Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1883:LU42 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Riksd, Kansli den 4 Maj 1883, kl. 1 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändrad,
lagstiftning angående äkta makars inbördes egendomsförhållanden.

Fråga om ändrad lagstiftning angående äkta makars inbördes
egendomsförhållanden har vid innevarande riksdag väckts i en inom
Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottet hänvisad motion, N:o
42, af Herr Friherre O. Stackelberg, med hvilken, beträffande hufvudsyftet
i framställningen, instämt Herrar A. Hedin, Axel Key, Friherre A.
E. Nordenskiöld, J. Andersson i Häckenäs och C. J. Svensén.

Motionären börjar med att anföra, att, under det i England den
hittills gällande lagens orättvisa mot den gifta qvinnan blifvit, icke
allenast småningom erkänd, utan äfven genom parlamentsakten af den
18 Augusti 1882 slutligen undanröjd, vi i vårt land icke hunnit så
långt i antydda rigtning. Åktenskapslagstiftningen hade hos oss icke
hållit jemna steg med samhällets utveckling, vare sig i ekonomiskt eller
sedligt hänseende, och åtskilliga af Giftermålsbalkens bud, hvilka, såsom
barn af en förgången tid, omisskänligen röjde dess sträfva skaplynne,
erkändes numera vara kränkande och orättvisa. Det kunde då icke vara
förmätet att af Sveriges lagstiftare begära eu lag, som, lämpad efter
de af odlingens framsteg ändrade förhållanden, under hvilka vi lefde,
bättre än nu gällande Giftermålsbalk och dermed sammanhang egande
föreskrifter häfdade den gifta qvinnans rätt, eller att hoppas, det lösningen
af den samhällsvigtiga frågan om höjandet af makans och mo Bih.

till Riksd. Prot. 1883. 7 Sand. 31 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

deras ställning'' och anseende inför svensk lag — en fråga, som visserligen
kunde falla, men blott för att stå upp igen — icke skulle komma
att uppskjutas till en alltför aflägsen framtid.

Nu kunde väl frågas: Hvad göres oss mera behof? När förord

kunna föregå alla äktenskap utan undantag, och följaktligen i hvarje fall
makarna redan kunna nå allt önskvärdt oberoende, den ena af den andra,
beträffande förvaltningen af livarderas egendom, hvarföre icke allmänt
begagna den utväg, lagen erbjuder åt alla?

Svaret vore att finna deri, att förordet måste upprättas, innan vigsel
skedde, och att den omständigheten utgjorde ett till utseendet må
hända ringa, men i verkligheten mycket allvarsamt hinder mot anlitandet
af den utväg, aftalet skulle erbjuda. Huru motbjudande skulle det
icke vara för en qvinna att, strax innan hon trädde i gifte, ifrågasätta
en åtgärd, som skulle kunna tydas såsom tecken till misstroende mot
den man, hon valt till följeslagare genom lifvet? Detta hinder vore i
och för sig sjelf tillräckligt stort; men dertill kunde läggas, bland annat,
att, beträffande de allra bestå äktenskap, som inginges, ingendera af de
unga makarne vid tidpunkten för sitt giftermål torde hafva synnerlig
kännedom om lagbokens paragrafer. Likasom gällande förordning om
boskilnad sällan kunde tillämpas, innan det vore för sent, så förlorade
ock Giftermålsbalkens medgifvande af förord sin betydelse derigenom,
att aftalet skulle ske för tidigt. Erfarenheten hade också visat, att förord
emellan dem, som ville ingå äktenskap, ehuru medgifvet för alla,
likväl endast undantagsvis förekomma. Då det emellertid icke kunde
vara lagens mening att försvåra begagnandet af den frihet, han ansett
sig utan fara kunna lemna, så syntes deraf följa att den lagens bokstaf,
som på det sättet visat sig vara död, att han saknade lagens anda,
borde utbytas mot en mera lefvande. Genom förordningen den 15 Juni
1858 hade myndighet medgifvits åt den ogifta qvinna, som fylt 25 år,
och som anmälde sig vilja myndigheten utöfva. Men när detta medgifvande
snart visade sig sakna all praktisk betydelse, i det att endast
ett ringa antal qvinno!'' anmälde sig, ehuru alla, som nått föreskrifven
ålder, dertill hade rätt, så hade detsamma blifvit upphäfdt genom
förordningen den 16 November 1863, som i stället föreskrefve:
»Ogift qvinna, som fylt 25 år, vare myndig att sig och sin egendom
sjelf råda och förestå. Vill ogift qvinna, som ofvannämnda ålder uppnått,
afsåga sig myndighetens utöfning, göre derom anmälan» o. s. v.
Undantaget upphöjdes sålunda till regel. Åtgärden vore följdrigtig, och
på densammas vidtagande hade samhället endast vunnit. Beträffande
de lagar rörande äktenskapet, om livilka här vore fråga, syntes det

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

motionären, som om man borde tillvägagå på liknande sätt och stifta
sådana lagbud i stället för de gamla, att båda makarna, utan att göra
förord, ändock egde åtminstone samma frihet att bestämma öfver så
väl sina enskilda som gemensamma angelägenheter som den, hvilken
de redan nu genom äktenskapsförord kunde bereda sig och hvarandra.

Lifligt öfvertygad derom, att en lag i denna anda skulle bringa
välsignelse öfver vårt land, och med det efterföljansvärda föredöme
framför ögonen, hvilket nyss blifvit lemnadt af det praktiska och för
den skull frisinnade England, vågade motionären framlägga det förslag
till lagändringar, som här nedan följer, och hvilket hufvudsakligen ginge
derpå ut att låta makars giftorätt och egendomsgemensamhet upphöra
och gift qvinna varda myndig. I afseende på makarnas egendom hade
motionären sökt att förebygga, det den ena makan skulle åtnjuta någon
särskild, lagfäst fördel på den andras bekostnad. Den förmån, som den
ena makan ville bereda den andra, finge bero af fritt aftal dem emellan.
Men enär giftorätt skulle upphöra, och det måste förutses, att den ena
makan kunde falla ifrån, utan att hafva upprättat testamente till dens
förmån, som efter lefde, hade motionären genom att föreslå en bestämmelse
om enklinge- och enko-rätt velat förekomma, det obemedlad
enkling eller enka skulle kunna lemnas att äta barnens nådebröd, änskönt
den döda makan efterlemnat förmögenhet.

Motionären föreslår, »att Riksdagen måtte för sin del besluta:
att 8, 9, 10, 11 och 17 kapitlen Giftermålsbalken med dertill hörande
författningar upphäfvas;

att uti Giftermålsbalken införes ett nytt så lydande

8 Kap.

Om makars inbördes hjelp och rätt till hvarandras egendom.

1 §. Man och hustru hjelpe hvarandra och bidrage den ena till
den andras uppehälle, hvar i förhållande till sin förmåga.

2 §. Vid hustruns död tillfälle mannen, utöfver hvad hustrun
kan hafva gifvit honom genom gåfva eller testamente, en fjerdedel af
hennes egendom, som icke utgöres af ärfd eller före äktenskapet förvärfd
fastighet å landet. Den fjerdedel kallas hans enklingsrätt.

