Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3d (Utlåtande 1880:Lu34 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3d.

TV:o 34.

Ank. till Kiksd. Kansli den 9 April 1880, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af Kong!.. Maj:ts nådiga proposition
med förslag till Vexellag samt till förordning om
nya Vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas
skall.

Kongl. Maj:t har till Riksdagen aflåtit en den 31 December 1879
beslutad nådig proposition af följande lydelse:

»Sedan Riksdagen i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 anhållit,
att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig
handelslag för Sverige, äfvensom egna nödig omsorg deråt att
öfverensstämmelse, så vidt ske kan, med motsvarande norsk och dansk
lagstiftning dervid åstadkommes, samt Kongl. Maj:t, enär det funnits
tjenligast, för närmande till det synnerligen önskvärda målet af öfverensstämmande
handelslagar för Sverige, Norge och Danmark, att börja
med någon mindre omfattande del af detta stora lagstiftningsoinråde,
och vexellagen ansetts såsom lämpligaste ämnet för en sådan början,
tillsatt en komité för utarbetande af förslag till vexellag så vidt möjligt
öfverensstämmande med de lagförslag angående samma ämne, som
samtidigt kunde blifva uppgjorda af komitier i Norge och Danmark, så
hafva förslag till Vexellagar af lika innehåll för Sverige, Norge och
Danmark blifvit af svenske, norske och danske komiterade utarbetade.
Sedan förslaget till Vexellag tillika med förslag till förordning om nya
Vexellagens införande och hvad i afseende derå iakttagas skall underkastats
grundlagsenlig granskning i Högsta Domstolen, samt derefter förslaget
till Vexellag blifvit öfversedt och ett revideradt förslag till Vexellagar
af lika innehåll för Sverige, Norge och Danmark upprättadt, vill
Kongl. Maj:t, med bifogande af Högsta Domstolens och Statsrådets i äm Bih.

till Riksd. Prot. 1880. 7 Sami. 20 Haft. 1

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

net hållna protokoll, jemlikt 87 § Regeringsformen, till Riksdagens godkännande
öfverlemna närlagda förslag till

l:o. Yexellag och

2:o. Förordning om nya Vexellagens införande
och hvad i afseende derå iakttagas skall;

dock med det förbehåll, att författningarne ej skola blifva gällande i
annat fall, än att med Vexellagsförslaget öfverensstämmande Vexellagar
varda i Norge och Danmark antagne.

Förslag till Vexellag.

Första Afdelningen.

Om dragna (trasserade) vexlar.

FÖRSTA KAPITLET.

Om vexels form.

§ L

Vexel skall innehålla:

uttrycklig, i sjelfva texten införd, benämning af vexel eller, der den är
affattad å främmande språk, motsvarande uttryck å detta språk;
det penningebelopp, som skall betalas (vexelsumma);
dens namn, till hvilken betalning skall ske (vexeltagare, remittent);
dens namn, som skall infria vexeln (vexelbetalare, godkännare, trassat);
tid och ort för vexelns utställande;
den ort, hvarest betalningen skall ske;

dens underskrift, som utställer vexeln (vexelgifvare, vexelutställare, trassent).

§ 2.

Vexel kan lyda på betalning till vexelgifvaren sjelf (vexel till egen
order).

Är vexel dragen att inlösas af vexelgifvaren sjelf (trasserad egen
vexel), skall den anses såsom egen vexel, hvarom i § 95 sägs.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 3.

Betalningstiden skall vara en och densamma för hela vexelsurnman.

Vexeln kan endast lyda på betalning:
å viss dag;

vid uppvisandet (vid sigt, a vista);
å viss tid efter uppvisandet (efter sigt, a viso); eller
å viss tid efter utställandet (a dato).

År icke någon betalningstid nämnd, anses vexeln såsom betalbar
vid uppvisandet.

§ 4.

Vexel kan lyda på betalning å annan ort, än der vexelbetalaren bor
(domicilierad vexel).

