Lag-Utskottets Utlåtande N;o 47 (Utlåtande 1868:LU47 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N;o 47,

JV:o ,

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1868, kl. 10 f''. m.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner om upphäfvande af 2 Kap, 5 och
6 §§ Gifterrnåls-balken.

Uti särskilda inom Andra Kammaren väckta motioner, hvilka blifvit till
Lag-Utskottets behandling öfverlemnade, har föreslagits dels af Herr Ola Månsson
(motion N:o 302), att 5 § i 2 Kap. Gifterrnåls-balken måtte upphäfvas, dels af
Herr L. J. Fahlander (motion N:o 197), att Riksdagen för sin del ville besluta, att
så väl 5 som 6 § af ifrågavarande kapitel och balk upphört att vara gällande.

Omförmälda §§, sådana de ursprungligen lydde, innefattade ovilkorligt förbud
emot giftermål i svågerlag å sidone samt i andra svågerlaget, men hafva genom
Kongl. Förordningen den 10 April 1810 blifvit förändrade derhän, att Konungen
må gifva lof till giftermål i berörda svågerskapsled. Någon giltig grund för
bibehållande af detta äktenskapsförbnd lär svårligen kunna framvisas, och det torde
derföre numera kunna utan råda ur lagstiftningen uteslutas. Då den i 1734
års lag uttalade grundsats om absolut förbud emot dessa äktenskap redan genom
1810 års ofvannämnda Förordning blifvit bruten, har lagstiftaren nu endast att tillse,
huruvida några fullt giltiga skäl vidare förefinnas för bibehållande af det uppställda
vilkoret af Konungens lof; och några sådana skäl har Utskottet ej kunnat
finna. Det är nemligen kändt, att Konungens bifall till de ganska talrikt inkommande
ansökningarne af detta slag aldrig förvägras, och ifrågavarande vilkor qvarstår
således numera i lagstiftningen blott såsom en ändamålslös formalitet, hinderlig för
alla och kostsam för den mindre bemedlade. Väl har såsom ett inkast emot full
frihet uti ifrågavarande hänseende tillförene blifvit anmärkt, att exemplet af äktenskapsförbindelser
inom dessa svågerskapsled vore för bevarande af sedligheten inom
familjerna vådligt. Men dessa exempel äro, såsom nyss blifvit antydt, redan nu
ganska talrika, utan att, så vidt man försport, sedligheten derigenom i någon mån

lidit;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 47. 9

lidit; och då dertill lägges, att mången ej ens anar tillvaron af ifrågavarande förbud,
så att ej sällan den. som står i begrepp att knyta äktenskap inom anförda
svågerskapsled, öfverraskas af underrättelsen att han dertill måste söka Konungens
tillstånd, har Utskottet ansett sig jemväl i allmänna tänkesättet finna ett stöd för
dessa förbuds upphäfvande.

Då ifrågavarande äktenskapsförbud utgör grunden för stadgandet i 18 Kap.
5 § Strafflagen angående ansvar för otukt emellan personer, som i det svågerlag
äro, att de icke, utan Konungens tillstånd, må äktenskap med hvarannan
ingå, bör detta stadgande upphäfvas på samma gång som berörda förbud bortfaller.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får Utskottet vördsamt hemställa,
att Riksdagen för sin del ville besluta en författning, hvarigenom
förklaras, att de i 2 Kap. 5 och 6 §§ Giftermåls-balken,
sådana de lyda i Kongl. Förordningen den 10 April 1810, förekommande
förbud för der uppräknade personer, att utan
Konungens tillstånd med hvarandra ingå äktenskap, samt i
följd deraf jemväl 18 Kap. 5 § Strafflagen angående straff
för otukt emellan sådana personer upphört att vara gällande;
dock att derigenom ej sker någon ändring i lagens stadgande
i 13 Kap. 1 § Rättegångs-balken, om jäf emot domare,
och i IT Kap. 7 § samma Balk, om jäf emot vittnen, samt
i 31 § Skiftesstadgan den 9 November 1866, om jäf emot
landtmätare och gode män, i hvilka fall det kommer att förblifva
vid hvad hittills föreskrifvet varit.

Stockholm den 5 Maj 1868.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Bih. till Riicsd. Prof. 1868. 7 Sarnl. 25 Käft.