Vid mannens död tillfälle hustrun, utöfver hvad mannen kan hafva
gifvit henne genom gåfva eller testamente, en fjerdedel af hans egen -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

dom, som icke utgöres af ärfd eller före äktenskapet förvärfd fastighet
å landet. Den fjerdedel kallas hennes enkorätt.

att, i enlighet härmed, nedanstående lagrum erhålla följande ändrade
lydelse:

Giftermålsbalkens

3 Kap.

9 §. Häfdar man sin fästeqvinna; då är det ett äktenskap, som
skall fullkomnas med vigsel, ehvad trolofningen är med eller utan vilkor,
ändå att samma vilkor ej fullgjorda äro. Undandrager han sig
vigsel, och framhärdar i denna sin motvilja; varde hon då förklarad för
hans äkta hustru. Gör hon det; vare lag samma.

5 Kap.

3 §. Kommer förre man eller hustru åter; då brytes senare giftet,
utan dem annorledes åsämjer, och den, som vika måste, tage sin
egendom med sig. Hafva de barn samman i det gifte som brytes, och
vill moder dem till uppfostran taga; pröfve då domaren om hon dem
förestå gitter; och lägge så dem emellan, hvad fadern dertill årligen
gifva bör.

13 Kap.

1 §. Gör mannen hor, och vill hustrun ej förlåta honom hans
brott, och häfver hon ej haft sängelag med honom, sedan det henne
kunnigt blef; då må skilnad i äktenskapet ske. Gör hustrun det; vare
lag samma. I båda fallen utgifve den brottslige skäligt skadestånd.
Hafva de begge hor gjort och endera med den andra förut ej blifvit
förlikt; då må deras äktenskap ej skiljas.

4 §. Öfvergifver och förlöper mannen af ondska och motvilja
sin hustru, och far utrikes i det uppsåt att ej mera blifva och bo med
henne; och vill hustrun ifrån honom skiljas; tage då stämning hos domaren.
Vet man ej hvar mannen sig uppehåller; läte domaren å pre -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

dikstolarna lysa efter honom öfver hela häradet, eller i staden, om han
der boende varit, så ock i de närmaste socknar der intill, och förelägge
honom natt och år. Kommer han ej inom föresatt tid; döme då domaren
till skilnad och tilldöme henne skäligt skadestånd. Samma lag vare,
der hustrun förlöper mannen.

5 § utgår.

6 §. Reser mannen utom riket för sin kallelses^skull i krig,
köpenskap eller i annat nödigt ärende, blifver sedan länge borta och
låter ej hustrun veta hvar han vistas; kan] hongfå deromfkunskap;
gifve det domaren tillkänna, och domaren lägge honom dag före att .
begifva sig hem igen. Häfver han laga förfall, förbide då hustrun hans
hemkomst. Visar han ej laga förfall, och vill ändå ej komma, ransake
domaren om deras sammanlefnad. Häfver hon väl och ärligen sig förhållit,
då må henne efterlåtas gå i annat gifte, sedan ett år är förflutet,
efter den tid, honom i stämningen föresatt varit, och gifve kapitlet henne
skiljebref ifrån den förra. Gifver han henne skuld för lösaktighet, eller
annat otillbörligt, och vill derföre ej komma åter, och häfver ej fullt
skäl dertill, döme ändå domaren till skilnad. Finnes laga bevis; gånge
derom, som förr om hor är sagdt. Nu är ej vån att få veta, om den
bortreste lefver, eller hvar han sig uppehåller, och kommer han ej inom
sex år igen; då må domaren, sedan efter honom lyst är, annat äktenskap
tillstädja. Ege ock makt den tid förkorta, om göda skäl dertill
äro. Kommer den förre sedan hem igen, och visar laga förfall med
fulla skäl, och att han ej kunnat gifva kunskap om sig, träde han då
till sin hustru, och den senare vike, der dem ej annorledes åsämjer;
och den lediga hafve våld att gifta sig med en annan. Samma lag
vare, der hustrun reser utom riket för sin kallelses skull.

7 §. Häfver man eller hustru, sedan de fäste blifvit, haft lägersmål
med någon annan, och det efter vigseln varder veterligt, gånge då
med skilnaden som i 1 § sagdt är.

8 §. År man eller qvinna af naturen vanför och till äktenskap
alldeles obeqväm, eller dragés han eller hon med obotlig smittosam
sjukdom, förtiger det, och svikligen förleder annan till giftermål med
sig, varder det fulltygadt, gånge då äktenskapet åter; upprätte den
brottslige all skada och plikte för bedrägeri.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

15 Kap.

Huru med barnens uppehälle förhållas skall.

1 §. Barn njute af fader och moder föda och uppfostran till dess
det sig sjelft nära kan. Dör endera och lemnar ej gods efter sig, då
skall den, som efter lefver, försörja barnen.

2 §. Fader och moder bestämma båda öfver barnen. I skiljaktiga
fall blifve mannens vilja rådande i fråga om son och hustruns i
fråga om dotter.

3 §. Varda man och hustru lagligen skilda till säng och säte, då
eger den att barnen förese, som bäst dertill fallen är, och den andre
bidrage till deras uppehälle efter ty domaren pröfvar. Åro de dertill
lika fallna, vare då mannen närmare att hos sig hafva son, och hustru
att hafva dotter. Domaren pröfve ock hvad den af makarna, som är
till skilnaden vållande, skall gifva den oskyldiga makan till uppehälle,
der denna sig sjelf ej ärligen nära kan.

Ärfdabalkens

5 Kap.

2 §. Nu dör mannen, och finnes hustrun efter honom hafvande
vara, njute hon då underhåll af hans egendom, medan hon hafvande
är, ehvad barnet sedan födes qvickt eller dödt. Säger hon sig hafvande
vara, och synes det ej å henne, ställe då borgen, om hon uppehälle af
mannens egendom njuta vill. Kan sedan pröfvas, att hon det svikligen
föregifvit, eller föder hon barnet senare, än att det för mannens arfvinge
hållas må, gälde då åter hvad hon af mannens egendom till föda
fått eller försatt häfver.

6 Kap.

3 §. Dräper man sin hustru med vilja, eller af groft vållande, då
häfver han förverkat sin enklingsrätt i hennes gods; och det tage hennes
arfvingar. Hafva de barn samman, då skola de henne ärfva, och
tage näste mödernes fränder barnen och deras arf i sin värjo, medan
de omyndiga äro. Do de barn, och hafva ej barn efter sig, der ärfve

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

aldrig fader, som dräpit häfver, eller hans skyldeman något af det arf,
som barnen efter deras dräpna moder fått hafva, utan gånge det till
barnens skyldeman å mödernet. Dräper hustru man sin, vare lag samma.

