet, skulle förblifva oåtkomlig och likasom
fastläst, hvilket i synnerhet vore förhållandet på Skånes tätt bebyggda slätter,
der en hvar, som egde under sin besittning några kappland jord med derå upplördt
boningshus och annan åbyggnad, dominerade en areal af 90,000 qvadratalnar,
inneslutande, efter vanlig beräkning, en koltillgång om 950,000 kubikfot; ett
förhållande, hvilket syntes så mycket orimligare, som ett dylikt hus stundom icke
vore värdt mera än 50 å JOO R:dr;

Bih. till Riksd. Prat. 1867. 7 Sami. 18 Höft.

Lag-Utsliottets Utlåtande N:o 77.

3:o) enligt 18 § jordegaren vore berättigad till hälften i alla de fyndigheter,
som vore föremäl för inmutning, men enligt 20 och 21 §§ frikallad från att
deltaga i de kostnader, som åtföljde försöksarbetena, hvadan inmutaren måste sjelf
bekosta de dyrbara borrmaskiner och de långsamma och kostsamma borrningar,
som vore nödvändiga för upptäckandet af stenkol, något som uppenbarligen vore
egnadt att afskräcka från slika företag;

4:o) det nu tillåtna utmålsområdet för stenkol, enligt 56 §, endast utgjorde
360,000 qvadratalnar, motsvarande eu qvadrat med 200 famnars sida, hvilket
område, innefattande emellan 25 och 26 geometriska tunnland, vore alltför litet
för en inmutning, då man kände hvilka kostsamma arbeten och maskiner, som erfordrades
för att göra stenkol åtkomliga, och på grund hvaraf näppeligen någon
ville vedervåga så stora uppoffringar för den ringa koltillgång, som funnes att skörda
på så inskränkt område, enär i vårt land inom de undersökta distrikten medelmägtigheten
befunnits utgöra allenast i k fot eller oftast ännu mindre;

5:o) den enligt 15 § i Grufve-stadgan bestämda tid af ett år ifrån tillståndsbevisets
utfärdande, inom hvilken arbetet å ny inmutning skulle vara börjadt, syntes,
hvad stenkol beträffade, vara alltför knapp, i synnerhet då man besinnade
hvilka dyrbara borrmaskiner, som erfordrades för stenkolens upptäckande och den
långa tid, som åtginge till hvarje borrhåls neddrifvande, mången gång uppgående
till 6 eller 8 månader; och

6:o) det minimum för årliga arbetet, som i 42 § stadgades, nemligen en
kubikfamns bergssprängning eller 4 å 5 kubikfamnars jordrymning, eller ock annat
grufve- (dier byggnadsarbete, motsvarande 200 dagsverken, vore så till vida
origtigt faststäldt, som bergssprängningen eller jordrymningen till sitt värde ingalunda
motsvarade 200 dagsverken, utan den förstnämnda kunde verkställas för 75
å 100 It:dr och jordrymningen för ännu mindre, då deremot 200 dagsverken numera
icke betaltes med mindre än 300 R:dr, hvartill komme, att dagsverksberäkningen
borde anses föråldrad, emedan alla grufve-arbeten numera verkställdes
efter beting.

På grund häraf bar motionären föreslagit ett tillägg till nämnda Kongl. Stadga,
innehållande nio särskilda punkter af följande innehåll:

4 *

Inmutning af stenkol med dem åtföljande flis, brandskiffer, leror och andra
fossilier tillätes utan afseende på om inom det inmutade området finnas bebyggda
gårdar, enstaka hus, tomtplatser eller trädgårdar.

§ 2.

Inmutningsansökan til! Bergmästare-embetet skall åtföljas af fullständig karta
öfver det eller de områden, som till inmutning anmälas, upptagande tydligt och
klart de för inmutningen bestämda gränser samt grufvans eller inmutningens namn,
hvilken karta bör, så vidt sig göra låter, utgöra en kopia af hemmanets eller

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

egendomens egokarta, och hvilken karta eller behörig kopia deraf af Bergmästaren
begagnas vid utmålsförrättningen, vid hvilket tillfälle den, efter behörig granskning
på fältet, fastställes och sålunda, jemte utmålsprotokollet, kommer att utgöra inmutningens
garanti eller fastebref.