År särskild betalningsort ej nämnd, galle såsom vexelns betalningsort
den vid vexelbetalarens namn utsatta ort, hvilken jemväl anses såsom
hans boningsort.

§ 5.

År handlingen icke affattad i öfverensstämmelse med här ofvan
gifna föreskrifter, medföre den icke vexelrätt. Icke heller hafve de på
sådan handling tecknade förbindelser, såsom godkännande, öfverlåtelse
eller borgen, någon verkan efter vexellag.

§ 6.

År vexelsumma flere gånger utsatt, men till olika belopp, gälle det,
som minst är.

§ 7.

Utfästes i vexel ränta, vare det ogilt.

ANDRA KAPITLET.

Om vexelgifvares ansvarighet.

§ 8.

Vexelgifvare svare efter vexelrätt för vexels godkännande (accept)
och betalning.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

TREDJE KAPITLET.

Om öfverlåtelse af vexel (indossament, giro).

§ 9.

Vexel må öfverlåtas till annan (indossatarie), ändå att ej något
härom är i vexeln nämndt. Har vexelgifvaren i vexelns text med
orden »icke till order» eller dylikt förbjudit öfverlåtelse, gifve öfverlåtelse,
som ändå sker, ingen vexelrätt.

§ io.

Genom öfverlåtelse (indossament, giro) varda alla af vexeln härflytande
rättigheter, deribland ock rätt att vidare öfverlåta vexeln, öfverflyttade
på den, till hvilken öfverlåtelsen skett. Vexel kan öfverlåtas
äfven till vexelgifvare, till vexelbetalare, till godkännare eller till föregående
öfverlåtare och af dessa åter till andra.

§ 11-

Öfverlåtelse skall tecknas å sjelfva vexeln eller å en afskrift deraf
(kopia) eller å ett vid vexeln eller afskriften häftadt blad (alonge).

§ 12.

(Öfverlåtelse kan ske antingen sålunda, att öfverlåtaren utsätter dens
namn, till hvilken öfverlåtelsen sker, och dervid skrifver sin namnteckning
(fullständigt indossament), eller ock medelst öfverlåtarens blotta
namnteckning å vexelns eller afskriftens baksida eller å det vidhäftade
bladet (öfverlåtelse in blanco, indossament in blanco).

§ 13.

Öfverlåtelse, som skett medelst öfverlåtarens blotta namnteckning,
må af vexelinnehafvare fyllas genom insättande af indossataries namn.

§ 14.

Hvar, som vexel öfverlåter, stånde för dess godkännande och betalning
i ansvarighet efter vexelrätt till alla dem, som efter honom

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

blifva deraf innehafvare, så framt han ej i öfverlåtelsen med orden
»utan förbindelse», »utan ansvar», »utan obligo», »utan retur» eller dylikt
uttryckligen förbehållit sig att vara från sådan ansvarighet fri.

§ 15.

Innehåller öfverlåtelse uttryckligt förbud att vexeln vidare öfverlåta,
och öfverlåtes den ändå, hafve senare vexelinnehafvare icke vexelrätt
mot den öfverlåtare, som förbudet gaf.

§ 16.

öfverlåtelse, som innehåller blott cn fullmakt eller ett uppdrag
»till inkassering» eller dylikt (proeura-indossament), medföre icke egariderätt
till vexeln, utan vare sysslomannen endast behörig att vidtaga erforderliga
åtgärder till vexelrättens bevarande samt att utsöka och uppbära
vexelsumman, så ock att, derest det icke blifvit uttryckligen i
öfverlåtelsen förbjudet, öfverlåta vexeln genom nytt proeura-indossament.

FJERDE KAPITLET.

Om vexels uppvisande till godkännande.

§ 17.

En hvar, som har vexel i händer, är berättigad att strax uppvisa
densamma till godkännande och att, der sådant icke inom den i § 21
stadgade tid erhålles, protestera för uteblifvet godkännande (de non
acceptatione). Aftal, som strider häremot, hafve icke verkan efter
vexellag.

§ 18.

