Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44 (Utlåtande 1880:Lu44 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

:o :44.

Ank. till Riksd. Kansli den 6 Maj 1880, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af ej mindre Kongl. Majtts
nådiga proposition med förslag till förordning innefattande
särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning
och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning
af jernväg under konkurs, samt till förordning om förändrad
lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875
angående inteckning i fast egendom, än ock särskilda i
dessa ämnen väckta motioner.

Kongl. Maj:t har den 8 sistlidne Mars till Riksdagen aflåtit en nådig
proposition af följande lydelse:

»Sedan Kongl. Maj:t den 21 Mars sistlidna år till Riksdagen aflåtit
nådig proposition med förslag till lag om inteckning i jernväg och i
sammanhang dermed erforderliga författningar samt Riksdagen genom
skrifvelse den 3 påföljande Maj i underdånighet anmält, att Riksdagen
funnit sig icke kunna bifalla nämnda nådiga proposition; så och efter
det den komité, som under den 12 Juli 1878 erhållit nådigt uppdrag
att utarbeta förslag till erforderliga stadganden om säkerhet i jernvägar
och dermed jemförliga anläggningar, den 25 sistlidne November
inkommit med underdånigt förslag till förordning angående vissa jernvägsaktiebolags
konkurs, hafva förslag till de lagbestämmelser, som synts
erforderliga med afseende å lagfart, inteckning och utmätning af enskilda
jernvägar, samt i fråga om förvaltning af sådan jernväg under
konkurs, blifvit utarbetade samt jemväl undergått grundlagsenlig be Bih.

till Rilcsd. Prot. 1880. 7 Sami. 27 Häft. X

Lag-Utskottets Utlåtande N:o åå.

handling i Högsta Domstolen; och vill Kongl. Maj:t, med bifogande af
de angående ämnet i Högsta Domstolen och Statsrådet förda protokoll,
enligt 87 § Regeringsformen till Riksdagens antagande framställa närlagda
förslag till:

l:o. Förordning, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart,
inteckning och utmätning af jernväg, så ock i fråga om förvaltning
af jernväg under konkurs; och

2:o. Förordning om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den
16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom.

Förslag till Förordning,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs.

Jemte de angående lagfart, inteckning, utmätning och konkurs enligt
lag i allmänhet gällande stadganden, så vidt de ej strida mot hvad
här nedan förordnas, skola, beträffande jernväg, följande föreskrifter
lända till efterrättelse.

Allmänna stadganden.

1 §•

Med jernväg förstås i denna förordning sådan enskild jernväg, för
hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig
mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, och hvilken, enligt Konungens vid jernvägeris anläggning
eller eljest meddelade beslut, är att såsom särskild jernväg anse.

Jernvägen i hela sin sträckning med dertill hörande mark samt verkstäder
och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast
egendom. De till jernvägens drift anskaffade, under jernvägsegarens
värjo och användning varande lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd
anses såsom tillhörigheter till den fasta egendomen.

2 §•

Ej må utan Konungens tillstånd jernväg delas eller något af den
mark, som efter hvad i 1 § sägs, till jernväg hör, derifrån afsöndras.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Ej heller må den, som förmenar sig eg a anspråk på egande-, panteller
nyttjanderätt till någon del af den mark, som till jernväg hör, göra
sådan rätt gällande annorlunda än såsom anspråk på lösen eller ersättning
enligt Förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.

Om lagfart.

3 §■

Ärenden angående lagfart af jernväg upptagas och pröfvas af Stockholms
Rådstufvurätt, då jernvägen till större delen af sin sträckning
ligger inom domsagor under Svea Hofrätt, af Rådstufvurätten i Jönköping,
då jernvägen till större delen ligger inom domsagor under Göta
Hofrätt, och af Rådstufvurätten i Christianstad, då jernvägen till större
delen ligger inom domsagor under Hofrätten öfver Skåne och Blekinge.

Hafva, sedan jernväg blifvit vid någon af förenämnda Rådstufvurätter
lagfaren, förändrade förhållanden inträdt, lyder jernvägen ändock
fortfarande under den Rådstufvurätt, der lagfarten skedde.

4 §•

1 mom. När lagfart å jernväg första gången sökes, ingifve sökanden
till lagfartsdomstolen:

1. sådant af Konungen meddeladt beslut angående jernvägen, hvarom
i 1 § förmäles,

2. en af Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader granskad
och till rigtigheten vitsordad karta med beskrifning öfver jernvägens
område till alla dess delar, samt

3. särskilda af vederbörligen förordnad landtmätare med ledning af
nämnda karta upprättade specialkartor med beskrifningar, utvisande,
från hvilka hemman, lägenheter eller tomter den till jernvägen använda
mark är tagen och inom hvilka underrätters domsområde den är belägen.

Fullgör ej sökanden hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.

2 mom. Gitter ej sökanden förete fullständiga fångeshandlingar å
all den till jernvägen hörande mark, men styrker han, att med afseende
å den mark, för hvilka sådana handlingar saknas, underrätten i den ort,
der marken ligger, utfärdat sådan stämning, som i 2 § af Förordningen
den 14 April 1866 sägs, och att borgen blifvit enligt 24 § af samma

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Förordning stäld, då inå den omständigheten, att sökanden ej företett
fullständiga fångeshandlingar, ej vidare utgöra hinder för lagfartens
beviljande.

3 mom. Sedan lagfart å jernväg blifvit beviljad, åligge det rätten,
som beviljat lagfarten, att genom transsumt af protokollet sådant genast
tillkännagifva för en hvar underrätt, inom hvilkens domsområde någon
till jernvägen hörande mark är belägen, och varde i dessa underrätters
lagfartsprotokoll samt lagfarts- och fastighetsböcker anteckning
derom gjord. Efter det sådan anteckning skett, må ansökning om lagfart
å den mark, som anteckningen afser, ej vidare vid domstol i orten
upptagas.

5 §•

Lagfart skall på en gång meddelas å hela jernvägen; dock att, om
för utvidgning eller omläggning af jernväg, å hvilken lagfart redan är
beviljad, mark utöfver det ursprungliga jernvägsområdet förvärfvas, lagfart
derå skall ske, med iakttagande i tillämpliga delar af hvad ofvan
är sagdt, och anses sedan den mark vara med jernvägen förenad.

6 §•

Hvad i 2 och 3 §§ af Förordningen den 16 Juni 1875 är stadgadt
angående skyldighet att inom viss tid söka lagfart å fång till fast egendom,
ege ej tillämpning i fråga om lagfart å jernväg. Sedan lagfart å
jernväg i dess helhet blifvit beviljad, upphöre ock den af nämnda paragrafer
eljest följande skyldighet att inom viss tid vid domstol i orten
söka lagfart å den till jernvägens anläggning förvärfvade och dertill
använda mark.

I den händelse, som i 12 § af nyssnämnda förordning omförmäles,
vare, i fråga om mark som blifvit till jernväg använd, vid jernvägens
lagfartsdomstol gjord ansökan om lagfart å hela jernvägen utan verkan
emot den, som vid domstol i orten sökt lagfart å den ifrågavarande marken.

7 §.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

dant genast tillkännagifva för den Rådstufvurätt under hvilken den
jernväg lyder, dit marken förut hört. Denne rätt göre anteckning
derom i lagfartsprotokollet och fastighetsboken, och anses sedan marken
vara från jernvägen skild.

Om inteckning.

8 §-

Ärenden angående inteckning i jernväg upptagas och pröfvas af den
Rådstufvurätt, som, på sätt i 3 § sägs, är behörig att handlägga ärenden
angående lagfart å jernvägen.

9 §•

Har, innan sådan anteckning skett, som i 4 § 3 mom. sägs, inteckning
vid underrätten i orten beviljats i mark, som till jernvägen hör,
galle inteckningen till säkerhet för det ersättningsbelopp, som enligt
Förordningen den 14 April 1866 skall för marken gäldas, såsom inteckning
i jernvägen med förmånsrätt från den dag, inteckningen söktes;
dock att om företräde till betalning för ogulden köpeskilling gäller hvad
i 11 kap. 2 § Jordabalken sägs. Är, då sagda anteckning sker, ansökan
om inteckning i den mark, som anteckningen angår, på pröfning beroende,
fortfare samme rätt dermed, och gälle om inteckningen, der den
beviljas, hvad ofvan sagdt är.

Inteckning, hvarom i denna paragraf sägs, skall, på sätt i allmänhet
stadgadt är, förnyas vid den rätt, som inteckningen beviljat.

10 §.

Vid ansökan om inteckning i jernväg skall jernvägens egare, sjelf
eller genom laga ombud, till rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse,
hvarå fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet
för lån, som upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till
lånet hörande obligationerna. Äro alla obligationerna eller flera af dem af
lika lydelse eller skilja de sig endast i afseende å littera eller nummer,
skall allenast en obligation af hvarje slag i protokollet fullständigt afskrifvas,
men antalet obligationer af hvarje slag i protokollet noggrant
angifvas; dock skola äfven i detta fall samtliga obligationerna förses
med sådant bevis, som i 17 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, föreskrifves,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

11 §•

Jernväg må endast i sin helhet intecknas.

Ej må flera jernvägar intecknas för samma fordran, med mindre
dervid bestämmes, för huru stor del af fordringen hvarje jernväg häftar;
ej heller må från intecknad jernväg någon mark afsöndras, der ej visas,
att den afsöndrade delen är från inteckning fri.

12 §.

Har, på sätt i 5 § sägs, mark blifvit med jernväg förenad, häfte
den mark, lika med jernvägen i öfrigt, för inteckning som i jernvägen
är faststäld.

13 §.

Inteckning, som till säkerhet för tryckta eller graverade obligationer
blifvit faststäld i jernväg, galle fortfarande utan förnyelse, ändå att
den fordran, hvarför inteckningen meddelats, ej blifvit så bevakad, som
i 1 § af Förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och om
årsstämning sägs.

14 §.

Söker jernvägs egare, att inteckning, som blifvit i jernvägen faststäld
till säkerhet för lån upptaget mot tryckta eller graverade obligationer,
må helt och hållet dödas, och kan han ej förete alla obligationerna, men
visar, att de felande obligationerna, när inteckningen meddelades, voro
af den lydelse, att vid den tid, då inteckningens dödande begäres, all
betalningsrätt för dem förfallit, må den omständigheten, att han ej företett
alla obligationerna, ej utgöra hinder för inteckningens dödande.

Om utmätning.

15 §.

Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, vare behörig att verkställa
utmätning af jernväg.

16 §.

Jernväg må ej delvis utmätas. Ej heller må någon sådan jernvä -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

gens tillhörighet, som i 1 § omförmäles, särskildt utmätas. Utmätes
jernvägen, skola ock dess berörda tillhörigheter i mät tagas.

17 §.

Utmätes jernväg, som begagnas för allmän trafik, skall, efter derom
enligt 85 § Utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det fall att
öfverexekutor omedelbart förordnat om jernvägens försäljning, öfverexekutor,
ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma lag omförmäles,
eller icke, genast, efter inhemtande af statens jernvägsstyrelses
förslag, förordna en eller, der så nödigt anses, flera erfarne och sakkunnige
män, att i egenskap af sådane syssloman, som i nyssnämnda §§ afses,
jernvägen omhändertaga och förvalta samt om trafikens uppehållande
i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest finnes lämpligt, besörja,
intilldess jernvägen blifvit i laglig ordning såld eller utmätningen eljest
afslutats.

Kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad nu är sagdt
åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gäldes såsom i 164 § Utsökningslagen
sägs.

18 §.

Auktion å utmätt jernväg skall förrättas af öfverexekutor samt hållas
å den ort, der han har sitt säte; och gånge dervid jernvägen med
allt hvad enligt 1 § dertill hör i ett utrop.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder jernväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,
skall rätten eller domaren genast, efter inhemtande af statens jernvägsstyrelses
förslag, förordna en eller, der så nödigt anses, flere erfarne och
sakkunnige män, att såsom förvaltare taga jernvägen om händer och, intilldess
å inställelsedagen i konkursen syssloman blifvit valde, besörja
trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest
pröfvas lämpligt och med borgenärernes fördel mest förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl dertill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets sysslo -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

män. Vilja borgenärerne eller gäldenären den redovisning klandra, göre
det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs;

Beloppet af den förvaltare tillkommande godtgörelse bestämmes,
der stridighet derom uppstår, af konkursdomaren enligt de grunder,
som för motsvarande eller jemförlig befattning vid statens jernvägar
tillämpas.

Kostnad, som åtgår till jernvägens drift och förvaltning, skall utgå
af jernvägens afkastning och köpeskilling i öfverensstämmelse med 67 §
Konkurslagen.

20 §.

Den tillåtelse, att i visst fall före inställelsedagen sälja till konkursbo
hörande fast egendom, som följer af stadgandena i 13 och 47 §§ Konkurslagen,
galle ej i fråga om jernväg, som blifvit till konkurs afträdd.

Anses försäljning af jernvägen ej kunna utan förlust för borgenärerne
ske så skyndsamt, som i konkurslagen för fast egendoms afyttrande
i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof med försäljningen,
göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,
och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerne.
Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 § Konkurslagen
omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej sådant förhör,
utsätte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för parterne viss
tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för att beslut i anledning
af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid åtgärderna för
jernvägens försäljning instälda. A den dag, då uppskofsyrkandet sålunda
pröfvas bör, skola borgenärerne besluta, om och på huru lång tid uppskof
med jernvägens försäljning skall ega rum, hvilken tid dock ej må
sättas längre, än fem år från beslutets dag, äfvensom, der så anses nödigt,
bestämma de vilkor, hvarpå jernvägen må äfven före den beslutade
uppskofstidens förlopp af boets syssloman afyttras. Vid omröstning härom
gälle såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer,
de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt desse borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af
de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan
förfallen. Efter den genom borgenärernes beslut bestämda tidens utgång
må vidare uppskof med jernvägens försäljning ej ega rum.