9 Kap.

1 §• När dödsfall timar, då skall man eller hustru, som lefver
efter, rigtigt uppgifva och låta noga uppteckna alltsammans i boet, så
löst som fast, sådant som det vid dödstimman var, med alla skrifter och
handlingar, fordringar och gäld, i arfvingarnes eller deras förmyndares
eller ombudsmäns närvaro; skrifve ock samma uppteckning under, der
den gälla skall med edlig förpligtelse, att ej något med vilja och vetskap,
är döljdt och utelemnadt, utan allt rigtigt uppgifvet; och vare ändå
pligtig, der så fordras, att den med ed besanna. Lefver ej man eller
hustru; gifven då arfvingarne upp egendomen till uppteckning, eller de,
som den vid dödsfallet om händer haft, och skrifven uppteckningen
under, som nu är sagdt. Lyder boet under stadsdomstol, eller är egendomen
fastighet i stad; då skola, när ej annorlunda särskild! stadgadt
är, Borgmästare och Rad nämna två eller flere redlige män, som egendomen
uppteckna och värdera. Lyder boet under annan domstol, eller
är egendomen fastighet å landet; då ega sterhusdelegarne kalla godemän,
som efter bästa förstånd uppteckningen och värderingen förrätta.
I. presthus må arfvingar kalla och bruka dertill den, de helst sjelfve
vilja.

o 5 §. Försummar den, som egendomen uppgifva borde, att i rätt
tid låta uppteckna egendomen, som nu sagdt är, böte från tio till hundrade
daler. Domaren sätte ock godset i qvarstad, och läte laga uppteckning
derå ske.

12 Kap.

3 §. Lefver man eller hustru efter; tage först sin enklings-eller
enko-rätt ut. Arfvingarne skifte sedan arfvet sig emellan.

17 Kap.

Om hvad genom testamente gifvas må.

1 §• Ej må någon, der, förutom enkling eller enka, äfven bröstarfvinge
lefver efter, genom testamente bortgifva eller annorledes för -

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

ordna om större del af sin egendom, än hälften af hvad deraf ateistar, sedan
enkhngs- eller enko-rätt ur egendomen tagits. Andra hälften fälle bröstarfvinge
till: den hälft kallas bröstarfvinges laglott

Finnes ej enkling eller enka, men bröstarfvinge lefver efter, då
må man förordna om så stor del af sin egendom, som icke utgör bröstarfvinges
arfslott. Finnes icke heller bröstarfvinge, ma man om hela
sin egendom förordna.

19 Kap.

3 §. Hustru vare myndig, ändock hon icke fylt 25 år. Enka
råde ock sig och gods sitt sjelf.

Handelsbalkens

1 Kap.

8 §. Ingen må något köpa af annan mans barn eller tjenstehjon,
utan de hafva lof att sälja, eller till köpslagan satte äro. Gör det någon,
och åkäres, vare det ogildt, och bote tio daler.

10 Kap.

13 §. Ej må omyndig i borgen gå.

Rättegångsbalkens

10 Kap.

1 §. Vill man till annan kära, ehvad det är för gäld,.eller i annat
tvistemål, som dess person rörer, läte då stämma honom till den Rätt,
derunder han sitt bo och hemvist häfver. Hustru, medan hon med man
nen sammanbor, och barn, medan de hemma när föräldrar äro, lyda
under den rätt, som man och fader; och tjenstehjon, der de sm tjenst
hafva. Den ingenstädes stadigt hemvist eger, sökes der han finnes, eller,
om han utrikes är, der han senast inom riket var boende. Utländsk
man må sökas å ort inom riket, der han anträffas. Nu vill den stämde

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

kära till honom igen, som stämma låtit, vare han och skyldig vid samma
Rätt svara, der målen med hvarandra gemenskap hafva.

2 §• Yppar sig tvist om arf, eller den dödes yttersta vilja; eller
kräfves gäld efter den, som död är; döme det den Rätt å landet eller
i staden, der den döde bott, eller sin tjenst haft, ändå att arfvingarne
under annan Rätt bo, eller lyda, eller godset emellan sig skiftat hafva.
Vilja arfvingar sig urarfva göra, lite den rätt till, derunder han lydt,
som ärfvas skulle;

att Kongl. Förordningen den 18 September 1862, »om boskilnad och
undanskiflaude af egendom i makars bo», äfvensom 7, 8, 9, 10, 11 och
17 §§ i Kongl. Förordningen af samma dag, »huru gäld vid dödsfall
betalas skall och om urarfvagörelse, så ock angående lindanskiftände af
egendom i död makas bo», upphäfvas;

att 29 § i sistnämnda Kongl. Förordning erhåller följande ändrade
lydelse: »Fråga huruvida arfvinge må tillgodonjuta sådan''befrielse från
gäld, hvarom i 16 § förmärs, varde pröfvad, då påstående om gäldens
betalning mot arfvingen väckes»;

att i Kongl. Förordningen den 18 Juni 1842, angående folkundervisningen
'' i riket, tillägges vid slutet af 8 § 5 mom.'' följande: »och ansvare
i dylikt fall fader och moder en för begge och begge för en.»

att, enahanda tillägg göres vid 29 § 2 mom. i Kongl. Förordningen
den 9 Juni 1871, angående fattigvården, samt

att 3 § i sistnämnda Kongl. Förordning erhåller följande ändrade
lydelse: »En hvar, som är arbetsför, skall utan fattigvårdssamhälles betungande
försörja sig sjelf och sina minderåriga barn; åliggande det för
öfrigt man och hustru, föräldrar och barn att i mån af behof, å ena,
och förmåga å andra sidan, hvarandra försörja».

För det fall att Riksdagen väl skulle finna, att våra äktenskapslagar
behöfva undergå ändringar i denna rigtning, men ändock icke ansåge sig
höra, på motionärs framställning, antaga ett så pass omfattande förslag,
som det ofvanstående, innan detsamma underkastats fullständigare granskning
än Lag-Utskottet tilläfventyrs kunde medhinna, toge motionären
sig friheten att alternativt föreslå, »det Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t, anhålla,

att Kongl. Maj:t ville till nästa Riksdag aflåta proposition med
förslag till ändring af Giftermålsbalken i ofvan angifna syfte, äfvensom
till deraf betingad ändring jemväl af andra lagrum.»

Bill. Ull Biksd. Prof. 1883. 7 Smid. 31 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande K:o 42.

Innan Utskottet öfvergår till granskning af motionärens förslag,
får Utskottet erinra derom, att den af honom åberopade förordningen
den 18 Juni 1842 angående folkundervisningen i riket nu mera icke
är gällande, utan Olif vi t ersatt med förnyade nådiga stadgan i samma
ämne af den 20 Januari 1882.

Motionen afser att på en gång upphäfva all egendomsgemenskap
äkta makar emellan. Förslaget är följaktligen af beskaffenhet, att
ett antagande deraf skulle göra omhvälfning i hela vår familjelagstiftning.
Men det är på rättens område som på det allmänna statslifvets:
omlivälfningar, som på eu gång bryta ned det bestående utan att kunna
lika hastigt sätta något annat lika fast i stället, ske ej ostraffadt, och
omhvälfningen, som såg ut som ett verk af ögonblicket, går igen i
sekler. Varsam utveckling är derför den främsta lösen för ett sundt
lagstiftningsarbete. Och gäller detta i allmänhet, så gäller det alldeles
särskild! i fråga om familjerätten. I denna mötes lagstiftaren mera än
på något annat område af en mångfald etiska moment, till Indika lian
måste taga tillbörlig hänsyn, och hvilkas förbiseende här hämnar sig
så mycket mera, som familjen är statens rot, från hvilken dess framtid
växer upp, och som hvad här felas, det felas för generationer.