Lyder vexel på betalning å annan ort än der vexelbetalare!! bor,
och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning bör å den
andra orten erläggas, skall den före förfallodagen förevisas vexelbetalaren
till godkännande och, derest sådant icke erhålles, protesteras.
Försummas det, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 19.

År vexel stäld att betalas viss tid efter uppvisandet, skall den
uppvisas till godkännande inom tid, som dertill i vexelns text föreskrifven
är, eller, der sådan föreskrift saknas, inom sex månader från
utgifningsdagen, om den är dragen från eller på någon ort i Europa,
med undantag af Island och Färöarne, samt inom ett år, om den är
dragen från eller på sistnämnde orter eller någon ort utom Europa.
Varder vexeln icke godkänd eller blifver godkännande icke dateradt,
skall vexeln före uppvisningstidens utgång protesteras; och räknas i
sådan händelse förfallotiden från protestdagen. Försummas hvad här
är stadgadt, förloras vexelrätten mot vexelgifvare och öfverlåtare.

öfverlåtare, som i öfverlåtelse af sådan vexel föreskrifvit särskild
uppvisningstid, vare fri från vexelansvarighet, om den tid försittes.

I förhållande till godkännare, som icke daterat sitt godkännande,
skall, i händelse protest icke skett, förfallotiden räknas från uppvisningstidens
sista dag.

§ 20.

I hvarje fall, då på grund af uteblifvet godkännande protest skett,
skall underrättelse (notifikation) derom gifvas på sätt och vid påföljd,
som i §§ 45—47 sägs.

FEMTE KAPITLET.

Om vexels godkännande.

§ 21.

När vexel uppvisas till godkännande, skall bestämdt svar, jakande
eller nekande, gifvas inom tjugofyra timmar. Gifves icke svar inom
den tid, anses godkännande vägradt.

Godkännande skall skrifvas på vexeln och förses med godkännarens
underskrift. Giltigt godkännande kan ock lemnas medelst godkännarens
blotta namnteckning på vexelns framsida.

Sedan godkännande blifvit å vexeln teeknadt, kan det icke med
laga verkan utstrykas, ändras eller återkallas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 22.

Vexel skall godkännas efter sin lydelse utan vilkor eller förbehåll;
dock må godkännande inskränkas till en del af vexelsurnman. Göras
andra inskränkningar eller vilkor, vare de utan verkan.

§ 23.

Hvar, som vexel godkänt, svare efter vexelrätt för betalning af det
godkända beloppet å förfallodagen.

Godkännare vare till följd af sitt godkännande äfven vexelgifvaren
ansvarig efter vexelrätt. Deremot hafve godkännaren icke vexelrätt
mot vexelgifvaren.

§ 24.

Ar vexel stäld att betalas å annan ort än der godkännaren bor,
och har ej vexelgifvaren i vexeln utsatt, af hvem betalning å den andra
orten skall erläggas, sätte godkännaren det ut å vexeln. Gör han det
ej, vare det så ansedt, som ville han sjelf inlösa vexeln på betalningsorten.

SJETTE KAPITLET.

Om återgångstalan för nteblifvet eller osäkert godkännande.

§ 25.

Varder vexel icke godkänd inom den i § 21 stadgade tid, eller
inskränkes godkännande till en del af vexelsurnman, vare innehafvaren,
sedan han derför protesterat, berättigad att af hvilken som helst bland
öfverlåtarne eller af vexelgifvaren, mot protestens aflemnande, med vexelrätt
fordra säkerhet för betalning å förfallotiden icke allena af vexelsumman
eller af det icke godkända beloppet, utan ock af de genom det
uteblifna eller ofullständiga godkännandet vållade omkostnader.

§ 26.

Öfverlåtare hafve, på grund af protesten för nteblifvet. eller ofullständigt
godkännande, likaledes rätt att, mot protestens aflemnande,
fordra säkerhet af hvilken som helst bland föregående öfverlåtare eller
af vexelgifvaren.

8 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 27.