21 §•

Har uppskof med jernvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i 20
§ sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak, jernvägens

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller trafiken ej
vederbörligen vidmakthållen, må, på talan af statens jernvägsstyrelse,
som i nämnda hänseenden eger utöfva tillsyn öfver jernvägens förvaltning,
konkursdomaren förordna, att jernvägen, utan hinder af uppskofsbeslutet,
skall säljas, på sätt i 51 § Konkurslagen är stadgadt.

22 §.

Den behållna inkomst, som jernvägen, efter afdrag för underhålls-,
förvaltnings- och annan kostnad, under konkursen årligen gifver, skall
efter de grunder, som för utdelning i konkurs äro i allmänhet stadgade,
årligen utdelas.

Öfvergångsstadganden angående särskild inteckningsrätt för hittills

upptagna jernvägsiån.

23 §.

1 mom. Har någon hos jernvägsaktiebolag fordran, som tillkommit
förr än denna förordning trädt i kraft, må inteckning i bolagets jernväg
derför sökas, ändå att gäldenären det ej medgifvit och fastän lagfart
å jernvägen ej sökts. Sådan inteckningsansökan må dock ej upptagas,
der den göres senare än sex månader efter det denna förordning
trädt i kraft.

2 mom. Finner rätten efter bolagets hörande fordran vara sådan,
att inteckning må beviljas, men har lagfart å jernvägen ännu ej meddelats,
hvile inteckningsansökningen i afbidan på lagfarten. Varder, sedan
lagfart beviljats, inteckningsansökningen fullföljd inom den tid, som
föreskrifves i 10 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom, må den omständigheten, att, sedan denna förordning
trädt i kraft, jernvägen till annan egare öfverlåtits eller blifvit utmätt
eller gäldenären kommit i konkurstillstånd, ej utgöra hinder för
inteckningens fastställande, och gälle den med förmånsrätt framför de
fordringar, som tillkommit efter det denna förordning trädt i kraft, ändå
att inteckning för dem vore sökt tidigare, än inteckningsansökningen
för den äldre fordringen gjordes.

Flafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit, innan denna
förordning trädt i kraft, derefter sökt inteckning i jernvägen å olika tider
inom ofvan stadgade tid af sex månader, hafve sig emellan lika rätt
på grund af inteckningen, dock utan rubbning i det inbördes förhållande

Bill. till Rilcsd. Prot. 1880. 7 Sarnl. 27 Haft. 2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

emellan fordringsegarne, som till följd af gjorda aftal,eller förbehåll eljest
lagligen må ega rum.

3 mom. Inteckning till säkerhet för lån, upptaget af jernvägsaktiebolag
mot tryckta eller graverade obligationer, skall anses vara sökt,
då innehafvare af en af obligationerna enligt 1 mom. söker inteckning
för sin fordran. Fullföljes hvilande inteckningsansökan af innehafvare
utaf en obligation, galle sådant för hela det lån, hvartill obligationen
hör. I dessa fall vare en hvar bland obligationsinnehafvarne berättigad
att, när han derom sig anmäler, få sin obligation försedd med rättens
bevis om inteckningsansökningen, så ock om inteckningen, der den beviljas.

4 mom. Söker ej jernvägsaktiebolag lagfart å Sin jernväg inom ett
år från det denna förordning trädt i kraft, eller fullgör bolaget ej dervid
hvad enligt 4 § för lagfartens vinnande bolaget åligger, varde bolaget
i konkurstillstånd försatt, der det yrkas af någon borgenär, som
enligt denna paragraf eger rätt att erhålla inteckning i jernvägen.

5 mom. Med jernvägsaktiebolag förstås i denna paragraf sådant
aktiebolag, som bildats i ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och
trafikera jernväg och hvars ordning Konungen faststält.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Juli 1880.

Förslag till Förordning

om förändrad lydelse af 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875
angående inteckning i fast egendom.

Härigenom förordnas, att 16 § i Förordningen den 16 Juni 1875
angående inteckning i fast egendom skall erhålla följande förändrade
lydelse:

16 §.

Kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till
större eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författningar
om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, må ej med inteckning
enligt denna lag belastas.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Juli 1880.»

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Frågan har äfven utgjort föremål för enskilda framställningar uti
Riksdagens båda Kamrar, i det uti Första Kammaren Herr Pehr von
Ehrenheim, uti Andra Kammaren Herr 0. 11. Themptander uti afgifna
motioner (I N:o 21; II N:o 91) hemstält, att Riksdagen måtte för sin dél
antaga dels en lag om inteckning i jernväg (förslag A), dels ock vissa i
sammanhang dermed erforderliga författningar af nedan intagen lydelse.

”Förslag till lag om inteckning i jernväg.

1 §•

Egare till jernväg, för hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till
förvärfvande af erforderlig mark enligt gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, må, der han vill att jernvägen
skall utgöra pant för fordran, låta fordran intecknas i den ordning
nedan stadgas.

2 §■

Ärenden angående inteckning enligt denna lag upptagas och pröfvas
af den Rådstufvurätt, som dertill blifvit af Konungen på ansökan af
jernvägens egare förordnad. Om förordnandet låter Konungen utfärda
allmän kungörelse.

3 §•

Förr än inteckning må beviljas, skall den jord, som till jernvägen
hörer, så ock gäldenärens eganderätt till jernvägen inskrifvas hos den
Rätt, som enligt 2 § blifvit af Konungen förordnad.

4 §•

1 mom. Jernvägsegare, som vill för jernvägens intecknande vinna
inskrifning, hvarom i 3 § sägs, åligger att till hvarje Rätt, under hvilken
någon del af jernvägens område lyder, ingifva af landtmätare bestyrkt
uppgift å den till jernvägen hörande jord, som inom Rättens domvärjo
är belägen, samt å de tomter, hemman eller lägenheter, från hvilka
denna jord är afskild eller hvilka deri ingå, så ock dels styrka sin eganderätt
till jorden så, som för beviljande af inteckning i annan fast egendom
erfordras, dels visa att jorden är fri från inteckning för fordran,
att ansökan om sådan inteckning icke är på pröfning beroende och,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

derest jord blifvit genom köp förvärfvad, att tiden för inteckning deri
af ogulden köpeskilling tilländagått. Finner Rätten hvad sålunda blifvit
föreskrifvet vara fullgjordt, ege Rätten, der ej talan, hvarom 13 § i
Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast egendom förmäler,
blifvit instämd eller lagfart samma dag af annan sökes, förklara
att inskrifning må sökas vid den i 2 § omförmälda Rätt samt i lagfartsprotokollet
anteckna, att jorden tillhör jernvägens område; och varde i
lagfarts- eller fastighetsboken anmärkt att sådan anteckning skett.

2 mom. Derefter må jernvägens egare vid den Rätt, som enligt 2 §
blifvit förordnad att upptaga frågor angående inteckning i jernvägen,
göra ansökan om inskrifning, och ingifve dervid till Rätten karta och
beskrifning öfver jernvägen samt vise, att anteckning, som i 1 mom.
sagd är, blifvit i fråga om all den till jernvägen hörande jord verkstäld.
Rätten läte i en sådan inskrifningsbok för jernvägen, hvarom i 19 § förmäles,
inskrifva jorden och sökandens eganderätt till jernvägen, samt
ofördröjligen tre gånger i allmänna tidningarna införa kungörelse om
inskrifningen.

3 mom. Förvärfva!'' sig egare af jernväg utöfver det område, som på
sätt i 2 mom. sägs blifvit inskrifvet, annan jord för utvidgning af området
eller för omläggning af någon del af jernvägen, vare han pligtig
att låta inskrifva sådan jord såsom hörande till jernvägens område. Hvad
ofvan i 1 mom. är stadgadt angående vilkoren för anteckning i lagfartsprotokollet,
att jord tillhör jernvägsområde, galle ock i tillämpliga delar
i fråga om dylik anteckning angående denna jord. Bevis om sådan anteckning,
så ock derom att jorden den dag, anteckningen skedde, ej var
utmätt, skola af egaren ingifvas till den Rätt, som blifvit förordnad att
upptaga frågor angående inteckning i jernvägen, och läte Rätten i inskrifningsboken
inskrifva jorden såsom hörande till jernvägen. Den jord
häfte derefter lika med jernvägen i öfrigt för inteckning, som i jernvägen
är faststäld. Underlåter egaren att låta inskrifva sådan jord, ege
Rätten på framställning af den, som har inteckning i jernvägen, genom
vite tillhålla den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

4 mom. Afträdes i den ordning, som om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof är stadgad, någon del af den jord, hvilken är
inskrifven såsom tillhörande jernvägen, läte Rätten på ansökan af den,
hvars rätt är i fråga, sådan del från jernvägens område i inskrifningsboken
afföras. Lag samma vare, der det visas, att annorledes från jernvägens
område afskild jord ej vidare häftar för fordran, som är i jernvägen
intecknad.

5 mom. Har jernväg, i fråga om hvars område skett anteckning,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

som ofvan i 1 mom. sägs, öfvergått till ny egare, och vill nya egaren
vinna inskrifning af sin eganderätt, skall han till den i 2 § omförmälda
Rätt med företeende af sin åtkomsthandling göra ansökan om inskrifning;
och låte Rätten i inskrifningsboken införa anteckning om den sökta
inskrifningen. Då nya egaren visat, att han erhållit lagfart å all den
till jernvägen hörande jord, låte Rätten i inskrifningsboken inskrifva
hans eganderätt till jernvägen, så ock den till jernvägen hörande jord,
derest den ej förut inskrifven är.

5 §.

Vid ansökan om inteckning skall jernvägens egare sjelf eller genom
laga ombud, till Rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse, hvarå
fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet för lån, som
upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till lanet hörande
obligationerna.

Har, på sätt i 4 § stadgas, inskrifning skett af den till jernvägen
hörande jord och af sökandens eganderätt till jernvägen, värde inteckningen
beviljad, och låte Rätten införa den i inskrifningsboken samt förse
förbindelsen eller obligationerna med bevis att inteckningen är vorden
meddelad.

Ej må inteckning ske utan till visst belopp.

6 §•

Har jernväg öfvergått till ny egare, och söker förre egaren inteckning
å samma dag, då nya egaren söker inskrifning, eller sedermera,
varde inteckningsansökningen afslagen.

7 §•

Jernväg må endast i sin helhet intecknas.

8 §•

''Inteckningshafvaren ege i den till jernvägen hörande fasta egendom,
hvilken är inskrifven, den förmånsrätt, som enligt 17 kap. 9 § Handelsbalken
inteckning för fordran medför i annan fast egendom; njute ock
näst efter de borgenärer, som i 4 och 5 §§ i samma kapitel nämnas,
förmånsrätt från den dag inteckningen söktes i den rörliga materiel och

14 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44-

de inventarier till stationer, verkstäder och andra byggnader, hvilka äro
för jernvägen afsedda och höra gäldenären till.

Har inteckningen blifvit sökt inom en månad före den dag gäldenärens.
konkurs börjades, vare den inteckning utan verkan. Ej heller
galle inteckning, som blifvit sökt samma dag konkurs börjats eller
derefter.

9 §•

Inteckning enligt denna lag galle fortfarande utan förnyelse.

Fordran, till säkerhet hvarför inteckning enligt denna lag är beviljad,
vare gällande emot egare af den intecknade jernvägen, ändå att
den fordran ej så bevakad blifvit, som i 1 § i förordningen den 4 Mars
1862 om tioårig preskription och om årsstämning sägs.

10 §.

Vill jernvägsegaren låta helt och hållet eller till viss del döda inteckning,
som blifvit faststäld till säkerhet för handskrifven förbindelse,
uppvise förbindelsen i hufvudskrift för den Rätt, som beviljat inteckningen,
och läte Rätten anteckna dödandet i inskrifningsboken samt
teckne bevis derom å handlingen.

Uppgifver egaren, att han infriat den intecknade förbindelsen, men
att han ej kan den förete, förty att förbindelsen förkommit; visar han
skäl för rigtigheten af den uppgift och äro tio år förflutna, sedan inteckningen
beviljades eller anteckning rörande densamma i inskrifningsboken
senast gjordes, ege Rätten utfärda kallelse å den, som saken röra
kan, att hos Rätten anmäla, om han mot inteckningens dödande har
något att påminna; och varde Rättens beslut om sådan kallelse i inskrifningsboken
antecknadt. Kallelsen skall genom sökandens försorg tillställas
dem, som, efter hvad utrönas kunnat, varit innehafvare af förbindelsen,
och derjemte af Rätten å dess dörr anslås samt årligen under
fem år införas i Konungens Befallningshafvandes i länet allmänna kungöielser.
Kallelsen skall ock genom sökandens försorg under samma tid
tre gangei hvarje ar införas i allmänna tidningarna, deraf en gång under
de första fjorton dagarne af December månad, äfvensom i de öfriga tidningar,
som af Rätten bestämmas.

Göres ej inom fem år från den dag, kallelsen varit första gången i
allmänna tidningarna införd, påminnelse mot ansökningen, eller ogillas
påminnelse, som blifvit gjord, varde inteckningen dödad, och göre Rätten
derom anteckning i inskrifningsboken.

1Mg-Utskottets Utlåtande N:o 44.

11 §•

Vill jernvägens egare låta inteckning, som blifvit faststäld till säkerhet
för lån upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, helt och
hållet dödas, ingifve till den Rätt, som beviljat inteckningen, de till lånet
hörande obligationerna. Kunna ej alla obligationerna företes, vise
jernvägens egare i fråga om de felande obligationerna att den på dem
grundade fordringsrätt, enligt obligationernas lydelse då inteckning för
dem beviljades, emot honom förlorats. Rätten göre anteckning i inskrifningsboken
om inteckningens dödande och läte å de ingifna obligationerna
öfverkorsa inteckningsbeviset.

Vill jernvägens egare, innan obligationslån blifvit till fullo guldet,
låta döda inteckning, så vidt den utgör säkerhet för infriade obligationer,
ingifve till Rätten dessa obligationer, hvarefter Rätten förfar i enlighet
med hvad här ofvan är sagdt.

12 §.