Uppfattningen häraf är i den germaniska rätten lifligare och rikare
än i hvarje annan, och derföre står ock den germaniska familjerätten så
högt. Den är så att säga fastare sammmansluten än någon annan, och,
om denna fasta sammanslutning än under tidernas lopp förminskats till
omfånget, från slägten till familjen, så är den dock för nutiden ett arf
att taga vara på, ja, väl äfven att förkofra och utveckla, men utveckla
i nationel anda, och icke efter utifrån hemtade mönster. Likasom handelsrätten
till sin natur är kosmopolitisk, så är familjerätten till sin natur
nationel.

Utskottet vill visserligen icke förneka, att vår gällande lagstiftning
om äkta makars egendomsförhållanden kan tarfva ändringar i syfte
att åt den gifta qvinnan inrymma större sjelfständighet, befogenhet och
trygghet i förmögenhetsrättsligt afseende än den hon för närvarande
eger, och för sådana ändringar kunna flere olika vägar väljas; men
Utskottet vill betona, hurusom dessa ändringar, derest de skola lända
till båtnad, måste vidtagas med varsam hand och vara ett utvecklande
af det bestående, ej ett brytande dermed.

Då motionärens förslag otvifvelaktigt måste hänföras til] åtgärder
af det senare slaget, kan Utskottet icke till detsamma tillstyrka bifall.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Motionären har åberopat den engelska akten om gifta qvinnors
eganderätt af ar 1882. Utskottet, som låtit ombesörja en, sedermera inom
Utskottets kansli granskad öfversättning af denna akt, fogar denna öfversättning
vid detta utlåtande. Akten kan alltid vara till upplysning, och
särskildt finner man när man tager kännedom om dess bestämmelser,
hurusom motionären gått ännu längre än denna akt (se §§ 3, 10,12, 14),
och hurusom den fullständiga skilnad mellan äkta makar i förmögenhetsrättsligt
hänseende, man uppställer såsom grundsats, dock blir svår
att i alla sina detaljer praktiskt utföra.

Med anledning af det anförda får Utskottet hemställa,

att förevarande motion icke må vinna Riksdagens
bifall.

Stockholm den 4 Maj 1883.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.

. Herr Grefve Ström/elt har begärt få här antecknadt, att lian på
grund af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke deltagit i ärendets
behandling inom Utskottet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Bilaga.

Akt om gifta qvinnors eganderätt af är 1882.

(45 & 46 Vidt. kap. 75.)

Innehåll:

§ 1. Gift qvinna befogad att innehafva egendom och ingå kontrakt
på samma sätt som ogift myndig qvinna,

§ 2. Om den egendom, som qvinna, gift efter denna akts trädande
i kraft, innehar med samma rätt som ogift myndig qvinna,

§ 3. Lån af hustru till hennes man.

§ 4. Förordnande, hvarigenom egendom öfverlemnas till fri disposition
af gift qvinna.

§ 5. Egendom, förvärfvad efter aktens trädande i kraft af eu dessförinnan
gift qvinna, innehafves af henne med samma rätt som af'' ogift
myndig qvinna.

§ 6. Om kapital in. in., hvartill gift qvinna är berättigad.

§ 7. Om kapital in. m. öfverlåtna o. s. v. på gift qvinna.

§ 8. Insättningar i gifta qvinnors och andra personers namn i
förening.

§ 9. Om kapital in. in., innestående i gifta qvinnors och andra
personers namn i förening.

§ 10. Bedräglig användning af mannens penningar.

§ 11. Penningar, som utfalla på grund af assuranspolice, bilda icke
del af den försäkrades egendom.

§ 12. Gifta qvinnors rättsmedel till skydd och säkerhet för enskild
egendom.

§ 13. Hustrus skulder och förbindelser före äktenskapet.

§ 14. Mannen i visst afseende ansvarig för hustruns skulder före
äktenskapet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 12,

§ 15. Om käromål i följd af förbindelser, ingångna före äktenskapet.

§ 16. Hustrus åtgörande underkastadt åtal i brottmålsväg.

§ 17. Tvistefrågor emellan man och hustru beträffande egendom
afgöras på summarisk väg.

§ 18. Om gift qvinna, satt att verkställa testamente eller att ututöfva
kuratel.

§ 19. Om bevarandet af nu bestående dispositioner af egendom
och om befogenheten att göra nya sådana.

§ 20. Gift qvinna ansvarig i förhållande till fattigvårdssamliälle
för mannens försörjning.

§ 21. Gift qvinna ansvarig i förhållande till fattigvårdssamliälle
för hennes barns försörjning.

§ 22. Upphäfvande af akten 33 & 34 Vict. kap. 93, och akten
37 & 38 Vict. kap. 50.

§ 23. Om gift qvinnas laglige representant.

§ 24. Om tolkning af termer i denna akt.

§ 25. Om aktens trädande i kraft.

§ 26. Angående området för aktens giltighet.

§ 27. Föfkortad titel å akten.

75 kapitlet.

Akt med ändamål att till ett helt förena samt förbättra akterna
om gifta qvinnors eganderätt.

Enär lämpligt är att till ett helt förena samt förbättra akten
från Drottning Victorias tretiotredje och tretiofjerde regeringsår, nitiotredje
kapitlet, benämnd Akt om gifta qvinnors eganderätt 1870, och
akten från Drottning Victorias tretio sjunde och tretioåttonde regeringsår,
femtionde kapitlet, benämnd Akt att förbättra akten om gifta qvinnors
eganderätt (1870),

varder härigenom af Hennes Höga Majestät Drottningen, med råd
och samtycke af Andlige och Verldslige Lorder samt Underhuset, församlade
i nu varande Parlament, och med desammas maktfullkomlighet,
stadgadt som följer:

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 42.

Gift qvinna
befogad att
innehafva
egendom och
ingå kontrakt
på samma
sätt som ogift
myndig
qvinna.

Om den
egendom, som
qvinna, gift
efter denna
akts trä dan de
i kraft, innehav
med samma
rätt som
ogift myndig
qvinna.

Lån af hustru
till hennes
man.

1. (1) Gift qvinna skall, enligt bestämmelserna i denna akt, kunna på
samma sätt som ogift myndig qvinna utan biträde af god man förvärfva
och besitta fast och lös egendom .såsom sin enskilda samt genom testamente
eller annorledes deröfver fritt förfoga.

(2) Gift qvinna kan i fråga om sin enskilda egendom och till
hela dess omfattning sluta hvarje slags kontrakt och derigenom förpligta
sig samt kära vid domstol och sjelf der åkäras, vare sig på grund af kontrakt
eller i följd af rättskränkning eller annorledes, i alla hänseenden
som om hon vore ogift myndig qvinna; och det är icke erforderligt,
att hennes man biträder henne vare sig hon är kärande eller svarande,
ej heller att han göres till deltagare vid någon rättegångshandling eller
annan laga åtgärd, som vidtages af eller emot henne; och all ersättning
för kostnad eller skada, som af henne genom sådan rättegång eller
laga åtgärd vinnes, är hennes enskilda; och all ersättning för kostnad
eller skada, som drabbar henne vid sådan rättegång eller åtgärd, utgår
af hennes enskilda egendom och icke annorledes.

(3) Hvarje af gift qvinna ingånget kontrakt skall, om icke motsatsen
bevisas, anses vara ett kontrakt ingånget af henne med hänseende
till hennes enskilda egendom och för att vara beträffande denna förbindande.