§ 3.

20 § förändras sålunda, i afseende på stenkol, att jordegaren är skyldig antingen
att vid erhållen del af tillståndsbeviset eller mutsedeln bestämdt och bevisligen
gifva tillkänna, om han vill bibehålla sin jordeganderätt eller icke, och om
han den bibehåller vara skyldig derefter deltaga till hälften emot inmutaren i alla
de kostnader för allt arbete och uti de maskiner, som till arbetsdriften erfordras,
ifrån arbetets början, eller ock må det stå jordegaren fritt att få dröja med detta
tillkännagifvande till utmålsförrättningen, då honom likvisst endast tillkommer en
fjerdedel (£) i fyndigheten såsom jordeganderätt, och den andra fjerdedelen tillfaller
inmutaren eller dess rättsinnehafvare såsom skälig ersättning för de af honom
ensam bestridda borrnings- och undersökningskostnader. Afstår jordegaren sin rätt
helt och hållet till inmutaren, så kan den ej återtagas på annat sätt, än om inmutningen
sönes, då densamma åter odelad tillfaller jordegendomen, så framt icke
genom aftal eller kontrakt annorlunda blifvit öfverenskommet.

§ 4.

Inmutningsområdet bestämmes till högst tvåhundra (200) tunnland,1 eller
1,120 qvadratrefvar, hvarå vederbörande Bergmästare eger att utfärda tillståndsbevis
och fastställa utmål, utan afseende på om linierna å kartan, som bestämma
gränserna, äro räta eller krokiga eller hvad form figuren innehar.

§ S.

Inmutaren eger ej rätt att, utan jordegarens bestämda medgifvande, öppna
schakt på närmare afstånd ifrån bebyggd gård, tomtplats eller trädgård, kyrka eller
allmänna hus och byggnader än 50 lämnar eller 300 fot; och må ortdrifningen
under jorden icke gå närmare förenämnda ställen än 5 famnar eller 30 fot,
så framt jordegaren ej medgifver ett närmare afstånd — på det att ingen skada
derigenom må uppstå. Skulle det oaktadt skada uppkomma å hus eller byggnader
genom jordens underminering, är grufveegareri skyldig att densamma till fullo
ersätta i öfverensstämmelse med de i Grufve-stadgan lemnade föreskrifter.

§ 6.

Som för undersökningars anställande i och för upptäckande af stenkol icke
allenast lång tid åtgår, utan äfven kräfver dyrbara borrmaskiner och andra nödvändiga
redskaper, så må inmutaren få räkna sig till godo tvänne (2:ne) år ifrån
tillståndsbevisets dato, inom hvilken tid han, enligt J 5 §, är skyldig att bör ja
arbetet inom det inmutade området; och gäller såsom börjadt arbete alla de förberedelser
i och för saken, som kräfva penningeutgifter, vare sig till borrning,
jordschaktning eller andra omkostnader.

4 Lag-Utskottets Utlutande N:o 77.

§ 7.

Det i 42 § stadgade minimum för årliga arbetet, som vidtager efter tiden
för försvarsarbetets verkställande, nemligen eu kubikfamn bergsprängning eller 4
å 5 kubikfamnars jordrymning eller ock annat grufve- eller byggnadsarbete, motsvarande
200 dagsverken, förändras sålunda: att, i stället för dagsverken, värdet
för derunder nedlagda kostnader bör uppgå till minst 130 R:dr R:mt, såsom
kommande närmast värdet af den bestämda bergsprängning eller jordrymning; och
gäller denna ändring såsom arbetsminimum för alla de mineralier, som enligt
Grufve-stadgans 1 § äro föremål för inmutning.

§ 8.

De i 43 § gjorda bestämmelser i afseende på arbets- eller försvarstiden
skola hädanefter så tillämpas, att denna tid för stenkols brytning beräknas dubbelt
så lång som för andra mineralier.

§ 9.

