Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46

Utlåtande 1873:LU46

4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46,

N:o 46.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1873, kl. 7 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 4 §
5 mom. i Kongl. Stadgan angående folkundervisningen
i Riket den 18 Juni 1842.

Omförinälda moment i 4 § af folkskolestadgan, som handlar om sättet
för anskaffande af medel till folkskolelärares aflöning, är af följande
innehåll:

»För att bereda tillgång till de erforderliga afiöningsbeloppen bör,
der ej andra medel härtill finnas, dels ett årligt bidrag af minst två och
högst sex skillingar banko af hvarje skattskyldig person i församlingarne
utgöras, dels en afgift erläggas för hvarje barn, som begagnar folkskolan,
med undantag af dem, som åtnjuta understöd af fattigvården,
eller hvilkas föräldrar för medellöshet erhålla afkortning å de årliga
kronoutskylderna; dock vare det åt församlingarne sjelfva öfverlemnadt
att närmare bestämma nämnda bidrag och afgifter. Om dessa belopp
icke uppgå till det för folkskolelärarnes aflöning erforderliga belopp, skall
det åligga församlingarne att det, som brister, sammanskjuta, efter de i
2:dra art. Bevillningsförordningen bestämda grunder, så vida ej annan
öfverenskommelse härom träffas.»

Med anmärkning att den sålunda stadgade personela afgiften af
hvarje skattskyldig person vore alltför obetydlig har Herr E. M. Sundeil
uti en inom Första Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 7) föreslagit, att Riksdagen ville besluta en underdånig skrifvelse
med anhållan att Kongl. Maj:t täcktes åt förenämnda 5 mom. af
4 § i folkskolestadgan gifva denna lydelse:

»För att bereda tillgång till de erforderliga afiöningsbeloppen och
folkskolans öfriga umgälder, bör, der ej andra medel härtill finnas, dels
ett årligt bidrag af minst tjugofem och högst femtio öre af hvarje skattskyldig
person i församlingarne utgöras, dels ock, der sådant anses böra

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 46.

o

ega ruin, en afgift erläggas för hvarje barn, som begagnar folkskolan,
med undantag af dem, som åtnjuta understöd af fattigvården, eller hvilkas
föräldrar för medellöshet erhålla afkortning å de årliga kronoutskylderna;
dock vare det åt församlingarne sjelfve öfverlemnadt. att närmare
bestämma dessa bidrag och dessa afgifter, de sistnämnda om de påföras.
Bristen, der sådan uppstår, skall af församlingsboarne fyllas i förhållande
till hvars och ens bevillning efter 2:dra art. i Bevillningsförordningen,
såvida ej annan öfverenskommelse härom träffas,»

Lika med motionären finner Utskottet förenämnda årliga bidrag af
»minst två och högst sex skillingar banko af hvarje skattskrifven person»
vara alltför ringa. Under den tid af mer än trettio år, som förflutit sedan
folkskolestadgan utkom, har penningen fallit betydligt i värde, och
i samma mån hafva anspråken på ökade löner åt folkskolans lärare stegrats.
Skäl synes derföre vara för hand att lämpa beloppet af detta bidrag
efter nutidens förändrade förhållanden. Utskottet anser för sin

del, att samma belopp, i likhet med hvad som gäller i fråga om bidrag
till fattigvården, må kunna bestämmas till högst femtio öre för man och
hälften deraf för qvinna, utan att något minimum behöfver stadgas.

Under förutsättning af en sådan ändring torde den särskilda afgift,
som nu, der församlingen så beslutar, skall erläggas för hvarje skolbarn,
kunna och böra helt och hållet borttagas. Denna afgift drabbar nemligen
på ett ojemnt sätt de skattskyldige, helst de som icke hafva barn i
skolan, äro från densammas utgörande befriade, och för mången, som
har flera barn i skolåldern och befinner sig i små omständigheter, är afgiften
nog kännbar.

De bidrag, som för ifrågavarande ändamål ytterligare kunna erfordras,
synas lämpligen böra utgå, icke enligt de i 2:dra art. Bevillningsförordningen
bestämda grunder, såsom nu är föreskrifvet, utan efter

dem, hvilka för utgörande af kommunalutskylder i allmänhet äro gällande.

På grund af hvad nu anfördt blifvit får Utskottet, i anledning af
förevarande motion, vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta en författning,
hvarigenom förordnas, att 5 mom. i 4 § af Kongl.
stadgan angående folkundervisningen i Riket den 18
Juni 1842 skall erhålla följande förändrade lydelse:

För att bereda tillgång till de erforderliga aflöningsbeloppen
bör, der ej andra medel härtill finnas, utgöras
ett årligt bidrag af högst sexton skillingar banko

6

Lag-TJtskottets Memorial N:o 47.

för man och åtta skillingar samma mynt för qvinna,
som i församlingen skattskyldig är. Hvad derutöfver
erfordras, fylles genom tillskott efter de grunder, som
för kommunalutskylders utgörande i allmänhet äro stadgade,
så vida ej annan öfverenskommelse härom träffas.

Stockholm den 13 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. Gegerfelt.

Reservationer:

af Herr Friherre Nordenfalk, emot beslutet att föreslå förhöjning
af den afgift, som skall utgå af hvarje skattskrifven person; och

af Herr Philipsson, som ansett Utskottet icke hafva bort föreslå
upphäfvande af den, kommunerna nu tillkommande, rättighet att fatta
beslut om erläggande af särskilda skolafgifter.

Herrar von Sydoiv, Friherre Wrede, Holmberg, Hasselrot och Carlén
hafva begärt få antecknadt att de i ärendets behandling inom Utskottet
icke deltagit.

N:o 47.

Ank. till Riksd. Kansli den 13 Maj 1873, kl. 7 e. m.

Memorial, i anledning af Kamrarnes skiljaktiga beslut vid
behandling af lista punkten i Lag-Utskottets Utlåtande
No 30, rörande väckt motion om vissa ändringar i
Kongl. Förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd
och skolråd den 21 Mars 1862.

Uti omförmälda punkt af ifrågavarande Utlåtande hade Utskottet, i
anledning af Herr Ivar Månssons, af Herrar JSfilsNilsson från Stäfvie och