(4) Hvarje kontrakt, ingånget af gift qvinna med hänseende till
och för att förbinda hennes enskilda egendom, skall vara förbindande
för icke allenast den enskilda egendom, hvilken hon eger eller
hvartill hon är berättigad vid tiden för kontraktets ingående, utan ock
för all enskild egendom, hvilken hon derefter kan förvärfva.

(5) Gift qvinna, som idkar handel oberoende af mannen, skall med
hänseende till sin enskilda egendom vara underkastad lagarna om konkurs
som vore hon ogift myndig qvinna.

2. Qvinna, som ingår äktenskap efter det denna akt trädt i kraft,
är berättigad att såsom sin enskilda egendom innehafva och besitta
samt på förut omförmäldt sätt fritt förfoga öfver all fast och lös egendom,
hvilken tillhör henne vid tiden för äktenskapets ingående, eller
derefter af henne förvärfvas eller henne tillfaller, deri inbegripen all
slags ersättning för arbete eller tjenst, penningar och egendom, af henne
vunnen eller förvärfvad i anställning, näringsfång eller sysselsättning,
deri hon blifvit antagen, eller som hon sköter oberoende af mannen,
eller genom utöfningen af någon vitter, konstnärlig eller vetenskaplig
färdighet.

3. Penningar eller annan hustrus egendom, som af henne blifvit lånad
eller anförtrodd åt hennes man för köpenskap eller yrke, som af honom

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

drifves, eller

för annat ändamål, skall, i händelse

mannen gör konkurs,

anses såsom tillgång i konkursboet; dock att hustrun eger rätt till utdelning
såsom fordringsegare för beloppet eller värdet af dylika penningar
eller annan egendom efter men icke innan alla fordringar af man -

nens öfrige Dorgenarer pa
värde blifvit tillfredsstälda.

4. Antagande från gift qvinnas sida af testamentariskt förordnande,
hvarigenom egendom öfverlemnas till hennes fria förfogande, har
den verkan, att egendomen i fråga svarar för hennes skulder och andra

godtgörelse

penningar

eller

penningars

förbindelser på samma sätt, som hennes enskilda egendom svarar enligt
denna akt.

5. Qvinna, som ingått äktenskap, innan denna akt trädt i kraft,
skall vara berättigad att på förut omförmäldt sätt såsom sin "enskilda
egendom innehafva, besitta och fritt förfoga öfver all fast och lös egendom,
ifråga hvarom hennes rätt, antingen definitiv eller eventuel och
den rör egendomens omedelbara besittning, dess hemfallande
till henne, inträder efter det denna akt trädt i kraft;
lör arbete eller tjenst, samt alla öfriga penningar och
af henne vunna eller förvärfvade på sätt förut är sagd!,
deri inbegripna.

vare sig
eller

öfvergång

all ersättning
egendom,

Förordnande,
hvarigenom
egendom
öfverlemna^
till fri disposition
af gift
qvinna.

Egendom,
förvärf cad
efter aktens
trädande .
i kraft
af en dessförinnan
gift
qvinna, innehafves
af
henne med
samma rätt
som af ogift
myndig grin -

6. Alla depositioner i postsparbank eller annan sparbank eller om. kapital
annan bank, alla annuiteter, beviljade af komiterade för statsskuldens''"- Afbetalande
eller af annan person och alla kapital, som ingå i de allmänna na äfb filt-''
fonderna eller andra fonder, öfverflytt.bara i Englands banks eller någon tig ad.

annan banks böcker — allt af detta slag, som vid denna akts trädande i
kraft är innestående endast i gift qvinnas namn, och alla aktier, fondkapital,
obligationer, fondobligationer eller annan delaktighet af eller i korporation,
kompani eller offentligt sällskap af municipal, kommersa] eller annan
natur, eller af eller i något sällskap att befordra industri, sparsamhet,
ömsesidigt bistånd, välgörenhet, byggnadsföretag eller ömsesidigt långifvande
— allt af detta slag, som vid denna akts trädande i kraft är innestående
i gift qvinnas namn, skall, såvida icke och intill dess motsaten
bevisas, anses vara hennes enskilda egendom; och den omständighet, att
sådant depositum, annuitet, kapital ingående i de allmänna fonderna eller
andra fonder, öfverflyttbara i Englands banks eller annan banks böcker,
aktier, fondkapital, obligationer, fondobligationer eller annan delaktighet
af förut omförmäld beskaffenhet är stäld å gift qvinnas namn, skall
vara tillräckligt bevis för att hon är utan vidare berättigad dertill
för sitt enskilda bruk, så att hon eger myndighet och makt att sådan
egendom emottaga och å annan öfverlåta och att emottaga utdelningar,

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 32.

Om kapital
m. m.t öfverTätna-
o. s. v.
på gift
qvinna.

Insättningar
i gifta\ qvinnors
och andra
personers
namn i förening.

räntor och vinster deraf utan mannens medverkan samt att derå med
laga verkan gifva qvitto åt generalpostmästaren, komiterade för statsskuldens
betalande, styrelsen > öfver Englands bank, styrelsen öfver Irlands
bank och alla direktörer, styresmän och kuratorer för hvarje sådan
bank, korporation, kompani eller sällskap som förut är sagdt.

7. Alla kapital, som ingå i de allmänna fonderna, eller i andra
fonder, öfverflyttbara i Englands banks eller någon annan banks böcker och
alla sådana deposita och annuiteter, som äro omförmälda i näst föregående
paragraf, samt alla aktier, fondkapital, obligationer, fondobligationer
och annan delaktighet i någon sådan korporation, kompani, offentligt
samfund eller sällskap, som ofvan omförmälts — allt af detta
slag, som, efter det denna akt trädt i kraft, är anvisadt eller insatt,
registrerat^ eller Överflyttad! eller eljest placeradt endast i gift
qvinnas namn, skall, om icke och intill dess motsatsen visas, anses vara
hennes enskilda egendom, med hänseende till hvilken, ifall någon förpligtelse
skulle vara vid den samma fästad, hennes enskilda egendom skall
ensam svara, vare sig densamma är såsom sådan betecknad i den urkund,
hvarigenom hennes rättsanspråk derå tillkommit eller blifvit bekräftadt,
eller i de böcker eller register, hvari hennes åtkomst blifvit intagen
eller inprotokollerad, eller icke.

I följd af bestämmelserna i denna akt skall dock icke någon korporation
eller aktiebolag vara tvunget eller bemyndigadt att, i strid emot
bestämmelserna i någon parlamentsakt, karta, ordningsregler, stadgar
eller instiftelseurkund, som lemna föreskrifter för ett sådant samfund eller
bolag, medgifva gift qvinna att vara innehafvare af aktier eller kapital
deri, om dervid någon förpligtelse är fästad.

