Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50 (Utlåtande 1870:LU50 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

N:o SO.

Ank. till Eiksd. Kansli d. 6 Maj 1870, kl. 6 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om tillägg i i § 2 mom,, af
Kongl. Förordningen den iå April iS66, om jords och lägenhets
afstående för allmänt behof.

Omförmälda § är af följande lydelse: »Der Konungen pröfvar nödigt, att jord
eller lägenhet, som enskild man, menighet eller inrättning tillhörer, begagnas skall,
antingen till rikets försvar, till allmän väg, bro, hamn eller lastningsplats, till torg
eller gata i stad, till uttappning eller sänkning af sjö, till strömrensning, farled eller
annan vattenledning, till allmän byggnad eller till dylikt allmänt behof, vare egare pligtig
att afstå hvad för ändamålet fordras; njute dock den, som härigenom skada lider,
ersättning derför. Har egare af flygsandsfält försummat att derom taga sådan vård,
som särskildt föreskrifven är; ege ock Konungen förordna, att det fält afstås skall;
och galle i'' öfrigt, i fråga om vilkoren för afträdande deraf, hvad i denna förordning
om annan jord eller lägenhet stadgas.

År fråga om jords eller lägenhets begagnande endast för utläggning af elektriska
ledningstrådar, utan att genom anläggningen eller dess framtida skötsel och
vård något synnerligt men i nyttjanderätten till jorden eller lägenheten egaren tillskyndas,
bör hvad för ändamålet behöfligt är upplåtas, utan att jorden eller lägenheten
löses. För intrång, som derigenom må kunna förorsakas, vare dock den, som
intrånget lider, om han derå gör anspråk, berättigad till ersättning.

Kan ej öfverenskommelse träffas om ersättning, som, efter hvad ofvan sägs,
utgå bör; då skall frågan härom pröfvas af särskild nämnd, som vid underrätt i den
ort, der jorden eller lägenheten ligger, tillsättes på sätt bär nedan stadgas.»

Uti en inom Första Kammaren väckt motion, N:o 20, som blifvit till LagUtskottets
behandling öfverlemnad, har Herr G. Uammarhjelm anfört, hurusom i närvarande
tid, då den ena uppfinningen jagade den andra, det vore naturligt, att den
civila lagstiftningen, för såvidt den stode i sammanhang med industriel eller tekniska
föremål, vore i behof af förändring eller tarfvade tillägg. Så vore nu förhål -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 50.

landet i fråga om förenämnda Kongl. Förordning. Under sistlidna år hade här i
landet blifvit uttagna två särskilda patent å en ny method för transport af förnämligast
malm, tackjern, kol och dylikt tyngre gods icke å en väg som följde marken,
utan uppe i luften på vidpass 10 till 20 fots höjd öfver jordytan. Methoden bestode
nemligen deri, att lådor eller korgar af lämplig form och storlek hakades fast på en
ändlös jerntrådslina, hvilken, upplagd i likhet med de elektriska telegraftrådarne på
stolpar, sattes i rörelse af en lokomobil, fast ångmachin eller vattenkraft och löpte i
rullar, sålunda bringande å ena sidan de lastade lådorna eller korgarne till sin bestämmelseort,
och å den andra de efter lossningen tomma lådorna tillbaka till banans
utgångspunkt i och för ny lastning. Kostnaden för sådana jerntrådsbanor blefve högst
betydligt billigare, såväl hvad anläggning som trafikering anginge, än för vanliga
jernvägar; och då man kunde utan svårighet föra en jerntrådsbana öfver hvilka branta
stigningar som helst, lämpade sig sådana banor särdeles väl för bergslagsorter och
dessutom för många andra ställen i vårt land. Kedan vore fråga om att anlägga
banor af detta slag dels i Skåne och dels vid Finspong, hvarest en bana vore nära
fullbordad. Men om på det sednare stället något hinder för verkställandet af ett
sådant företag icke mötte från främmande jordegares sida, enär banan gick öfver
bruksegarens egen mark, vore detta ej öfver allt att påräkna; och just af denna anledning
vore ett stadgande af nöden, som satte anläggningen af jerntrådsbanor i paritet
med upprättandet af elektriska telegraflinier, med hvilka de förra hade en i
ögonen fallande likhet, i så fall att till dem icke tarfvades mera mark, än som åtginge
till de nödiga stolparnes uppställning äfvensom vid ändpunkterna till utrymme
för varornas lossning och lastning jemte upplagsplats för desamma och bostäder för
banbetjeningen.

Motionären föreslår derföre, »att 1 § 2 mom. af Kongl. Förordningen den
14 April 1866 måtte erhålla ett tillägg näst efter orden »elektriska ledningstrådar»,
som afser att gifva sådana »jerntrådsvägar» samma rätt i afseende på expropriation,
som elektriska telegrafen.»

Instämmande med motionären deruti att utvecklingen af den civila lagstiftningen,
såvidt den står i sammanhang med industriela uppfinningar, bör hålla någorlunda
jemna steg med dessa, måste Utskottet dock härmed erinra, att, innan någon
lagstiftningsåtgärd i sådant afseende vidtages, behofvet deraf bör vara fullt konstateradt,
hvilket icke synes i förevarande fall vara förhållandet. Motionären har nemligen
i detta hänseende endast uppgifvit, dels att en jerntrådsväg vid Finspong, som
går helt och hållet öfver egarens mark, är nära färdig, och dels att anläggning af
dylika vägar i Skåne är i fråga.

Derjemte bör framför allt bemärkas såsom eu allmänneligen erkänd grundsats,
att skyldigheten för en jordegare att underkasta sig expropriation icke må ega
rum i annat fall, än när jorden erfordras för allmännyttigt ändamål, och att den
som för sin enskilda fördel vill förvärfva egande- eller nyttjanderätt till annans jord,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o SO.

måste derom med honom träffa öfverenskommelse. Om än de ifrågavarande vägarne
kunna blifva ett fördelaktigt transportmedel för särskilda bruks- och fabriksinrättningar,
synes föga anledning förefinnas, att de komma att användas såsom allmänna
kommunikationsmedel, hvarförutan expropriationslagen ej kan eller bör på dem vinna
tillämpning. Men äfven under antagande att anläggningen afsåge ett sådant ändamål,
skulle Utskottet tveka att tillstyrka motionärens förslag. En telegrafledning medför
ingen eller åtminstone högst ringa olägenhet för den, öfver hvars mai k ledningen går.
Annorlunda torde förhållandet blifva med jerntrådsvägar. Då telegrafstolpen helt enkelt
nedsättes i marken och endast undantagsvis fordrar särskildt stöd, måste för de
till jerntrådsvägens uppbärande anbragta pelare ett större jordområde och en fastare
underbyggnad blifva erforderliga. Dessa pelare måste vara tillgängliga för smörjning
af derå befintliga rullar och för säkerligen ofta påkommande reparationer, hvarföre
markens begagnande dem emellan till väg otvifvelaktigt blifver behöfligt. Sannolikt
komme ock, till följd af linans svängningar och skakningen vid lådornas eller korgarnas
passerande öfver rullarne, faran af nedfallande delar af den transporterade lasten
att blifva allt för stor, för att den derunder befintliga marken skulle kunna vara
egaren till gagn.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, anser Utskottet frågan åtminstone
för närvarande icke vara i det skick, att den kan utgöra föremål för en lagstiftningens
åtgärd i föreslagna syftningen; och hemställer derföre,

att förevarande motion ej må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 6 Maj 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.