1 mom. År jernväg, i hvilken inteckning blifvit faststäld, såld efter
utmätning å offentlig auktion, eller under konkurs i den ordning, som
för försäljning af konkursbos fasta egendom är stadgad, och finnes deri
inteckning för fordran, som icke kunnat af köpeskillingen gäldas, då må,
på ansökan af ny egare, hvars eganderätt till jernvägen blifvit inskrifven,
inteckningen dödas, utan hinder deraf att den handling, hvarå inteckningen
beviljats, ej företes i hufvudskrift. Egaren gifve till Rätten
in bevis om de inteckningar, som vid jernvägens försäljning deri funnos,
så ock handling, som visar köpeskillingens fördelning borgenärerna emellan,
samt intyg att denna fördelning blifvit af dem godkänd eller vunnit
laga kraft. Rätten förfar derefter som i 23 § i förordningen angående
inteckning i fast egendom den 16 Juni 1875 stadgas.

2 mom. Har inteckning i jernväg på grund deraf att konkurs inträffat
blifvit genom laga kraft egande beslut förklarad vara utan verkan,
då må ock på ansökan af ny egare, hvars eganderätt till jernvägen
blifvit inskrifven, inteckningen dödas, utan hinder deraf, att den handling,
hvarå inteckning beviljats, ej företes i hufvudskrift; dock skall kallelse
å inteckningshafvaren utfärdas och derefter med ärendet så förfaras
som i 23 § i nämnda förordning stadgas.

13 §.

Har aktiebolag, som enligt af Konungen faststäld bolagsordning är
bildadt i ändamål att anlägga jernväg, erhållit rätt att enligt gällande

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o M.

författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof förvärfva
till jernvägen erforderlig jord, och vill bolaget, innan den till
jernvägen hörande jord och bolagets eganderätt till jernvägen blifvit, på
sätt i 4 § sägs, inskrifna, upptaga lån till visst belopp, under vilkor att
långifvaren skall i jernvägen åtnjuta förmånsrätt, som i 14 § stadgas,
läte då bolaget till den Rätt, som jemlikt 2 § är vorden förordnad att
upptaga frågor angående inteckning i jernvägen, ingifva i hufvudskrift
den förbindelse, hvarå fordran grundas, eller, der lånet upptages emot
tryckta eller graverade obligationer, de till lånet hörande obligationerna.
Rätten inskrifve förmånsrätten i inskrifningsboken för jernvägen och läte
med bevis derom förse förbindelsen eller obligationerna.

14 §.

Då inskrifning af förmånsrätt för fordran skett, på sätt i 13 § sägs,
njute fordringsegaren näst efter de borgenärer, hvilkas fordringar skola
utgå med förmånsrätt efter 17 kap. Handelsbalken, förmånsrätt från inskrifningsdagen
i den till jernvägen hörande fasta egendom samt i den
rörliga materiel och de inventarier till stationer, verkstäder och andra
byggnader, hvilka äro för jernvägen afsedda och höra gäldenären till;
dock galle ej förmånsrätt till ränta, som före utmätning eller början af
konkurs upplupen är, för längre tid än tre år. Inskrifning af förmånsrätt,
som skett inom en månad före den dag gäldenärs konkurs börjades,
vare utan verkan.

15 §.

Söker borgenär, för hvars fordran förmånsrätt enligt 13 § blifvit inskrifven,
inteckning i jernvägen inom ett år efter det kungörelse om inskrifning
af gäldenärens eganderätt till jernvägen blifvit tredje gången i
allmänna tidningarna införd, då må inteckningen beviljas ändå att gäldenären
det ej medgifvit; och skall, der förmånsrätt är inskrifven för lån,
upptaget mot tryckta eller graverade obligationer, inteckning beviljas
till säkerhet för hela obligationslånet, om än inteckning för blott en af
obligationerna är vorden sökt.

Fastställes inteckningen till säkerhet för lån mot tryckta eller graverade
obligationer, utfärde Rätten derom kungörelse, som genom Rättens
försorg ofördröjligen införes i allmänna tidningarna tre gånger; och
vare innehafvare af obligation hörande till sådant lån berättigad att, när
han hos Rätten obligationen företer, få den försedd med bevis om den
beviljade inteckningen.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

16 §.

Ar förmånsrätt för fordran inskrifven på sätt i 13 § sägs, och sökes
derefter inom den i 15 § stadgade tid inteckning för samma fordran,
galle den inteckning, der den faststäld varder, framför inteckning för
fordran, för hvilken förmånsrätt ej varit inskrifven, ändå att den inteckning
äldre är eller å samma dag sökt blifvit. Sökes inom den i 15 §
bestämda tid inteckning för fleras fordringar, för hvilka sådan förmånsrätt
blifvit inskrifven, gälle inteckningarna sins emellan med rätt från
den dag, inskrifningen af förmånsrätten skedde.

17 §•

Har för fordran, som skall utgå med förmånsrätt enligt 14 §, inteckning
i jernvägen icke blifvit sökt inom den i 15 § föreskrifva tid,
vare förmånsrätten förfallen, hvarom anteckning på jernvägsegarens begäran
göres i inskrifningsboken.

18 §.

Försummar jernvägsaktiebolag, hvilket erhållit lagfart å den jord,
som till jernvägen hörer, att låta inskrifva samma jord och sin eganderätt
till jernvägen, ege Rätten, på framställning af den, som för sin fordran
har förmånsrätt enligt 14 §, att genom vite, minst femhundra kronor,
tillhålla ledauiöterne i bolagets styrelse att fullgöra hvad på dem
beror för att inskrifningen må varda verkstäld.

Är förmånsrätt för fordran inskrifven på sätt i 13 § sägs, må ej
gäldenären innan inteckning för fordringen blifvit beviljad eller den i 15
§ stadgade tid för intecknings sökande förflutit, å annan öfverlåta jernvägen
utan att Konungen dertill gifvit tillstånd, öfverlåter gäldenären
utan sådant tillstånd jernvägen, vare öfverlåtel^en utan verkan.

19 §.

Inskrifningsboken för jernvägen skall innehålla, jemte öfverskrift upptagande
jernvägens namn, två afdelningar, den ena för inskrifning af
eganderätt och den andra för inskrifning af pant- och förmånsrätt. °

I afdelningen för eganderätt införas: egarens namn, den till jernvägen
hörande jord, dagen då inskrifning verkstäldes, så ock anteckningar,
hvarom i 4 § 4 och 5 mom. förmäles, samt dagen, då sådan anteckning
skedde.

Bill. till Riksd. Prof. 1880. 7 Sami. ''21 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

I afdelningen för pant- och förmånsrätt införas:
dagen då inteckning eller förmånsrätt sökes;

beloppet af fordran och beskaffenheten af derför utfärdad förbindelse,
eller, der inteckningen eller förmånsrätten sökes till säkerhet för
lån mot tryckta eller graverade obligationer, deras antal och nummer,
det eller de belopp, hvarå de särskilda obligationerna lyda, dagen för
deras utfärdande och tiden för deras infriande;

dagen då inteckning beviljades eller förmånsrätt inskrefs, dervid
tillika skall utsättas den dag, från hvilken förmånsrätt för beviljad inteckning
gäller; samt

dagen då inteckning blef dödad, samt anteckning hvarom i 17 §
förmäles.

I inskrifningsboken skall hvarje anteckning å Rättens vägnar underskrifvas
af den ledamot som verkställer anteckningen.

De närmare föreskrifterna om inskrifningsbokens förande meddelas
af Konungen.

Den till Rätten ingifna karta och beskrifning öfver jernvägen skall
af Rätten förvaras.

20 §.

Öfver ärenden enligt denna lag skall hos Rätten särskildt protokoll
föras. I inskrifningsboken göres hänvisning till den § i protokollet, hvari
ärendet förekommer.

Då inteckning eller förmånsrätt för fordran sökes, läte Rätten den
förbindelse, hvarå fordran grundas, i protokollet införas; dock att, der
fråga är om lån mot tryckta eller graverade obligationer af lika lydelse,
allenast en af dem eller, om de äro af skilda slag, endast en af hvarje
slag varder i protokollet intagen.

För hvarje år sände Rätten detta protokoll in till Hofrätten före
utgången af nästa månad. Har ärende, som nämndt är, icke förevarit,
göre Rätten inom samma tid derom anmälan hos Hofrätten.

21 §.

Ärende enligt denna lag må af Rätten upptagas endast å Måndag
eller, om helgedag då inträffar, nästa söcknedag derefter.

22 §.

Den som ej nöjes åt underrätts beslut i ärende, hvarom i denna lag
sägs, eger deröfver sig besvära inom den i 16 kap. 1 § Rättegångsbal -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

ken stadgade tid. Öfver Hofrättens utslag må klagan genom besvär hos
Konungen fullföljas inom den tid och i den ordning som i 30 kap. 18 §
nämnde balk föreskrifves.

Öfvergångsstadganden.

23 §.

Vill aktiebolag, som enligt af Konungen faststäld bolagsordning är
bildadt i ändamål att anlägga jernväg och hvilket förr än denna lag
träd t i kraft förvärfvat någon del af jernvägens område i enlighet med
gällande författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt
behof, vinna inskrifning som i 3 § sägs; och säger bolaget sig icke häfta
för lösen eller köpeskilling för den till jernvägen hörande jord men ej
kunna fullgöra hvad i 4 § 1 mom. stadgas såsom vilkor för anteckning
i lagfartsprotokollet af jorden såsom hörande till jernvägens område, då
ege& bolaget erhålla offentlig stämning å möjligen varande rättsegare,
på sätt nedan sägs.

24 §.

Jernvägsaktiebolag, som af den rätt, hvarom i 23 § sägs, vill sig
begagna, åligger att till hvarje Rätt, inom hvars domvärjo jord är belägen,
i afseende å hvilken bolaget ej kan fullgöra hvad som erfordras
för anteckning af jorden såsom tillhörande jernvägens område, ingifva,
jemte karta, af landtmätare bestyrkt uppgift å jorden, samt å de tomter,
hemman eller lägenheter, från hvilka den är afskild, eller hvilka deri
ingå. Bolaget inlemne ock uppgift å de fång, hvarigenom jorden blifvit
förvärfvad, samt bevis, att i det uppgifna området icke ingår annan
mark än som för jernvägen och dess drift är erforderlig.

De närmare föreskrifterna angående detta bevis meddelas af Konungen.

25 §.

Rätten utfärde derefter offentlig stämning a okände egare af den
jord, som enligt 24 § blifvit uppgifven, så ock å innehafvare af panträtt
i sådan jord, att sist före klockan tolf å viss dag näst efter ett år muntligen
eller skriftligen anmäla sin egande- eller panträtt.

Stämningen varde å Rättens dörr anslagen ett ar före inställelse
dagen och i allmänna tidningarna kungjord tre gånger, första gången tio

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

och tredje gången sist fyra månader innan den dag inträffar. Rätten
insände ock stämningen till Konungens Befallningshafvande, hvilken har
att ofördröjligen intaga densamma i länskungörelserna.

26 §.

Uraktlåter egare af jord, hvarom i 24 § sägs, eller innehafvare af
panträtt i sådan jord att sin rätt å den i stämningen utsatta inställelsedagen
anmäla, och har han den ej heller förut hos Rätten anmält, hafve
förlorat sm talan, så vidt den inverkar på deras rätt, hvilka i jernvägen
erhålla inteckning enligt denna lag.

27 §.

Varder ej inom den tid, som i stämningen blifvit utsatt, eganderätt
eller panträtt anmäld, eller visar jernvägsaktiebolaget, att anmäld eganderätt
eller panträtt icke vidare är emot detsamma gällande, förklare Rätten
i fråga om den jord, som enligt 24 § blifvit uppgifven, att inskrifning
deiaf må sökas vid den i 2 § omförmälda Rätt, och anteckne i
lagfartsprotokollet jorden såsom tillhörande jernvägens område, hvarefter
med inskrifningen af jorden och eganderätten till jernvägen så förfares
som i 4 § 2 mom. stadgas.

Då ny egare söker lagfart å sålunda inskrifven jord, skall förre
egarens laga åtkomst anses styrkt, der det visas att hans eganderätt
blifvit inskrifven, som nu är sagdt.

28 §.

Har någon fordran till visst belopp hos aktiebolag, som enligt af
Konungen faststäld bolagsordning är bildadt i ändamål att anlägga jernväg,
hvarom i 1 § sägs, och har den fordran tillkommit innan denna
lag trädt i kraft, då må, der borgenären inom sex månader efter det
kungörelsen om förordnande af den i 2 § omförmälda Rätt är vorden
utfärdad, dock sist före utgången af år 1880, söker inteckning i jernvägen,
inteckning beviljas, ändå att gäldenären den ej medgifvit.

29'' §.

Sökes inteckning enligt 28 §, skall jernvägsaktiebolaget öfver ansökningen
höras; och gälle angående förfarandet dervid samt i fråga om

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

invändning, som af bolaget göres mot sökandens fordran, hvad i 6, 7,
8, 9 och 10 §§ i förordningen om inteckning i fast egendom den 16
Juni .1875 stadgas.

_ Är inteckning sökt för fordran, hvarför sådan säkerhet ej utfäst
varit, hafve gäldenären våld betala, när han vill, ändå att förfallotiden
ej inne är.

30 §.

hinner Rätten efter bolagets hörande fordran vara sådan, att inteckning
må beviljas, men äro ännu icke den till jernvägen hörande
jord och bolagets eganderätt till jernvägen inskrifna, förklare Rätten
inteckningsansökningen hvilande i afbidan på sådan inskrifning. Varder
ej inteckningsansökning, som förklarats hvilande, fullföljd inom ett år,
efter det kungörelse om inskrifningen blifvit tredje gången i allmänna
tidningarna införd, vare ansökningen förfallen.

31 §.

Då inteckningsansökan enligt 28 § göres eller sådan ansökning afslås
eller förklaras hvilande, göre Rätten derom anteckning i inskrifningsboken.

Når på sådan ansökan inteckning beviljas, gälle om inteckningens
införande i inskrifningsboken hvad i 5 § stadgas.

