Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1882:LU42 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli den 14 April 1882, kl. G e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om upphörande
af en under namnet »resekallspenningar» till
presterskapet i Skåne utgående utskyld.

1 eu inom Andra Kammaren afgifven samt till Lag-Utskottet hänvisad
motion, N:o 63, har Herr Christen Assarsson anfört, att bland de
flere till presterskapet i Skåne utgående olika utskylder förefunnes en,
som, under namnet af resekallspenningar, kyrkoherde vid tillträde till
pastorat undfinge af kyrkan, och hvars belopp lämpades efter kyrkans
förmögenhet och tillstånd; samt att denna utskyld, som, då den pålades,
måhända haft skäl i dåvarande förhållanden, numera, sedan utskylden
förändrats derhän, att densamma, som under de senare tiderna flerestädes
uppgått till icke obetydliga belopp, ansåges utgöra en hjelp för
kyrkoherde vid flyttning till det pastorat, som han erhållit, syntes helt
och hållet oberättigad. På grund häraf föreslår motionären, »att Riksdagen
ville för sin del besluta, att ifrågavarande så kallade flyttningshjelp
icke vidare af kyrkorna må utgå».

På sätt motionären andrager, undfå kyrkoherdarne i Skåne, vid tillträde
till pastorat, af kyrkomedel så kallade resekallspenningar, hyilkas
belopp lämpas efter kyrkornas förmögenhet och tillstånd.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

Redan i Kristian III:s kyrkoordonnans, stadfästad den 14 Juni 1539
å herredagen i Odensee finnes ifrågavarande utskyld omnämnd i följande
ordalag: »Huru Kirkens tienere skulle tillskickes: åt naar den person

er kalder, daa skall Kirken, som saa udskicker samme person till Super
attendenten och Lehnsmanden, staa hans täring». Detta bekräftades genom
.Kristian IV:s (stora) recess den 27 Februari 1643 1—4—63 i följande
ord: »Naar nogen prest kallis till kald, daa skall Kirken hielpe

paa hannem till sin förtäring och reise till Bispen to gånge, och till
Lehnsmanden en gång, efter som Kirkens forswar kan siunis, och Kirkens
tillstånd kand taale».

I fredsfördraget i Roskild den 26 Februari 1658, art. 9, öfverenskoms
mellan de kontraherande makterna, det alla ständer i de till Sverige
afträdda landsdelarne skulle »blifva vidh theras vanlige Rätt, Lagh och
gamble Privilegier och Frijheter oturberade och obehindrade så vijda
the icke löpa, eller strijda contra leges fundamentales aff Sveriges Chrono»,
hvilken öfverenskommelse i nästan alldeles samma ordalag upprepades
i fredsfördraget i lägret för Köpenhamn den 27 Maj 1660, art. 12; och
i 9:de punkten af Malmö recess den 18 September 1662 bestämdes härom
ytterligare: »Belangande Clericiet och det Andeliga Ståndet, så förblifver
det sammaledes vid sin respect och Heder, och vid de Stadgar och Ordinantier
samt lofligt Bruk och Sedvana, dem och deras stånd och kyrkoväsendet
angående, som de härtil öfvat hafva; Enkannerligen hafva
Biskoppen och Prästerne til att niuta de Benificier och underhåld som
de för deras kall och Embete härtil åtniutit hafva, beståendes uti deras
Prästegårdar, Stommar, Offer, Tionde, och hvad mera dem med råtta
tillkommer, och i Commissariernas förklaring uppå deras Gravamina til
en dehl finnes beskrifvit; — —»

Resekallspenningarne omtalas ock uti synodalhandlingarne för Lunds
stift år 1699 § 7 sålunda:

»Resolution finnes hos Kyrkio Inspectoren, åt de nys till Pastorater
ankomne herrar Pastores niuta det gratial af Kyrkio medlen, under resepenningars
om Pastoratet titul, som danska Recessen dieterar, och varit
förr brukelig, då ock summan kan så lämpas, åt de förra vanliga Introduetions
penningar deruti kunna innebegripas».

Privilegierna för biskoparne och samtliga presterskapet i Sverige
och dess underliggande landskap den 16 Oktober 1723 handla uti fjerde
punkten särskildt om presterskapet i de återeröfrade södra provinserna:

»Hvad Skåne, Halland, Blekingen och Bohus-lähn widkommer, så
skal Presterskapet efter Freds-Fördragen och Malmö Recessen niuta och

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

behålla under ovanlig frihet theras Preste-Gårdhar, Mensal rättigheter
och Annexer, med all frucht och landgille, samt stedsmål, äcker och
arbete af sådana Annexe-Hemman. Thesslihes skola the och niuta tlie inkomster
och förmohner, som the i krafft af förhemälte Freds-Fördrag och
Malmö Recess af ålder hafft hafwa».

Någon tvekan synes emellertid sedermera hafva uppstått om det
berättigade i resekallspenningarne, såsom framgår af följande mom. i
landshöfdingens i Malmöhus län C. G. Sjöblads skrifvelse till kyrkoinspektoren
Stenhoff af den 30 Januari 1745:

”l:o. Beträffande de så kallade Resekalls-penningar, så alldenstund
de hafva sin grund, såväl uti Kyrko-ordinantien, som Kung Christian
deri 4:des Recess af år 1643 den 27 Febr., angående Christelig seden,
hvarest, uti första boken 4 Cap. 63 § handlas om kyrkornas bekostning
vid prestekall, efter deras tillstånd och vilkor, hvarefter det allt sedan
varit brukeligt, att en del Pastorer vid sitt anträde till Pastoratet af
Kyrkornes medel erhållit slika penningar, utan att denna lagen och ordinantz
härutinnan är vorden ändrad och upphäfven; hafvandes således
donna afgiften lag till grund, samt stödjer sig på Kongl. Förordningar
och ytterligare confirmationer, och ej på någon oskälig sedvana; för den
skull bör ej allena uti nästl. års nu förestående kyrkoräkning de tid
efter annan balancerade Resekallspenningar balanceras, utan äfven hädanefter
godtgöras till den summa, som för hvart Pastorat vanligit varit,
och det så ofta ändring sker med någon Kyrkoherde, och han åstundar
sådana penningar tillgodonjuta — — —».

Lika med motionären, finner Utskottet de förhållanden, som ursprungligen
föranledt utgörande af resekallspenningarne, icke vidare förefinnas
samt dermed ock nämnda utskyld, hvilken icke lärer af alla tillträdande
kyrkoherdar utkräfvas, hafva förlorat sin skäliga grund. Ytterligare utredning
i ärendet, särskildt beträffande frågan, huruvida ifrågavarande
utskyld jemväl utgår i Blekinge, Halland och Bohuslän, torde emellertid
vara erforderlig; hvadan Utskottet .hemställer,

att Riksdagen ville i underdånig skrifvelse anhålla,
det Kongl. Maj:t måtte taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke de för närvarande vid kyrkoherdes tillträde
af pastorat i Skåne, och möjligen äfven i Blekinge,
Halland och Bohuslän, till honom af kyrkomedel
utgående så kallade resekallspenningar må kunna
för framtiden upphöra, samt, derest Kongl. Maj:t pröf Bih.

till Itihsd. Prat. 1882. 7 Sand. 2ö Raft. 2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

var sådant böra ske, till Riksdag och Kyrkomöte göra
den framställning, som häraf påkallas.

Stockholm den 14 April 1882.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Herrar Widmark och Grefve Mör.ner hafva''begärt få här antecknadt,
att de i följd af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen icke
deltagit i ärendets behandling inom Utskottet.