Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41 (Utlåtande 1867:LU41 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

M:o 41.

Ank. till Riksd. Kansli d, 1 Mars 1867, kl. 6 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kong!. Maj ds nådiga Proposition
(N:o 2) till Riksdagen, ant antagande af en lag,
angående efterbildning af konstverk.

Sedan Rikets Ständer uti underdånig skrifvelse den 28 Februari 1863, med
uttalande af den åsigt, att, då produkterna af tankens arbete vore lika mycket
förtjenta af skydd, som hvarje annan produktion, hvilket ock redan vore så till
vida uti lagstiftningen erkändt, som Tryckfrihets förordningen skyddade författares
eganderätt till deras verk, och genom särskild Förordning den 20 Juli 1855 vore
förbjudet att, utan författarens eller hans rättsinnehafvares tillåtelse, offentligen
uppföra ett dramatiskt eller för skådeplatsen författadt musikaliskt arbete, konstnären
egde lika berättigade anspråk derå, att eganderätten till hans verk af lagen
hägnades, fördenskull anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för
Rikets Ständer framlägga förslag till stadganden i detta ämne; så har Kong!.
Maj:t i anledning deraf låtit upprätta och efter vederbörandes hörande, jemlik!
87 § 1 mom. Regeringsformen, nu till Riksdagens antagande framställt följande:

„Förslag till lag, angående efterbildning af konstverk.

Angående efterbildning af konstverk i de fali, då Tryckfrihets förordningens
stadganden ej kunna derå tillämpas, förordnas som följer:

§ 1.

Ingen må till försäljning eftergöra originala konstverk i konstnärens lifstid
utan hans samtycke, så vida efterbildningen hörer till samma konstart som
originalet.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

Ej varder efterbildningen loflig derigenom, att den utföres i annan storlek
än originalets eller att dertill användas materialier af annat slag, ej heller derigenom
att i densamma vidtagas oväsentliga förändringar, tillägg eller uteslutningar,
så länge den dock till innehåll och framställning bibehåller egenskapen
af kopia.

§ 2.

En hvar hafve rätt att, med andras uteslutande, låta efterbildningar af de
af honom utförda originala konstverk, delvis eller i deras helhet, återgifvas på
mekanisk väg eller genom fotografi eller afgjutning eller annat dylikt sätt.

Denna rätt må konstnären, med eller utan vilkor och inskränkningar, kunna
öfverlåta på en eller flera, icke blott för sin lifstid, utan jemväl för en tid af
tio år från sin död. Har ej sådan Öfverlåtelse skett i konstnärens lifstid; ege
den eller de, som enligt lag hans rättsinnehafvare äro, att för nämnde tid den
rätt, nu sagd är, tillgodonjuta.

§ 3.

Öfvergår konstverk, hvarom ofvan förmäldt är, i annans ego; varde dock
konstnären eller hans rättsinnehafvare derigenom icke förlustig de i följd af förestående
stadganden dem tillkommande rättigheter, der ej annat förhållande blifvit
uttryckligen aftaladt.

§ 4.

Från ofvannämnda förbud undantagas:

1. efterbildning af konstverk, som tillhöra Staten eller menigheter, eller
som äro utställda på öppna platser eller anbragta på byggnaders utsidor;

2. konstverks begagnande af handtverkare och fabrikanter såsom förebilder
vid tillverkning af husgeråd och andra till förbrukning ämnade varor eller till
prydnader derå.

§ 5.

För öfverträdelse af nu meddelade förbud vare straffet böter från och med
20 till och med 1,000 Riksdaler; varde ock all skada målseganden ersatt. Formar,
plåtar och andra, uteslutande till oloflig efterbildning af annans konstverk
användbara materialier, så ock samtliga till försäljning afsedda exemplar af efterbildningen
skola i beslag tagas, och varde med dem så förfaret, att missbruk

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

deraf ej ske kan; dock må målseganden, der han det äskar, få desamma till
sig utlemnade emot ersättning för värdet eller afdrag derför å det honom tillkommande
skadestånd.

Samma lag vare om den, som oloflig efterbildning till salu håller eller hit
i riket till försäljning införer en annorstädes gjord, enligt denna lag otillåten
efterbildning, der efterbildningens olaglighet varit honom veterlig.

§ 6.

Förbrytelse emot denna lag må ej åtalas af annan än målsegande.

§ 7.

Bestrider den, som tilltalad är, att efterbildning egt rum; ege Rätten, der
så nödigt pröfvas, infordra yttrande i ämnet från Akademien för de Fria Konsterna,
der ej par tern e å båda sidor skjuta irågan under gode män och utfästa
sig att nöjas åt deras yttrande derutinnan. I ty fall uppställe Rätten den eller
de frågor, som af gode männen besvaras skola.