Har vexelgäldenär lemnat säkerhet åt någon af dein, som följa
efter honom, galle den äfven till fördel för säkerhetsgifvarens öfriga
efterföljare, när de fordra sådant. Ej må någon, som följer efter säkerhetsgifvaren,
fordra ytterligare säkerhet af någon vexelgäldenär, så framt
det ej visas, att den redan stälda säkerheten är otillräcklig.

§ 28.

Vill den, å hvilken vexel är dragen, efter protesten meddela fullständigt
godkännande, och ersätter han de genom det uteblifna godkännandet
vållade omkostnader, må uppvisaren icke vägra att mottaga
godkännandet, så framt vexeln ännu är i hans värjo. Sedan godkännande
skett, efter ty nu är sagdt, upphöre rätten att fordra säkerhet.
Var sådan redan stäld, skall den återlemnas. Likaledes skall stäld
säkerhet återlemnas, derest icke inom ett år efter vexelns förfallodag
käromål om dess inlösen blifvit anstäldt emot den, som har lemnat
säkerheten, så ock när vexeln infriats, eller när vexelansvarigheten på
annat sätt upphört.

§ 29.

Har den, som på grund af protest för uteblifvet godkännande är
berättigad till säkerhet enligt § 25 eller § 26, vexeln i händer, ege
han utan att afvakta förfallotiden i stället för säkerhet strax fordra
betalning af vexelsumman eller det icke godkända beloppet tillika med
de genom det uteblifna godkännandet vållade omkostnader och provision
enligt §§ 50—52; dock må vexelgäldenär å vexelsumman eller
det icke godkända beloppet afkorta ränta derå, efter fem för hundra om
året, under den tid, som vid betalningen kan återstå till vexelns förfallotid.

Fordrar vexelinnehafvare säkerhet, men vill vexelgäldenär hellre
strax med ofvannämnda vilkor infria vexeln, stånde det honom fritt.

§ 30.

Har den, som godkänt vexel, före förfallotiden kommit i konkurstillstånd
eller vid utmätning funnits sakna tillgång att betala sin gäld
eller ock, om han är köpman, instält sina betalningar, och har han ej,
när den, som vexeln i händer häfver, af sådan anledning det äskat, stält

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

säkerhet för vexelns inlösen å förfallotiden, vare vexelinnehafvaren och
öfverlåtare, sedan förhållandet blifvit styrkt genom protest, berättigade
att mot protestens aflemnande fordra säkerhet af föregående öfverlåtare
eller vexelgifvaren, som i §§ 25—27 sägs.

Om sådan protest skall underrättelse gifvas på sätt och vid påföljd,
som i §§ 45—47 stadgas.

SJUNDE KAPITLET.

Om vexels förfallotid och betalning.

§ 31.

Vexel skall å förfallodagen infrias; och ege förty uppskofsdagar
ej rum.

§ 32.

Vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet, varde vid uppvisandet
inlöst. Om tiden, inom hvilken sådan vexel skall uppvisas till betalning,
och om påföljden af uraktlåtenhet deraf galle hvad i § 19 är stadgadt
om uppvisande till godkännande af vexel, den der lyder å betalning viss
tid efter uppvisandet.

§ 33.

Är vexels förfallotid bestämd till början af en månad, skall den
infrias å månadens första dag. Med midten af en månad förstås månadens
femtonde dag och med slutet af en månad dess sista dag.

Är vexels förfallotid utsatt i visst antal dagar efter utställandet
eller efter uppvisandet, varde dagen för utställandet eller uppvisandet
ej räknad. Half månad räknas lika med femton dagar. Lyder betalningstiden
på en eller flere hela månader jemte en half månad, varde
den halfva månaden räknad sist.

§ 34.

Är vexel utgifven å ort, hvarest tidräkning efter gamla stilen begagnas,
anses tidsbestämmelserna i vexeln gifna efter nämnda stil, derest
icke annat af vexeln framgår.

Bill. till Riksd. Prat. 1880. 7 Sami. ‘20 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 35.

