Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46 (Utlåtande 1886:LU46 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli den 24 Mars 1886, kl. 2 e. m.

Lag- Utskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring
i förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871.

Från Andra Kammaren har till Lag-Utskottets handläggning hänvisats
en inom nämnda Kammare af Herr Sven Nilsson afgifven motion,
N:o 135, af följande lydelse:

»Nu gällande fattigvårdsförordning ålägger föräldrar att försörja
sina barn, och de, som i sådant fall tredska, kunna ställas under fattigvårdsstyrelsens
husbondevälde. Man hade trott, att detta stadgande
skulle gälla emot alla föräldrar, icke blott emot dem, som hafva barn
aflade under äktenskap, utan äfven emot sådana, som utom äktenskapet
blifvit föräldrar till barn, som öfverlemnas åt fattigvården att försörja.
Att en sådan tolkning icke gifves åt ofvannämnda förordning inhemtas
af Kong]. Maj:ts nådiga utslag den 7 sistlidne December, livilket i afskrift
som bilaga till denna motion medföljer.

Att bestämmelserna uti fattigvårdsförordningen i berörda afseende
icke äro nog tydliga torde framgå af ofvannämnda utslag och att dessa
bestämmelser, sådana som de framstå efter detta utslag, skola gifva
anledning till orättvisor af onaturliga föräldrar, icke allenast emot sina
barn, utan äfven emot församlingarna och deras fattigvård, om lagens
arm icke kan lika strängt träffa sådana föräldrar, som hafva oäkta barn,
som dem, hvilka hafva äkta barn, som fattigvården får försörja, lärer
vara obestridligt, och för att i detta fall göra lagen tydlig samt rättvis
föreslår jag, att Riksdagen måtte besluta den förändringen i Kongl.
Maj:ts nådiga förordning den 9 Juni 1871, att den, som antingen er Bih.

till Riksd. Prof. 1886. 1 Sami. 20 lliift. 1

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 46.

kant faderskapet, eller genom laga kraftvunnen dom blifvit ålagd utgifva
uppfostringsbidrag till oäkta barn, äfvensom moder till sådant
barn, skall underkastas samma ansvar och skyldigheter, som enligt
samma förordning äro ålagda föräldrar med äkta barn, som lemnas till
försörjning af fattigvården.»

I 3 § af förordningen angående fattigvården den 9 Juni 1871
stadgas:

»En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande
försörja sig sjelf och sina minderåriga barn, så ock arbetsför
man sin hustru; åliggande i öfrig! föräldrar och barn att i mån af
behof, å ena, och förmåga, å andra sidan, hvarandra försörja»;

samt i 35 § af samma förordning:

»1. Fattigvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonderätt
öfver den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken
ej blott tillfällig är, samt husbonderätt ej mindre öfver eu hvar, som
för sig åtnjuter annan fattigvård, än ock öfver den, hvars minderåriga
barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjuter full försörjning, som ej är
tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt, så länge fattigvården
fortfar.

2. Om någon genom lätja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga
barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt 1 §
någon af dem lemnas, skall han, äfven om fattigvården är tillfällig,
stå under fattigvårdsstyrelsens husbondevälde, till dess den kostnad,
fattigvårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord. Till enahanda påföljd
är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här nedan
sägs, för hettande anhålles och på fattigvårdssamhälles bekostnad
hemsändes — — — — — - — —- — — — — — —•»

Utskottet anser för sin del otvifvelaktigt, att de bestämmelser,
som i de båda anförda paragraferna meddelas, ega tillämpning äfven på
föräldrar till oäkta barn, och Utskottet bär sig ej heller bekant, att en
motsatt uppfattning gjort sig gällande hos de myndigheter, som ega
att döma i mål af ifrågavarande beskaffenhet. Lika tydligt lärer ock
vara, att en person, som sjelf erkänt sig vara fader till ett oäkta barn,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

måste i alla afseenden betraktas såsom sådan. Något tillägg till nn
gällande bestämmelser torde således icke vara nödiga för att i de nu
nämnda fallen vinna hvad i motionen åsyftas.