Stadgandena i denna lag kunna, under förutsättning af reciprocitet, delvis
eller i deras helhet, af Konungen förklaras tillämpliga jemväl i afseende å efterbildning
af främmande konstnärs arbete, som utom Riket finnes/4

Denna nådiga Proposition har af begge Kamrarna blifvit remitterad till
Lag utskottet, som, efter tagen kännedom jemväl af de yttranden, hvilka blitvit
öfver nämnda förslag afgifna ej mindre af Öfver-Intendents embetet och Akademien
för de Fria Konsterna än af Stats-Rådet och Högsta Domstolen, härmed får
i ämnet vördsamligen sig utlåta. Utskottet torde dervid vara frikalladt från
skyldigheten att yttra sig angående det ifrågavarande lagförslagets allmänna
syftning, enär grundsatsen, det en konstidkare bör af lagen skyddas mot obehörig
efterbildning af hans produkter, på det frukterna af hans arbete icke
måtte beröfvas honom, lärer, efter hvad i ärendet förekommit, få anses vara af
lagstiftande magten godkänd. Behofvet af en lag härom har också blifvit vits
ordadt af de myndigheter, som haft tillfälle att yttra sig i ämnet; och Utskottet
har följaktligen trott sig nu hafva till egentligt åliggande att tillse, huruvida
det framställda förslaget till lag är egnadt att uppfylla berörda ändamål, utan
att hvarken det allmännas högre fördel, som kräfver, att icke onödigtvis inskränkning
sker i möjligheten att använda konsten och dess produkter såsom bildningsmedel,
uppoffras, eller den enskilde industriidkarens frihet i valet af former för
hans alster varder för nära trädd.

Den allmänna karakteren å en efterbildnings olofligliet har i förslaget angifva
vara, att efterbildningen är gjord i ändamål af försäljning. Denna bestäm -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 41.

melse, som öfverensstämmer med andra länders lagstiftning i ämnet, får icke
lemnas ur sigte vid pröfningen af lagförslagets särskilda delar och tjenar då till
ledtråd vid bedömandet af beskaffenheten af de inkast, som emot förslaget biff
vit eller blifva gjorda.

Utskottet har emot nämnda regel icke funnit något att påminna och ■ anser
tillämpningen deraf i det förevarande lagförslaget vara afvägd med billigt afse
ende å konstnärens rättmätiga anspråk, utan förbiseende af det allmännas och
konstens eget högre kraf.

Endast tvänne af de anmärkningar, som framställts och kunna förväntas
blifva upprepade, har Utskottet ansett vara af den vigt, att de böra här upptagas.
Då, enligt 3 § i lagförslaget, konstverk, som öfvergår i annans ego, icke
skulle få eftergöras eller efterbildning deraf på något af de i 2 § omförmälda
sätt återgifvas, med mindre uttryckligt aftal derom vore gjordt, har man deremot
påmint, att ett dylikt förbud icke borde i hela sin vidd tillämpas på porträtter,
enär dessa, om ej alltid, åtminstone i de flesta fall hade, oberoende af deras
konstvärde, en egen särskild betydelse, fallande inom det enskilda lifvets område
och för konstnären alldeles främmande; hvadan den, som beställt porträttet, icke
borde förmenas att utan konstnärens samtycke låta efterbilda porträttet — derest
icke detsamma tillhörde Staten eller offentlig myndighet — men, om ett sådant
förbud meddelades, deraf ock borde följa, att konstnären icke utan beställarens
samtycke skulle få taga sådan efterbildning. Utskottet har likväl, vid sorgfällig
pröfning af denna fråga, kommit till den öfvertygelse, att, om eljest den följda
grundsatsen i afseende på olofligheten af konstverks efterbildning är rigtig, icke det
affektionsvärde, som, på sätt nyss är antydt, ett porträtt vanligen eger, skäligen kan
grundlägga rättighet att, utan konstnärens samtycke, efterbilda porträttet i ändamål
af vinst q enom försäljning; hvadan och enär, på sätt Herr Justitie-Statsministern uti
sitt vid ärendets slutliga behandling i Stats-Kådet afgifna yttrande erinrat, det skulle
vara olämpligt att i lagstiftningen i ämnet göra undantag beträffande en viss
genre inom en särskild konstart, helst det vore nästan omöjligt att här, med
bibehållen konseqvens, uppdraga gränslinier, Utskottet anser ifrågavarande anmärkning
desto mindre böra leda till någon ändring i det föreliggande lagförslaget,
som genom detsamma är i nyssberörda § åt beställaren lemnad en anvisning att
medelst aftal med konstnären förvärfva sig hans samtycke till framtida efterbildningar.

