Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56 (Utlåtande 1886:LU56 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

tf:o 56.

Ank. till Rikad. Kansli den 17 April 1886, kl. 12 midd.

Lag-TJtskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion
med förslag till åtskilliga lagbestämmelser, åsyftande
jordbrukskreditens höjande.

Från Företa Kammaren har Lag-Utskottet fått emottaga en inom
nämnda Kammare af Herr L. O. Smith afgifven motion, N:o 12, deruti
föreslås åtskilliga lagstiftningsåtgärder i hufvudsakligt syfte att bereda
egare och innehafvare af jordbruksfastighet tillfälle att på billigare
vilkor än under nuvarande förhållanden erhålla nödigt kapital för jordbruksnäringens
bedrifvande.

Motionären lemnar till en början en redogörelse för utvecklingsgången
af den svenska lagstiftningen i förevarande ämne; hvarefter
han framställer de nu gällande lagbestämmelserna jemte de brister,
hvilka han anser vidlåda desamma. Till afhjelpande af dessa brister,
så vidt de föranleda svårighet för jordbrukaren att förskaffa sig erforderligt
rörelsekapital, föreslår motionären följande:

1) tillägg till 1 kap. Jordabalken:

§ 3. Öfverlåtes fast egendom genom köp, skifte eller gåfva, tillkommer
nye egaren, jemte sjelfva grunden, derå uppförda hus och byggnader
samt allt hvad der finnes af beskaffenhet att utgöra tillbehör till
desamma med inbegrepp vid skedd försäkring utaf föreskrifna brandredskap,
vidare befintlig stängsel, fruktträd samt andra planterade träd
och buskar likasom växande skog.

Bih. till Riksd. Prot. 1886. 7 Sami. 28 Höft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

§4. År fråga om egendom med jordbruk, medföljer tillika der
befintlig gödsel, så ock dervarande byggnadsmaterial, ej mindre sådana,
som qvar blifvit efter äldre hus än äfven de, som äro framförda för användning
å egendomen, halm, som finnes der upplagd, samt ved och
andra i skogen qvarliggande eller derifrån afbörda å egendomen befintliga
träeffekter, för så vidt de ej af brukaren eller på grund af intecknadt
nyttjanderättskontrakt afverkats.

§ 5. Hus och byggnad å annans grund må endast den såsom
sin tillhörighet värja, hvilken till bostad, handel eller industrielt näringsfång
gått i författning om uppförande deraf eller sedermera huset eller
byggnaden förvärfvat och tillika efter hvad i 41 § 3 mom. af förordningen
. angående inteckning i fast egendom stadgas, för intagande uti
inteckningsprotokollet hos domstolen i orten uppvisat den handling,
hvarigenom byggnadsarbetet utaf vederbörande jordegare tillåtits. Icke
förty vare egaren utaf byggnaden, derest han ej beredt sig nyttjanderätt
till grunden, skyldig att ett år, efter det han blifvit derom af nye
egaren tillsagd, hafva bortfört byggnaden och afröjt platsen;

2) tillägg till 41 § i förordningen angående inteckning i fast
egendom den 16 Juni 1875:

Rättighet att tills vidare å annans grund hafva hus eller byggnad
må ock i den ordning och under de vilkor, som här ofvan stadgas,
intecknas.

3) ändring af 43 § i sistnämnda förordning:

Inteckning för nyttjanderätt samt beträffande hus eller byggnad
å annans grund gälle fortfarande utan förnyelse, sedan den blifvit införd
uti den i 61 § omförmälda bok. Den inteckning derom, som icke
är — — — fordran;

4) tillägg till 52 § i samma förordning:

Den, som i laga ordning blifvit egare till hus och byggnad å
annans grund, och inteckning derför erhållit, vare oförhindrad att, derest
honom af jordegaren förmenas att låta hus eller byggnad å platsen
qvarstå, deröfver såsom sin egendom förfoga, oberoende af den ordningsföljd,
hvari inteckningen i förhållande till andra inteckningar befinnes; 5)

tillägg till 16 kap. 6 § Jordabalken:

År jordbruksfastighet, som genom köp eller annat laga fång erhållits,
vid tiden härför å arrende upplåten, och nye egaren inom två
månader efter öfverlåtelsen påfordrar nyttjanderättsaftalets fortfarande
bestånd, vare arrendatorn skyldig att å aftalade vilkor qvarblifva såsom

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

brukare å egendomen; och hafve nye egaren gent emot honom samma
rättigheter och skyldigheter, som tillkommit föregående egaren.

