Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5

Utlåtande 1876:LU5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

N:o 5.

Ant. till Riksd. Kansli den 10 Febr. 1876, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag dels om utfärdande af förklaring
af gällande stadganden rörande utmätning af
åborätten å kronohemman, dels ock om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående förklaring af Kongl. Kungörelsen
den ti Maj 1863.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, til! Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 3), har Herr Axel Bergström förmält, hurusom genom ofvaubcrörda
nådiga kungörelse åbo å kronohemman blifvit berättigad att till oskyld person
öfverlåta sin åborätt, med befogenhet dock, i händelse af sådan öfverlåtelse,
för förre åbons barn och arfvingar till och med syskonbarn eller dem, som i
lika led med dem äro, att i föreskrifven ordning anmäla sig att emot nedsättande
och erläggande af den löseskilling, som för öfverlåtelsen kan vara betingad,
komma i besittning af hemmanet. Då enligt rättsvetenskaplig doktrin
vore allmänt antaget, att hvad som finge gå i handel emellan enskilda äfven
kunde utmätas för skuld och således afträdas till borgenärers förnöjande, men
detta oaktadt ännu vid gällande kraft qvarstode de äldre bestämmelserna i
Kongl. brefvet den 10 Oktober 1688, 47 § af Kongl. resolutionen på städernas
besvär den 7 Juli 1752 och Kongl. brefvet den 24 Oktober 1782, hvilka innefattade
förbud mot utmätning af kronohemman till gäldande af åbons skuld,
har motionären, med hänsyn till den tvekan detta förhållande framalstra!, huruvida
sistnämnda bestämmelser skola anses ännu ega gällande kraft eller vara
genom åberopade nådiga kungörelsen upphäfda, hemstält, “att Riksdagen ville

4

Lag Ut skottets Utlåtande N:o 5.

för sin del förklara, att Kongl. brefvet den 10 Oktober 1668, 47 § i Kong!,
aesolutionen på städernas besvär den 7 Juli 1752 och Kongl. brefvet den 24
Oktober 1782, så vidt derigenom förbjudes att för åbos å kronohemman gäld
utmäta åborätten, skola anses hafva genom Kongl. kungörelsen den 8 Maj
1863 blifvit till all kraft och verkan upphäfda".

Hvad motionären sålunda föreslagit afser upphäfvande af författningar,
hvilka i administrativ väg tillkommit, och innebär derjemte förklaring af
åberopade Kongl. kungörelsen den 8 Maj 1863, hvilken blifvit i enahanda ordning
utfärdad. Vid sådant förhållande, och då det är bekant, att Kongl. Maj:t,
i anledning af Dess Befallningshafvandes i Vestorbottens län i enahanda ändamål,
som motionären, gjorda framställning, i ämnet infordrat yttrande af Kongl.
Kammarkollegium, som uti den 20 Juni 1873 afgifvet underdånigt utlåtande
tillstyrkt en förklaring uti ifrågavarande syftning, samt följaktligen frågan härom,
hvilken, enligt hvad Utskottet inhemtat, ännu icke blifvit afgjord, redan är
på Kongl. Maj:ts nådiga pröfning beroende, anser sig Utskottet höra vördsamt
tillstyrka,

Do att motionen i denna del icke måtte till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.

Vidare anför motionären, att, som bestämmelsen i Kongl. brefvet den 5
Februari .1808, på grund hvaraf bördemau egde att utan lösen återtaga åborätt,
som till oskyld öfverlåtits, genom ofvanberörda Kongl. kungörelse upphört
att vara gällande hvad anginge egentliga kronohemman, men dock fortfarande
egde gällande kraft och tillämpning i fråga om krononybyggen, häraf
och då de personer, hvilkas rätt vore i fråga, tycktes antaga, att ett öfverlåtet
krouonybygge icke lagligen kunde af öfverlåtarens arfvingar återvinnas utan
emot återgäldande af den betingade köpeskillingen i den ordning nämnda Kongl.
kungörelse utstakade, vore en följd, att många personer, hvilka mot erlagd
köpeskilling fått sådana nybyggen på sig öfverlåtna, måst till öfverlåtarens
arfvingar åter afträda dessa utan all utsigt att återfå sina utbetalda penningar;
Och har motionären med föranledande häraf föreslagit, ‘ditt Riksdagen måtte, i
underdånig skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla att, derest Kongl. Maj:t finner
förhållandena ännu icke medgifva utsträckning af stadgandena i Kongl. kungörelsen
den 8 Maj 1863 jemväl till krononybyggen. Kongl. Maj:t, till förekommande
deraf, att personer, som önska af vederbörande åbor förvärfva redan
upplåtna krononybyggen, genom missförstånd af lagstiftningen i ämnet varda
oskyldigt lidande, täcktes utfärda förtydligande förklaring deraf."

