Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6 (Utlåtande 1876:LU6 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

N:o 6.

Ank. till Kiksd. Kansli den 10 Febr. 1876. kl. 8 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om upphäfvande af gällande
stadganden rörande införsel i ernbets- och tjenstemäns
löner för deras enskilda skulder eller andra förbindelser.

Uti eu inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 5) bär Herr A. Gumeelius föreslagit, “att Riksdagen för dess del måtte besluta,
att från Utsökningsbalkens sjunde kapitel och öfriga förordningar uteslutas alla bestämmelser
om införsel i embets- och tjenstemäns löner för deras enskilda skulder
i ller andra förbindelser11.

I afseende härå får Utskottet erinra, att, enligt hvad kändt är, förslag till
ny utsökningslag är under utarbetande af Nya lagberedningen och torde, möjligen
redan under nästa år, förekomma till Riksdagens pröfning. Vid sådant förhållande
och med tillämpning af den hittills i vanliga fall iakttagna grundsats, att, under
det en sammanhängande del af lagstiftningen utgör föremål för behandling, derifrån
lösryckta frågor icke i allmänhet böra, med anledning af enskilda motioner till hufvudsaklig
pröfning upptagas, föranlåtes Utskottet, som anser frånträdande af nämnda
grundsats icke vara af förevarande framställnings vigt påkalladt, vördsamt hemställa,
att omförmälda motion ej måtte till någon Riksdagens åtgärd,
föranleda.

Stockholm den 9 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bih. till Likså. Prot. 1876. 7 Samt, 4 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Reservationer:

af Ilerr Grefve Sparre: “Då för det närvarande, Utsökningsbalken, Rätte gångsbalken,

Handelsbanken och, vi kunna väl säga, jemväl de öfriga balkarne af
1734 års lag äro eller komma att blifva föremål för behandling af Nya lagberedningen,
så skulle, om den af Lag-Utskottet här uttalade grundsats, att lösryckta
frågor icke böra till behandling upptagas, godkändes, följden otvifvelaktigt blifva den,
att under åtskilliga tiotal af år de aldra känbaraste brister i lagstiftningen skulle
förblifva oafhjelpta. Jag betviflar att folket, som känner dessa brister, skall låta
sig nöja med att de, i en mer eller mindre aflägsen framtid, möjligen kunna blifva
afhjelpta, men deremot fordrar af representationen, att den i sin mån söker afhjelpa
dem.

Hvad den nu förevarande frågan om införsel i tjenstemäns löner angår, så
kan denna fråga lätteligen för sig behandlas. Den sammanhänger icke med utmätningsväsendet
i allmänhet; och, likasom i 1734 års lag en enda §, den 2:dra i 7:de kap.
Utsökningsbalken, innehåller föreskrift om utmätning af tjenstemäns lön, så kan, genom
upphäfvande af detta stadgande med de flera, som till närmare förtydligande
och fullständigande af detsamma tillkommit, den rättighet, som blifvit tjenstemännen
medgifven, att lemna hypothek i sina löner, borttagas utan att lagens sammanhang
derigenom rubbas.

För Nya lagberedningen, som har att handlägga utsökningslagarne, skulle
till och med, efter mitt förmenande, det vara särdeles välkommet, att få erfara
representationens åsigt i denna länge omtvistade fråga. Redan för tretio år sedan
yttrade den gamla lagberedningen i detta ämne följande tänkvärda ord: “då de löner,
staten anslagit åt sina embets- och tjensteman, i allmänhet ej må antagas vara
beräknade till högre belopp, än som fordras för hvarje sådan persons bergning och
öfriga förnödenheter i och för eu ändamålsenlig utöfning af embetet eller tjensten,
skulle det med skäl kunna sättas i fråga, huruvida statens rättmätiga anspråk på
embets- eller tjenstemannens tillbörliga verksamhet medgåfve, att något afdrag på
den för honom i det allmännas intresse bestämda lön finge ega rum för uppfyllandet
af hans enskilda förbindelser i vidsträcktare mån, än han möjligtvis kunde vara
i stånd att genom besparingar dertill bereda sig tillgång11.