Har inteckningsansökan förfallit som i 30 § sägs, göre Rätten, på
begäran af jernvägens egare, derom anteckning i inskrifningsboken.

32 §.

Inteckning till säkerhet för lån, upptaget mot tryckta eller graverade
obligationer, skall anses vara sökt, då innehafvare af en utaf obligationerna
söker enligt 28 § inteckning för sin fordran. Fullföljes hvilande
inteckningsansökan af innehafvare utaf en obligation, gällé sådant för
hela det lån, hvartill obligationen hörer.

33 §.

Har ansökan om inteckning till säkerhet för lån, upptaget mot
tryckta eller graverade obligationer, förklarats hvilande, läte Rätten
kungörelse derom ofördröjligen införas i allmänna tidningarna tre gånger.

Lag samma vare, då inteckning till säkerhet för sådant lån blifvit

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

faststäld; och vare innehafvare af obligation hörande till lånet berättigad
att, då han hos Rätten obligationen företer, få den försedd med bevis
om den beviljade inteckningen.

34 §.

Har ej jernvägsaktiebolaget, inom två månader efter det denna lag
trädt i kraft, hos Konungen gjort ansökan om förordnande af domstol
att upptaga frågor angående inteckning i jernvägen, utfärdar Konungen
sådant förordnande på begäran af borgenär, hvars fordran tillkommit
innan denna lag blef gällande.

35 §.

Fullgör ej jernvägsaktiebolaget ofördröjligen hvad för vinnande af
inskrifning af bolagets eganderätt till jernvägen är föreskrifvet, ege
Rätten på framställning af fordringsägare, som sökt inteckning och fått
inteckningsansökningen förklarad hvilande, på sätt i 30 § sägs, genom
vite, minst femhundra kronor, tillhålla ledamöterne i bolagets styrelse
att fullgöra hvad på dem beror för att inskrifningen må varda verkstäld.

36 §.

öfverlåter jernvägsaktiebolaget, efter det denna lag trädt i kraft,
jernvägen till annan, och sökes inom den i 28 § stadgade tid inteckning
för sådan fordran, som i nämnda § sägs, då utgör öfverlåtelsen ej hinder
för intecknings beviljande.

37 §.

Sökes inteckning inom den i 28 § stadgade tid till säkerhet för
fordran, som i nämnda § sägs, skall konkurs, som uppstår efter det
denna lag trädt i kraft, icke verka till förringande af den rätt inteckningsansökningen
eljest medför.

38 §.

Är ansökan om inteckning för fordran hvilande, på sätt i 30 § sägs,
och varder, förr än inteckningen blifvit beviljad, jernvägen etter utmätning
såld å offentlig auktion eller under konkurs i den ordning Konkurs -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

lagen bestämmer, skall fordringen utgå ur köpeskillingen med samma
rätt, som vore inteckning beviljad.

39 §.

Inteckning i jernväg för fordran, som i 28 § sägs, skall, der inteckningen
blifvit sökt inom den i samma paragraf stadgade tid, gälla framför
inteckning i jernvägen för annan fordran, ändå att den inteckning
äldre är.

Hafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit innan denna
lag blef gällande, sökt inteckning i jernvägen inom den i nämnda paragraf
stadgade tid, ege lika rätt; dock att, der i förbindelse, som sålunda
blifvit intecknad, förbehåll finnes om bättre rätt för annan borgenär,
och sådan borgenär inom tid, som sagd är, sökt inteckning i jernvägen,
brist för den borgenär fylles af hvad belöper å den intecknade förbindelse,
hvari dylikt förbehåll finnes intaget.

Förslag till Förordning angående

förändrad lydelse af 4 och 5 §§ Konkur.dag en den 18

September 1862.

4 §. 1 mom. Är gäldenär köpman, och visas sådana omständig heter,

på grund hvaraf antagas kan, att han öfver en vecka sina betalningar
instält; då ege borgenär, ändå att hans fordran ej förfallen är,
söka, att gäldenärs egendom afträdas må. Har borgenär genom Notarius
publicus eller i vittnens närvaro uppmanat köpman att betala klar
och förfallen gäld, och är den gäld icke inom en vecka derefter gulden;
då ege ock den borgenär söka, att gäldenärs egendom till konkurs afträdas
skall.

2 mom. Borgenär, som, på sätt särskildt är stadgadt, för sin fordran
har förmånsrätt i jernväg inskrifven, eller erhållit inteckning i
jernväg eller hvars ansökan om inteckning i jernväg är hvilande, ege
söka att gäldenärens egendom till konkurs afträdas skall, då jernvägen
blifvit för annans fordran utmätt eller då gäldenären afhändt sig eller
för annan borgenärs fordran lemnat såsom pant till jernvägen hörande
rörlig materiel eller inventarier i den omfattning, att skälig anledning
är att befara, att återstående materiel och inventarier ej blifva för jernvägens
drift tillräckliga.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

5 §. Der likväl borgenärs fordran tillkommit senare än de omständigheter,
på hvilka han sin ansökning om egendomsafträdet grundar;
vare den ansökning utan verkan.

Har borgenär för sin fordran säkerhet genom pant, eller inteckning;
ege ej heller den rätt i 2 och 3 §§ samt i 4 § 1 mom. omförmäld är,
der han ej gitter visa, att panten eller inteckningen till gäldande af hans
fordran otillräcklig är.

Förslag till Förordning

om särskilda föreskrifter angående utmätning af vissa jernväqar.

1 §•

Jernväg, för hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande
af erforderlig mark enligt gällande författningar om jords eller
lågenhets afstående för allmänt behof, må ej delvis utmätas. Ej heller
må rörlig materiel eller inventarier till stationer, verkstäder eller andra
byggnader, der den lösa egendomen är för jernvägen afsedd och hörer
jernvägens egare till, utmätas annorledes än i sammanhang med jernvägen.
Utmätes jernvägen, skall sådan lös egendom tillika i mät tagas.

2 §.

Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, eger verkställa utmätning
af hela jernvägen, tillika med den lösa egendom, som i 1 § sägs.

3 §.

Da utmätningsmannen, till följd af hvad i 85 § Utsökningslagen
stadgas, hos öfverexekutor, under hvilken utmätningsmannen lyder, gjort
anmälan om utmätning af jernvägen, läte öfverexekutor genast införa
kungörelse om utmätningen i allmänna tidningarna äfvensom i länskungörelserna
för de län, inom hvilka jernvägen är belägen.

4 §.

Auktion å jernvägen tillika med den lösa egendom, hvilken, på sätt
i 1 § sägs, blifvit jemte jernvägen utmätt, skall förrättas af öfverexekutor;
och gånge den lösa egendomen i samma utrop som jernvägen.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

5 §■

Om betalning af köpeskillingen galle hvad stadgadt är i fråga om
köpeskilling för utmätt fast egendom, och skall köpeskillingen skiftas
emellan jernvägen och den lösa egendomen efter de vid utmätningen å
dem satta värden.

Vid fördelning af den å jernvägen belöpande andel i köpeskillingen,
varde ock hvad å den lösa egendomen hiller af öfverexekutor fördeladt;
och skall vid fördelningen af köpeskillingen för lösegendomen utdelning
enligt förmånsrättsordningen beräknas för hvad af inteckningshafvares
fordran icke kan ur köpeskillingen för jernvägen utgå, ändå att för
den fordran utmätning ej skett. I öfrigt gälle i fråga öm inteckningshafvares
rätt till utdelning jemväl ur köpeskillingen för lösegendomen
hvad om rätt till utdelning ur köpeskilling för utmätningsvis såld fast
egendom för deri intecknad fordran är stadgadt.

Förslag till Förordning

angående förändrad lydelse af 16 § i förordningen angående inteckning i

fast egendom den 16 Juni 1875.

16 §.

Jord, hvilken blifvit, på sätt särskildt stadgas, i lagfartsprotokollet
antecknad såsom hörande till jernvägs område, må ej intecknas enligt
denna lag. Ej heller må jernväg, hvartill marken till större eller mindre
del blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, med inteckning enligt denna lag belastas,
ändock att sådan anteckning, som nu är sagd, om den till jernvägen
hörande jord ej skett.

Kanal eller med jernväg eller kanal jemförlig anläggning, hvartill
mark förvärfvats på sätt nu är sagdt, må ej enligt denna lag intecknas.»

Alternativt hafva motionärerne, för den händelse det skulle befinnas
lämpligare, att, efter det den till en jernväg hörande jord blifvit
inskrifven vid specialdomstolen, lagfart af jernvägen, när den öfvergick
till ny egare, egde rum vid samma domstol och icke de särskilda delarne
Bill. till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 27 Häft. i

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

af jernvägsområdet behöfde å nyo lagfaras vid domstolarne i de särskilda
orterna, föreslagit, att Riksdagens beslut måtte innefatta ett bifall
till följande författningsförslag (förslag B):

”Förslag till Förordning

om särskilda föreskrifter angående lagfart å jernväg och inteckning deri.

1 §•

Ärenden angående lagfart å jernväg, för hvars anläggning Konungen
inedgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig mark enligt gällande
författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, så
ock angående inteckning i sådan jernväg upptagas och pröfvas af den
Rådstufvurätt, som dertill blifvit af Konungen på ansökan af jernvägens
egare förordnad. Om förordnandet låte Konungen utfärda allmän kungörelse.

2 §.

Förr än lagfart å jernvägen eller inteckning deri må beviljas, skall
jernvägen inskrifvas hos den Rätt, som enligt 1 § blifvit af Konungen
förordnad.

3 §•

1 mom. För vinnande af inskrifning, hvarom i 2 § sägs, åligger
jernvägens egare att till hvarje Rätt, under hvilken någon del af jernvägens
område lyder, ingifva af landtmätare bestyrkt uppgift å den till
jernvägen hörande jord, som inom Rättens domvärjo är belägen samt å
de tomter, hemman eller lägenheter, från hvilka denna jord är afskild
eller hvilka deri ingå; så ock dels styrka sin eganderätt till jorden samt,
såvidt han ej åtkommit jorden genom fång, hvarmed han enligt äldre
lag ej var pligtig lagfara, att han å jorden erhållit lagfart, dels visa:

att för jord, hvilken är förvärfvad i öfverensstämmelse med gällande
författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof, lösen
blifvit i stadgad ordning utgifven;

att jord, hvilken blifvit på annat sätt förvärfvad, är fri från inteckning
för fordran och för nyttjanderätt, och att ansökning om sådan inteckning
icke är på pröfning beroende;

samt att, derest jord blifvit genom köp förvärfvad, tiden för inteckning
deri af ogulden köpeskilling tilländagått.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Finner Rätten hvad sålunda blifvit föreskrifvet vara fullgjordt i fråga
om den jord, som blifvit uppgifven, ege Rätten, der ej lagfart samma
dag af annan sökes eller talan, hvarom i 13 § i förordningen den 16
Juni 1875 angående inteckning i fast egendom förmäler, blifvit instämd,
förklara, att inskrifning må sökas vid den i 1 § omförmälda Rätt samt
i lagfartsprotokollet anteckna, att jorden tillhör jernvägens område; och
värde i lagfarts- eller fastighetsboken anmärkt att sådan anteckning skett.
Nöjes ej jernvägsegaren med Rättens beslut i ärende, hvarom i detta
mom. förmäles, ege han öfver beslutet sig besvära i den ordning, som
i 21 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående lagfart å fång till fast
egendom, finnes stadgad.

2 mom. Derefter må jernvägens egare vid den Rätt, som enligt 1 §
blifvit förordnad att upptaga frågor om lagfart å jernvägen, göra ansökan
om jernvägens inskrifning, och ingifve dervid till Rätten karta och
beskrifning öfver jernvägen samt vise, att anteckning, som i 1 mom.
sagd är, blifvit i fråga om all den till jernvägen hörande jord verkstäld.
Rätten läte i den inskrifningsbok för jernvägen, hvarom i 18 § förmäles,
inskrifva jernvägen, med den dertill hörande jord samt sökandens eganderätt
till jernvägen. Kungörelse om inskrifningen skall genom Rättens
försorg ofördröjligen i allmänna tidningarne införas.

3 mom. = 3 mom.

4 mom. = 4 mom.

5 mom. i förslaget A. utgår.

4 §•

Jord, hvilken i lagfartsprotokollet finnes antecknad såsom tillhörande
jernvägs område, må ej annorledes än enligt denna förordning lagfaras
eller intecknas.

5 §•

Då ny egare söker lagfart å jernväg, hvilken blifvit inskrifven på
sätt i 3 § sägs, skall förre egarens laga åtkomst dertill anses styrkt, der
hans eganderätt blifvit inskrifven på sätt i samma § stadgas.

6 §•

Vill jernvägens egare att jernvägen skall utgöra pant för fordran,
göre han sjelf eller genom laga ombud hos Rätten ansökan om inteckning
och ingifve dervid i hufvudskrift den förbindelse, hvarå fordran

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet för lån som upptages
mot tryckta eller graverade obligationer, de till lånet hörande obligationerna;
och läte Rätten, då inteckning beviljad varder, införa den i inskrifningsboken
samt förse förbindelsen eller obligationerna med bevis,
att inteckningen är vorden meddelad.

20 §.

Om lagfart, å jernväg eller inteckning deri gälle i öfrigt hvad angående
lagtart å fång till fast egendom eller inteckning i sådan egendom
finnes i lag och författningar stadgadt, som ej strider mot denna förordning.

24 §.

Se 26 § i förslaget A.------, hvilka enligt denna för ordning

erhållit lagfart å jernvägen eller inteckning deri.

(6, 12, 21, 22 §§ och 27 § 2 mom. i förslaget A. samt den särskilda
förordningen angående förändrad lydelse af 16 § i förordningen om inteckning
i fast egendom utgå; hvarjemte dels, der i de här ofvan ej särskildt
upptagna §§ af förslaget A. förekomma uttryck om inskrifning af
den till jernvägen hörande jord och eganderätten till jernvägen, detta
uttryck utbytes mot ett annat, som betecknar inskrifning af jernvägen,
dels i 34 § i förslaget A. orden frågor angående inteckning i jernvägen
förändras till frågor om lagfart d jernvägen eller inteckning deri; dels ock
de rättelser i paragrafföljden och i hänvisningar, som af förändringarne
påkallas, böra iakttagas.)»

