Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4

Utlåtande 1885:LU4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

1

N:o é.

Ank. till Kiksd. Kansli den 13 Febr. 1385, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af vackt motion om upphörande
af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet, såsom ordförande i skolråd.

Lag-Utskottet bär från Andra Kammaren fått till sig hänvisad
en af Herr 6f. Jansson i Krakerud afgifven motion, N:o 37, så tydande:

nAtt folkskolesaken under de senare årtiondena gjort stora och
välsignelserika framsteg inom vårt land bör tacksamt erkännas. Både
stat och kommun hafva i^ed stora uppoffringar befordrat dess utveckling.
Men det är af vigt för sakens fortsatta framgång att undanrödja allt'',
som kan vara den till skada. Ett hinder för folkskolesakens sunda utveckling
tror jag ligger i pastors sjelfskrifvenhet att vara skolrådets
ordförande. Visserligen hafva presterna mångenstädes med nit och omtanke
vårdat sig om folkskolesaken, men exempel af motsatt slag torde
ock kunna, mångenstädes uppvisas. Dessutom ligger i sjelfva sjelfskrifvenheten
till en plats någonting förhatligt, som borde undanrödjas. Jagär
fullt öfvertygad om, att, der det finnes förståndiga och nitiska pre^
sfer, komma dessa att väljas till skolrådets ordförande, men tillfälle
borde beredas att kunna välja en annan dertill passande person, om
skolrådets öfrige medlemmar anse, att sådant är af nöden, och det är
svårt att förstå, hvarför en undantagslag för besättandet af ordförandeplatsen
inom skolrådet är af nöden.

»På grund af hvad jag ofvan anfört får jag vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta:

Bill. till Likså. Prof . 1885. 7 Sami, 4 Häft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

att § af Kong], förordningen om kyrkoråd och skolråd måtte
i så måtto ändras, att i stället för orden »Skolrådet väljer inom sig
vice ordförande» insattes Skolrådet väljer inom sig ordförande, och vice ordförande.
hvarjemte orden i samma paragraf »I skolrådet skall jemväl
kyrkoherden eller den hans embete förestår vara ordförande» skola
utgå.»

Den sålunda af Herr G. Jansson väckta fråga utgjorde under
första tiden af det nya representationsskicket en af dem, öfver hvilka
Lag-Utskottet, med anledning af åter och åter förekommande motioner,
oftast hade tillfälle att uttala sig. Frågan, som förekom redan vid
1850 — 1851, 1859—1860, 1862—1863 och 1865—1866 års ståndsriksdagar,
var nemligen sedermera före vid riksdagarne 1867, 1868, 1869,
1871 (i motion, hvilken emellertid icke hann blifva af Lag-Utskottet
behandlad), 1872, 1873, 1874, 1875 och 1876, utan att dock häraf uppstått
annat resultat, än att numera, på grund af Kongl. kungörelsen
den 30 Oktober 1868, skolråd eger att inom sig utse vice ordförande.

Vid dessa föregående tillfällen, då frågan utgjort föremål för
Riksdagens handläggning, har erinrats derom, att folkskolan hos oss
hade, likasom i allmänhet vårt undervisningsväsende, vuxit upp ur
kyrklig grund och att densamma hade sin rot i religionsundervisningen,
hvars målsman presten vore och måste vara. Det vore derföre helt
naturligt, att vården af folkskolans angelägenheter och tillsynen å dess
verksamhet kommit att betraktas såsom en del af prestens embetsåligganden,
och att, då han företrädesvis ansetts skyldig att fullgöra
dessa uppdrag, han också fått sig i lag tillagd rättigheten dertill. Visserligen
vore icke folkskolan längre en uteslutande religiös institution,
utan hade tillika utvecklat sig till eu läroanstalt, afsedd att åt de barn,
hvilka icke begagnade sig af undervisningen i de allmänna läroverken,
meddela de första grunderna för en allmänt medborgerlig bildning;
men religionsundervisningen vore dock och borde fortfarande vara en
af dess förnämsta angelägenheter. Enligt gällande folkskolestadga vore
ju kyrkoherden pligtig att utöfva en sorgfällig uppsigt öfver religionsundervisningen
i skolorna, och härtill komrne, att presterskapet till
följd af sin bildning och sin öfvervägande intellektuella verksamhet
syntes vara i hög grad egnadt att fatta folkskolans stora betydelse och
att inom församlingen föra dess talan. Om det ock, efter hvad erfarenheten
visat, någon gång kunnat inträffa, att kyrkoherden till följd