Vexel skall betalas i det myntslag, hvarå den lyder. Ar det mynt
ej gångbart på betalningsorten, och har icke vexelgifvaren genom ordet
»effektiv» eller motsvarande uttryck särskildt föreskrifvit betalning i det
främmande myntslaget; då må vexelsumman gäldas i inländskt mynt
efter den vexelkurs, hvartill på den ort, der betalningen sker, eller på
närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda i det främmande myntslaget
och lydande på betalning vid uppvisandet, köpas å den tid, inlösen
sker.

§ 36.

Infriar icke godkännare vexel, när den å eller efter förfallodag
uppvisas till betalning; vare han skyldig att å vexelsumman gälda ränta
efter sex för hundra om året från den dag vexeln till betalning honom
förevistes, så ock att gifva full ersättning för de vexelinnehafvaren genom
dröjsmålet åbragta kostnader. Skall betalning ske efter vexelkurs och
liar den efter vexelns uppvisande fallit, varde den kurs beräknad, som
gälde när uppvisandet skedde; dock må vexelinnehafvaren, om han dröjt
med vexelns uppvisande, icke beräkna högre kurs än den, som gälde å
förfallodagen.

§ 37.

Vexelinnehafvaren må ej vägra att mottaga afbetalning å vexelsumman.

§ 38.

Vexelgäldenär vare ej skyldig betala, der ej vexeln till honom aflemnas
med påtecknadt qvitto. Betalar han en del af vexelsumman,
varde afbetalningen å vexeln tecknad, så ock, om det äskas, särskildt
qvitto honom meddeladt å en afskrift af vexeln.

§ 39.

Då förfallotid inne är, vare den, som vexeln i händer häfver, berättigad
att fordra och uppbära betalning för vexeln, så framt han
genom innehållet af dess text eller genom behörigen sammanhängande
och till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelser eller öfverlåtelser
in blanco visar sig vara rätt innehafvare af vexeln. Ej vare den,
som då infriar vexeln, förbunden pröfva, om öfverlåtelserna äro äkta.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 40.

Infrias vexel före förfallodagen, och visar sig sedan, att betalning
erlasts till obehörig innehafvare, svare då den, som vexeln inlöst, för

o O

deraf uppkommande skada.

ÅTTONDE KAPITLET.

Om återgångstalan för bristande betalning.

§ 41.

Vill vexelinnehafvare emot vexelgifvaren och öfverlåtare bevara sin
rätt till återgångstalan för bristande betalning, skall han, ehvad vexeln
förut blifvit godkänd eller ej, till betalning uppvisa den förfallna vexeln
för den, å hvilken vexeln är dragen, samt, om denne icke erlägger full
betalning, derför protestera (de non solutione) å förfallodagen eller sist å
andra söckendagen derefter. Sådan uppvisning och protest vare dock
icke af nöden, der protest för uteblifvet godkännande förut skett samt
derjemte vexeln är vorden enligt § 29 inlöst eller på grund af stadgandet
i samma § käromål blifvit anstäldt om vexelns betalning.

§ 42.

Uppmaning att ej protestera (»utan protest», »utan kostnad» eller
dylikt) fritage från skyldighet att protestera, men icke från skyldighet
att i rätt tid uppvisa vexeln till betalning. Uteblifver betalningen, vare
vexelinnehafvaren skyldig att derom gifva underrättelse på sått och vid
påföljd, som i §§ 45 — 47 sägs. Påstår vexelgäldeuär, att uppvisande
icke egt rum i rätt tid, åligge det honom att bevisa sådant, hrån skyldighet°att
ersätta protestkostnad, när oaktadt uppmaningen protest skett,
vare han icke fritagen.

§ 43.