Samme motionärer hafva vidare uti särskilda motioner (I N:o 23;
II N:o 93) föreslagit, att Riksdagen måtte för sin del besluta antagande
af följande:

”Förslag till Förordning

angående vissa jernväg saktiebolags konkurs.

I sådant jernvägsaktiebolags konkurs, hvarom här nedan i 1 § för -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

mäles, skola, jemte hvad lag och författningar innehålla, som icke strider
mot denna förordning, tillämpas följande särskilda föreskrifter:

1 §•

Har jernvägsaktiebolag, som eger jernväg, för hvars anläggning
Konungen medgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig mark enligt gällande
författningar om jords eller lägenhets afstående för allmänt behof,
afträdt sin egendom till konkurs, skall Rätten eller domaren genast förordna
lämplig person att, intill dess gode män blifvit utsedde, handhafva
jernvägens förvaltning och bevaka konkursboets angelägenheter samt att
i förvar taga bolagets böcker och andra handlingar, som dess rörelse
angå. Den, hvilken sådant förordnande erhållit, åligge att under tiden,
så vidt ske kan, låta underhålla trafiken å jernvägen.

Varder annan än den, som domare- eller tjensteed aflagt, enligt
denna § förordnad, svärje inför Rätten eller domaren att han det uppdrag
redligen fullgöra skall; och hafve sedan samma pligt och njute lika
skydd, som enligt lag tillkommer dem, hvilka Rättens ärenden gå.

2 §■

Rätten eller domaren göre ofördröjligen hos Konungens Befallningshafvande
i länet anmälan om konkursen, och förordne Konungens Befallningshafvande
en skicklig och vederhäftig person att såsom god man
och syssloman i konkursboets förvaltning deltaga med de gode män och
syssloman, som utses på sätt konkurslagen stadgar.

• Den, hvilken sålunda förordnad blifvit, ege lika med Rättens ombudsman
befogenhet att hos Rätten anmäla, om annan god man i konkursen
eller medsyssloman visar motvilja eller försummelse vid fullgörande
af sitt uppdrag.

På Konungens Befallningshafvande ankomme att, när så skäligt pröfvas,
entlediga den, som af Konungens Befallningshafvande enligt denna
§ blifvit tillsatt, och i hans ställe annan förordna. Deröfver må klagan
ej föras.

3 §.

Då kallelse utfärdas till det förhör, hvarom i 39 § konkurslagen
stadgas, läte Rätten eller domaren jemväl kungörelse om tid och ort för
förhöret i allmänna tidningarna införas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

4 §■

Trafiken å jernvägen skall under konkursen, så vidt ske kan, underhållas.

Der under tiden före den auktion, hvarom i 9 § förmäles, erforderliga
medel saknas för trafikens underhållande, skola gode männen eller
sysslomännen ofördröjligen sammankalla borgenärerna att höras, huruvida
de eller någon af dem vilja sådana förskjuta.

5 §•

Borgenär, som, på sätt särskildt är stadgadt, för sin fordran har
förmånsrätt i jernvägen inskrifven eller erhållit inteckning i jernvägen,
eller hvars ansökan om inteckning är hvilande, och hvilken ej vill njuta
betalning ur annan konkursboets egendom, än den, hvari han har panteller
förmånsrätt, vare ej pligtig att sin fordran i konkursen bevaka.
Der borgenär visar sig innehafva sådan fordran, vare han ändock berättigad
att med öfrige borgenärer deltaga i val af syssloman och i beslut,
som antingen rörer den egendom, hvari han eger pant eller förmånsrätt,
eller ock eljest inverkar på hans rätt.

Göres vid sammankomst anmärkning mot sådan borgenärs fordran,
ege han likväl rätt att deltaga i val och beslut, som nämnda äro, intill
dess annorlunda blifvit af Rätten förordnadt. Om besvär deröfver att
han i omröstning tagit del gälle hvad i 60 § konkurslagen stadgas angående
besvär öfver beslut af borgenärer. Utan hinder af de anförda
besvären gånge borgenärernas beslut i verkställighet, der ej förbud deremot
från Rätten eller domaren kommer, eller beslutet angår försäljning
af jernvägen och utgången af omröstningen finnes blifva olika, då de
fordringar, hvilka besvären afse, samt de för dem afgifna röster inberäknas
och då de icke beräknas.

6 §•

Borgenär, som för sin fordran har sådan inteckning eller förmånsrätt,
som i 5 § sägs, vare ej skyldig att sin fordran beediga, der han ej
vill begagna den till qvittning emot skuld, hvarför han hos jernvägsaktiebolaget
häftar, och yrkande om edgång mot honom framställes i
den ordning konkurslagen stadgar.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

7 §•

Borgenär, hvilken för sin fordran har inteckning i jernvägen, ege ej
att under konkursen erhålla utmätning å jernvägen eller att få jernvägen
såld i annan ordning än i denna förordning sägs.

8 §•

Ackord må ej beviljas jernvägsaktiebolag.

9 §•

Efter inställelsedagen läte sysslomännen jernvägen med dertill hörande
rörlig materiel och inventarier till stationer, verkstäder och andra
byggnader utbjudas till försäljning å offentlig auktion. Sådan auktion
må ej emot någon borgenärs eller gäldenärens vid sammankomst gjorda
bestridande uppskjutas längre tid än som till kungörelse derom nödig är,
efter hvad om auktion å utmätt fast egendom är stadgadt. Ej må å den
auktion jernvägen säljas, der ej köpeskillingen förslår till fulla gäldandet
af de fordringar, hvilka skola med förmånsrätt ur jernvägen utgå, eller
ock alla de borgenärer, hvilka ega sådan rätt och för sina fordringar ej
skulle komma att njuta full betalning, till försäljningen lemna bifall.

10 §.

Varder ej vid den auktion, som i 9 § sägs, jernvägen såld, skall,
der trafikinkomsterna förslå till bestridande af utgifterna för trafikens
underhållande, jernvägen för konkursboets räkning förvaltas intill slutet
af femte året efter det år, under hvilket inställelsedagen inträffat.

Inom de sista tre månaderna före utgången af nämnde tid skola de
borgenärer, hvilka för sin fordran ega förmånsrätt i jernvägen, å sammanträde
besluta, om jernvägen skall försäljas eller förvaltningen fortsättas
under viss tid, som dock ej må sättas längre än till fem år; och skall
förslag om förvaltningens fortsättande såsom antaget anses, derest antingen
alla tillstädesvarande borgenärer, som för sina fordringar ega förmånsrätt
i jernvägen, sig derom förenat, och deras fordringar utgöra två
tredjedelar af det fordringsbelopp, hvilket skall med förmånsrätt utgå,
eller ock fyra femtedelar af de vid sammanträdet tillstädesvarande borgenärer,
hvilka ega sådan rätt, beslutet biträdt och dessa borgenärers for -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

dringar jemväl utgöra fyra femtedelar af nyssnämnda fordringsbelopp.
Lag samma vare i fråga om ytterligare fortsättning af jernvägens förvaltning.

11 §•

Under den tid, som jernvägen enligt 10 § för konkursboets räkning
förvaltas, må likväl de borgenärer, hvilka för sin fordran ega förmånsrätt
i jernvägen, med den röstöfvervigt, som i nämnda paragraf sägs,
besluta att jernvägen med dertill hörande rörlig materiel och inventarier
till stationer, verkstäder och andra byggnader skall före förvaltningstidens
utgång säljas, antingen ovilkorligen eller med vilkor att derför
kan erhållas ett pris, som ej understiger af borgenärerna i sådant afseende
bestämdt belopp; och skall försäljningen ske i den ordning, som
för jernväg, den der blifvit utmätt, särskildt är stadgadt. Göres vid
auktion anbud, hvilket, enligt hvad i utsökningslagen stadgas, må antagas,
och hvilket ej understiger det af borgenärerna bestämda beloppet,
varde jernvägen såld. Göres ej sådant anbud, skall beslutet om jernvägens
försäljning anses förfallet.

12 §•

Har ej jernvägen blifvit såld vid den auktion, som i 9 § sägs, och
äro trafikinkomsterna otillräckliga till utgifterna för trafikens underhållande,
skola sysslomannen sammankalla samtlige borgenärer att besluta,
huruvida förvaltningen af jernvägen skall fortgå eller icke. Öfverenskomma
samtlige vid sammanträdet närvarande borgenärer att anskaffa
nödiga medel för trafikens underhållande, eller vill någon eller några af
borgenärerna medel dertill förskjuta, skall, der borgenärer, hvilka ega
förmånsrätt i jernvägen med den öfvervigt af röster, som i 10 § sägs,
besluta att förvaltningen skall fortgå, med jernvägens förvaltning förfaras
på sätt i 10 § stadgas.

Kommer ej sådan förvaltning till stånd, skall jernvägen säljas i den
ordning, som för jernväg, hvilken blifvit utmätt, särskildt är stadgad,
der ej samtlige borgenärer, som ega förmånsrätt i jernvägen, öfverenskomma
om försäljning i annan ordning.

13 §.

Medel, som under konkursen kunna vara för trafikens underhållande
anskaffade eller förskjutna, jemte ränta derå, dock ej öfver sex för hundra

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44. 33

om året, skola ur konkursboet utgå i likhet med annan kostnad för jernvägens
förvaltning.

14 §.

Skall jernväg, hvilken ej blifvit såld vid auktion, som i 9 § sägs,
förvaltas för konkursboets räkning, bestämme borgenärerna huru läng tid
de af dem valde syssloman skola innehafva sitt uppdrag. Vid nytt val
kan syssloman, som skall afgå, återväljas.

Borgenärerna skola ock i ty fall utse revisorer för granskning af
jernvägens förvaltning; och skola sysslomannen årligen sammankalla
borgenärerna för att taga del af revisorernas berättelse. Borgenärerna
meddele derefter sysslomännen ansvarsfrihet för förvaltningen under den
tid revisionsberättelsen afser, eller instämme i motsatt fall klander mot
förvaltningen till den Rätt, under hvars dom konkurssaken lyder, inom
tre månader från den dag, å hvilken den för beslut i anledning af revisorernas
berättelse utsatta sammankomst upplöstes.

15 §.

Då jernvägen enligt 10 § för konkursboets räkning förvaltas, skall,
sedan förvaltningskostnaden, utgifterna för trafiken och jernvägens underhåll
samt öfrig nödig kostnad blifvit bestridda af den afkastning, jernvägen
under konkursen lemnat, hvad derefter af afkastningen kan återstå,
årligen utdelas; och åligge sysslomännen att i samråd med Rättens
ombudsman uppgöra förslag till sådan utdelning.

16 §.

I fråga om fordringar, för hvilka, enligt hvad särskildt är stadgadt,
förmånsrätt i jernvägen åtnjutes på grund af beviljad eller sökt inteckning
eller på grund af inskrifning af förmånsrätt, skall vid utdelning,
hvarom i 15 § sägs, iakttagas:

att förfallen ränta skall utgå framför kapital, som eger lika förmansrätt
*

att af förfallna räntor, hvilka ega lika förmånsrätt, de, som under
tidigare år till betalning förfallit, skola utgå framför aem, som under
senare år äro förfallna;

att, der räntan å en och samma fordran är förskrifven att utgå mer
än en gång om året, det belopp, som under året tidigare till betalning
förfallit, skall utgå framför det senare förfallna;

Bih. till Rikscl. Prot. 1880. 7 Sami. 27 Häft.

Log-Utskottets Utlåtande N:o 44.

att för fordran, hvilken skall genom amortering under viss tid återgäldas,
utdelning å kapitalet ej må utgå till högre belopp än som erfordras
för att amorteringen må kunna, på det för densamma bestämda
satt, fullgöras;

att, der obligationslån skall återbetalas på det sätt, att till lånet
hörande obligationer efter utlottning infrias, utdelning, som belöper å
lånets kapital, skall användas till infriande af de utlottade obligationerna
och, der utdelning icke förslår till. deras fulla gäldande, å dem fördelas
i förhållande till deras belopp, hvarefter återstående kapitalfordran å
dessa obligationer, intill dess de blifvit till fullo guldna, skall ingå i
följande utdelningar med lika rätt som de till samma lån hörande obligationer,
hvilka blifvit senare utlottade; samt

att, der obligationslån skall återbetalas genom uppköp af obligationer
enligt viss amorteringsplan, utdelning, som belöper å lånets kapital,
skall användas till sådant uppköp.

17 §•

Der obligationslån skall återbetalas efter utlottning af obligationer,
skola s}rsslomännen tillse, att under förvaltningstiden utlottning varder
verkstäld i enlighet med derom gällande bestämmelser.

Skall obligationslån återbetalas genom uppköp af obligationer, åligge
sysslomannen, när uppköp skall ske, att genom kungörelse i allmänna
tidningarne infordra anbud från innehafvare af dylika obligationer å det
belopp, som erfordras.

18 §.

Då förskg till utdelning, hvarom i 15 § sägs, blifvit upprättadt,
skall, i fråga om förslagets granskning af borgenärerne, klander deremot
samt pröfning af klander, gälla hvad i konkurslagen om utdelnino-sförslae''
är stadgadt. »

T fråga om verkställande af utdelning gälle likaledes hvad i konkurslagen
bestämmes; dock att sysslomannen må kunna, der klander mot
utdelriingsförslaget blifvit anstäldt, medgifva borgenär, hvars fordran utgår
med förmånsrätt, lyftning utan borgen, såvida klandret ej afser sådan
borgenärs rätt.

19 §.

Finna sysslomannen att ränta, hvilken skall med förmånsrätt utgå,
kan vid förfallotiden, innan utdelningsförslag blifvit upprättadt, af m -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

flutna medel gäldas, utan att derigenom förfång sker borgenärer, hvilka
eldigt de i 16 § stadgade grunder ega lika eller bättre rätt till utdelning,
ega sysslomännen på sitt ansvar att sådan ränta betala utan hinder
deraf att utdelningsförslaget ännu ej blifvit upprättadt och vunnit laga
kraft eller af domstol pröfvats.