8. Alla bestämmelser, som innehållas härofvan beträffande deposition
i postsparbank eller annan sparbank, annuiteter, beviljade
af komiterade för statsskuldens betalande eller af annan, kapital,
som ingå i de allmänna fonderna eller andra fonder, öfverflyttbara
i Engelska bankens eller någon annan banks böcker, aktier, fondkapital,
obligationer, fondobligationer eller annan delaktighet i någon
sådan korporation, kompani, offentligt samfund eller sällskap, som förut
är omförmäldt, Indika vid denna akts trädande i kraft äro innestående
endast i gift qvinnas namn, eller Indika, efter denna tid, äro anvisade
eller insatta, registrerade eller öfverflyttade eller eljest placerade endast
i gift qvinnas namn, skola, såvidt gifta qvinnors egendom, rätt, rättstitel
eller intresse angår, utsträckas till samt tillämpas å de ofvan omförmälda
olika- slags egendom, som vid denna akts trädande i kraft eller
efteråt är innestående i eller anvisad, insatt, registrerad eller öfverflyt -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43.

tad eller eljest placerad å gift qvinnas namn i förening med personer
eller person annan än hennes man.

9. Det skall icke för bevarande af gift qvinnas rätt vara erforderligt,
att hennes man deltager i öfverflyttandet af någon sådan annuitet
eller deposition som ofvan sägs, eller af något kapital, som ingår
i de allmänna fonderna eller några fonder, öfverflyttbara på sätt förut är
sagdt, eller af någon aktie, fondkapital, obligation, fondobligationer eller
annan förmån, rättighet, fordran eller annan delaktighet af eller i sådan
korporation, kompani, offentligt samfund eller sällskap, som förut är omförmäldt,
hvilken nu eller hädanefter innestår i gift qvinnas namn eller
i namnen i förening å sådan gift qvinna och någon annan person eller
personer än hennes man.

10. Om någon penningeplacering på sådan deposition eller i sådan
annuitet, som förut är sagdt, eller i någon af de allmänna fonderna
eller i några andra fonder, öfverflyttbara som förut är sagdt, eller i någon
aktie, fondkapital, obligation, fondobligationer af någon korporation, kompani
eller offentligt samfund af municipal, kommersiel eller annan natur,
eller i någon aktie, obligation, förmån, rättighet eller fordran af hvilken
beskaffenhet som helst i fonderna hos något sällskap att befordra industri,
sparsamhet, ömsesidig hjelp, välgörenhet, byggnadsföretag eller för
ömsesidigt långifvande blifvit verkställa af gift qvinna med hennes mans
penningar utan hans samtycke, kan domstol, uppå ansökning enligt 17
paragrafen i denna akt föreskrifva, att ett så placeradt kapital med räntor
eller del deraf skall öfverflyttas å och betalas till mannen; och intet, som
denna akt innehåller, skall emot mannens fordringsegare gifva giltighet
åt någon gåfva af en man till hans hustru af någon egendom, som, efter
sådant bortgifvande, fortfarande är under mannens myndighet och disposition
och anses såsom hans egendom, eller åt någon deposition eller
annan placering af mannens penningar, gjord af hustrun eller i hennes
namn till förfång för hans fordringsegare, men med alla penningar, som
blifvit så deponerade och placerade, skall förfaras, som om denna akt
icke hade utfärdats.

11. Gift qvinna kan, i kraft af förut omförmälda behörighet att
sluta kontrakt, taga assuranskontrakt å sitt eget lif eller å mannens
lif till sin enskilda förmån, och detsamma jemte all förmån deraf skall
följaktligen ega laga verkan.

En assuranspolice, tagen af någon man å hans eget lif eller förklarad
vara till förmån för hans hustru eller hans barn eller för hans
hustru och barn eller för någon af dem, eller af någon hustru å hennes
eget lif och förklarad vara till förmån för hennes man eller för

Bill. till Likså. Prot. 1883. 7 Sand. 31 Höft. 3

Om kapital
m. m. stående
i gifta qvinnors
och andrapersoners

namn i förening.

Bedräglig
användning
af mannens
penningar.

Penningar,
somutfallapå
grund af assuranspolice,

bilda icke del
af den försäkrades

egendom.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

hennes barn eller för hennes man och barn, eller för någon af dem,
skall bilda kuratel-egendom till förmån för de deri nämnde, och de i följd
af sådan police betalbara penningar skola icke, så länge icke ändamålet
med bildandet af kuratal-egendomen är i allo uppfyldt, utgöra del af den
försäkrades egendom eller kunna tillgripas för hans eller hennes skulder,
dock att om det skulle visas, att policen är tagen och premierna
betalda i ändamål att bedraga den försäkrades fordringsegare, desse
skola vara berättigade att af de penningar, som skola utbetalas i följd
af policen, erhålla en summa motsvarande de sålunda betalda premierna.
Den försäkrade kan i policen eller genom skriftlig urkund under egen
hand förordna en eller flere kuratorer för de penningar, som skola utbetalas
i följd af policen, och när som helst förordna en eller flere nya
kuratorer derför och kan gifva föreskrift om förordnandet af en ny
kurator eller nya kuratorer äfvensom beträffande placeringen af de
i följd af sådan police betalbara penningar. I brist på något sådant förordnande
af kurator, skall policen, omedelbart efter det den blifvit tagen,
stå under den försäkrades och hans eller hennes lagliga representanters
kuratel för förut omförmälda ändamål, och om vid tiden för den försäkrades
död eller någon tid efteråt det icke finnes någon kurator, eller det anses
lämpligt att utnämna en eller flere nya kuratorer, kunna en eller flere
kuratorer, eller en eller flere nya kuratorer utnämnas af hvarje domstol,
som har domsrätt enligt bestämmelserna i akten om kuratorer af år
1850 jemte de akter, som förbättra och utvidga densamma. Mottagningsbevis
af sålunda utnämnd eller utnämnde kuratorer, eller, i brist på sådan
utnämning eller underrättelse derom till assuranskontoret, mottagningsbevis
af den försäkrades laglige representant skall utgöra qvitto för
assuranskontoret å försäkringssumman eller å värdet deraf i dess helhet
eller till en del.

Gifta qvin- 12. Qvinna, vare sig hon ingått äktenskap före eller efter denna

TeitiUsi^ddakts utfärdande, skall i sitt eget namn emot alla personer, hvilka de''
och säkerhet vara må, hennes man bland dem inbegripen, hafva samma rättegångsf°Igenäomd
förmåner i tvistemål och likaledes (dock hvad hennes man angår, med
iakttagande af här nedan intagna bestämmelse) samma rättegångsförmåner
i brottmål till skydd och säkerhet för hennes enskilda egendom,
som om sådan egendom tillhörde henne såsom ogift myndig
qvinna, dock att, utom som förut är sagdt, man och hustru icke skola
kunna föra ersättningstalan den ene emot den andre för rättskränkning.
I stämning eller annan rättegångsåtgärd enligt denna paragraf
skall det vara tillräckligt att förklara sådan egendom vara hennes egendom,
och vid hvarje rättslig åtgärd enligt denna paragraf skall man

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

och hustru vara befogade att bära vittne mot hvarandra, hvad lag och
författning än må innehålla i motsatt riktning; dock att ingen processuel
åtgärd i brottmålsväg får i kraft af denna akt vidtagas af hustru
mot hennes man, medan de ännu lefva tillsammans, beträffande någon
egendom, hvarå hon gör anspråk; ej heller, medan de lefva åtskilda,
beträffande någon af mannen, medan de ännu lefde tillsammans, vidtagen
åtgärd beträffande egendom, derå hustrun gör anspråk, såvida icke sådan
egendom skulle blifvit på ett orättmätigt sätt tagen af mannen, när
han lemnade och öfvergaf eller var i begrepp att lemna och öfvergifva
hustrun.