Äldre inmutare af stenkol, hvilka icke försutit sin rött, ega att hos Bergmästare-embetet
göra anmälan om att få sina inmutade områden sammanslagna
till det omfång, § 4 bestämmer, utan afseende på om inmutningarne äro belagde
med utmål eller ej; dock är inmutaren skyldig att vid denna anmälan förete fullständig
karta, som upptager de gamla inmutningarne och som bestämmer gränserna
för de nya eller sammanslagna.

I öfrigt skulle Grufve-stadgan förblifva oförändrad.»

En del af dessa förslag är af den beskaffenhet, att till ett rigtigt bedömande
deraf erfordras specialinsigter af alldeles säregen art, hvithet föranleder att
dylika förslag icke lämpligen utgöra föremål för Riksdagens lagstiftningsrätt. Om
förhållandet med borrningsarbetenas långsamhet vid stenkols eftersökande är och
till följd af sakens natur måste vara sådant, som i motionen uppgifves, vill det
för Utskottet synas, som fordrade billigheten, att en inmutare erhölle något längre
anstånd med arbetets bedrifvande, än ett år, för att icke alldeles gå miste
om sin brytningsrätt; och beträffande qvantiteten af det erforderliga så kallade
försvarsarbetet synes äfven den anmärkning rigtig, att de derom meddelade bestämmelser
icke sins emellan harmoniera, då nemligen 4 å S famnars jordrymning
icke kan anses motsvara 200 dagsverken; men i olikhet med motionären,
som anser värdet af försvarsarbetet böra fastställas till 130 R:dr, således närmare
motsvarande förstnämnda värde, kan Utskottet icke annat än, med afseende
å det vigtiga intrång i jordegares rättigheter och den magt att hindra andra från
bearbetande af en känd. men försummad grufva, en inmutare eger utöfva, finna

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 77.

värdet af ‘200 dagsverken icke vara för högt att till beräkningsgrund i nämnda
afseende begagnas; och då Utskottet således icke härutinnan kan understödja motionärens
förslag, samt hvad i berörda hänseende rörande stenkolsgrufvor stadgas
icke bör innefatta undantag från gällande bestämmelser rörande andra slag af
grufvor, om hvilka nu ej är fråga, har Utskottet ansett sig icke kunna tillstyrka
Riksdagen att rörande dessa begge ämnen fatta annat beslut än att underställa
Kongl. Maj:ts pröfning, huruvida längre anstånd med grufarbetes påbörjande vid
inmutad stenkolsgrufva, än det nu medgifna, skäligen må beviljas.

Beträffande åter frågan, huruvida de mineralier, som åtfölja stenkolsformationen,
böra få vara föremål för inmutning eller icke, har för Utskottet blifvit af
sakkunnig person vitsordadt, att rättighet att använda den eldfasta leran samt flis
och brandskiffer, eller i allmänhet de kolhaltiga skifferarter, som i stenkolslagrets
närhet anträffas och följaktligen icke under andra förhållanden, än då stenkolsbrytning
eger rum, lära af jordegaren kunna tillgodogöras, är för grufegaren af
stor vigt såsom medel att med fördel drifva en stenkolsgrufva. Men då 1 § i
Grufvestadgan såsom föremål för inmutning och bearbetning icke upptager annat
än metaller och malmer, svafvelkis, blyerts och stenkol samt så kallade varp vid
ödelagda grufvor eller bergverk, hvilka innehålla något af förenämnda mineralier,
följer deraf, att för närvarande enligt gällande Grufvelag de berg- eller jordarter,
om hvilka motionen i denna del handlar, skola, änskönt de blifvit af stenkolsgrufvans
egare uppfordrade, blifva jordegarens tillhörighet, äfven i det fall, att
han icke deltager i grufvedriften; hvilket naturligtvis icke är med billighet förenligt;
och Utskottet tvekar fördenskull icke att uttala den åsigt, att brandskiffer
och andra kolhaltiga bergarter samt lager af leror, som tillhöra den bergformation,
hvari stenkol förekommer, bör af den, som inmutat det tillsammans med dessa
berg- och jordarter förekommande stenkolslager, få tillgodogöras på samma sätt
och med samma vilkor, som gälla i afseende på sjelfva stenkolslagret.