20 §.

Visar jernvägsaktiebolaget under förvaltningstiden att å fordringar,
som genom amortering under viss tid skola återgäldas och hvilka skola
med förmånsrätt ur jernvägen utgå, upplupna räntor och efter amorteringsplanen
förfallen del af kapitalet blifvit guldna samt att öfriga
fordringar, hvilka skola med sådan rätt utgå eller hvilka blifvit i konkursen
bevakade, äro betalda eller öfverenskommelse om betalningen af
dem träffad, gifve Rätten eller domaren, sedan sysslomännen och Rättens
ombudsman hörde blifvit, bevis att konkursen är nedlagd.

21 §.

Varder jernvägen för konkursboets räkning förvaltad enligt hvad
i 10 § sägs, ''fastställe borgenärerna årliga arfvoden för Rättens ombudsman,
sysslomännen och revisorerna.

Arfvode till sysslomännen skall bestämmas innan val af dem företages.
Då nytt val sker, må dessförinnan beslut om arfvodets ändring
af borgenärerna fattas.

22 §.

Med jernvägsaktiebolag förstås i denna förordning aktiebolag, som
enligt af Konungen faststäld bolagsordning har till ändamål att anlägga
eller eljest förvärfva jernväg.

23 §.

Denna förordning skall icke blifva gällande i de mål, som redan
äro anhängiga, då denna förordning träder i kraft.»

36 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Bland uppgifterna för senare tidens lagstiftningsarbete intager frågan
om beredande af laglig form för säkerhet i jern vägar ett framstående
rum, framstående ej blott i hänseende till sjelfva sakens vigt,
utan äfven till följd af de särskilda svårigheterna vid ämnets juridiska
behandling.

Vid utarbetande af förslag till förordning angående inteckning i fast
egendom ansåg dåvarande Lagbyrån, att inteckningsförfarandet med dess
förutsättningar och former ej lämpade sig för ifrågavarande anläggningar,
och införde i anledning häraf uti förslaget ett allmänt förbud mot deras
intecknande. Till följd af anmärkning inom Högsta Domstolen vid förslagets
granskning derstädes erhöll emellertid 16 § i förordningen den 16
Juni 1875 angående inteckning i fast egendom en lydelse, enligt hvilken
förbudet mot inteckning i jernväg endast afsåg »inteckning enligt
denna lag».

Vid 1876 års riksdag afgaf Utskottet med anledning af väckt motion
i ämnet förslag till »förordning angående pantsättning af jernväg, kanal
eller annan dermed jemförlig anläggning», afseende att bereda panträtt,
såsom vore inteckning beviljad, i all sådan till jernvägsaktiebolags
jernväg, hörande fäst egendom, som ej finge med inteckning enligt
förordningen den 16 Juni 1875 belastas, i den mån samma egendom
vore eller blefve af bolaget förvärfvad, samt i bolagets till jernvägen
och dess drift hörande lösegendom enahanda förmånsrätt, som förlagsman
i det, som med förlaget tillverkadt vore. Detta förslag blef af
Riksdagen bifallet och i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 till Kongl.
Maj.t öfverlemnadt, men sedan Högsta Domstolen mot detsamma anmärkt,
, bland annat, att det icke syntes lämpligt att, på sätt i förslaget
skett, i strid mot lagstiftningens allmänna principer medgifva stiftandet
af panträtt uti egendom, som vid pantsättningstillfället ej vore i pantgifvarens
ego, fann Kongl. Maj:t, jemlikt nådig skrifvelse den 12 Januari
1877, sig ej böra godkänna Riksdagens förslag.

Vid detta förslags granskning hade Högsta Domstolens fleste ledamötei
uttalat den åsigt, att en tillfredsställande säkerhet för de i förslaget
afsedda lån kunde vinnas, utan rubbning af lagens allmänna grunder,
genom att. meddela blott förmånsrätt i stället för panträtt, på sätt
jemväl inom Riksdagen af åtskillige ledamöter blifvit satt i fråga, och,
sedan vid 1877 års riksdag en motion i sådan syftning blifvit väckt,
framlade Utskottet med hufvudsakligt tillstyrkande af denna ett förordn.
ingsförslag, innehållande föreskrifter, hvarigenom skulle beredas uti den
till. jernvägsanläggningen hörande fasta och lösa egendom förmånsrätt
enligt 17 Kap. Handelsbalken näst efter utskylder till kronan. Förslaget

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44. 37

blef emellertid på grund af framstälda anmärkningar af båda Kamrarne
ogilladt.

Vid 1878 års riksdag väcktes å nyo en motion om lagstiftning i
ämnet, byggd på förmånsrättsprincipen; och anhöll Riksdagen med anledning
af denna motion, i underdånig skrifvelse den 23 Maj 1878, att
Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta, och, så snart ske kunde, för Riksdagen
framlägga förslag till lag om säkerhet i jernvägar och dermed
jemförliga anläggningar.

Till följd häraf framlade Kongl. Maj:t för sistlidne riksdag af utsedde
komiterade utarbetade förslag till lagstiftning om lagfart å och
inteckning i jernväg. Dessai förslag blcfvo i hufvudsak af Dtskottet
tillstyrkta. Vid ärendets behandling i Kamrarne antog Första Kammaren
Kongl. Maj:ts i ämnet aflåtna proposition i oförändradt skick, hvaremot
Andra Kammaren afslog Utskottets förslag med 88 röster mot 63.

Det nu af Kongl. Maj:t framlagda förslag är bygdt uteslutande på
inteckningsprincipen och följaktligen på väsentligen olika grunder mot
de i sistlidna års Kongl. proposition framlagda lagförslag, hvilka senare
deremot i sin ordagranna lydelse upptagits i Herrar von Khrenheims
och Themptanders här ofvan omförmälda motioner.

Vid förra riksdagen tillstyrkte Utskottet visserligen det då afgifna,
af de enskilde motionärerna nu upptagna förslag såsom ett försök till
sammanjemkning mellan anhängarne af förmånsrättsprincipen och dem,
som hylla inteckningsförfarandet. Detta sammanjemkningsförsök har
emellertid icke lyckats samt sålunda visat sig icke kunna fylla sitt ändamål
att snart åstadkomma en af behofvet påkallad, antaglig lagstiftning
i ämnet; och Utskottet kan icke undgå att finna, hurusom Kongl. Maj:ts
nu aflåtna förslag har, framför motionärernas, fördelen af enkelhet och
af lättad praktisk användbarhet. Icke heller torde kunna jäfvas befogenheten
af åtskilliga anmärkningar, som mot det nu af motionärerna
upptagna förslag vid sistlidne riksdag framstäldes.

Utskottet, som anser, att nya förhållanden kräfva nya former och
icke kunna, utan men i fråga om användbarheten, intvingas i de gamla,
tillstyrker derför i hufvudsak bifall till Kongl. Maj:ts proposition, helst
denna dessutom har fördelen att icke, såsom motionärernas förslag, vara
afseda att med uteslutande, beträffande jernvägar, af tillämpligheten af
de allmänna föreskrifterna om lagfart, inteckning och utmätning, samt
i de vigtigaste delar konkurs, innefatta en mer eller mindre fullständig
lagstiftning i hithörande frågor, utan ansluter sig, såsom en supplementarlag,
i öfrigt till de angående lagfart, inteckning, utmätning och konkurs
i allmänhet gällande stadganden.

.Lag- Utskottets Utlåtande N:o 44.

I ett vigtigt afseende har Utskottet dock ansett sig böra afvika från
Kongl. Maj:ts proposition. Det är redan vid lagförslagets föredragning
inför Kongl. Maj:t inom statsrådet erinradt: att äfven de som strängast
payikat blifvande jernvägsanläggares skyldighet att fullständigt styrka
sin åtkomst till den jord, de önskade för jernvägen använda, dock medgifvit,
att tillfälle borde beredas redan bestående jernvägsbolag att få
sina jernvägar lagfarna utan hinder deraf, att de icke fullgjort de för
vinnande af lagfart i allmänhet stadgade vilkor; att vid jernvägars anläggande
i allmänhet tillräcklig uppmärksamhet ej egnats åt vigten af
att kunna framvisa fullständig åtkomst till den för jernvägen upplåtna
mark, utan att man nöjt sig än med en på kommunalstämma träffad
öfverenskommelse, att mark till jernvägen skulle inom kommunen kostnadsfritt
upplåtas, än med en dylik utfästelse af jordegare i sammanhang
med teckning af aktier i jernvägsföretaget, och att/der köp skett,
köpebref i laga ordning icke alltid utfärdats; att sedan de fastigheter,
från hvilka upplåtelserna skett, i många fall oinbytt egare, detförjernvägsegaren
numera blefve svårt, ofta omöjligt, att bevisa sin eganderätt;
samt att, då lagförslaget icke för dessa jernvägar medgifvit något undantag
fiån de vanliga lagfartsvilkoren, det för jernvägsegaren knappast
aterstode annan utväg än att söka genom expropriation förvärfva oomtvistlig
rätt till den mark, han redan egde, och hvartill ingen kunde
antagas vilja göra honom rätten stridig. «

Med erkännande af dessa anmärkningars rigtighet har Utskottet
funnit, att beträffande jernvägsaktiebolag, hvars bana blifvit öppnad för
allmän trafik förr än den nya författningen skulle träda i kraft, der
bolaget till Rätten ingifver de handlingar, som enligt 4 § 1 mom. i Utskottets
förslag i allmänhet skola, då lagfart å jernväg första gången
sökes, till lagfartsdomstolen ingifvas, Rätten må utan hinder deraf, att
fullständiga fångeshandlingar å den till jernvägen hörande mark icke
blifvit af bolaget företedda, ändock bevilja lagfarten — sålunda utan
att härvid skulle erfordras, såsom enligt 4'' § 2 mom. vid lagfart första
gången å annan jernväg, att sökanden styrker, att med afseende å den
mark, för hvilken fullständiga åtkomsthandlingar saknas, underrätten i
den ort, der marken ligger, utfärdat expropriationsstämning, och att
borgen för expropriationssumman blifvit stäld.

Det förefinnes, enligt Utskottets tanke, uti nu ifrågavarande afseende
en stor skilnad mellan redan fullbordade och blifvande jernvägar.
De förra hafva vid åtgärderna för anläggningen icke haft förordningen
och dess stadganden att ställa sig till efterrättelse, och, enligt hvad
kändt är, hafva de former, hvarunder redan anlagda jernvägar förvärfvat

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

sin mark, icke alltid eller oftast varit de mest betryggande. I allmänhet
kan väl antagas, att liqvid för den använda marken egt rum; men
om någon gång mark blifvit tagen till jernvägsområdet utan egarens
bifall, qvarstår för honom i allt fall, enligt Utskottets åsigt, obestridlig
rätt att påkalla löseskillingens bestämmande efter de grunder, som expropriationsförfattningarne
innehålla. Han bör nemligen icke komma i
sämre ställning än den, som i de fall, då expropriationsförrättning företagits
i öfverensstämmelse med gällande föreskrifter, blifvit afhänd sin
jord eller fått löseskillingen till visst belopp utsatt utan att hafva i målet
varit stämd, och enligt 21 och 24 §§ i förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 April 1866 är denne
jordegare ..berättigad att vid uteblifven betalning för jorden få frågan
om dess afstående och vilkoren derför underkastad ny pröfning. Sjelfva
marken kan i förevarande fall jordegaren visserligen icke återvinna till följd
af stadgandet i 2 § af förslaget, hvilket stadgandes befogenhet synes Utskottet
rätteligen grundadt derpå, att samma mark enligt den meddelade
tillåtelsen till expropriation och vederbörande embetsmyndighets fastställelse
å den öfverjernvägen upprättade karta måste anses ovilkorligen vara
förjernvägen behöflig; men om allenast den mot jorden svarande löseskilling
utbekommes, lärer jordegarens rätt väl vara behörigen tillgodosedd,
och rättigheten till ett slikt utbekommande anser Utskottet kunna, oberoende
af ej mindre den lagfart, som af jernvägens egare må hafva under
tiden vunnits, än af de inteckningar, som i jernvägen beviljats,
göras gällande emot en hvar, som af denna jords inrymmande i jernvägsområdet
vill hemta gagn. Har jordegaren deremot frivilligt öfverlåtit
marken till jernvägen, men försummat att vid markens afträdande
skaffa sig ersättning eller särskild säkerhet derför, torde oegentligheten
vara mindre, om han bibehålies vid allenast vanlig fordringsrätt, för hvilken
ytterligare trygghet kan genom inteckning i jernvägen beredas, än om
jernvägsbolaget skulle sättas i nödvändighet att för erhållande af lagfart,
der ersättning för marken till exempel af ny jordegare yrkades, antingen
betala ersättning för marken andra gången eller betala ersättning för
mark, som till anläggningen en gång blifvit skänkt.

I sammanhang härmed har Utskottet ansett föreskriften i det Kongl.
förslaget derom, att, om jernvägsaktiebolag icke inom ett år efter det
förordningen trädt i kraft fullgör hvad bolaget för lagfarts erhållande
åligger, bolaget kan på yrkande försättas i kpnkurstillstånd, böra, såsom
enligt Utskottets tanke alldeles för strängt och äfven i öfrigt
olämpligt, utbytas mot bestämmelse om bolagets tillhållande härtill vid
vite, hvilket Utskottet satt till minst 500 kronor.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

I öfrigt har det Kongl. förslaget gifvit anledning till endast några
få detaljanmärkningar.

1 paragrafens andra stycke har Utskottet gifvit en annan redaktion i
syfte att utmärka, det de lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd, hvilka
skola anses såsom tillhörigheter till den fasta egendomen, skola vara icke
blott af jernvägsegaren för jernvägens drift anskaffade och under hans
värjo eller använda för trafik å annan i förbindelse med jernvägen stående
bana, utan äfven jernvägsegaren tillhöriga.

