Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44

Utlåtande 1870:LU44

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 44.

15

N:o 44.

Ank. till Rikad. Kansli d. 30 April 1870, kl. 1 c, m.

Utlåtande, i anledning af vackt motion om tillägg till gällande föreskrifter
angående rättigheten att ransaka efter stulet gods.

Härom stadgas i 52 Kap. 2 § Missgerningsbalk^: »Nu häfver man vån å,
eller någon kunskap, hvart tjuf eller tjufnad är kommen: begäre då lof af häradsfogde
eller länsman å landet, eller af borgmästare och råd i staden, att der ransaka,
och säge hvad han häfver mist, och hurudant, så ock sina skäl dertill: såsom,
att den misstänkte förr stulit; eller att sådana tjufsaker hos honom sedda äro; eller
att han dem försålt; eller att han håller sig undan och synes taga sak å bak; eller
varit i sällskap med andra, som tjufnaden med skäl tillvitas kan: i dessa och flera
sådana fall må ransakan honom ej nekas; utan fare han dit med tvänne nämndemän
eller tvänne edsvurna stadstjenare, eller ock andra goda man, och förkunne der byamän
eller husbonden, att de dit sände äro. Finnes ej det man ransakar efter; bevise
då den, som ransakan begärde, eller gånge ed, att han sitt mist häfver, och ej
af illvilja ransakning sökt. Ej må man annorlunda ransaka af sjelftagen makt.»

Beträffande detta lagbud har Herr Åke Andersson uti en inom Andra Kammaren
väckt, till Lag-Utskottet remitterad motion (N:o 206) anmärkt, att på landsbygden
ofta kunde inträffa, att den, som blifvit bestulen, hade lång väg till kronofogde
eller länsman och af sådan orsak ej medhunne att skaffa sig vederbörlig tillåtelse
att anställa husransakan, förr än tjufven eller tjufgömmaren under tiden undanskaffat
det stulna; föreslående motionären fördenskull, »det Riksdagen ville besluta
och hos Kongl. Maj:t anhålla om utfärdandet af en förordning, att hvarest icke fogde
eller länsman är inom kommunen boende, hvarest stulet gods på giltiga skäl tros
kunna finnas, kommunalnämndens ordförande i samma kommun må ega att utfärda
visitationstillåtelse.»

16

Lag-Utskottets Utlutande N:o 44.

Redan från fordom liar lagstiftningen hos oss, liksom i främmande länder,
med synnerlig ömhet värnat hemfriden, såsom ett af de nödvändigaste vilkoren för
samhällelig sammanlefnad. I sådan afsigt är ock genom ifrågavarande lagbud föreskrifvet,
att husransakan ej må företagas, med mindre den offentliga embetsmyndigheten
dertill lemnat tillstånd. Den granlaga pröfning, som här förutsättes, synes ej
lämpligen böra öfverlemnas åt kommunalnämndens ordförande, hvilken ej står i tjenstemannaansvar
och tilläfventyrs icke alltid besitter för ändamålet erforderlig insigt
och lagkunskap; och den omständighet blott, att embetsmyndigheten måste anlitas,
verkar i sin mån, att husransakan icke i otid eller på alltför lösa misstankar påkallas.
De af motionären anmärkta olägenheter torde dessutom ej vara förtjena af
någon synnerlig uppmärksamhet, ty i de flesta fall, då anledning förefinnes att stulet
gods någonstädes är undangömdt, lärer egaren icke sakna utväg att genom lämpliga
försigtighetsmått förekomma egendomens undanstickande under den tid, som erfordras
för anskaffande af vederbörligt tillstånd att anställa husvisitation.

Utskottet får derföre hemställa,

att Herr Åke Anderssons motion ej må till någon vidare åtgärd
å Riksdagens sida föranleda.

Stockholm den 29 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

STOCKHOLM, Tryckt ko» J. k A. Rii», 1870.