Å andra sidan bär af Akademien för de Fria Konsterna blifvit erinradt, att
genom det i 4 § 2 mom. gjorda undantag från förbudet emot konstalsters efterbildning,
nemligen beträffande „konstverks begagnande af handtverkare och fabrikanter
såsom förebilder vid tillverkning af husgeråd och andra till förbrukning
ämnade varor eller prydnader derå," industrien skulle blifva alltför mycket gynnad
på konstens bekostnad, utan att dock derpå skörda någon fördel, samt att förhållandet
i förevarande fall vid närmare granskning skulle finnas vara alldeles

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 41.

detsamma, som läge till grund för hela lagförslaget, och sålunda hvarken medgåfve
eller påkallade det gjorda undantaget.

Denna anmärkning synes Utskottet alldeles lemna ur sigte det allmännas
högre fördel, i det syftet med densamma icke kan vinnas förutan en inskränkning
af den konstnärliga verksamhetens inflytande icke allenast på industriens
lyftning, utan äfven på den allmänna bildningen. Till smakens förädling och
konstelementers spridande bland allmänheten bidrager onekligen, > att åt industriens
alster gifves den fulländning, som ofta endast vinnes derigenom, att å
dem tryckes en artistisk prägel; och det anses också med fullt skäl, att det
odlade skönhetssinne, som utmärkte de gamla Grekerna, underhölls deraf, att
enligt deras plägseder alla de föremål, som mötte dem i den dagliga verksamheten,
inom den husliga kretsen icke mindre än i det offentliga lifvet, i de
obetydligaste husgeråd såväl som de publika byggnaderna, borde tillfredsställa
anspråken på formskönhet, hvilket, der tillfälle att utveckla sådan icke på annat
sätt gafs, åstadkoms genom att å dessa föremål anbringa antingen målningar
eller andra ornamenter. Hvad sålunda blir ett lån af konsten, återgäldas säkerligen
i riklig måtto, och för det högre ändamålet dermed lärer konstnärens
anspråk böra vika.

De öfriga anmärkningar, som framställts emot ifrågavarande lagförslag, sådant
detsamma efter i Högsta Domstolen undergången granskning nu föreligger, anser
Utskottet af underordnad betydelse; och om än emot sjelfva redaktionen kunde
göras påminnelser, har Utskottet dock icke funnit dem af sådan vigt, att Utskottet
trott sig böra uppställa ett motförslag; utan hemställer Utskottet,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande Proposition måtte af Riksdagen
bifallas.

Stockholm den 14 Februari 1867.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre,

Reservation:

af Herr von Gegerfelt: ..De grundsatser, hvarutur ifrågavarande lagförslag
utgått, hafva redan blifvit godkända i Rikets Ständers underdåniga skrifvelse, genom

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 42.

hvilken samma lagförslag påkallats. Och enär samma grundsatser jemväl nu
torde af Riksdagen gillas, samt jag icke finner skäl till hufvudsaklig anmärkning
mot det sätt, hvarå nämnda grundsatser blifvit tillämpade och utförda, så vill
jag, lika med Utskottets öfriga ledamöter, tillstyrka bifall till Kongl. Maj-.ts
Proposition.”

N:o 42.

Ank. till Riksd. Kansli d. 1 Mars 1867, kl. 6 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckta motioner om ändring
af gällande stadganden rörande skyldighet att deltaga i
kyrkobyggnad.

Uti särskilda, i ofvanberörda ämne väckta motioner, N:is 16 och 151, har
blifvit föreslaget,

af Herr B. W. Hessle, att 26 Kap. 1 § Byggninga-balken måtte erhålla
följande förändrade lydelse:

”Allé, som i socknen bo, skola kyrka bygga och uppehålla och hvad dertill
hörer, såsom klockstapel, kyrkomur, socknestufva, fattigstufva och'' skolhus.
Körslor härtill utgöras efter hemmantalet och dagsverken efter matlagen, men
virke och all annan kostnad efter gällande grund för kommunalutskylder (fyrk?).
Innan något i thy mål företages, skola socknemännen kallas tillhopa att derom
samråda och sig förena.”

samt af Herr Anders Jonsson från Wermlands län, att andra punkten i
omförmälda lagrum måtte gifvas detta innehåll:

”Byggningsvirke, körslor och annan kostnad utgöres härtill efter hemmans
taxeringsvärde och derpå belöpande fyrktal så väl för jordbruksfastighet, som
all annan förmögenhet.”

Lag-Utskottet, till hvars behandling omförmälda motioner blifvit af Andra
Kammaren öfverlemnade, får härvid erinra, att Rikets Ständer vid sistlidna riksmöte -