Uti 4 § 1 mom. 2 och 3 punkterna har Utskottet meddelat något
afvikande och fullständigare bestämmelser om hvad som erfordras för
vinnande af lagfart å jernväg första gången, än hvad uti den Kongl. propositionen
finnes upptaget. #

Uti 17 och 19 §§ af Kongl. Maj:ts proposition stadgas, att vid förordnande
af förvaltare för jernväg statens jernvägsstyrelses förslag skall inhemtas.
Utskottet har funnit denna bestämmelse, mot hvilken äfven anmärkning
skett inom statsrådet, icke vara för ändamålets vinnande behöflig.

Rubriken »Ofvergångsstadganden angående särskild inteckningsrätt
för hittills upptagna jernvägslån» har, då derunder af Utskottet upptagits
äfven vissa föreskrifter om lagfart, utbytts mot allenast uttrycket »öfvergångsstadganden»,
hvarjemte de olika momenten utbytts mot §§ och föreskrift
tillagts om kungörelse, då gjord inteckningsansökan för obligationer
förklaras hvilande eller då på grund af sådan ansökan inteckning
fastställes.

Kongl. Maj:t har föreslagit, att förordningen skulle träda i kraft
från och med den 1 Juli 1880; men i anseende till den redan långt
framskridna tiden på året och då Kongl. Maj:ts förslag icke kunnat oförändradt
af Utskottet förordas samt i följd häraf, om det nu af Utskottet
framlagda förslaget gillas, detsamma ytterligare skall underkastas granskning
inom Högsta Domstolen, har Utskottet ansett tiden för förordningens
trädande i kraft böra bestämmas till den 1 Januari 1881, enär det
torde vara af vigt, att de redan bestående jernvägsaktiebolagen må erhålla
fullt tillräckligt rådrum att bereda sig på att inom rätt tid kunna
begagna sig af de i öfvergångsstadgandena meddelade bestämmelser.

För öfrigt hafva uti 1, 2, 9 och 14 §§ några obetydliga redaktionsjemkningar
vidtagits.

Då 16 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning i fast
egendom endast i hit hörande delar innehåller, att jernväg eller annan
dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till större eller mindre del
blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof, ej må med inteckning enligt denna lag be -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

lastas, har Utskottet icke ansett någon ändring i nämnda § på grund af
nu ifrågavarande förordning erforderlig.

På grund af hvad Utskottet nu andragit och med åberopande i öfrigt
af hvad föredragande departementschefen anfört till de statsrådsprotokoll
för den 28 November 1879 och den 8 Mars 1880, hvilka äro
bifogade den Kongl. propositionen, får Utskottet hemställa,

1) att Riksdagen, med förklarande, att Kongl.
Maj:ts föreliggande nådiga proposition, i hvad den innehåller
förslag till förordning, innefattande särskilda föreskrifter
angående lagfart, inteckning och utmätning af
jernväg, så ock i fråga om förvaltning af jernväg under
konkurs, icke kan godkännas i oförändradt skick,
måtte för sin del antaga följande

Förordning-,

innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteckning och utmätning
af jernväg, sä ock i fråga om förvaltning af jernväg under konkurs.

Allmänna stadganden.

1 §•

Med jernväg förstås i denna förordning sådan enskild jernväg, för
hvars anläggning Konungen medgifvit rätt till förvärfvande af erforderlig
mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, och hvilken, i följd af Konungens vid jernvägens anläggning
eller eljest meddelade beslut, är att såsom särskild jernväg anse.

Jernvägen i hela sin sträckning med dertill hörande mark samt verkstäder
och andra byggnader anses såsom en enda sammanhörande fast

Bill. till Riklid. Prot. 1880. 7 Sami. 27 Haft. 6

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

egendom. Jernvägsegarens för jernvägens drift anskaffade, under hans
värjo varande eller för trafik å annan i förbindelse med jernvägen stående
bana använda lokomotiv, vagnar, inventarier och förråd anses såsom tillhörigheter
till den fasta egendomen.

2 §•

Ej må utan Konungens tillstånd jernväg delas eller något af den
mark, som efter hvad i 1 § sägs, till jernväg hör, derifrån afsöndras.

Ej heller må den, som förmenar sig hafva egande-, pant- eller
nyttjanderätt till någon del af den mark, som till jernväg hör, göra
sådan rätt gällande annorlunda än såsom anspråk på lösen eller ersättning
enligt Förordningen den 14 April 1866 angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof.

Om lagfart.

3 §•

4 §•

1 mom. När lagfart å jernväg första gången sökes, ingifve sökanden
till lagfartsdomstolen:

1. sådant af Konungen meddeladt beslut angående jernvägen, hvarom
i 1 § förmäles,

2. karta öfver jernvägens område till alla dess delar, jemte intyg af
Styrelsen för allmänna väg- och vattenbyggnader, att d,et område, som d
kartan utmärkes såsom hörande till jernvägen, blifvit i öfverensstämmelse

Lag-Utskottets Utlåtande N:o åi. 43

med det eller de Konungens beslut, hvarom ofvan förmäles, till jernvägen
utlagdt, samt

3. särskilda af vederbörligen förordnad landtmätare med ledning af
nämnda karta samt tillgängliga skifteskartor eller, vid sammanträde med vederbörande
jordegare, der sådant nödigt finnes, å marken utrönta förhållanden
upprättade specialkartor med beskrifning ar, utvisande, från hvilka
hemman, lägenheter eller tomter den till jernvägen använda mark är
tagen och inom hvilka underrätters domsområde den är belägen.

Fullgör ej sökanden hvad sålunda föreskrifvet är, varde ansökningen
genast afslagen.

2 mom. Gitter ej sökanden förete fullständiga fångeshandlingär å
all den till jernvägen hörande mark, men styrker han, att med afseende
å den mark, för hvilken sådana handlingar saknas, underrätten i den ort,
der marken ligger, utfärdat sådan stämning, som i 2 § af Förordningen
den 14 April 1866 sägs, och att borgen blifvit enligt 24 § af samma
Förordning stäld, då må den omständigheten, att sökanden ej företett
fullständiga fångeshandlingar, ej vidare utgöra hinder för lagfartens
beviljande.

5 §•

6 §• .

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

grafer eljest följande skyldighet att inom viss tid vid domstol i orten
söka lagfart å den till jernvägens anläggning förvärfvade och dertill
använda mark.

7 §•

Afträdes i den ordning, som om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof är stadgad, någon del af den mark, som till jernväg hör,
eller har eljest med Konungens tillstånd någon mark blifvit från jernväg
afsöndrad, då skall, sedan lagfart å den afsöndrade marken blifvit beviljad,
rätten, som beviljat lagfarten, genom utdrag af protokollet sådant
genast tillkännagifva för den Rådstufvurätt under hvilken den
jernväg lyder, dit marken förut hört. Denne rätt göre -anteckning
derom i lagfartsprotokollet och fastighetsboken, och anses sedan marken
vara från jernvägen skild.

Om inteckning.

8 §•

Ärenden angående inteckning i jernväg upptagas och pröfvas af den
Rådstufvurätt, som, på sätt i 3 § sägs, är behörig att handlägga ärenden
angående lagfart å jernvägen.

9 §•

Har, innan sådan anteckning skett, som i 4 § 3 mom. sägs, inteckning
vid underrätten i orten beviljats i mark, som till jernvägen hör,
då skall, till'' säkerhet för den rätt till ersättning, som enligt 2 § tillkommer
inteckning skaf vare, inteckningen gälla i jernvägen med förmånsrätt från
den dag, inteckningen söktes; dock att om företräde till betalning för ogulden
köpeskilling gäller hvad i 11 kap. 2 § Jordabalken sägs. Är, då
sagda anteckning sker, ansökan om inteckning i den mark, som anteckningen
angår, på pröfning beroende, fortfare samme rätt dermed, och
gälle om inteckningen, der den beviljas, hvad ofvan sagdt är.

Inteckning, hvarom i denna paragraf sägs, skall, på sätt i allmänhet
stadgadt är, förnyas vid den rätt, som inteckningen beviljat.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 44.

10 §•

Vid ansökan om inteckning i jernväg skall jernvägens egare, sjelf
eller genom laga ombud, till rätten ingifva i hufvudskrift den förbindelse,
hvarå fordran grundas, eller, der inteckning sökes till säkerhet
för lån, som upptages mot tryckta eller graverade obligationer, de till
lånet hörande obligationerna. Åro alla obligationerna eller flera af dem af
lika lydelse eller skilja de sig endast i afseende å littera eller nummer,
skall allenast en obligation af hvarje slag i protokollet fullständigt afskrifvas,
men antalet obligationer af hvarje slag i protokollet noggrant
angifvas; dock skola äfven i detta fall samtliga obligationerna förses
med sådant bevis, som i 17 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående
inteckning i fast egendom, föreskrifves.

11 §•

Jernväg må endast i sin helhet intecknas.

12 §.

Har, på sätt i 5 § sägs, mark blifvit med jernväg förenad, häfte
den mark, lika med jernvägen i öfrigt, för inteckning som i jernvägen
är faststäld.

13 §.

Inteckning, som till säkerhet för tryckta eller graverade obligationer
blifvit faststäld i jernväg, gälle fortfarande utan förnyelse, ändå att
den fordran, hvarför inteckningen meddelats, ej blifvit så bevakad, som
i 1 § af Förordningen den 4 Mars 1862 om tioårig preskription och om
årsstämning sägs.

14 §.

Söker jernvägs egare, att inteckning, som blifvit i jernvägen faststäld
till säkerhet för lån upptaget mot tryckta eller graverade obligationer,
må dödas, och kan han ej förete alla obligationerna, men visar, att de
felande obligationerna, när inteckningen meddelades, voro af den lydelse,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

att vid den tid, då inteckningens dödande begäres, all betalningsrätt för
dem förfallit, må den omständigheten, att han ej företett alla obligationerna,
ej utgöra hinder för inteckningens dödande.

Om utmätning.

15 §.

Utmätningsman i den ort, der jernvägens egare bör inför domstol
svara i tvistemål, som angå gäld i allmänhet, vare behörig att verkställa
utmätning af jernväg.

16 §.

Jernväg må ej delvis utmätas. Ej heller må någon sådan jernvägens
tillhörighet, som i 1 § omförmäles, särskildt. utmätas. Utmätes
jernvägen, skola ock dess berörda tillhörigheter i mät tagas.

17 §.

Utmätes jernväg, som begagnas för allmän trafik, skall, efter derom
enligt 85 § Utsökningslagen erhållen anmälan, äfvensom i det fall att
öfverexekutor omedelbart förordnat om jernvägens försäljning, öfverexekutor,
ehvad borgenär gör yrkande, som i 80 och 81 §§ samma lag omförmäles,
eller icke, genast förordna en eller, der så nödigt anses, flere
erfarne och sakkunnige män, att i egenskap af sådane syssloman, som i
nyssnämnda §§ afses, jernvägen omhändertaga och förvalta samt om trafikens
uppehållande i det omfång, som förut varit vanligt eller eljest finnes
lämpligt, besörja, intilldess jernvägen blifvit i laglig ordning såld
eller utmätningen eljest afslutats.

Kostnad, som för trafikens uppehållande enligt hvad nu är sagdt
åtgår och ej af inflytande inkomster betäckes, gäldes såsom i 164 § Utsökningslagen
sägs.

18 §.

Auktion å utmätt jernväg skall förrättas af öfverexekutor samt hållas
å den ort, der han har sitt säte; och gånge dervid jernvägen med
allt hvad enligt 1 § dertill hör i ett utrop.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

Om förvaltning under konkurs.

19 §.

Varder jernväg, som begagnas för allmän trafik, till konkurs afträdd,
skall rätten eller domaren genast förordna en eller, der så nödigt anses,
flere erfarne och sakkunnige män, att såsom förvaltare taga jernvägen
om händer och, intilldess å inställelsedagen i konkursen syssloman blifvit
valde, besörja trafikens uppehållande i det omfång, som förut varit
vanligt eller eljest pröfvas lämpligt och med borgenärernes fördel mest
förenligt.

Förvaltare må af konkursdomaren entledigas, om skäl dertill äro,
och annan förvaltare i ofvan stadgad ordning tillsättas.

Förvaltningen åligger att afgifva redovisning till konkursboets syssloman.
Vilja borgenärerne eller gäldenären den redovisning klandra, göre
det genom stämning inom natt och år, sedan redovisningen afgafs.

Kostnad, som åtgår till jernvägens drift och förvaltning, skall utgå
af jernvägens afkastning och köpeskilling i öfverensstämmelse med 67 §
Konkurslagen.

20 §.

Anses försäljning af jernvägen ej kunna utan förlust för borgenärerne
ske så skyndsamt, som i Konkurslagen för fast egendoms afyttrande
i allmänhet är bestämdt, och vill borgenär förty yrka uppskof med försäljningen,
göre det skriftligen senast å inställelsedagen i konkursen,
och varde yrkandet då af ordföranden föredraget för borgenärerne.
Med pröfningen af sådant yrkande skall anstå till det i 71 § Konkurslagen
omförmälda förhör inför rättens ombudsman; tarfvas ej sådant förhör,
utsatte ordföranden och kungöre å inställelsedagen för parterne viss
tid och ort att inför ombudsmannen sammankomma för att beslut i anledning
af uppskofsyrkandet fatta, och varde emellertid åtgärderna för
jernvägens försäljning instälda. A den dag, då uppskofsyrkandet sålunda

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

pröfvas bör, skola borgenärerne besluta, om och på huru lång tid uppskof
med jernvägens försäljning skall eg a rum, hvilken tid dock ej må
sättas längre, än fem år från beslutets dag, äfvensom, der så anses nödigt,
bestämma de vilkor, hvarpå jernvägen må äfven före den beslutade
uppskofstidens förlopp af boets syssloman afyttras. Vid omröstning härom
gälle såsom beslut den mening, hvarom, bland närvarande borgenärer,
de sig förena, hvilkas fordringar sammanräknade utgöra största beloppet,
så framt desse borgenärer derjemte utgöra minst en fjerdedel af
de röstande. Kan beslut på sådant sätt ej åstadkommas, vare frågan
förfallen. Efter den genom borgenärernes beslut bestämda tidens utgång
må vidare uppskof med jernvägens försäljning ej ega ruin.

