Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5 (Utlåtande 1874:LU5 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

Reservationer:

af Herrar Sven Nilsson, Nils Pettersson, Philip sson, Afzelius,
Magnus Jonsson, Carl Anders Larsson och Lyth, hvilka ansett motionen
tillhöra Utskottets behandling.

X:0 S.

Anis. till Riksd. Kansli den 3 Febr. 1874, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga proposition, med
förslag till förordning angående skyldighet för kommunala
myndigheter att afgifva statistiska redogörelser.

Denna nådiga proposition, som af begge Kamrarne blifvit till Lagutskottet
remitterad, år af följande lydelse:

“Uti underdånig skrifvelse den 24 Maj 1873 har Riksdagen anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruledes en kommunal
finans-statistik för riket må kunna åstadkommas, samt derefter göra framställning
till Riksdagen om de för sådant ändamål erforderliga ändringar
i kommunallagarne och om öfriga dermed sammanhängande frågor, hvarom
det kunde tillkomma Riksdagen att besluta.

BehofveL af en sådan kommunalstatistik, som Riksdagen ifrågasatt,
har länge varit insedt. Den öfversigt öfver statens finansiela ställning,
hvars åstadkommande utgör ett bland de vigtigaste föremålen för den
allmänna statistiken, kan nemligen ej vinnas utan tillförlitlig kännedom
oro förhållandet inom de särskilda kommunerna och om de bördor, som,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 5.

i| form af kommunalutskylder, hvila på samhällets medlemmar. Landshöfdingarnes
femårsberättelser hafva emellertid hittills utgjort nästan den
enda källa, hvarur upplysningar i nämnda hänseenden kunnat hemtas;
och i det förslag till förändradt formulär för dessa berättelser, som af
Statistiska beredningen år 1861 afgafs och af Kong!. Maj:t godkändes,
framhölls också önskvärdheten deraf att desamma måtte allt mer och
mer komma att upptaga redogörelser för kommunernas utskylder och
finanser, i den mån sådana redogörelser kunde finna stöd af uppgjorda
räkenskaper.

Då de nitiska bemödanden att efterkomma denna önskan, om hvilka
landshöfdingarnes berättelser för femårsperioden 1866—1870 bära vittne,
och vid hvilka en välvillig medverkan från kommunernas sida måste
tagas i anspråk, emellertid, med anledning af mötande svårigheter, visade
sig för det åsyftade ändamålet otillräckliga, lät Chefen för Kongl. Civildepartementet,
för att, så vidt ske kunde, söka undanrödja dessa svårigheter,
genom sakkunnig man uppgöra förslag rörande vilkoren och sättet
för organisationen af en kommunal finans-statistik. Vid föredragning
den 3 Maj 1872 hos statistiska beredningen af detta förslag, enligt hvilket,
ibland annat, ifrågasattes att, genom tillägg till nu gällande kommunalförfattningar,
ålägga kommunerna att, enligt fastställda formulär,
bereda de för statistiken erforderliga primär-utgifter, ansåg man sig likväl
till en början böra försöka att på frivillighetens väg, utan lagstiftningens
mellankomst, samla det behöfliga materialet, och för sådant ändamål låta
uppgöra och genom Kongl. Maj:ts Befallningshafvande sprida formulär
till sådana redogörelser för kommunernas finansiela förvaltning, som
sedan kunde läggas till grund för en statistisk bearbetning. Då begagnandet
af dessa formulär skulle blifva beroende af kommunernas göda
vilja, kunde väl några fullständiga primäruppgifter ej vara att från alla
dessa på denna väg förvänta, men genom bearbetning af dem, som erhöllos,
hoppades man i allt fall att kunna bibringa en allmännare uppfattning
af statistikens betydelse och nytta och sålunda bana väg för de
lagstiftningsåtgärder, som, efter vunnen större erfarenhet härom, omsider
kunde bereda säkrare utgångspunkter för den statistiska forskningen.

