Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44 (Utlåtande 1872:LU44 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

J¥so 41.

Ank. till Rikfö. Kansli den 6 Maj 1872, kl. 5 e, m.

Utlåtande, i anledning af väckt förslag om upphäfvande af Kongl.

Förordningen angående upprensning af vattendrag den 20
Februari 1864. samt utarbetande af ny lag i ämnet.

Berörda Kongl. Förordning stadgar:

»Alla rikets undersåtare skola vara förbundne att årligen, sommartiderna dä vattnet
är som mest utfallet, såväl ä. kronans som enskilde egor, under vederbörande betjente*
vård och tillsyn, upprensa och vid sitt naturliga aflopp vidmakthålla alla större och
mindre sti ömfall, bäc-kai och aai ; dock bör det på Konungens Befallningshafvande i
länen ankomma att angående den till strömrensningar uppgående kostnad och reparation
deraf länens innevånare emellan betämja och efter särskilda förekommande omständigheter
besörja.»

Nu har i eu inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion
(N:o 190) Herr H. B. A. Hansson förmält, att detta stadgande förefölle orättvist, emedan
utan allt tvifvel eu icke ringa del af rikets undersäter vore i den ställning, att de icke
kunde hafva ringaste intresse af vattendragens upprensning. Utom hvad beträffade segelbara,
strömmar och sådana vattendrag, hvaruti flottleder, vattenverk och fisken funnes
och hvaraf de bland rikets undersåter, som idkade sjöfart, timmerhandel, qvarn- och
sågverks- ellei fabiiksrörelse samt fiske, droge nytta, vore det val egentligen jordegarue,
för hvilka det vore angeläget att bäckar och åar, Indika icke vore gagnelig till något
af ofvannämnda ändamål, men kunde förorsaka skada å de egor de genomlöpa, blefve
upprensade och vidmakthållna.

Emedan ett af naturen dauadt vattendrag icke allenast mottager och afleder vattnet
från de jordegares mark, der det framlöper, utan oftast afleder vattnet från egor, hvilka
icke omedelbart tillgränsa detsamma, kunde ett dylikt vattendrag betraktas såsom ett
slags allmän farväg för alla de vattenmassor, som deri inströmma, och eu naturlig följd
deraf vore, att alla de jordägare, från hvilkas odlade eller odlingsbara egor vattendraget
mottager tillflöden, borde i större ellei- mindre män bekosta dess upprensning.

Enligt motionärens åsigt borde skyldigheten att deltaga i ifrågavarande besvär
bestämmas efter följande grunder:

Bih. till Riked. Prat. 1872. 7 Samt. 24 Häft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

att de jordegare, hvilkas egor omedelbarligen genomskäras af vattendrag, deltaga
uti detsammas upprensning för hela det egovälde åt åker och odlingsbar jord, som till
vattendraget lemnar tillflöde;

att de jordegare, från hvilkas egor vattnet utflödar i ett upprensning tarfvande
vattendrag, men icke omedelbarligen tillstöter detsamma, deltaga i upprensningen för
hälften af det egovälde, som genom vattendraget har vattenaflopp; och

att, hvad beträffar upprensningen af större strömmar och vattendrag, hvilka
äro användbara såsom kommunikationsmedel eller eljest allmänt nyttiga, det må bero på
vederbörande landsting, kommuner och bolag att om desammmas upprensning draga
försorg.

Motionären föreslår således, »att Riksdagen, med upphäfvande af 1764 års strömrensningsstadga,
ville låta utarbeta en på ofvännämnda grunder totad lag om upprensning
af vattendrag.»

Utskottet får härvid erinra, att Rikets Ständer genom underdånig skrifvelse den
14 Mars 1863 anhållit, att kongl. Maj:t täcktes åt sakkunnige män uppdraga att utarbeta
förslag till ny lag rörande vattenrätten. Sedan dertill utseddde komiterade afgift
sådant förslag, men Kongl. Maj:t funnit en omarbetning af detsamma i vissa delar
erforderlig, har Kongl. Maj:t för detta ändamål den 29 Januari 1869 förordnat eu särskild
komité, öfver hvars sedermera afgifna förslag Högsta Domstolen den 10 November 1874
sig yttrat; och är denna fråga för närvarande beroende på vidare åtgärd af Kongl. Magt.

Ett fullständigt förslag till vattenrättens ordnande i dess helhet torde således snart
nog vara att förvänta frän Kongl. Maj:t. Vid sadant förhållande och då den nu väckta
frågan ej lärer vara af den trängande beskaffenhet, att densamma lämpligen kan från
det hela utbrytas, för att blifva föremål för en särskild lagstiftningsåtgärd, finner Utskottet
sig föranlåtet hemställa,

att ifrågavarande motion måtte af Riksdagen lemnas utan vidare
afseende.

Stockholm den 6 Maj 1872.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.