21 §.

Har uppskof med jernvägs försäljning blifvit beslutet, på sätt i 20
§ sägs, och varder, i brist på medel eller af annan orsak, jernvägens
eller dess tillhörigheters behöriga underhåll åsidosatt eller trafiken ej
vederbörligen vidmakthållen, må, på talan af statens jernvägsstyrelse,
som i nämnda hänseenden eger utöfva tillsyn öfver jernvägens förvaltning,
konkursdomaren förordna, att jernvägen, utan hinder af uppskofsbeslutet,
skall säljas, på sätt i 51 § Konkurslagen är stadgadt.

22 §.

Öfvergångsstadganden.

23 §.

Säker jernväg saktiebolag lagfart å bolaget tillhörig jernväg, som är öppnad
för allmän trafik innan denna förordning trädt i kraft, värde, der bolaget
fullgjort hvad i 4 § J mom. föreskrifves, lagfart å jernvägen beviljad
utan hinder deraf, att fullständiga fångeshandlingar ä den till jernvägen
hörande mark icke blifvit af bolaget företedda.

Kungörelse om lagfarten skall genom Rättens försorg ofördröjligen i allmänna
tidningarne tre gånger införas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

24 §.

Har någon hos jernvägsaktiebolag fordran, som tillkommit förr än
denna förordning trädt i kraft, må inteckning i bolagets jernväg derför
sökas, ändå att gäldenären det ej medgifvit och fastän lagfart å jernvägen
ej sökts. Sådan inteckningsansökan må dock ej upptagas, der
den göres senare än sex månader efter det denna förordning trädt i kraft.

Finner rätten efter bolagets hörande fordran vara sådan, att inteckning
må beviljas, men har lagfart å jernvägen ännu ej meddelats,
hvile inteckningsansökningen i afbidan på lagfarten. Varder, sedan lagfart
beviljats, inteckningsansökningen fullföljd inom den tid, som föreskrifves
i 10 § af Förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom, må den omständigheten, att, sedan denna förordning
trädt i kraft, jernvägen till annan egare öfverlåtits eller blifvit utmätt
eller gäldenären kommit i konkurstillstånd, ej utgöra hinder för
inteckningens fastställande, och gälle den med förmånsrätt framför de
fordringar, som tillkommit efter det denna förordning trädt i kraft, ändå
att inteckning för dem vore sökt tidigare, än inteckningsansökningen
för den äldre fordringen gjordes.

Hafva flere borgenärer för fordringar, som tillkommit, innan denna
förordning trädt i kraft, derefter sökt inteckning i jernvägen å olika tider
inom ofvan stadgade tid af sex månader, hafve sig emellan lika rätt
på grund af inteckningen, dock utan rubbning i det inbördes förhållande
emellan fordringsegarne, som till följd af gjorda aftal eller förbehåll eljest
lagligen må ega rum.

25 §.

Inteckning till säkerhet för lån, upptaget af jernvägsaktiebolag mot
tryckta eller graverade obligationer, skall anses vara sökt, då innehafvare
af en af obligationerna enligt 1 mom. söker inteckning för
sin fordran. Fullföljes hvilande inteckningsansökan af innehafvare utaf
en obligation, gälle sådant för, hela det lån, hvartill obligationen hör.
I dessa fall vare en hvar bland obligationsinnehafvarne berättigad att,
när han derom sig anmäler, få sin obligation försedd med rättens bevis
om inteckningsansökningen, så ock om inteckningen, der den beviljas.

Har ansökan om inteckning till säkerhet för län, upptaget emot trycktet
eller graverade obligationer, förklarats hvilande, läte Rätten kungörelse derom
ofördröjligen införas i allmänna tidningarne tre gånger. Lag samma
vare, då inteckning till säkerhet för sådant lån blifvit faststäld.

Bill. till Rihsd. Prot. 1880. 7 Sami. 27 Hcift.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

26 §.

Söker ej jernväg saktiebolag lagfart d sin jernväg inom ett år från det
denna förordning trädt i kraft, eller fullgör bolaget ej dervid hvad enligt
23 § för lagfartens vinnande bolaget åligger, ege Rätten, gå framställning
af fordringsegare, som sökt inteckning och fått inteckningsansökningen förklarad
hvilande på sätt i 24 § sägs, att genom vite, minst fem hundra kronor,
tillhålla bolagets styrelse att fullgöra hvad på den beror för lagfarts
vinnande.

27 §.

Med jernvägsakti-ebolag förstås i dessa öfvergångsstadganden sådant
aktiebolag, som bildats i ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och
trafikera jernväg, och hvars bolagsordning Konungen faststält.

Denna förordning skall träda i kraft den 1 Januari 1881.

2) att Kongl. Maj:ts proposition, i hvad den innefattar
förslag till förordning om förändrad lydelse af
16 § i förordningen den 16 Juni 1875 angående inteckning
i fast egendom, icke måtte af Riksdagen bifallas.

Skulle hvad Utskottet här ofvan i första punkten föreslagit vinna
Riksdagens godkännande, eller ett med de i nämnda punkt upptagna
förordningsförslag likartadt blifva af Riksdagen antaget, vore det, enligt
Utskottets mening, önskvärdt, att på samma gång bestämmelser lemnades
ej mindre om stämpelfrihet för fångeshandlingar, på grund af hvilka
sökes lagfart å jernväg, än ock dels om sådan frihet för obligationer, för
hvilka, enligt de meddelade öfvergångsstadgandena, sökes inteckning i
jernväg, dels ock om nedsättning i stämpelbeloppet för handlingar, på
grund af hvilka enligt förordningens allmänna bestämmelser sådan inteckning
sökes.

Dessa ämnen falla emellertid uteslutande under Riksdagens egen beslutanderätt.

De särskilda bestämmelser, som, i händelse förslaget eller ett dermed
likartadt blifver lag, erfordras beträffande uppläggande och förande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

af fastighetsböcker för jernvägar m. in., falla deremot inom området för
Kongl. Maj:ts administrativa myndighet. Det torde derföre kunna, på
sätt oek departementschefen i sitt anförande till statsrådsprotokollet antydt,
emotses, att Kongl. Maj:t vill, om lagen kommer till stånd, meddela
nödiga föreskrifter i afseende å formulären för särskilda fastighetsböcker
för jernvägar vid de tre domstolar, som skola handlägga frågorna
om lagfart och inteckning i jernväg, dervid ock torde böra utmärkas, att
hinder icke möter för samma domstolar att för dessa ärenden föra särskilda
lagfarts- och inteckningsprotokoll.

Då i ofvan nämnda fall ändringar äfven i gällande expeditionstaxa
torde blifva erforderliga, får Utskottet, under förutsättning att det föreliggande
förslaget eller ett dermed likartadt nu varder af Riksdagen antaget,
föreslå,

3) att Riksdagen ville i sin underdåniga skrifvelse
i ämnet anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes ej mindre
vidtaga ändring i gällande författningar rörande expeditionslösen
i syfte, att dels skälig iösen blefve stadgad
för de transsumt af lagfartsprotokoll och utdrag
af fastighetsbok, hvilka från de speciella jernvägsdomstolarne
skola afsändas till domstolarne i de orter, der
de särskilda till jernvägen använda jordområdena äro
belägna, dels ock någon nedsättning skedde i lösen för
de inteckningsbevis, som tecknades å jernvägsobligationer,
än ock låta någon jemkning vidtagas i gällande
bestämmelser rörande provision för auktion å exekutivt
försåld fastighet, med afseende å dessa bestämmelsers
tillämpning i fråga om exekutiv auktion å jernväg.

Slutligen och på grund af det förut anförda samt till följd af hvad
Utskottet här ofvan under första punkten föreslagit, får Utskottet vidare
hemställa,

4) att Herrar von Ehrenheims och Themptanders
motioner, angående antagande af en lag om inteckning
i jernväg och vissa i sammanhang dermed erforderliga
författningar, icke måtte af Riksdagen bifallas; och

5) att Herrar von Ehrenheims och Themptanders
afgifna motioner, med förslag till förordning angående

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

vissa jernvägsaktiebolags konkurs, icke heller måtte
vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 6 Maj 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Reservationer:

af Herr Lotliigius, med hvilken Herr Torpadie i hufvudsak instämt:

»Bestämmelserna uti det af Kongl. Maj:t vid denna riksdag framlagda
förslag angående lagfart å jernvägar, som hädanefter komma att
anläggas, synas hvarken i fråga om betryggandet af de jordegares rätt,
hvilkas jord blifvit till jernväg använd eller beträffande ordnandet af
förhållandet emellan dem, som hafva inteckning i jordparcellerna, och dem,
hvilka få panträtt i jernvägen, medföra den trygghet, som föreskrifterna
uti den af Lag-Utskottet vid 1879 års riksdag tillstyrkta och af Första
Kammaren då bifallna Kongl. proposition.

Uti det nu föreliggande Kongl. förslaget saknas stadganden, som
bereda jernvägsegaren möjlighet att redan under byggnadstiden, innan
lagfart å jernvägen kunnat erhållas, lemna sina långifvare säkerhet i
jernvägen. Beredandet af en sådan möjlighet synes mig på de skäl, som
blifvit yttrade till statsrådsprotokollet den 8 sistlidne Mars, vara af synnerlig
vigt, oafsedt den förenkling i lagfartsförfarandet, som nu är föreslagen.

De utaf motionärerna Herrar von Ehrenheiin och Themptander föreslagna
stadganden angående förvaltning under konkurs, enligt hvilka
jernvägens behållna inkomst skall under förvaltningstiden användas hufvudsakligen
på samma sätt som före konkursen, nemligen till förräntning
och amortering af lånen efter faststälda amorteringsplaner, synas
hafva ett afgjordt företräde framför de utaf Utskottet i detta hänseende
tillstyrkta bestämmelser, hvilka, på sätt till ofvannämnda statsrådsprotokoll
blifvit anfördt, kunna leda till förnärmande af deras rätt, hvilka
innehafva säkerhet i jernvägen efter den borgenär, som kommer att ensam
uppbära hela öfverskottet af jernvägens afkastning. Äfven föreskrifterna
angående förvaltningen, hvilken före inställelsedagen skulle,
med borgenärernes uteslutande, utöfvas af personer, förordnade af offent -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

lig myndighet, men efter inställelsedagen deremot ombesörjas af de utaf
borgenärerne valde syssloman utan biträde af någon representant för
det allmänna, torde vara mindre nöjaktiga än de, som i detta hänseende
blifvit af motionärerne föreslagna.

För vinnande af lagfart å jernväg, hvilken vid den tid, den nya
lagen träder i kraft, är öppnad för allmän trafik, erfordras enligt Utskottets
förslag intet annat än jernvägsegarens, endast med en på hans
eget föranstaltande upprättad karta bestyrkta uppgift å den mark, som
blifvit till jernvägen intagen, jemte bevis att marken är för jernvägen
behöflig. Detta stadgande, hvilket måste anses vara grundadt på det
antagande att blotta innehafvandet af jord innefattar bevis om eganderätt
dertill, synes icke öfverensstämma med allmänt antagna rättsregler.

Frågorna om den lösegendom, uti hvilken inteckningen i den fasta
egendomen medför förmånsrätt, om forum, om intecknings förnyelse och
dödande och om ordnandet af rättsförhållandet mellan de äldre fordringsegare
hos jernvägsaktiebolag, hvilka komma att söka inteckning,
synas vara på ett mera tillfredsställande sätt lösta i Kongl. propositionen
till 1879 års Riksdag än uti det nu föreliggande Kongl. förslaget.

I sistnämnda förslag saknas bestämmelser om förbud mot ackord,
om innehafvares af intecknad obligation rätt att i konkursen föra talan,
äfven om han icke sin fordran bevakat, och om befrielse för sådan borgenär
från skyldighet att aflägga borgenärsed; bestämmelser, hvilkas nödvändighet
torde vara ådagalagd uti det af särskilda komiterade afgifna,
bland Riksdagens ledamöter utdelade förslag till förordning om vissa
jernvägsaktiebolags konkurs.

På dessa i korthet antydda skäl har jag inom Utskottet påyrkat, att
Utskottet måtte tillstyrka antagande af en lagstiftning i ämnet öfverensstämmande
med den till sistlidna Riksdag aflåtna, utaf Lag-Utskottet
och Första Kammaren antagna Kongl. proposition, hvars innehåll nu ånyo
blifvit gjord till föremål för Riksdagens pröfning genom de utaf Herrar
von Ehrenheim och Themptander väckta motioner, och med det förslag
till förordning om vissa jernvägsaktiebolags konkurs, hvilket samme
motionärer afgifvit.»

af Herr Grefve Mörner:

»De talrika försök, som förekommit och hvilkas fortsättande man
med visshet kan emotse, att, direkt eller indirekt, på staten öfverflytta
enskilda jernvägsbolags skulder och förbindelser, synas mig mana till att
noga undvika hvarje stadgande, hvarigenom stöd kan gifvas åt den åsigten,
att de enskilda jernvägarne äro med allmänna statsangelägenheter

Bin. Ull Rilcsd. Prot. 1880. 7 Samt. ‘47 Höft. 8

Lag-Utskottets Utlåtande N:o M.

identiska. Då nu 21 § genom den inblandning deri göres af ett statens
embetsverk vid vården eller dispositionen af enskilda jernvägar synes
mig kunna gifva styrka åt förmenandet, att de enskilda jernvägarne äro
äfven ett statsbestyr, får jag i anseende till nämnde paragraf anmäla
min reservation.»

af Herr Samzelius;
af Herr Johannes Jonsson:

»Jemte det jag i hufvudsakliga delar instämmer med Herr Lothigius,
får jag särskild t anmäla min reservation mot godkännande af 21 §.

Stockholm, Ivar Haeggströms boktryckeri, 1880.