Det af motionären åberopade och såsom bilaga till motionen aftrycka
utslag, som af Kongl. Maj:t meddelats i ett fattigvårdsmål, står
icke i strid med Utskottets ofvan uttalade mening om rätta tolkningen
af nu gällande lagstiftning. I det fall, som der afses, hade en person
blifvit af domstol förklarad vara, genom bristande åt förelagd edgång,
lagligen öfvertygad att hafva med en namngifven qvinna haft köttslig
beblandelse å sådan tid, att han kunde vara fader till hennes å uppgifven
dag födda två barn, hvarför honom ålagts att till qvinnan årligen
utgifva bidrag till barnens uppfostran; och hade Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande funnit denna omständighet icke kunna läggas till
grund för tillämpning å personen i fråga af bestämmelserna i 35 §
af fattigvårdsförordningen- Detta af Kong!. Maj :t gillade utslag grundar
sig uppenbarligen derpå, att domstolen ej förklarat personen vara eller
böra anses för barnens fader, utan endast, af anfördt skäl, förpligtat
honom att utgifva bidrag till deras uppfostran.

1 likhet med motionären anser Utskottet, att en person, som sålunda
blifvit förpligtad till utgifvande af uppfostringsbidrag för minderårigt
barn, bör, derest barnet faller fattigvården till last, underkastas
de påföljder, som i 35 § af fattigvårdsförordningen stadgas. Men då
han, oaktadt den honom sålunda ålagda förpligtelse^ icke synes böra
helt och hållet likställas med fader till ett barn, som åtnjuter fattigförsörjning,
torde hans ansvarighet böra inskränkas så, att denna påföljd
på honom tillämpas endast i den mån han undandrager sig att
utgifva det ådörnda uppfostringsbidraget.

En sådan bestämmelse synes lämpligast kunna insättas i 2 punkten
af sistnämnda §; och får Utskottet, på grund af det sålunda anförda,
hemställa,

att Riksdagen ville, i anledning af motionen, för
sin del antaga följande

Förordning

angående ändrad lydelse af 35 § i förordningen angående fattigvården

den 9 Juni 1811.

Härigenom förordnas, att 35 § i förordningen angående fattigvården
den 9 Juni 1871 skall erhålla följande ändrade lydelse.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

35 §.

1. Fattigvårdsstyrelse tillkommer målsmans- och husbonderätt öfver
den, som af fattigvårdssamhället åtnjuter full försörjning, hvilken ej
blott tillfällig är, samt husbonderätt ej mindre öfver eu hvar, som för
sig åtnjuter annan fattigvård, än ock öfver den, hvars minderåriga
barn eller hvars hustru enligt 1 § åtnjuter full försörjning, som ej är
tillfällig; gällande den målsmans- och husbonderätt så länge fattigvården
fortfar.

2. Om någon genom lättja eller liknöjdhet ådrager sitt minderåriga
barn eller sin hustru sådan nöd, att fattigvård måst enligt 1 §
någon af dem lemnas, skall lian, äfven om fattigvården är tillfällig,
stå under fångvårdsstyrelse^ husbondevälde, till dess den kostnad,
fattigvårdssamhället tillskyndats, blifvit godtgjord. Till enahanda påföljd
är den förfallen, hvars minderåriga barn, enligt hvad här nedan
sägs, för betlande anhålles och på fattigvårdssamhälles bekostnad hemsändes,
äfvensom den, hvilken genom domstols laga kraft egande utslag
blifvit förpligtad att utgifva barnuppfostringsbidrag, der lian undandrager
sig att bidraget utgifva.

3. Den fattigvårdsstyrelse tillkommande husbonderätt må styrelsen
å annan öfverlåta.

4. Skulle arbetsför person, som står under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde och ej är minderårig, vägra att fullgöra arbete, som
honom föresättes af styrelsen eller annan, å hvilken husbonderätten
öfverlåtits, eller eljest visa tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet,
och rättar han sig ej efter styrelsens varning, må styrelsen, då
hon aktar nödigt, om förhållandet göra anmälan hos Konungens Befallningshafvande.
Visar åter annan, som står under fattigvårdsstyrelses
husbondevälde, tredska, sjelfsvåld, oordentlighet eller sturskhet, må,
om han fy It femton år, hans underhåll för någon tid minskas, och
eger, om han yngre är, styrelsen låta honom lämpligen aga.

Stockholm den 24 Mars 1886.

På Lag-Utskottets vägnar:

E. THOMASSON.

Reservationer:

af Herrar Fröberg, Hasselnöt och G. H. Stråle.