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4. 3

af ålderdom, sjuklighet, bristande nit eller annan orsak icke varit lämplg
till ordförande i skolrådet, sa hade dock, på sätt folkskoleinspektörernas
embetsberättelse!’ gåfve vid handen, folkskolans angelägenheter i
allmänhet blifvit af presterskapet omfattade med en nitälskan, som icke
allestädes motsvarats af benägenhet å församlingarnes sida att underkasta
sig de för skolväsendets utveckling erforderliga uppoffringar och
många församlingar saknade bland sina medlemmar andra personel''
ämpliga och oförhindrade att utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla
befattning. I fall befattningen gjordes till blott ett kommunalt
uppdrag, kunde ej heller kyrkoherden gerna tillförbindas vidsträcktare
skyldighet att efter val emottaga eller innehafva detta uppdra^ än
som ålåge eu hvar af församlingens öfrige medlemmar.

I sålunda uttalade åsigter hemtar Utskottet stöd för sin uppfattning,
att någon ändring uti ifrågavarande afseende nu icke bör ega
rum. Pi esteiskåpets hittills varande nit och intresse för folkskolan och
de8s. utveckling äro allmänt samt äfven af motionären erkända, och anledning
synes icke förekomma, att detta nit och detta intresse skola
för framtiden slappas, lika litet som den åsigt torde vara stödd på verkliga
grunder, att pastors sjelfskrifvenhet skulle inom församlingen eller
sko rådet i öfrigt åstadkomma likgiltighet för folkskolesaken. För folkskolan,
torde det, ej. minst i dess. .nuvarande utvecklingsskede, vara af
stoj vigt, att i hvarje församling i spetsen för densamma står någon,
som har befordrandet af dess väl till sitt embetes pligt, och staten,
som 1 sm icke obetydliga mån bidrager till skolans underhåll, har häruti
en garanti för bidragets ändamålsenliga användande, en garanti, som
icke torde göras öfverflödig af den å statens vägnar anordnade folkskoleinspektionen.
Och äfven ur denna inspektions eller ur rent administrativ
synpunkt torde kyrkoherdens sjelfskrifvenhet såsom ordförande
1 skolrådet vara. förtjent af att bibehållas. För de redogörelser och de
statistiska uppgifter, som skola från skolrådet ingå, torde ingen vara
ämpligare att bära närmaste ansvaret än församlingens pastor, hvilken.
ock torde vara bäst skickad att i öfrigt lemna de särskilda uppysningar,
som i förekommande folkskoleärenden kunna från skolrådet
begäras; och vid nuvarande förhållanden med folkskoleinspektionen
torde det icke vara utan. sin stora betydelse, att vederbörande inspektör
tiar inom hvarje församling någon med tjenstemannaansvar att i förekommande
fall hålla sig till.

Vid sådant förhållande kan Utskottet icke tillstyrka, att ifrågavarande
sjelfskrifvenhet — som ock förefinnes i Norge och i Danmark
(a landet), hvarjemte äfven i det protestantiska Tyskland och i Skoband

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 4.

presten i
hos oss u

kraft af sitt embete innehar en likartad ställning - nu skulle

pphäfvas, utan hemställer, , . ,.

citt motionen icke mätte vmnn Riksdagens biiäll.

Stockholm den 13 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Reservationer:

af Herr J. Anderson t Tenhult: »Att presterskapet inom en del
församlingar med berömvärdt nit och omtanke sökt befordra folkskolans
sanna bästa, under det att i en del andra församlingar ett motsatt förhållande
egt rum, lärer icke kunna bestridas. Så länge som kyrkoherden
är sjelfskrifven ordförande i skolrådet, är ej att vänta ändrade förhållanden.
Att folkskolan med värma omfattas så väl af regeringen som
representationen och kommunerna finner man deraf, att betydliga penning-belopp
årligen utbetalas, ändamålsenliga och storartade skolhus uppföras
och barnen i de allra flesta fall regelmessigt besöka skolan Da
det icke kan ligga i folkskolans sanna intresse, att en viss samhällsklass
till följd af sin tjenstemannaegenskap skall utan särskild! val,
ehvad lämplighet förefinnes eller ej, vara sjelfskrifven ordförande i en
institution, som nu mera är af så stor betydelse, yrkar jag, i likhet med
motionären, att Riksdagen ville besluta sådan ändring i 6 mom åt 23
8 i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och skoliad
den 21 Mars 1862, som motionen afser, och såsom följd deraf 2 mom.

i samma paragraf utgå»; samt . , „ TT, i ,. .

af Herrar H. Andersson i Jsöbbélöf och Lev/n mot den ad Utskottet

använda motivering;

Herr Smedberg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 1885,