Skulle den sistnämnde hafva af arrendatorn uppburit jordlega
för längre tid än till utgången af det löpande året, åligger honom likväl
att till nye egaren betala hvad för den efterföljande tiden belöper,
derest ej annorlunda öfverenskommits.

Jemväl må arrendatorn såsom ersättning för nybyggnader och
annat dylikt under tiden, som föregått egendomsöfverlåtelsen, i intet
fall af ny egare utkräfva mer än som motsvarar tre års sammanlagda
arrendeafgift, så vida denne ej derutöfver sig särskild! utfäst eller han
egendomen genom arf, gåfva eller testamente bekommit; åliggande det,
i händelse betalning lemnats, egarens fångesman att derför till honom
utgifva godtgörelse.

Omförmälda begränsning af egarens ersättningsskyldighet och
hvad i sammanhang dermed honom tillförsäkrats, förfaller dock, derest
han ej inom tre månader från tillträdesdagen föranstaltat om laga husesyn
å egendomen;

6) ändring af 31 § £i förordningen angående inteckning i fast

egendom: i

Varder intecknad egendom af egaren vanvårdad eller förderfvad,
så att inteckningshafvares säkerhet märkligen minskas, ege denne att
ur egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att den ej är förfallen,
hvarom öfverexekutor på inteckningshafvarens begäran, och sedan
förhållandet blifvit af sakkunniga personer vitsordadt, eller eljest
kunnigt är, eger att förordna;

7) tillägg till 12 § Utsökningslagen:

För det fall, som i 31 § af 7 kap. Rättegångsbalken omförmäles,
må borgenär, ändå att hans fordran ej förfallen är, söka gäldenären
i den ort, hvarest den intecknade egendomen är belägen;

8) ändring af 147 § samma lag:

Öfverexekutor ege makt att, när skäl dertill äro, sätta fast egendom
och hvad dertill hörer under förbud att säljas eller skingras.

Vid det i 31 § af förordningen angående inteckning i fast egendom
angifna fall och eljest, då synnerlig fara är, att det, som under
sådant förbud satt är, genom vanvård eller annorstädes i större mån
försämras, vare lag samma;

9) ändring af 17 kap. 9 § 1 mom. Handelsbalken:

Har någon inteckning i gäldenärs fasta egendom, ege näst efter
de fordringar, hvarom i 6 § förmäles, förmånsrätt i samma egendom
från den dag, inteckningen vid rätten söktes; dock gälle ej förmåns -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

rätt till ränta, som före utmätning eller början af konkurs upplupen är,
för längre tid än ett år och sex månader. År fast egendom---

10) tillägg til] sistnämnda paragraf:

Mom. 7. Enahanda rätt, som enligt föregående mom. finnes till
betalning af fast egendom, gälle ock beträffande fordran hos försäkringsbolag
i anledning af brandskada å till egendomen hörande byggnad;

11) tillägg till 145 § Utsökningslagen:

Qvarstad må ock inteckningshafvare beviljas å den penningsumma,
som försäkringsbolag har att utbetala i anledning af timad
brandskada å byggnad tillhörande den intecknade egendomen för tiden,
tills skadan blifvit afhjelpt, ny byggnad i stället för den nedbrunna
uppförts eller i öfrigt den eller de inteckningshafvare, på hvilkas begäran
qvarstad skett, medgifvit dess häfvande.

12) ändring af 17 kap. 6 § Handelsbalken:

För afrad, tionde och all annan afgäld af fast egendom, hafva
ock den företräde till samma jord, der den ej längre stått inne än i 17
kap. Jordabalken stadgadt är. Samma förmån hafve ock den, som sin
jordegendom till brukare upplåtit, uti dennes lösören för de två sista
årens och det löpande årets afrad, likasom ock för husröta under de
fem sist förflutna åren. I byggnad å annans grund i staden eller på
landet hafve jordägare företräde till åbyggnaden. Stå både kronans och
jordegarens räntor inne, hafve kronan företräde;

13) lag angående underpant uti jordbruksinventarier:

§ 1.

