Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6

Utlåtande 1869:LU6

2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

efter ordalydelsen 1 sjelfva lagförslaget, dermed åsyftas, att löftesman
blefve från sin borgen fri, såvida han icke hvarje år lemnade förnyadt
uttryckligt erkännande af den ingångna förbindelsen, så torde ej behöfva
påpekas orimligheten af ett lagbud, som öfverlemnade åt löftesmannen
sjelf att godtyckligt frigöra sig från betalningsskyldigheten blott derigenom
att han ej lemnade ett sådant erkännande.

Men huru föreslagna stadgandet än må tydas, påtagligt är dock att
detsamma, upphöjdt till lag, skulle innebära ett så beskaffadt ingrepp i
aftalets frihet, som lagstiftaren ej kan tillåta sig utan att missbruka sin
magt.

På grund häraf och under åberopande för öfrigt af Lag-Utskottets
i likartad fråga vid förra riksdagen afgifna Utlåtande, N:o 18, får Utskottet
vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må lemnas utan vidare afseende.

Stockholm den 1 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

\:o 6.

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1869, kl. 11 f. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag alt alla skuldebref, för att
vara utsökningsgilda, skola uppvisas för vederbörande kommunalsiyrelse
på landet eller städsfullmägtige i stad Med

anmärkning hurusom, vid påförande af allmän bevillning för
inkomst af kapital, taxeringsmännen saknade nödig ledning för beräknande
af den skattskyldiges så beskaffade inkomst, har Herr G- Bjerkander uti en

3

Lag-Ut skottets Utlåtande N:o 6.

inom Andra Kammaren väckt motion (N:o 45), som blifvit till Lag-Utskottets
behandling öfverlemnad, föreslagit:

»l:o att hvarje skuldförbindelse skall, för att vara utsökningsgild, uppvisas
för kommunalstyrelse på landet och stadsfullinägtige i stad inom den
kommun, i hvilken långifvaren bor, och af dennes ordförande påtecknas,
mot en afgift af 25 öre- Uraktlåtes detta, böte långifvaren fem procent af
lånesumman, angifvarens ensak;

2:o att kommunalstyrelse på landet och stadsfullmägtige i stad
måtte åligga att föra journal öfver alla påtecknade skuldförbindelser, hvarderas
belopp, låntagares och långifvares namn och hemvist, samt år och
dag, då de äro utgifna eller transporterade; denna journal för bevillningsberedningen
inom kommunen uppvisa, samt till kommunalstyrelserna i de
kommuner, der låntagande bo, före den 1 December hvarje år lemna uppgift
på den skuld, hvarföre hvardera inom kommunen häftar».

Af de med efterlefnaden af en sådan lag förknippade mångfaldiga
olägenheter samt densammas skadligt hämmande inverkan på affärslifvet,
som företrädesvis är i behof af enkla former för sin verksamhet, torde
kunna hemtas tillräcklig anledning till afslag å berörda framställning- Men
ifrågaställda stadganden visa sig olämpliga isynnerhet derföre, att de alldeles
icke leda till det af motionären åsyftade mål, men deremot till hvarjehanda
följder, dem han synes icke hafva anat- Om t. ex. en person under
ett års lopp får till sig utställda tolf särskilda skuldsedlar, hvardera å
1,000 R:dr med derå löpande ränta, så bevisar detta ingalunda att han eger
ett kapital af 12,000 R:dr, —icke ens att han har ringaste beskattningsbar inkomst
af kapital. Det kan nemligen inträffa, än att de särskilda skuldsedlarne
till följd af omsättning eller annorledes hvar efter annan på olika tider
representera ett och samma kapital, — än att den, som innehar annans
medel med skyldighet att derför erlägga ränta, utan att dock hafva uthändigat
något skuldebref derå, utlånar dessa medel emot skuldförbindelse, —
än att innehafvaren af en förbindelse i sjelfva verket icke eger någon derpå
grundad fordran, utan fått förbindelsen sig anförtrodd någon tid blott för
att användas såsom hypothek eller dylikt, — än att köpman i liqvid för
utlemnade handelsvaror tager köparens skuldebref i stället för penningar,
då således förskrifna beloppet utgör en del af köpmannens rörelsekapital,
men ingalunda representerar någon kapitalförmögenhet i den mening, som
nu är i fråga- Ej sällan inträffar ock, att kapitalisten utlemna!’ sina kontanta
medel emot andra fordringsbevis, än skuldsedlar, t. ex. räntebärande
obligationer, insättningsbevis från bankinrättning, vexlar m- in., eller att han
utlånar penningar emot lös pant, utan någon skuldförbindelse af låntagaren.

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 6.

Då, enligt förslaget, den derutinnan omnämnda journal skulle upptaga,
bland annat, de uppvisade skuldebrefvens belopp, men icke innehålla
någon upplysning om skeende afbetalningar eller om skuldebrefvens fullständiga
infriande, blefve följden, att journalen inom få år komme att, i
synnerhet för den, som idkade en någorlunda omfattande bank- eller lånerörelse,
utvisa oerhörda utlåningssummor, mångfaldigt öfverstigande rätta beloppet
af den kapitalförmögenhet, hvars utkomst utgjorde föremål för beskattning.

Beträffande förslagets stadgande af böter för den, som uraktlåter sin
skyldighet att för vederbörande uppvisa skuldebref, förmår Utskottet icke
inse, huru detta stadgande skulle kunna vinna tillämpning, då motionären,
utan att bestämma någon viss tid, inom hvilken uppvisandet borde ske, synes
hafva öfverlemnat detta åt fordringsegarens godtfinnande.

På grund af det nu anförda, får Utskottet, med förbigående af de
flera anmärkningar, hvartill motionärens framställning kunde gifva anledning,
vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må af Riksdagen ogillas.

Stockholm den 1 Mars 1869.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.