Lag-Utskottets Utlåtande N:o.5

Utlåtande 1872:LU5

3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o.5.

N:o 5.

Ank. till Riksd. Kansli den 5 Febr. 1872, kl. 1 e. m.

Utlåtande, t anledning af väckt förslag angående särskilda bestämmelser
i fråga om böter för oloflig bränvinsförsäljning, ådömda
omyndig person.

Uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion
(N''0 75) har Herr H. Heeqermarck framhållit olägenheterna deraf att omyndig peison
som gjorde sig förfallen till ansvar för oloflig bränvinsförsäljning, knnde ruineras
derigenom att de för dylikt brott honom ådömda böter utginge af hans hos
förmyndaren bestående medel. För att afhjelpa ifrågavarande olagenheter bär
motionären föreslagit, “att Riksdagen måtte för sin del besluta samt hos Kongl.
Maj:t anhålla om utfärdandet af sådana lagbestämmelser, att, då omyndig person
ådömes böter och försäljningsafgifter för olaga bränvinshandel, desamma icke ma
uttagas af myndlingens under förmyndares förvaltning varande egendom, utan, der
annan tillgång saknas, böra med arbete aftjenas eller till annat straff förvandlas .

Enligt detta förslag skulle ifrågavarande förbrytelse, då den föröfvas af
omyndig ovilkorligen medföra urbota bestraffning, under det att den myndige förbrytaren
för samma lagöfverträdelse vore underkastad den lindrigare straffarten af böter, sa
vida han egde tillgång till deras gäldande. Motionärens förslag innebar sålunda eu eftertänklig
afvikelse från den grundsats, som fordrar likhet inför lagen Föreslagna
lagbestämmelsen skulle ock, med hänseende till den ekonomiska sidan af saken,
leda till den föga lämpliga följd, att eu omyndig lönkrögare, oaktadt han befunne
sig i så goda omständigheter, att han utan men för sin utkomst kunde bota med
penningar, ändock finge behålla dessa och i stället plikta med kroppen, da deremot
hos den myndige pcnningeböterna måste uttagas utan afseende derpå, om

hans sista tillgång dervid tillgripes. ... ,

Utskottet, som hyser den åsigt, att lagstiftaren bör, så vidt möjligt ar, undvika
godtycklighet, förmår icke inse orsaken, hvarför motionären i sitt förslag tagit

hänsyn just till ofvanförmälda förbrytelse.

På grund af hvad anfördt blifvit får Utskottet vördsamt hemställa,
att ifrågavarande förslag ej måtte åt Riksdagen bifallas.

Stockholm den 5 Februari 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.