Hvad jordbrukare uti sin näring använder af beskaffenhet att vara
till lösegendom hänförligt, må under nedannämnda vilkor blifva underpant
för skuld, utan att dermed för egaren följer skyldighet att samma
egendom från sig lemna.

§ 2.

Afhandling angående underpant skall i närvaro af vittnen skriftligen
upprättas och dervid, jemte dag och årtal, uppgifvas ej mindre
den egendom eller slag deraf, hvari underpant utfästes, tillika med värdet
samt den fastighet, hvarest bruk deraf sker, än äfven den fordran,
för hvilken den utgör säkerhet; och skall, ändock att fordringshandlingen
är löpande, pantförskrifningen ställas å viss person samt endast
efter behörig öfverlåtelse af denne gälla i annan mans hand.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

§ 3.

Lyder pantförskrifning å visst slag af egendom, men ej å vissa
lösören, vare den pantförskrifning ej hinder för egaren att öfver större
eller mindre del deraf råda, dock att städse vid pantförskrifningen uppgiga
myckenhet deraf och ungefärliga värde bibehålies. Förfares
annorlunda, vare det ansedt såsom förskingring af anförtrodt gods, och
bestraffas jemlikt 22 kap. 13 § Strafflagen.

§ 4.

Meddelad rätt till underpant upphäfves icke genom egendomens
försäljning, vare sig å de vilkor, som omförmälas i Knölig!, förordningen
den 20 November 1845 i afseende å handel om lösören, som säljaren
låter i köparens vård förblifva eller annorledes, utan så är att försäljning
skett af enstaka saker och öfverlåtelse deraf till köparen egt rum.

§ 5.

Pantförskrifning, som i § 1 omtalas, skall inlemnas till domstolen
i den ort, hvarest egendomen brukas, samt der offentligen uppläsas och
i protokollet öfver bouppteckningar, morgongåfvobref och afhandlingar
om lösöreköp intagas, så ock med påskrift om införandet förses.

Å landet må ej lagföring af pantförskrifning ske annat än å lagtima
ting.

§ 6.

Då pantförskrifning är lagförd, efter hvad i § 5 säges, följer
dermed förmånsrätt i den pantförskrifna egendomen såsom i 17 kap.
7 § Handelsbalken föreskrifves.

Har någon till jordbrukare sålt maskin eller redskap att användas
inom hans näring å uppgifvet ställe emot utfästelse af underpant,
ege den sistnämnde giltighet från den dag, då saken kom köparen till
hända, derest i stad inom två månader och å landet senast vid det ting,
som närmast derefter infaller, säljaren låter i vederbörlig ordning lagföra
pantförskrifningen.

§ 7.

Oberoende af pantförskrifningen må jordegaren ur egendomen
med förmånsrätt utbekomma arrendefordran och ersättning för husröta,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

efter hvad derom är i 17 kap. 6 § Handelsbalken stadgadt, dock endast
i det fall att öfriga lösören icke förslå till skuldens gäldande.

Nu omförmälda företrädesrätt må dock beträffande maskiner och
redskap, som under förbehåll om rätt till underpant deri för större eller
mindre del af salubeloppet afyttrats, icke göras gällande gent emot säljaren
eller den, som efter öfverlåtelse erhållit dennes rätt.

§ 8‘

Der vid utmätning för skuld, hvarför underpant ej meddelats,
annan tillgång saknas än den pantförskrifna egendomen, utgör dess
egenskap af underpant icke hinder för utmätning; dock må försäljning
deraf icke ske, innan den eller de borgenärer, för hvilken eller hvilka
densamma utgör underpant, undfått kallelse, och förfares härvid i den
ordning, som uti § 100 af Utsökningslagen är angifvet.

§ 9''

För att bibehålla giltighet, skall pantförskrifning före femte årets
utgång å nyo lagforas. Underlåtes detta, må ej, utan egarens förnyade
utfästelse af underpant, lagföring deraf för fordringsegarens räkning
ega rum.

