Lag- Utskottets Utlåtande N:o 51 (Utlåtande 1867:LU51 Lagutskottet)

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 51.

i nu ifrågavarande hänseende, anser Utskottet någon särskild hemställan i föreslagna
syftet ej erforderlig; och Utskottet får i anledning deraf tillstyrka,

att ej eller Herr Orres omförmälda motion må tål någon vidare
åtgärd föranleda.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o Öl.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. f> e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner rörande
indelning och underhäll af byvägar.

Med framhållande af vigten och önskvärdheten deraf, att byvägar blefve
försatta i fullt farbart skick, hvilket för närvarande åtminstone icke i allmänhet
vore händelsen, hafva Herrar C. Orre och A. J. Sandstedt uti särskilda, inom
Andra Kammaren väckta motioner (N:is 33 och 61), hvilka blifvit till La<rUtskottets
behandling ölverlemnade, föreslagit:

Herr Orre, “att Riksdagen behagade besluta aflåtandet af underdånig
skrifvelse till Kongl. Maj:t, innefattande Riksdagens underdåniga anhållan, att
Kong!. Maj:t täcktes utfärda författning derom, att till byvägar skola räknas
sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman inom socknen gagnas: att i underhållet
deraf skola deltaga alla hemman inom socknen, som sig af vä<mn i
nämnda egenskap eller i och för så kallade hemkörslor betjena: att vägen, som
årligen bör synas af någon dertill af kommunen vald sakkunnig person, bör till
underhåll på ofvannämnda hemman delas efter förmedlade hemmantalet: samt att
försummadt underhåll deraf medför samma påföljd, som angående allmänna vägarnes
upprätthållande sommar- och vintertiden är stadgadt*;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 51.

samt Herr Sandstedt, att kommunerna må berättigas “att socknevis utse
taxeringsman, som taxera och fördela byvägarne emellan dem, som vägarne
gagna, så att hvarje skifte får sin del, der det lägligast faller, och att kommunen
sedan utser syningsmän, som hafva sig ålagdt att årligen syna de sålunda indelta
byvägarne och, efter verkställd besigtning, lata pa den tredskandes bekostnad
för lega iståndsätta det bristfälliga vägstycket.“

Hvad först angår Herr Orres förslag, så vidt det afser att få bestämdt,
att till byvägar skola räknas sådana, hvilka till kyrkoväg af något hemman begagnas,
samt att alla hemman inom socknen, som sig af vägen i nämnda egenskap
eller för så kallade hemkörslor betjena, skulle i underhållet af vägen deltaga,
så anser Utskottet sig böra erinra, att hvad motionären i detta afseende
föreslagit icke innefattar annan ändring i hvad redan genom Ivongl. Resolutionen
på Adelns besvär den 8 Januari 1735, § 8, är stadgadt, än att deltagandet i
underhållet af vägen skulle inskränkas till de hemman inom socknen, som sig af
densamma betjena, med befrielse för de utom socknen belägna hemman, som
deraf hafva gagn, hvilket icke torde kunna anses såsom förbättring af stadgandet.

Beträffande åter de af motionären föreslagna föreskrifter angående underhållsskyldigheten
af dessa vägar och kontrollen derå, så skulle, derest samma
förslag bifölles, följden blifva den, att äfven enstaka belägna hemman, försedda
med en enda åbo, finge ovilkorlig förpligtelse att, ehvad hinder än kunde möta,
vid äfventyr af laga ansvar hålla godkänd utfartsväg, äfven der den icke af
annan, än samma hemmans åbo, begagnades. Ett sådant lagstiftande magtens
ingrepp i den enskildes beslutanderätt i fråga om angelägenheter, som honom
ensam angå, torde icke kunna förordas. Förslaget om väghållningsskyldighetens
utgörande efter förmedlade hemmantalet torde icke eller böra tillstyrkas, helst
olämpligheten af denna grund för deltagande i kommunala besvär på sednare tid
blifvit allt mera erkänd och, på sätt Utskottet i dess Utlåtande N:o 50 omförmält,
underdånig framställning om dess borttagande i fråga om underhållet af
allmänna vägar hos Kongl. Maj:t gjord. Den skulle i förevarande fall icke
eller leda till det af motionären åsyftade resultat, en på samma gång rättvis
och billig fördelning af ifrågavarande besvär. I anseende till de skiljaktiga förhållanden,
som med byvägar ega rum, synes ett sådant resultat snarare vinnas
med bibehållande af den i lag stadgade grunden för deltagandet, nemligen det
gagn, vägen för hvarje delegare medför; och ehuru vid bestämmandet häraf
kunna möta svårigheter, torde dessa dock icke vara större, än att de kunna på
vanlig tvisteväg undanrödjas.

I öfriga delar sammanfaller Herr Orres motion, likasom Herr Sandstedts,
på det närmaste med ett vid sistlidna riksmöte till ordnande af ifrågavarande
angelägenhet framstäldt förslag, hvilket icke vann Rikets Ständers bifall. Sammansatta -

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 52.

satta Lag- samt Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottet, som öfver samma
förslag afgaf utlåtande, yttrade, i fråga om äfven då föreslagen taxering och
delning af byvägar genom af kommunerna utsedde gode män, att enär, äfven
om man antoge, att byvägar icke äro att anse såsom byalagets enskilda tillhörighet,
öfver hvilken de ega att efter godtfinnande förfoga, förhållandena på
särskilda orter äro så olika, att de ej kunna genom ett allmänt stadgande regim
as, ansåge Utskottet denna angelägenhet böra öfverlemnas åt byamännen sjelfva,
hvilka ju alltid egde att, der öfverenskommelse om vägarnes delning och underhåll
ej kunde åvägabringas, få tvisten sliten vid vederbörlig domstol.

Delande dessa åsigter, får Utskottet, i öfverensstämmelse med hvad i
öfrigt här ofvan blifvit anfördt, vördsamt hemställa,

att Herrar Orres och Sandstedts ifrågavarande motioner icke
må vinna bifall.

Stockholm den 21 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

N:o 59.

Ank. till Riksd. Kansli d. 11 Mars 1867, kl. 5 e. m,

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion rörande rättighet
för snöploglag att nedtaga vissa hägnader.

. Under anförande, hurusom den jordbrukaren åliggande tunga att vintertiden
underhålla allmänna vägar i väsendtlig mån försvårades derigenom, att
hägnader utefter vägarne uppfördes eller blifvit uppförda, har Herr M. Svensson
Bill. till Riksd. Prat. i867. 7 Samt. i Afd. 8 Häft. 2