Deremot har Utskottet icke funnit de af motionären anförda omständigheter
innefatta skäl till frångående af den i Grufvelagen fastställda regel, att icke utan
vederbörandes tillåtelse inmutning må ske der fyndighet anträffas närmare än »100
famnar från boningshus eller annan vid gården uppförd åbyggnad eller från tomtplats
eller trädgård»; en föreskrift, hvars hufvudsakliga syfte är att freda gårdstomt
och dess omedelbara närhet från dagöppningar.

Likaledes finner Utskottet sig icke kunna understödja motionären i fråga
om nedsättning af den andel i påträffad fyndighet, som bör jordegare tillkomma,
när inmutningen gäller stenkol. Det synes Utskottet nemligen påtagligt, att
jordegare just af dylik grufvedrift lider jemförelsevis mesta intrång, enär detta
mineral merendels alltid har sitt läge under duglig jord samt följaktligen
oftare träffas i närheten af boplatser och, till följd af dess horisontala utsträckning,
förhållandena kunna leda dertill, att en jordegare snart finner sig; omgifven
af talrika dagöppningar, då deremot öfriga mineralier, som äro föremål för

Lag Utskottets Utlåtande N:o 77.

grufdrift, oftast anträffas i berg, som för jordegaren ega föga eller intet värde
och hvilka han fördenskull utan olägenhet kan undvara. Att, under det lian i
de sednare skulle pä sin jordegareandel bekomma hälften, samma andel deremot
beträffande stenkol inskränktes till en fjerdedel, kunde efter Utskottets omdöme
icke annat än innebära en inkonseqvens i lagstiftningen.

Vidkommande slutligen vidden af utmålet för stenkolsgrufvor, vill det visserligen
för Utskottet synas som nu gällande bestämmelse derom, med afseende på
den ringa mägtighet, som förefinnes i de uti vårt land anträffade stenkolslager,
uppställer nog trånga gränser, då det område,fsom genom utmålet får intagas,
icke motsvarar mer än 1 qvadrat med 200 famnars sida, under det att för öfriga
mineralier, som äro föremål för inmutning och i de aldra flesta fall utgöras
af metaller eller malmer, utmålet motsvarar 1 qvadrat med 100 famnars sida,
således en fjerdedel af det förra. Det kan nemligen ifrågasättas, huruvida Grufvestadgans
bestämmelse att — då icke »malmgången är strykande i fält eller ett
stock- eller ett körtelverk», i hvilket fal! utmålet räknas efter lodlinien af utmålets
sidor ofvan jord — utmålet i djupet skall räknas »i lika fallande med grufvan»,
d. v. s. parallelt med lagrets stupning, är rätt tillämplig, då stenkolslagren,
såsom ofta är fallet, ligga nästan horisontelt. Men i denna grannlaga fråga, i
hvilken jordegarens rätt så nära beröres, synes Utskottet något fullt lämpligt förslag
icke kunna afgifvas, innan sakkunniga myndigheter yttrat sig i hvad mån
oundgängligen kräfves, att till uppmuntrande af stenkolsgrufvedriften nu gällande
bestämmelser rörande utmål för sådana grufvor undergå förändring.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet sig icke i vidsträcktare
måtto kunna understödja den af Herr Ros i ämnet väckta motion, än
att Utskottet tillstyrker Riksdagen,

att i underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl.
Maj:t, efter Bergverks-stvrelsens hörande, täcktes taga i öfvervägande,
huruvida icke dels brandskiffer och andra kol—
haltiga bergarter samt lager af leror, som åtfölja stenkolsformationen,
må få utgöra föremål för inmutning, när inmutning
af stenkolen eger rum, dels nu gällande stadganden angående
det för stenkolsgrufvor medgifna utmål äfvensom angående
den tid, inom hvilken inmutare skall hafva påbörjat
grufvearbete, tarfva förändring, samt i sådant fall derom i
nåder förordna.

Stockholm den 6 Maj IH67.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Herr Myrtin har begärt få antecknadt, att han ej öfvervarit detta ärendes
behandling i Utskottet.