Är vexel stäld att betalas å annan ort än der vexelbetalare^ boi,
skall vexeln å betalningsorten uppvisas för den, af hvilken betalningen
skall erläggas (domiciliaten), eller, der en sådan ej är i vexeln nämnd,
hos godkännaren sjelf. Erhålles ej betalning, eller kan den, för hvilken
vexeln borde uppvisas, icke träffas å betalningsorten; då skall vexel -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

innehafvare!], så framt han vill bevara sin rätt till återgångstalan emot
vexelgifvare!! och öfverlåtare, på den ort protestera, efter ty i § 41
sagdt är. Skall betalningen erläggas af annan man än god kännaren, och
försummar vexelinnehafvaren att hos den man protestera, förloras vexelrätten
äfven emot godkännaren.

§ 44.

För bevarande af vexelrätt emot godkännaren erfordras, med undantag
af det i § 43 nämnda fall, hvarken vexelvis uppvisande till betalning,
ej heller protest.

§ 45.

Innehafvare af en för bristande betalning protesterad vexel skall
inom tvenne söckendagar efter den dag, då protesten skett, gifva skriftlig
underrättelse (notifikation) om protesten till den honom närmast föregående
vexelgäldenär, vid hvars namn å vexeln uppgift om ort finnes.

Denna skyldighet må anses uppfyld, när skriftlig underrättelse inom
nämnde tid blifvit inlemnad å posten eller, der post ej går, på annat
ändamålsenligt sätt afsänd.

Hvarje om protesten underrättad öfverlåtare vare pligtig att inom
tvenne söckendagar efter underrättelsens mottagande på lika sätt underlätta
den honom närmast föregående vexelgäldenär, vid hvars namn å
vexeln uppgift om ort finnes. Vexelgifvare, hvilken mottagit underrättelse,
att vexel, som är stäld att betalas å annan ort än der godkännaren
bor, blifvit protesterad hos den, af hvilken betalning skall
erläggas, vare likaledes pligtig att härom underrätta godkännaren.

§ 46.

Hvar, som försummar att gifva sådan underrättelse, som i § 45 sägs,
svare den eller de föregående vexelgäldenärer, som till följd deraf saknat
underrättelse, för den genom försummelsen vållade skada. Han må
af devn icke fordra godtgörelse för utgifter, utan vare blott berättigad
att erhålla vexelsumman jemte ränta efter fem för hundra om året från
den dag, betalning sökes.

§ 47.

Företer den, som var pligtig gifva underrättelse, intyg från postanstalt
derom, att han inlemnat bref till föregående vexelgäldenär, gälle
det såsom bevis, att å den tid, intyget innehåller, underrättelse blifvit

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34. 13

till vexelgäldenären afsänd, så framt ej styrkt varder, att brefvet liaft
annat innehåll.

§ 48.

Hvarje vexelgäldenär ege, mot erläggande af vexelsumman jemte
ränta och omkostnader, rätt att af vexelinnehafvaren utbekomma den
protesterade vexeln med påtecknadt qvitto tillika med protesten.

§ 49.

Återgångstalan för bristande betalning må anställas på en gång
emot flere eller alla vexelgäldenärer eller särskildt emot hvilken som
helst af dem. Vexelinnehafvare vare ej bunden vid öfverlåtelsernas
ordning eller det val, han en gång gjort.

Är af vexelinnehafvaren eller med hans samtycke vexelgifvarens
eller någon öfverlåtares namn utstruket å vexeln, vare sådan vexelgäldenär,
äfvensom öfverlåtare, hvilka följa efter honom, frie från vexelansvarighet.

§ 50.

Vid återgångskraf på grund af bristande betalning för vexeln ege
vexelinnehafvaren rätt att bekomma:

den obetalda vexelsumman jemte ränta derå efter sex för hundra
om året från vexelns förfallodag;

ersättning för protestkostnader, postpenningar och andra nödiga
utgifter; samt

provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

§ 51.

Lyder vexeln på utländskt mynt; gånge med betalningen deraf i
inländskt mynt, som i § 35 sagdt är; dock skall betalningen, i händelse
kursen efter vexelns förfallodag fallit, erläggas efter den kurs, som då
var gällande.

§ 52.