13. Qvinna skall efter äktenskaps ingående fortfarande vara an- Hustrus skrå
svarig med sin enskilda egendom och till densammas hela omfång förde\^dene°r
alla före äktenskapet åsamkade skulder, ingångna kontrakt samt be- före äktengångna
oförrätter; och omfattar denna ansvarighet alla summor, för hvilkas ^»inbetalning
hon kan vara ansvarig såsom delegare i bolag, vare sig före

eller efter det hon blifvit upptagen å delegarnes lista, enligt akterna om
aktiebolag; och hon kan lagligen käras till för hvarje sådan skuld och
för hvarje förbindelse till skadeersättning eller till annat enligt ett
sådant kontrakt eller med hänseende till hvarje sådan af henne begången
orätt; och alla summor, hvarå i dessa fall utslag erhålles mot
henne, samt alla kostnader i sådant afseende skola utbetalas af hennes
enskilda egendom; och hvad beträffar förhållandet emellan henne och
hennes man, så, om icke kontrakt finnes dem emellan af motsatt innehåll,
skall hennes enskilda egendom anses vara i främsta rummet ansvarig för
alla sådana skulder, kontrakt och oförrätter, och all kostnad och skada, som
blifvit ådömd med anledning deraf; dock att intet i denna akt skall verka
till ökning eller minskning i den ansvarighet, som åligger någon före
denna akts trädande i kraft gift qvinna för sådan skuld, kontrakt
eller oförrätt, hvarom förut förmälts, med undantag likväl hvad
angår enskild egendom, hvartill hon kan blifva berättigad i kraft af
denna akt och till hvilken hon icke skulle hafva blifvit för sitt enskilda
bruk berättigad till följd af de härigenom upphäfda akterna eller på annat
sätt, om denna akt icke antagits.

14. En man skall vara ansvarig för sin hustrus före äktenskapet Mannen »
åsamkade skulder, ingångna kontrakt och begångna oförrätter, deri in- af>e’
begripna alla förbindelser, livilka hon kan vara underkastad i följd af rig för huakterna
om aktiebolag, såsom förut är sagdt, till omfattning af egen- strJ^s J^J1’
dom af hvad beskaffenhet som helst, tillhörig hans hustru, hvilken han mTJCpet.
från henne förvärfvat eller till hvilken han genom henne blifvit berättigad,

efter afdrag af alla af honom gjorda utlägg och af alla penningebelopp,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

hvarå i god tro dom meddelats mot honom uti någon rättegång med
afseende å sådana skulder, kontrakt och oförrätter, för eller i hänseende
till hvilka hans hustru var ansvarig före äktenskapet, på sätt förut är
sagdt; men han skall icke vara ansvarig för desamma vidare eller på
annat sätt; och hvarje domstol, der eu man åkäres för någon sådan
skuld, skall vara befogad att företaga undersökning eller de andra
rättsliga åtgärder, som den kan finna lämpliga i ändamål att utröna
naturen, beloppet eller värdet af sådan egendom; dock att intet i denna
akt skall verka till ökning eller minskning i någon före denna akts trädande
i kraft gift mans ansvarighet för eller med hänseende till sådan
skuld eller annan förbindelse af hustrun, som förut är sagdt.

Om käromål 15. Man och hustru kunna gemensamt åkäras för sådan skuld

förbindelser, eller annan förbindelse antingen på grund af kontrakt eller oförrätt,
ingångna som, på sätt förut är nämndt, hustrun åsamkat sig före äktenskapet,
f°7kapet n'' om käranden söker göra sitt anspråk, antingen helt och hållet eller till
någon del, gällande emot dem båda; och om i sådan rättegång, eller
i en rättegång, med hänsyn till sådan skuld eller förbindelse anhängiggjord
mot mannen ensam, det icke befinnes, att mannen är ansvarig
med någon hustruns egendom, så förvärfvad af honom eller till hvilken
han blifvit så berättigad som förut är sagdt, skall han tilldömas ersättning
för kostnaderna såsom svarande, hvilken utgången än må blifva
på rättegången mot hustrun, om hon instämmes gemensamt med mannen;
och om det i sådan rättegång mot man och hustru gemensamt visar sig,
att mannen är ansvarig för den skuld och skadeersättning, hvarom dom erhålles,
eller någon del deraf, skall domen till hela det belopp, för hvilket
mannen är ansvarig, vara dom på eu gång mot mannen personligen
och mot hustrun för hennes enskilda egendom, och beträffande återstoden,
om sådan finnes, af sådan skuld eller skadeersättning, skall donnan
vara en särskild dom mot hustrun, angående endast hennes enskilda
egendom.

Hustrus åt- 16. Hustru, som, med afseende å någon hennes mans egen ZertartJdt

dom, begär någon handling, hvilken, om den vore begången af mannen
åtal i brott- med afseende å hustruns egendom, skulle göra honom underkastad
maisi-ag. • brottmålsväg af hustrun, skall på samma sätt vara underkastad

åtal i brottmålsväg af mannen.

Tvistefrågor 17. I hvarje tvistefråga mellan man och hustru beträffande rätts anspråk

å eller besittning af egendom kan endera parten eller någon
beträffande sådan bank, korporation, kompani, offentligt samfund eller sällskap,
e9gSraTpd'' som förut är omförmäldt, hos hvilket kapital, fonder eller aktier,
summarisk tillhörande endera parten, äro innestående, vända sig med stämning

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

eller annorledes på summarisk väg till någon domare af Högsta
domstolen i England eller Irland, allt efter som egendomen finnes
i England eller Irland, eller (efter sökandens val, utan hänsyn till
värdet af den omtvistade egendomen) i England till domaren i distriktets
grefskapsdomstol eller i Irland till ordföranden i civildomstolen
i den afdelning af grefskapet, der endera parten bor, och domaren i
Högsta domstolen eller i grefskapsdomstolen eller ordföranden i civildomstolen,
allt efter hvarje fall, kan lemna sådan föreskrift med hänsyn
till den omtvistade egendomen och beträffande kostnaderna för och
i följd af ansökningen, han anser lämplig, eller kan föreskrifva, att
dylik ansökning får för en tid anstå, och att undersökningen rörande
ifrågavarande förhållanden må ske på sådant sätt, som han kan
finna lämpligt: dock att hvarje föreskrift af en domare i Högsta domstolen,
som meddelas enligt bestämmelserna i denna paragraf, skall varda underkastad
vad på samma sätt som en föreskrift, meddelad af samme domare
under gången af en rättegång eller på klagan enligt equity-rätten vid
samma domstol; och hvarje föreskrift af en grefskaps- eller civildomstol enligt
bestämmelserna i denna paragraf skall vara underkastad vad på samma
sätt som hvarje annan föreskrift, lemnad af samma domstol, och alla
laga åtgärder vid en grefskapsdomstol eller en civildomstol enligt denna
paragraf, uti hvilka, på grund af den omtvistade egendomens värde,
sådan domstol icke skulle haft domsrätt, om denna akt eller akten om
gifta qvinnors eganderätt af 1870 icke hade antagits, kunna, efter svarandens
önskan, lagligen öfverflyttas till Högsta domstolen i England eller
Irland, alltefter fallet, genom »writ of certiorari» eller på annat sätt,
såsom kan vara föreskrifvet genom någon stadga af öfverdomstolen;
men hvarje under gången af ett sådant rättsförfarande, före en
sådan förflyttning, lemnad föreskrift eller vidtagen åtgärd skall vara
vid kraft, om icke annat föreskrifves af öfverdomstolen; dock att
domaren i Högsta domstolen eller grefskapsdomstolen eller ordföranden
i civildomstolen kan, om endera parten så begär, handlägga dylik ansökning
i sin enskilda bostad, och att derjemte hvarje sådan bank,
korporation, kompani, offentligt samfund och sällskap som förut är
omförmäldt, skall, i fråga om sådan ansökning om utfående af kostnad
eller om annat, betraktas endast såsom den der förvarar omtvistad
egendom.

