Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42 (Utlåtande 1873:LU42 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

\:o 42.

Ank. till Kiksd. Kansli den 6 Maj 1873, kl. 5 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i Kongl. Förordningen
omgående grunderna och vilkoren för hemmansklyfning
och jor dafsöndring den 6 Augusti 1864.

Omförmälda Kong]. Förordning innehåller i de tre första momenten
af 9 § följande stadganden:

»1 mom. Å jord, som från hemman eller lägenhet afsöndras, skall
årlig afgäld läggas i spanmål eller annan lämplig räntepersedel; och må
den afgäld ej vara mindre, än att den motsvarar hvad af hela hemmanets
eller lägenhetens räntor och öfriga allmänna utskylder, vid jemförelse af egornas
storlek och beskaffenhet, å den afsöndrade jorden belöper.

2 mom. Afhandling rörande jordafsöndring skall ingifvas till Konungens
Befallningshafvande, som har att tillse, huruvida den i afseende å afsöndringens
storlek är med denna förordning öfverensstämmande, samt
pröfva den öfverenskomna afgälden, och densamma, der den befinnes tillräcklig,
fastställa, men, i annat fall, högre lämplig afgift bestämma.

3 mom. Innan ärendet af Konungens Befallningshafvande afgöres,
må icke allenast, der så nödigt finnes, kronobetjeningen höras, utan äfven
yttrande af landtmätare inhemtas, om sådant, med hänsigt till afsön -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42. 15

dringens betydlighet eller andra förhållanden, pröfvas vara af behofvet
påkalladt-»

Herr P. Staaff har uti en inom Andra Kammaren väckt, till Lagutskottet
remitterad motion (N:o 174) anmärkt, att stadgandet i mom. 2
i många fall vore öfverflödigt, alltid föranledde kostnad och kunde åstadkomma
orättvis beskattning. Ofta vore den öfverenskomna årliga afgälden
billig och rättvis; då vore en inblandning å statens sida öfverflödig. Staten
uttoge sina bestämda skatter af hemmanet utan afseende derå att dess
jord eges eller brukas af en eller flera personer, hvarom ock 13 § i förordningen
innehölle särskild bestämmelse, och kunde alltså icke förlora sin
rätt, äfven om afgälden ej vore tillräcklig. Skulle afgälden vara så låg,
att hemmanet, hvarifrån afsöndringen skett, derigenom råkade i ödesmål,
finge, staten då ingripa och genom sina tjenstemän enligt redan gifna författningar
söka rättelse. Afgälden kunde följaktligen vara antingen för låg
eller för hög, staten lede dock derigenom ingen skada, och för öfrigt hade
staten här åtagit eller tillvällat sig ett aldrig äskadt förmynderskap för ena
parten, hemmanet, men icke för den andra, den afsöndrade lägenheten.
Afgälden kunde möjligen hafva blifvit så högt föreskrifven, att den afsöndrade
lägenheten derigenom råkade i ödesmål, men häremot vore icke någon
kontroll stadgad. Den föreskrifna pröfningen föranledde alltid kostnad.
Ansökning i ämnet med afskrift af den upprättade afhandlingen skulle till
Konungens Befallningshafvande ingifvas, denna ansökning förses med resolution,
i flesta fall att landtmätare, kronofogde och häradsskrifvare skulle
inkomma med yttrande om afgäldens tillräcklighet och derefter meddelas
utslag. Lösen för resolution, utslag och betyg, ej sällan äfven ersättning
för nödig befunnen mätning och gradering eller uppskattning, kommissionsarvoden
eller ock kostnad för särskilda resor uppginge mången gång till
vida högre belopp än flera års sammanräknade afgälder. Sjelfva beskattningen
eller afgäldsbestämmelsen kunde, oaktadt alla dessa besvär och kostnader,
hviika i och för sig vore en beskattning ingalunda ringa i förhållande
till den afsöndrade lägenhetens mången gång obetydliga värde, ej
sällan blifva orättvis. Vid afgäldens pröfning måste ett, låt vara flera, års
utgifter uppskattas i penningar och summan fördelas på hela hemmanets
jorduppskattning, att derigenom måtte utrönas, huru den förhölle sig till
den afsöndrade lägenhetens uppskattade egovälde. Här uppstode många
svårigheter, att ej säga omöjligheter, att träffa det rätta. En mängd in
natura prestationer förekomme, såsom vägunderhåll, byggnad af allmänna
hus; under en vinter kunde vägunderhållet kosta tio gånger mera än under
eu annan; sommarvägarne fordrade under en regnig sommar långt flera

:6 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

dagsverken än under en torr; kyrko-, presthus- ocdi skolhusbyggnader inträffade
under några år, under "andra icke; kronoskjuts, inqvartering vore
i krigstid mångfaldigt svårare att utgöra än under fredstid, och mera
dylikt; allt detta skulle likväl uträknas till en bestämd penningesumma och
denna utgöra grunden för den beskattning, som skulle gälla för all framtid.
Svårigheten ökades deraf, att en del skatter försvunne: bränvinsskatt af
jord, salpetergärd, passevolans; en de! underlättades: såsom rotering; en
del tillkomme: folkskoleafgifter, skolhusbyggnader o. s. v. Härtill korame
svårigheten att bestämma ett rättvist förhållande emellan uppskattad in- och
afrösningsjord, en svårighet hvars lösning mången gång måste öfverlemnas
åt personer, som i detta hänseende saknade erforderlig erfarenhet. På
grund häraf och då den rättelse i afseende på afsöndringens storlek, som
annan egare af stamhemmanet, än den som upplåtit, kunde påfordra, när
som helst och oberoende af ifrågavarande stadganden stode att vinna, har
motionären föreslagit, "det måtte Riksdagen hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla om utfärdandet af en författning, hvarigenom stadgas, att
andra och tredje mom. af 9 § i Kongl. Maj:ts förnyade förordning angående
grunderna för hemmansklyfning och jordafsöndring den 6 Augusti 1864
skola erhålla följande förändrade lydelse:

2 mom. I fäll af tvist bestämme på anmodan af jordegare eller
afsöndringsinnehafvare Konungens Befallningshafvande afgäldens belopp.

3 mom. Innan sålunda inkommet ärende af Konungens Befallningshafvande
afgöres, må icke allenast — — — -— — —

— — — (i öfrigt lika med författningen).»

I hufvudsaken delar Utskottet de af motionären uttalade åsigter.
Fördelarne af den pröfning i ifrågavarande hänseende, som efter nu gällande
lag åligger Konungens Befallningshafvande att på förhand verkställa,
äro allt”för ringa, för att kunna uppväga de kostnader och olägenheter,
hvilka motionären framhållit såsom förknippade med tillämpningen af denna
lag. Det är klart, att omförmälda preliminära pröfning blir obehöflig i alla
de fall, då aftalet kontrahenterna emellan öfverensstämmer med lagens
fordringar i fråga om afsöndringens storlek och den årliga afgäldens belopp.
År afsöndringen större, än lagen medgifver, synes det lämpligen böra ankomma
på vederbörande egare af stamhemmanet att i laga ordning härutinnan
söka rättelse. Preventiva åtgärder synas här kunna undvaras lika
väl som då fråga är om hemmansklyfning och besutenhet, i afseende hvarå
sådana åtgärder icke äro föreskrifna. Och hvad angår bestämmandet af
afgäldens belopp torde Konungens
erfordras i annat fall än då tvist derom uppstår.

På

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

På grund häraf hemställer Utskottet,

att Riksdagen — med uttalande af den åsigt att den enligt 2
mom. 9 § i Kongl. förordningen den 6 Augusti 1864 på Konungens
Befallningshafvande ankommande pröfning af såväl jordafsöndrings
storlek som ock beloppet af den derå belöpande afgäld
icke erfordras, med mindre egaren eller innehafvaren af det
hemman eller den lägenhet, hvarifrån afsöndringen skett, eller
ock afsöndringsinnehafvaren den påkallar — måtte i underdånig
skrifvelse anhålla, att Kongl- Maj:t täcktes utfärda författning om
den ändring i nämnda förordning, som häraf föranledes.

Stockholm den 6 Maj 1873.

På Utskottets vägnar:

H. tt. von Gegerfelt.

Reservationer:
af Herr Grefve Mörner;

af Herr Friherre Wrede: »Utan att anföra något emot den genom
lagstiftningen och sednast i Kongl. förordningen den 6 Augusti 1864 bestämda
gräns eller norm för jordstyckning, har motionären dock ansett,
att föreskriften derom att hvarje aftal om jordafsöndring från hemman
skall till Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ingifvas för pröfning huruvida
afsöndringen i afseende å vidlådande afgäld och rymd öfverensstämmer
med författningen, bör ändras derhän, att någon sådan pröfning
ej skulle ega rum utan vid uppkommen tvist vederbörande emellan,
då Kongl. Maj:ts Befallningshafvande borde på anmodan af jordegare
eller afsöndringsinnehafvare bestämma afgäldens belopp. Såsom motiv
för den äskade lagförändringen anför motionären, att pröfningen af hvarje
afsöndrings författningsenlighet vore öfverflödig i de fall, då den af
Bih. till Likså. Prot. 1873. 7 Samt. 18 Hatt. 3

18 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

kontraheuterne sjelfve utsatta afgäld funnes billig och rättvis samt föianledde
alltid kostnad och mången gång orättvis beskattning: men det synes
härvid ej vara uppmärksammadt att, om dessa felaktigheter nu förefinnas,
de äfven, åtminstone hvad kostnad och orättvis beskattning angår, lika hotande
qvarstå för de fall, i Indika, enligt motionärens mening, författningen
skulle fortfarande tillämpas. Endast genom upphäfvande af hela författningen
lärer motionärens syfte kunna rätt vinnas, men genom bifall till
hans nu framställda förslag, äfven i den drägt det genom Utskottets betänkande
erhållit, skulle enligt mitt förmenande olagliga afsöndring blott
bättre främjas och således i samma mån anledningarne ökas till sådana
oredor och tvister, man genom författningen velat förekomma.

Till den af Utskottet förordade lagförändring har jag således ansett
mig ej kunna bidraga, utan får för min del vördsamt hemställa om afslag
å såväl motionen som ock Utskottets betänkande».

Herrar Friherre Norden falk, Holmberg, och Cdspersson hafva begärt
få antecknadt, att de i ärendets behandling inom Utskottet icke deltagit.

Stockholm, G. W. Blomqvists Boktryckeri, 1873.