§ 10.

Skulle så inträffa, att den egendom, som uti pant förskrifvits,
blifvit utmätningsvis försåld, vare fordringsegare, som tillagts densamma
såsom underpant, berättigad att, oafsedt om uppsägning skett, blott till
den dag, då penningar hos utmätningsman blifva att lyfta, erhålla ränta
å försträckta summan.

För den händelse den pantförskrifna egendomen skulle tillika
med sjelfva fastigheten säljas, är långifvaren skyldig att, oafsedt hvad
härvid må vara aftaladt, tre månader efter uppsägning emottaga liqvid
för sin fordran, varande den, som erhållit underpant, oförhindrad att,
så länge densamma eger bestånd, af egendomen bereda sig medel till
betalning; och har den nye egaren gent emot långifvaren samma skyldigheter,
som tillkommit hans företrädare;

samt

14) tillägg till 17 kap. 6 § Handelsbalken:

Har jordbrukare, efter hvad särskildt är förordnadt, meddelat
fordringsegare säkerhet af underpant uti viss honom tillhörig lösegendom,
njute denne härefter af samma egendom betalning för sin fordran

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56. 7

jemte ränta för högst 1 år 6 månader äfvensom tiden efter det lagsökning
vidtagits.

I en sedermera aflemnad bilaga till motionen har motionären anfört
åtskilliga af Högsta Domstolen meddelade domar och utslag, hvilka
motionären anser styrka beliofvet af de i motionen föreslagna lagstiftningsåtgärderna.

Den föreliggande motionen, hvari, på sätt af ofvanstående kortfattade
redogörelse framgår, blifvit, i strid med föreskriften i 55 § Riksdagsordningen,
sammanförda flera mål af olika beskaffenhet, är uppenbarligen
föranledd af de betydliga ekonomiska svårigheter, med hvilka
den svenska jordbruksnäringen för närvarande har att kämpa; och de
i motionen framstälda mångahanda förslagen att genom lagstiftningens
mellankomst undanrödja några af dessa svårigheter, torde nog i vissa
delar vara förtjenta af uppmärksamhet.

Frågan om den närmare beskaffenheten af de lagstiftningsåtgärder,
som i sådant syfte böra vidtagas, synes dock kräfva en mera djupgående
utredning och motivering än den motionären åstadkommit; hvarför,
enligt Utskottets tanke, den enda åtgärd motionen skäligen skulle
kunna föranleda, vore att hos Kongl. Maj:t begära en sådan utredning.

En sådan framställning från Riksdagens sida är emellertid numera
öfverflödig, enär Kongl. Magt den 15 sistlidne Februari uppdragit åt en
komité att utreda, huruvida genom förändrad lagstiftning lättad utväg
må kunna beredas kikare af jordbruksnäringen att anskaffa det för näringens
bedrifvande erforderliga förlagskapital, äfvensom afgifva det
förslag till sådan lagstiftning, som kunna finnas af omständigheterna
påkallade. Sedermera har Kongl. Magt den 19 sistlidne Mars ytterligare
tillsatt en komité med uppdrag att inkomma med förslag till de
åtgärder, som kunna vara egnade att underlätta vilkoren för jordbrukets
och andra näringars bedrifvande eller att eljest bidraga till upphjelpande
af den ekonomiska ställningen i landet; hvarvid komitén särskildt
har att taga i öfvervägande, bland annat, huruvida icke genom
anordningar på kreditväsendets område tillfälle kunde beredas för jordbruk
och andra näringar att erhålla förlag på gynsammare vilkor än
för närvarande; och eger denna komité rätt att, när den så önskar,
sammanträda till gemensam öfverläggning med ofvan omförmälda, den
15 sistlidne Februari tillsatta komité.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 56.

Med afseende å de åtgärder, som sålunda redan vidtagits för utredning
af de i motionen åsyftade förhållanden, hemställer Utskottet,

att motionen icke må till någon Riksdagens åtgärd
föranleda.

Stockholm den 17 April 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Stockholm tryckt hos Nya Tryckeri Aktiebolaget, 188(5.