Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4
Utlåtande 1886:LU4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
1
<*
N:o 4.
Ank. till Riksd. Kansli den 4 Febr. 1886, kl. 1 e. m.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till lag angående ansvarighet för skada i
följd af jernvägs drift.
Kongl. Maj:t har under den 18 December sistlidna år till Riksdagen
aflåtit en så lydande proposition (N:o 3):
»Under åberopande af bifogade i Statsrådet och Högsta Domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t jemlikt 87 § Regeringsformen föreslå Riksdagen
att antaga följande:
Lag angående ansvarighet för skada i följd af jernvägs drift.
Härigenom förordnas som följer:
1 §•
Med jernväg förstås i denna lag sådan staten eller annan tillhörig
jernväg, å hvilken befordran af person eller gods verkställes medelst
ångkraft.
Varder, under pågående anläggning af jernväg, densamma eller
någon del deraf befaren med användande af ångkraft, skall äfven i afseende
å sådan ofullbordad jernväg denna lag tillämpas.
2 §•
Har i följd >f jernvägs drift någon ljutit döden eller lidit kroppsskada,
och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening till last,
Bih. till Riksd. Prot. 1886. '' 7 Sami. 3 Höft.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
skall jernvägens innehafvare utgifva skadestånd enligt de i strafflagen stadgade
grunder såsom om han sjelf vållat skadan.
3 §•
Varder i följd af jernvägs drift någon, som är anstäld i jernvägens
tjenst eller arbete, under förrättandet deraf dödad eller skadad, vare, ändå
att icke någon annan af jernvägens förvaltning eller betjening vållat skadan,
jernvägens innehafvare skyldig gälda skadestånd, der icke han, som skadan
led, genom öfverträdelse af gällande föreskrifter eller annan grof vårdslöshet
sjelf ådragit sig skadan.
Har skadan skett i följd af annan jernvägs drift, och är icke denna
jernvägs innehafvare på grund af 2 § pligtig ersätta skadan, hafve innehafvaren
af den jernväg, i hvars tjenst eller arbete den dödade eller skadade
var stadd, samma skyldighet att gälda skadestånd, som enligt hvad
nyss är sagdt skolat åligga honom, om skadan timat i följd af driften af
hans egen jernväg.
4 §.
År den, som lidit kroppsskada, i följd deraf berättigad att från
kassa, som helt och hållet eller till väsentlig del bildats genom bidrag af
jernvägens innehafvare, erhålla pension eller annat understöd, eller har
den skadade på bekostnad af jernvägens innehafvare blifvit försäkrad mot
olycksfall, skall, i den mån skadan sålunda varder ersatt, jernvägens innehafvare
njuta befrielse från ersättningsskyldighet.
5 §•
Kommer eld lös från lokomotiv eller från eldstad i annat jernvägsfordon,
och sker derigenom skada å fast egendom eller å lös egendom,
som icke af jernvägens förvaltning eller betjening för befordran mottagits,
ersätte jernvägens innehafvare skadan.
Har egaren af den skadade egendomen, genom underlåtenhet att
fullgöra honom jemlikt åtagande eller på annan grund åliggande skyldighet
mot jernvägens egare eller innehafvare, sjelf föranledt skadan, vare han
icke berättigad till ersättning. År han jemlikt åtagande eller på annan
grund pligtig att sjelf vidkännas den från jern vägstrafiken härrörande eldfara,
vare han ej heller till ersättning berättigad, der icke skadan har sin
orsak i vårdslöshet vid jernvägens drift.
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
År skadan, utan att hafva sin orsak i sådan vårdslöshet, föranledd
derigenom, att annan än jernvägens innehafvare, efter det jernvägens anläggning
påbörjades, utanför jernvägens område på kortare afstånd från
närmaste jernvägsspår än BO meter upplagt bränbart löst gods utan säkert
skydd, eller uppfört byggnad af lätt antändligt ämne eller täckt förut uppförd
byggnad med sådant ämne, eller vidtagit annan dylik åtgärd, som
uppenbarligen i väsentlig mån ökat den från jernvägstrafiken hotande eldfara;
då vare jernvägens innehafvare från ersättningsskyldighet fri.
6 §•
Varder annorledes, än i 5 § sägs, gods, som icke af jernvägens förvaltning
eller betjening för befordran mottagits, i följd af jernvägens drift
skadadt, och ligger vållande dertill jernvägens förvaltning eller betjening
till last, ersätte jernvägens innehafvare skadan.
7 §•
Låter innehafvare af jernväg driften af densamma i större eller
mindre omfattning besörjas af personer, som icke äro i jernvägens tjenst
anstälde, skola desse, såvidt angår den befattning de taga med jernvägens
drift, i afseende å bestämmelserna i 2, 5 och 6 §§ anses såsom tillhörande
jernvägens förvaltning eller betjening.
8 §•
Begagnas bangård eller annat jernvägsområde af två eller flera
jernvägar gemensamt, svare för skada, som der i följd af ena eller andra
jernvägens drift timar af sådan beskaffenhet som i 2 eller 6 § sägs,
innehafvare af den jernväg, hvars förvaltning eller betjening vållat
skadan. År skadan vållad af personer, anstälde vid särskilda jernvägar,
vare dessa jernvägars innehafvare, en för alla och alla för en, ansvarige
för skadan och dele sins emellan densamma i förhållande till den större
eller mindre skuld, som pröfvas ligga hvarderas förvaltning eller betjening
till last.
År skadan sådan, som i 5 § sägs, ansvare derför innehafvaren af
den jernväg, från hvars fordon elden kommit.
4
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.
9 §•
Jernvägs egare, som åt annan öfverlåter nyttjanderätten till sin
jernväg, vare för skada, som derefter i följd af jernvägens drift timar,
ansvarig lika som jernvägens innehafvare, dock ej med annan sin egendom,
||än jernvägen och hvad dertill hör enligt 1 § af förordningen
angående lagfart, inteckning och utmätning af jernväg med mera den
15 Oktober 1880; och må egaren söka sitt åter af jernvägens innehafvare.
10 §.
Hvar, som vill fordra skadestånd enligt denna lag, skall inom två
år från den dag, då skadan timade, sin talan hos domstol anhängiggöra.
Försummas det, hafve han sin talan förlorat.
11 §•
Hvad jernvägs egare eller innehafvare utgifvit i skadestånd, eger
han söka åter af den, som skadan vållat, der icke denne sjelf lidit skadan
och enligt 3 § är berättigad att derför njuta ersättning.
12 §.
I fråga om jernvägs egares eller innehafvares ansvarighet för skada
å gods, som jernvägens förvaltning eller betjening för befordran mottagit,
galle hvad derom är eller framdeles varder särskilt stadgadt.
Uenna lag träder i kraft den 1 Januari 1887.»
Denna proposition har af Kamrarne blifvit öfverlemnad till
handläggning af Lag-Utskottet; och får Utskottet, under hänvisning
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 5
till de skäl, som finnas anförda i de propositionen bilagda handlingar,
hemställa,
att propositionen må af Riksdagen antagas.
Stockholm den 4 Februari 1886.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.
Reservationer:
af Herr Ekenman, som ansett, att Utskottet bort afstyrka bifall till
propositionen; samt af Herr Claeson, som ansett, att den i 10 § af ifrågavarande
förslag förekommande preskriptionstid bort bestämmas till ett år.