Lag- Utskottets Utlåtande N:o 46 (Utlåtande 1882:LU46 Lagutskottet)

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 46.

N.:0 46.

Ank. till Eiksd. Kansli den 14 April 1882, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om förändrad
lydelse af § 21 i Förordningen om landsting den
21 Mars 1862.

§ 21 i förordningen om landsting den 21 Mars 1862 lyder för
närvarande sålunda:

Landstingsman åligger att, så fort ske kan, till landstingets sekreterare
insända sin till landstinget stälda skriftliga anmälan om det inträffade
hindret, samt tillika uppgifva hvilken suppleant bör i hans
ställe möta.»

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren mottagit en af Herr
Anders Bengtsson i Kärrmossen afgifven motion, N:o 10, om förändrad
lydelse af nämnda §, uti hvilken motion Herrar B. Bengtsson i Gunneby,
Arvid Jönsson, A. Andersson i Smedbyn, Lars Andersson, J. Andersson från
Lysvik samt N. Nilsson i Vrängsbol instämt.

I motionen anföres:

»Vid tolkningen af ofvan intagna § hafva olika meningar vid såväl
landsting som eljest uppstått, sålunda, att en del ansett den suppleant,
som haft de flesta rösterna af dem, som valdes samma år som den
landstingsman, för hvilken hinder uppstått, vore den, som först skulle
inkallas, hvaremot en del ansett att den suppleant, som fått de flesta

Bill. till Riksd. Prof. 1882. 7 Sami. 26 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

rösterna af de från förra året qvarstående, vore den, som först borde
inkallas; och har en del ansett att den, som fått de flesta rösterna, utan
afseende å den tid, då lian var invald, vore förste suppleanten. _ Då derjemte
förhållandet är, att omkring hälften af suppleanterne väljes hvartdera
året, kan ju lätt hända att de, som vid hvardera af dessa val fått
flesta rösterna, hafva lika många röster; och har i så fall den landstingsman,
hvilken är hindrad att sig inställa, icke någon föreskrift af författningen
om hvilken af dessa suppleanter han skall inkalla,_ Likaså
kan hända, att förste suppleant erhåller kallelse från flere landstingsmän.

»I följd häraf synes behöfligt, att ett förtydligande af landstingsförordningen
eger rum, hvarigenom en bestämd ordning stadgas för den
följd, enligt hvilken suppleanterne skola inträda. Och torde denna följd
lämpligast kunna fastställas sålunda, att först alla de från föregående år
qvarstående suppleanterne inkallas och sedermera de för det löpande
året valde. Upptagas suppleanterne sedermera enligt denna följd för
hvarje distrikt i länskungörelsen uti förteckningen öfver landstingsmän
och suppleanter, bör intet tvifvel eller misstag kunna uppkomma i afseende
på suppleants inkallelse.»

På grund häraf föreslås, »att Riksdagen för sin del beslutar: att
21 § af landstingsförordningen erhåller följande lydelse:

»Inträffar för landstingsman sådant hinder, att han ej
kan vid landstinget sig inställa, åligger det honom att derom
ofördröjligen underrätta den efter röstetalet närmast i ordningen
varande suppleanten inom valdistriktet bland de från
förra året qvarstående; och vare denne skyldig att utan annan
kallelse sig infinna, Får förste suppleanten kallelse från mera än
en landstingsman, vare lian skyldig att sedermera följande kallelsen
öfversända till den eller de honom i ordningen närmast varande suppleanter
o. s. v.; och vare den eller de skyldige att utan annan
kallelse sig infinna. Landstingsman åligger att, så fort ske kan,
till landstingets sekreterare insända sin till landstinget stälda
skriftliga anmälan om det inträffade hindret samt tillika uppgifva
hvilken suppleant bör i hans ställe möta.»

På sätt i motionen anförts, hafva olika uppfattningar gjort sig
gällande om rätta tolkningen af stadgandet i § 21 af förordningen om
landsting, att vid förfall för landstingsman att vid landstinget sig infinna
det åligger honom att derom ofördröjligen underrätta den efter

Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 46.

röstetalet närmast i ordningen varande suppleanten inom valdistriktet, hvilken
skall vara skyldig att utan annan kallelse sig infinna.

I allmänhet hafva arbetsordningarna och ordningsreglerna för de
särskilda landstingen icke vidrört frågan. Emellertid innehålla ordningsreglerna
för Malmöhus läns landsting i 9:de punkten följande bestämmelse: »Föregående

år utsedd landstingsmanssuppleant bör inkallas såsom
landstingsman före den, som först under ett senare år blifvit vald.
Emellan de under samma år utsedde suppleanterne bestämmes ordningen
efter röstetalet, dock att den, som vid första omröstningen,
eller med mera än hälften af de afgifna rösterna blifvit vald, ingår förr
än den, som genom omval är utsedd, äfven om denne senare erhållit
flera röster än den förre. Falla rösterna vid enahanda valsätt lika, afgöres
företrädet genom lottning.»

Den närmare utveckling i detalj, som här gifvits åt stadgandet i
§21 af förordningen om landsting angående ordningen för suppleant
att i landstinget inträda, finner Utskottet innebära eu rigtig och af förhållandena
påkallad tolkning af nämnda stadgande. De i länskungörelserna
införda förteckningar öfver landstingsmän och deras suppleanter,
Indika förteckningar landstingsman har att följa, derest behof uppstår
att i hans ställe inkalla suppleant, torde ock i allmänhet vara upprättade
i öfverensstämmelse härmed.

Då Utskottet sålunda icke finner någon lagändring uti denna del
nödig, samt då för redan inkallad suppleant, som erhåller ytterligare
kallelse att i annans ställe inträda i landstinget, förpligtelsen att underrätta
vare sig den inkallande eller närmast i ordningen varande suppleant
om det hinder, som förefinnes för honom att efterfölja kallelsen,
synes följa af sig sjelf och icke påkalla särskild lagbestämmelse, hemställer
Utskottet,

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lae-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

Herrar Wkhnark och Smedberg hafva begärt få här antecknadt, att
de i följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i
ärendets behandling inom Utskottet.