Den komité, som 1869 tillsattes för utarbetande af förslag till utsökningslag,
föreslog också upphäfvandet af detta stadgande; och åsigterna i frågan hafva efter
min uppfattning sedan dess ytterligare stadgat sig.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Vid 1869 års riksdag väcktes af eu motionär frågan; och Utskottet afstyrkte
på den af Lag-Utskottet nu anförda grund motionen. Sju år hafva sedan dess förflutit;
och frågan står ännu på samma punkt, samt torde, om denna princip vidhålles,
förblifva der ännu åtskilliga år. Men om också Nya lagberedningens omarbetning
af utsökningslagen en gång kommer under representationens pröfning, blir
denna fråga ett plus i de tvistepunkter, som utan tvifvel af förslaget föranledas;
och för underlättande af lagstiftningens beslut öfver utsökningslagen i sin helhet
vore således utan tvifvel godt, att hafva denna tvistepunkt undangjord. Mig synes
således allt skäl förefinnas, att, då den nu blifvit framstäld, Utskottet i sin mån
bidrager till dess utredande. I detta afseende tillåter jag mig att åberopa hvad
som derom redan blifvit yttradt: Genom införsel i lön bortpantas ett ännu icke

verkstäldt arbete. Lönen är den vedergällning staten gifver embetsmannen för det

arbete staten af honom fordrar. Detta är ett utbyte af tjenster, som är behörigt.

Men att i förskott uppäta, eller på annat sätt på förhand förfoga öfver den lön,
staten utlofvat, och sedan lemna derhän, huruvida och med huru stor kraft arbetet

kommer att fullgöras, det är att tillåta brytandet af det träffade aftalet. Lönen
är en vedergällning och i allmänhet en noggrant afvägd eqvivalent för det

arbete man begär, men en hvar, som gör ett arbete, bör vara i besittning af sin

fulla arbetskraft. Har en embetsman blifvit försatt på half sold, vare sig genom
eget förvållande, eller uppmuntrad dertill af en orimlig lagstiftning, så inträda bekymmer
för den dagliga utkomsten, och detta kan ej annat än inverka menligt på
arbetsförmågan, arbetsgifvaren till förfång. I detta, så väl som i många andra fall,
har man åsidosatt statens rätt för den enskildes. Vore en införsel i lönen utan

allt inflytande på det arbete, som skall fullgöras, så visar detta att staten kunde

erhålla det erforderliga arbetet för halfva kostnaden, och då är en lönenedsättning
berättigad. Detta är dock i allmänhet visst icke förhållandet, utan man .drager
sig fram så godt man kan och statens tjenst går med “half maskin''1.

Borgenärs rätt skulle man måhända anse förnärmad genom att ej vidare medelst
lagens tillhjelp bereda honom en säkerhet i gäldenärs tillkommande löneinkomster.
Ehuru fordringsegares rätt må göras gällande mot all gäldenärs egendom
och så långt han dermed gälda gitter, så kan fordringsegare icke rimligen tillerkännas
någon rätt öfver eu ärlig gäldenärs person; lika litet bör han ega lagliga
anspråk på betalningen för ännu icke af gäldenären verkstäldt arbete. Kapital, i
hvilken form det än framträder, såsom fast eller lös egendom, är ingenting annat
än verkstäldt arbete. Men om detta icke kan bestridas, så nödgas man väl ock
medgifva, att det arbete, som jag ämnar verkställa, ännu icke är kapital; och att
man således icke rätteligen kan eller bör anse ett embete såsom en''''egendom, hvars
framtida afkastning kan pantförskrifvas.

Skulle väl en enskild person finna sig belåten med att hans tjenare sattes
på half kost? Är det sannolikt att de då kunde förrätta fullt arbete?

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Slutligen torde det böra anmärkas, att stadgandet om införsel i lön bereder
embetsman en kredit, som de icke böra ega; ty den grundas på eu osäker tillgång,
deras lifstid, deras qvarblifvande i tjensten. Man vill icke öfver liöfvan befordra
anlitande af krediten. Skapa då ej olämpliga kreditinstitutioner.

På grund häraf och med användande af Utsöknings-komiténs föreslagna redaktion
tillåter jag mig föreslå:

att Riksdagen måtte för sin del besluta: att, med ändring af 7 kap. 2 §
Utsöknings-balken, samt upphäfvande af Kong!. Förordningen, huru borgenär må
till sin betalning njuta gäldeuärs halfva lön, den 8 Oktober 1748 jemte de författningar
som förklaring deröfver eller tillägg dertill innehålla, förstnämnda lagrum
skall erhålla följande lydelse :

Gäldenärs innestående lön eller arfvode för allmän eller enskild tjenst må
ej utmätas så länge han i tjensten är. Ej heller må innestående pension i mät
tagas".

af Herr Grefve Mörner, med hvilken Herrar Ribbing, Reuterskiöld, Lyth och
Thomasson sig förenat: “Då ifrågavarande ärende synes vara af beskaffenhet att

utan olägenhet kunna för sig lösas; och efter min åsigt är af vigt att eu sådan
lösning sker så snart som möjligt, så får jag reservera mig emot det af Utskottet
framlagda beslut".

Herr Ehrenborg bar begärt få autec.knadt, att han icke i behandlingen af
denna motion deltagit.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1876.