Har öfverlåtare inlöst återgången vexel, ege han vid återgångskraf
rätt att bekomma:

hela det belopp, han jemlikt §§ 50 och 51 varit nödgad att betala,
jemte ränta derå efter sex för hundra om året från betalningsdagen; -

Lag-Utskottets Utlåtande Nw 34.

ersättning för egna nödiga utgifter; samt
provision till en tredjedel för hundra af vexelsumman.

Rätten att beräkna provision upphöre, när provisionernas sammanlagda
belopp redan uppgått till två för hundra af vexelsumman.

§ 53.

Atergångsfordran må uttagas genom ny vexel, dragen tillbaka på
den, hos hvilken betalningen äskas (recambio-vexel, återvexel). I ty
fall må till fordrans belopp läggas mäklarearfvode för återvexelns försäljning
samt stämpelafgift, så vidt sådan skall erläggas.

Sådan vexel skall lyda på betalning vid uppvisandet och dragas
omedelbart (a drittura).

§ 54.

Den, mot hvilken återgångskraf framställes, vare ej pligtig betala,
med mindre protesten och qvitterad räkning å hvad som betalas (returräkning)
jemte vexeln till honom aflemnas.

§ 55.

Öfverlåtare, som godtgjort någon af dem, som följa efter honom,
ege utstryka sin egen och efterföljande öfverlåtelser.

NIONDE KAPITLET.

Om vexels godkännande eller betalning efter nödfallsadress

eller till heder.

§ 56.

Ar vexel, - som blifvit protesterad för uteblifvet eller osäkert godkännande,
försedd med anvisning till någon å betalningsorten, eller,
om stadgandet i § 18 eger tillämpning å vexeln, till någon å uppvisningsorten
att vexeln i nödfall godkänna (nödfallsadress); då skall,
innan återgångstalan på grund af protesten må anställas, godkännande
äskas hos den, å hvilken sådan anvisning lyder (nödfallsadressat), och,
der detsamma vägras, protest hos honom verkställas. Äro nödfalls -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

adresser gifna å flere, som äro villiga att meddela godkännande, kåfve
den företräde, genom hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias.

§ 57.

Varder vexel ej godkänd af någon bland dem, på hvilka den är
stäld, som i § 56 sägs, må annan man (intervenient), sedan protest
skett, godkänna vexeln till heder för vexelgifvaren eller någon af öfverlåtarne;
dock vare ej vexelinnehafvaren pligtig att sådant godkännande
antaga, der det ej bjudes af den, å hvilken vexeln dragen är. Bjudes
godkännande jemväl af någon bland dem, på hvilka nödfallsadress
lyder, och befrias genom honom lika många vexelgäldenärer, hafve han
företräde.

§ 58.

Godkännande efter nödfallsadress eller till heder skall tecknas å
sjelfva vexeln; dock må, derest å en afskrift deraf finnes nödfallsadress
i original eller originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller
till heder för öfverlåtaren tecknas å afskriften. Der ej af godkännandet
eller af detsamma i förbindelse med nödfallsadress synes, för hvars
räkning det är gifvet, skall det anses meddeladt för vexelgifvarens
räkning.

§ 59.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänner vexel,
vare berättigad att mot ersättning för protestkostnaderna utbekomma
protesten för uteblifvet eller osäkert godkännande, försedd med påteckning
om hans eget godkännande och om tiden, då det meddelades.
Senast å andra söckendagen efter dagen för godkännandet skall han
med posten eller, der post ej går, på annat ändamålsenligt sätt öfversända
protesten till den, för hvars räkning vexeln blef godkänd. Underlåter
han detta, svare till skadan.

§ 60.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, svare
såsom annan godkännare för vexelns betalning till hvarje öfverlåtare,
som följer efter den, för hvars räkning han meddelat sitt godkännande,
så framt vexeln med förut verkstäld protest förevisas honom till betalning
inom den i § 62 stadgade tid.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 61.