Sedan emellertid, efter hvad sålunda föregått, Riksdagen i ämnet
gjort särskild framställning, synas några betänkligheter ej längre böra
möta att redan nu taga steget fullt ut och, på sätt Riksdagen i öfverensstämmelse
med omförmälda förslag förutsatt, göra de nödiga primäruppgifternas
aflemnande till ett obligatoriskt åliggande för samtliga kommuner.
I den fria sjelfbestämningsrätt, som blifvit dessa tillförsäkrad,
sker genom ett sådant åliggande ingen inskränkning. Snarare synes det

Lag-Utskottets Utlåtande, N:o 5.

just deråt betingas. Den åt kommunen lernnade befogenhet att pålägga
samhällets medlemmar skatter och uppoffringar måste. nemligen förutsätta
en förbindelse å kommunens sida att, när så fordras, redogöra för dessa
uppoffringars art och storlek. De särskilda kommunala myndigheterna äro
derföre också genom lag förpligtade att afgifva räkenskap för sin förvaltning.
Huru denna räkenskap skall vara beskaffad, finnes väl ej närmare föres^r!^vet
0CJb enbgt hvad Chefen för Statistiska centralbyrån i sitt i ämnet
afgifna utlåtande anfört, hafva de på hans begäran från särskilda orter till
byrån insända afskrifter af de kommunala räkenskaperna företett sådan
olikformighet i afseende så väl a innehall som omfång och uppställning,
att de i sitt nuvarande skick ansetts oanvändbara till omedelbart
underlag för en statistisk öfversigt. Utan att lägga något otillbörligt
band på kommunernas rätt att sjelfva bestämma, formen för
deras räkenskapers uppställning, torde man dock alltid kunna fordra
den reda och ordning uti desamma, att ej blott revisorer utan hvarje
kommunens medlem må utan svårighet ur dem kunna inhemta upplysning
om inkomsters och utgifters belopp, föremålen för de senare och den
finansiela ställningen i allmänhet; och savida detta af sjelfva räkenskapens
ändamål betingade vilkor uppfylles, torde besvarandet af de för statistiken
nödiga frågor i nämnda afseende!) ej heller kunna föranleda till någon.
synnerligt ökad tunga. Enligt § 13 i fattigvårdsförordningen den 9
Juni 1871 är det redan vederbörande fattigvårdsstyrelser ålagdt att angående
fattigvården afgifva statistisk redogörelse jemlikt de föreskrifter,
Kongl. Maj:t låter utfärda, och en likartad bestämmelse jemväl för öfriga
kommunala myndigheter är således det enda, som för nu ifrågavarande ändamål
behöfves. Väl är föreskriften om fattigvårdsstyrelsernas redogörelseskyldighet
till sin lydelse af något vidsträcktare omfattning, än som för nyssnämnda
ändamål eller den finansiela statistiken oundgängligen påkallas, men
då, för den händelse framdeles äfven någon annan sida af den kommunala
statistiken skulle komma att bearbetas, hvilket naturligen ej kan blifva
fallet med mindre Riksdagen dertill anvisar nödiga medel, den ena kommunala
nämnden ej mindre än den andra bör vara pligtig att, hvar i
fråga om sin förvaltningsgren, dertill lemna bidrag, synes den förbindelse
i nämnda afseende som nu är för fattigvårdsstyrelserna stadgad så mycket
hellre kunna och böra äfven för öfriga kommunala myndigheter utan
inskränkning göras gällande, som derigenom tillika enhet och likformighet
i lagstiftningen vinnes.

På. grund häraf vill Kongl. Maj:t, som i propositionen om statsverkets
tillstånd och behof gjort framställning om nödiga medel för den
kommunala finansstatistikens bearbetande, härigenom till Riksdagens an -

Lag- Utskottet* Utlåtande N:o 5. 5

tagande öfverlemna ett i ofvan antydda syftning uppgjordt och af Kongl.
Mai:t för Dess del gokändt förslag till förordning angående skyldighet
för kommunala myndigheter att afgifva statistiska redogörelser, hvilket

förslag är så lydande: ,

“Såsom tillägg till gällande kommunalförfattningar förordnas att,
på sätt för vederbörande fattigvårdsstyrelser redan finnes stadgadt, äfven
hvarie annan styrelse eller nämnd, som har förvaltningen af någon borgerlig
eller kyrklig kommuns medel eller angelägenheter sig anförtrodd,
skall vara pligtig att i afseende derå afgifva ^statistisk redogörelse, jem likt

de föreskrifter Kongl. Maj:t låter utfärda."

På de i Kongl. Maj:ts proposition anförda skäl får Utskottet vördsamt
tillstyrka, ^ Riksdagen ville för sin del bifalla hvad Kongl. Maj:t
i omförinålda hänseende föreslagit.

Stockholm den 3 Februari 1874.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Bih. till Eiksd. Prot. 1874.

7 Sami. 2 Raft.