18. Gift qvinna, hvilken är satt att, ensam eller i förening med
annan person eller personer, verkställa testamente eller förvalta dödsbo
eller att ensam eller i förening med andra, såsom förut är omförmäldt,
med afseende å viss egendom utöfva kuratel, kan kära och åkäras

Gift qvinna,
satt att verkställa
testamente
eller
att utöfva
kuratel,

Om bevarandet
af nu bestående
dispositioner

om egendom
och om befogenheten
att
göra nya.

Gift qvinna
ansvarig i
förhållande
till fattigvårdssamhälle
förmannens
försörjning.

22 Lag-TJtskottets Utlåtande N:o 42.

och kan på annan öfverlåta eller deltaga uti att öfverlåta hvarje sådan
annuitet eller deposition, som förut äro omförmälda, eller hvarje kapital,
som ingår i de allmänna fonderna eller i andra kapital eller fonder,
öfverflyttbara, på sätt förut är sagdt, eller hvarje aktie, fondkapital, obligation,
fondobligationer eller annan förmån, rättighet, fordran eller annat
intresse i någon sådan korporation, kompani, offentligt samfund eller
sällskap af denna beskaffenhet, allt utan mannens deltagande, som om
hon vore ogift myndig qvinna.

19. Intet, som denna akt innehåller, skall göra intrång i eller beröra
någon disposition eller aftal om disposition, som är gjordt eller göres,
antingen före eller efter äktenskaps ingående, angående gift qvinnas egendom,
eller skall vålla intrång i eller göra overksamt något förbud emot anvisning
å förhand å egendom, hvithet för närvarande kan vara fästadt
eller härefter kan blifva fästadt vid besittningen af någon egendom eller
inkomst tillkommande en qvinna i följd af någon disposition, öfverenskommelse
om disposition, testamente eller annan laga handling; men intet
förbehåll emot anvisning å förhand, som kan innehållas i någon disposition
eller öfverenskommelse om disposition om gift qvinnas egendom, och
hvilket är gjordt eller ingånget af henne sjelf, skall hafva någon verkan
i fråga om skulder, som hon ådragit sig före äktenskapet; och ingen
disposition eller öfverenskommelse om disposition skall hafva större
kraft eller verkan mot sådan qvinnas fordringsegare, än en dylik disposition
eller öfverenskommelse om disposition, gjord eller ingången af
en man, skulle hafva mot hans fordringsegare.

20. När i England mannen till hustru, som har enskild egendom,
faller något fattigvårdssamhälle till last, kunna domrarne, som
hafva domsrätt i ett sådant samhälle, församlade vid de mindre sessionerna,
uppå ansökning af fattiguppsyningsmännen utfärda stämning å
hustrun samt meddela och göra gällande mot henne sådan föreskrift
om mannens försörjning af hennes enskilda egendom, som de på grund
af 33 § i akten om förbättring af fattiglagen af 1868 för närvarande
kunna meddela och göra gällande emot en man i fråga om försörjningen
af hans hustru, om hon faller något fattigvårdssamhälle till last.
Om i Irland understöd enligt bestämmelserna i akten om hjelp åt utarmade
fattige gifves till mannen åt eu qvinna, som har enskild egendom,
varder kostnaden för sådant understöd härigenom förklarad vara
ett lån, lemnadt af fattiguppsyningsmännen i det fattigvårdssamhälle,
der hjelpen gifves, och skall kunna genom samma rättsliga åtgärder
som lånade penningar återvinnas från en sådan qvinna, som vore hon
ogift myndig qvinna.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 43. 28

21. Gift qvinna, som har enskild egendom, skall vara under- Gift qvinna

kastad all sådan ansvarighet för sina barns och barnbarns försörjning, ansvarig i
som mannen nu är genom lag underkastad för underhållet af sina barn fmfaZgoch
barnbarn; dock alltid under förutsättning, att intet i denna akt jårdssamskall
befria. hennes man från någon honom i lag ålagd förbindelse att ^eYbarnf
underhålla sina barn och barnbarn. försörjning.

22. Akten om gifta qvinnors eganderätt af år 1870 och akten att Upphäfvanförbättra
1870 års akt om gifta qvinnors eganderätt af 1874 varda bär~dfrfnaBrotu
igenom upphäfva; dock att ett sådant upphäfvande icke angår någon band- ning natoling,
som är gjord, eller rättighet, som är förvärfvad under det att endera

af dessa akter ännu var i kraft, eller någon rättighet eller förpligtelse af århaffil
någon man eller hustru, som _ blifvit gift före denna aids trädande i kraft,
att kära eller kunna åkäras enligt bestämmelserna i nämnda upphäfda akter ning Victoeller
endera af dem, i fråga om skuld, kontrakt, begången orätt eller ^Mlrit»-annan tvistefråga eller sak af hvad beskaffenhet som helst, med afse- dr kap.''so!
ende hvarå någon dylik rätt eller förpligtelse inträdt till en sådan mans
eller hustrus förmån eller nackdel före denna akts trädande i kraft.

23. Beträffande bestämmelserna i denna akt skall gift qvinnas lag- Om gift
lige representant med hänsyn till hennes enskilda egendom hafva sammaj''"™™»
rättigheter och skyldigheter samt vara underkastade samma domsrätt ^ 2””
som hon skulle vara, om hon vore vid lif.

24. Ordet »kontrakt» i denna akt omfattar emottagandet af hvarje Om tolkning
kuratel eller uppdraget att verkställa testamente eller förvalta dödsbo,

och bestämmelserna i denna akt beträffande gifta qvinnors förbindelser
skola sträcka sig till alla förbindelser i följd af bristande omsorg eller
uppenbar vårdslöshet, ådagalagd af qvinna, som, antingen före eller
efter ingåendet af äktenskap, innehar kuratel eller verkställer testamente
eller förvaltar dödsbo, och hennes man skall icke vara underkastad sådana
förbindelser, om han icke deltagit eller lagt sig i skötandet af kuratelet.
eller förvaltningen. Ordet »egendom» i denna akt omfattar äfven ett
föremål under tvist.

25. Denna akt träder i kraft den 1 Januari 1883. Om aktens

trädande i
kraft.

26» Denna akt gäller icke för Skotland. Angående

området för

/ aktens

giltighet.

27. Denna akt skall citeras som »Akten om gifta qvinnors Förkortad
eganderätt af år 1882». titel å akten.