I fråga härom har Utskottet att, i likhet med hvad motionären påpekat,
erinra, att Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 11 Augusti 1860 an -

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 6.

5

hållit om en sådan förändring i Kongl. brefvet den 5 Februari 1808, så vidt
det afsåge krononybyggen, att, dä åbon af ett sådant nybygge genom afhandling
transporterat det pa någon annan än den. som enligt berörda nådiga bref
voie närmast att efterträda honom, åbon a barn och arfvingar väl måtte vara
berättigade, såsom hittills, att, inom natt och år efter utfärdad kungörelse om
transporten, till sig återvinna nybygger, men endast mot erläggande af den
lösen, transportafhaudlingen iunehölle.

1 sammanhang med utfärdande af förut åberopade Kongl. kungörelse
den 8 Maj 1863 förklarade Kongl. Maj:t. genom nådigt bref till Kammarkollegium
af nämnda dag, att Kongl. Maj:t, i likhet med Rikets Ständer och Koufö
Maj:ts Befallningshafvande i de norra länen, ansåge nybyggare!! böra erhålla •
rättighet att öfverlåta nybygget till annan, endast med den inskränkning att
nybyggarens barn och arfvingar till och med syskonbarn berättigades att ''emot
lösen återvinna nybygget, hvarföre lagstiftningen angående nybyggen i denna
del borde förändras: men att, enär gällande författningar om nybyggen tillkomst
med att tillförsäkra den förste odlaren och hans slägt besittningen af
nybygget intill dess det blifvit fullbordadt, och att sålunda bibehålla nybygget
såsom ett slags fideikommiss inom nybyggarens slägt, samt stadgandena angående
nybyggarens förmåner, rättigheter och skyldigheter voro lämpade derefter
lunne Kongl. Maj:t denna grundsats ej kunna upphäfvas och nybyggaren I
stället berättigas att fritt förfoga öfver besittningsrätten till nybygget'' utan att.
samtidigt dermed åtskilliga gällande stadgande!, om nybyggen underginge nödföa
jemkningar; hvarjemte Kongl. Maj:t anbefalde Kammarkollegium att utarbeta
och till Kongl. Maj it inkomma med förslag till fullständig författning angående
anläggning och skattläggning af krononybyggen, nybyggares rättigheter samt
kontroller till betryggande af författningens efterlefnad - allt under förutsäitinug
och med iakttagande deraf, att den af Rikets Ständer begärda större friheten
i afseende på dispositionsrätten af nybyggen kom me att medgifvas

Sedan Kammarkollegium den 30 December 1864 afgifvit ett sådant, föriatt.
i årsförslag; samt den af Kong!. Maj:t är 1868 nedsatta skogskomité derotver
den 21 December 1870 i underdånighet sig yttrat och jemväl inkommit
med förslag till förordning i ämnet; öfver hvilket senare förslag Kammarkollegium
åter den 4 April 1873 fått afgifva underdånigt utlåtande; har Revisionssekreteraren
E. Foliant, som enligt nådigt uppdrag besökt Norrbottens läns
lappmarker for att angående dervarande förhållanden inhemta närmare upplysningar
till ledning vid bedömande af, bland annat, förändrad lagstiftning
rörande nybyggesväsendet, den 22 November 1873 till statsrådet och chefen för
finansdepartementet aflemna! ett betänkande, åtföljdt af förslag dels till stadga
angående nybyggen i de norrländska länen och dels till förordning om åboombyten
ä kronohemman och andra lägenheter.

Bih. till Riksd. Brok 1876. 7 Sami 3 LLäji.

2

0 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Då sålunda frågan om utsträckning af åbos befogenhet att disponera
öfver besittningsrätten till krononybygge redan är vorden genom Rikets Ständers
ofvannämnda underdåniga skrifvelse bragt under Kong! Maj:ts nådiga profning
och sannolikt snart torde få sin lösning, samt i (ifrigt icke synes lämpligt att
i fall då, såsom i det förevarande, gifna stadganden äro af beskaffenhet, att
icke skäligen böra föranleda misstydning, söka genom meddelande af lagförklaring
undanrödja den okunnighet om deras innehåll, som må förefinn as, anser
sig Utskottet böra vördsamt förorda,

2:o att motionen äfven i nu omhandlade delen måtte lernnas
utan afseende.

Stockholm den 10 Februari 1876.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Herr Friherre Åkerhielm har begärt få antecknadt, att han icke i den
slutliga behandlingen af denna motion deltagit.

Stockholm, Bergström & Lindroth, 1876.