Lag- Utskottets Utlåtande N:o 44
Utlåtande 1884:LU44
Lag- Utskottets Utlåtande N:o 44.
1
5T:« 44.
Ank. till Riksd. Kansli den 9 April 1884, kl. 2 e. in.
Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt, motion om upphäfvande
af 10 kap. samt 16 kap. 12 (5 Kyrkolagen.
Lag-Utskottet har från Andra Kammaren emottagit en af Herr F. T.
Borg afgifven motion, Nio 40, hvari föreslås, »att hela 10 kap. af kyrkolagen:
Om hamn, liksom ock § 12 i 10 kap. af samma lag upphäfves, samt
att kapitelnumren från och med kap. 10 blifva i öfverensstämmelse med
den föreslagna förändringen i öfrig!»
Den för revision af 1080 års kyrkolag i nåder förordnade komité,
hvilken under den 2 Oktober 1873 afgaf förslag till kyrkolag och kyrkostadga^
har i kap. 11 af förslaget till kyrkolag upptagit särskilda bestämmelser
Om kyrkotukt. Emot dessa bestämmelser förekommo vid förslagets
granskning inom Högsta Domstolen flerahanda anmärkningar, och särskild!
hemstälde Högsta Domstolens ledamöter, med undantag af en, som i det
ämnet icke yttrat sig, att alla stadganden om uteslutande från tillträde till
nattvarden och om så kallad enskild skrift måtte försvinna (se Tidskrift för
lagstiftning, m. m. 1878, ss. 142—144, 241—243).
Vid 1878 års kyrkomöte gjordes i särskilda afgifna motioner framställningar
dels om ny fullständig förordning rörande kyrkotukt, i hvilket
afseende framhölls det otillfredsställande skick, hvari lagstiftningen uti ifrågavarande
ämne för det närvarande befunne sig, dels ock derom, att förordBih.
till Rilcsd. Prof. 1884. 7 Sami. 29 Hcift.
2
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.
ningen den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter till kyrkotuktens upprätthållande,
måtte varda reviderad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
kap. 11 § 3 i Kyrkolagskomiténs förslag till kyrkolag.
Med anledning af dessa framställningar anhöll Kyrkomötet, i skrifvelse
af den 30 September 1878 (N:o 9), då en omarbetning af nu gällande
lagstiftning angående kyrkotukt redan länge varit ett allmänt erkändt
behof samt, hvad särskildt anginge förordningen den 4 Maj 1855, mycken
villrådighet yppats, huru vissa i samma förordning förekommande bestämmelser
numera, efter tillkomsten af 1864 års strafflag, rätteligen borde
tillämpas, det Kongl. Maj: t täcktes låta, så fort ske kunde, för antagande
i vederbörlig ordning framlägga förslag till ny författning angående kyrkotukt.
Vid 1883 års kyrkomöte väcktes fyra särskilda motioner afseende
den verksamhet, hvilken kyrkan hör utöfva mot sådana sina ledamöter, som
i lära eller lefverne afvika från hvad hennes medlemmar rätteligen hafva att
iakttaga och hålla. Åf dessa motioner åsyftade den mest omfattande (N:o
19) att med upphäfvande eller ändring af ej mindre 10 kap. Kyrkolagen
än äfven förordningarne den 4 Maj 1855, angående vissa föreskrifter till
kyrkotuktens upprätthållande, samt den 11 December 1868, angående särskilda
sammankomster för andaktsöfning, vinna en ny lag angående kyrkotukt,
i hvilket hänseende motionen innefattade ett fullständigt utfördt förslag,
uppgjordt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de i 11 kap. af
Kyrkolagskomiténs förslag af år 1873 upptagna bestämmelser i ämnet.
I betänkande öfver nämnda motioner (N:o 9) erinrade KyrkolagsUtskottet
om Kyrkomötets ofvan omförmälda skrifvelse af den 30 September
1878 samt lemnade den upplysning, att, enligt hvad Utskottet varit
i tillfälle att inhemta, Kyrkomötets hemställan i nämnda skrifvelse ännu
vore beroende på Kongl. Maj:ts pröfning. Vissheten derom, fortfor Utskottet,
att Kongl. Maj:t åt den maktpåliggande saken egnade nådig omvårdnad,
samt å andra sidan de många och stora svårigheter, hvilka med
lagstiftning i detta ämne vore förenade, syntes påkalla, att ej Kyrkomötet,
med afvikelse från det tillvägagående, hvilket förra Kyrkomötet funnit
vara det lämpligaste, nu framlade vare sig detaljerade förslag till lagbestämmelser
i ämnet eller någon framställning af de hufvudsakliga grunder, hvarpå
enligt Kyrkomötets mening en ny lagstiftning kunde lämpligen byggas. Allenast
för den händelse, att någon till ämnet hörande fråga vore af natur att
framför andra kräfva snar lösning och dertill sådan, att den läte sig fristående
afgöras, kunde en afvikelse från denna regel hafva skäl för sig. Enligt Ut
-
3
Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.
skottets åsigt förelåge ett dylikt förhållande i afseende å den föreslagna förändringen
af 1868 års förordning, hvadan Utskottet hemstälde, att motionerna
ej måtte till någon annan Kyrkomötets åtgärd föranleda, än att Kyrkomötet
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhölle, det täcktes Kongl. Maj:t låta vidtaga
erforderliga åtgärder för sådan ändring i Kongl. förordningen den 11
December 1868, om särskilda sammankomster för andaktsöfning, att den i
samma förordning förekommande bestämmelse om straff för den, hvilken
underlåter att ställa sig till efterrättelse kyrkoråds förbud mot utöfvande
af lärareverksamhet, varder utbytt mot stadganden om påföljder för den
felande af kyrklig art. Denna hemställan blef af mötet godkänd.
Lag-Utskottet delar motionärens uppfattning, att de bestämmelser,
hvilkas upphäfvande han föreslår, äro föråldrade och i flere afseenden stridande
mot nutidens kristliga medvetande, hvadan de ock icke vidare tillämpas;
men just med afseende å sist berörda förhållande torde med deras formella
upphäfvande kunna utan synnerlig olägenhet anstå, till dess det kan ske i
sammanhang med antagande af de nya bestämmelser, som erfordras förordnande
af kyrkotuktens utöfning inom den svenska kyrkan. Ett nu af
Riksdagen fattadt beslut i den rigtning, som motionären förordar, skulle
antagligen icke heller kunna leda till någon påföljd, då urtima Kyrkomöte
icke torde komma att under året sammankallas.
Ehuru, enligt hvad ofvan är anfördt, 1878 års Kyrkomöte i denna
fråga hänvändt sig till Kongl. Maj:t, finner likväl Utskottet, som hänvisar
till härofvan lemnade utredning af frågans ställning, det vara lämpligt,
att äfven från Riksdagens sida en anhållan göres om utarbetande af lagbestämmelser
i och för ordnande af kyrkotukten.
Utskottet får följaktligen, med anledning af motionen, hemställa,
att Riksdagen ville i skrifvelse anhålla, det Kongl.
Maj:t täcktes låta utarbeta förslag till lag om kyrkotukt
samt framlägga samma förslag för Riksdagen det år,
nästa Allmänna Kyrkomöte sammanträder.
Stockholm den 9 April 1884.
På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.