Har vexel blifvit godkänd efter nödfallsadress eller till heder, hafve
hvarken vexelinnehafvaren, ej heller någon af de öfverlåtare, som följa
efter den, för hvars räkning vexeln blef godkänd, rätt till återgångstalan
för uteblifvet eller osäkert godkännande. Deremot kan ”sådan
talan göras gällande af den, för hvars räkning godkännandet gafs, och
af de öfverlåtare, som föregå denne.

§ 62.

Ar en för bristande betalning protesterad vexel försedd med nödfallsadress
eller är godkännande till heder å vexeln tecknadt, och lyder
adressen eller godkännandet å betalningsorten, skall vexeln tillika med
protesten sist å andra söckendagen efter förfallodagen till betalning
uppvisas och, der sådan ej erhålles, protesteras hos alla dem, på hvilka
nödfallsadresser lyda, och hos den, som lemnat godkännande till heder.
Försummas detta, vare vexelinnehafvaren förlustig sin återgångstalan
mot hvarje vexelgäldenär, som skulle blifvit befriad genom betalningen.
Lag samma vare, derest vexelinnehafvaren vägrar mottaga betalning,
som honom erbjudes till heder för någon vexelgäldenär.

§ 63.

Hvar, som efter nödfallsadress eller till heder betalar vexelsumman
med ränta och ersätter de genom protesten vållade omkostnader, ege
att utbekomma vexeln och protesten med påteckning om betalningen
och för hvem den skett, samt inträde i vexelinnehafvarens rätt mot
den, för hvars räkning han betalt, mot de öfverlåtare, som föregå denne,
samt mot godkännaren.

§ 64.

Erbjuda sig flere att efter protest betala, hafve den företräde, genom
hvilken de fleste vexelgäldenärer befrias. Den, som med betalning
mellankommit, oaktadt af vexeln eller protesten framgick, att annan,
som erbjudit betalning, var närmare berättigad till vexelns inlösande,
hafve icke återgångstalan mot de vexelgäldenärer, soip skulle blifvit
befriade, om den andre betalt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 65.

Den, som efter nödfallsadress eller till heder godkänt vexel, men
från betalning hindras deraf, att annan infriar vexeln, vare berättigad
att af denne erhålla provision till en tredjedel för hundra.

TIONDE KAPITLET.

Om duplett och afskrift af vexel.

§ 66.

Vexel må utgifvas i flera exemplar (dupletter), af hvilka hvarje särskildt
exemplar skall i sjelfva texten utmärka sin ordning, såsom första,
andra, tredje o.. s. v. (prima, secunda, tertia o. s. v.), men som för öfrigt
skola vara lika lydande. Äro exemplaren icke sålunda betecknade,
gälle hvarje af dem såsom sjelfständig, i ett exemplar utgifven vexel
(solavexel).

§ 67.

Såväl vexeltagaren som senare innehafvare af vexeln vare berättigade
att af vexelgifvaren, mot ersättning för kostnaderna, erhålla dupletter
af vexeln. Senare vexelinnehafvare ege jemväl vända sig med
begäran derom till den, som vexeln till honom öfverlåtit, denne till sin
man och så vidare, till dess begäran hinner vexelgifvaren. Öfverlåtare
vare. pligtige att på duplettexemplar förnya öfverlåtelserna efter deras
ordningsföljd.

§ 68.

Infrias ett vexelexemplar, vare de öfriga kraftlösa. Dock svare godkännare
fortfarande för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar, som
finnes, försedt med hans godkännande. Likaledes svare öfverlåtare, som
till olika personer öfverlåtit vexelexemplar, äfvensom senare öfverlåtare
af dessa, för hvarje efter infriandet utelöpande exemplar, hvarå deras
öfverlåtelse finnes tecknad.

§ 69.

Ar ett exemplar af vexeln till godkännande afsändt, då skall, när
annat exemplar öfverlåtes, å detta tecknas, hos hvem det till godkän Bih.

till Riksd. Vrot. 1880. 7 Sami. 20 Höft. - 3

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

nande afsända exemplaret finnes. Den, som har detsamma i förvar, vare
pligtig att utlemna det till den, som jemlikt § 39 eller på annat sätt
visar sin rätt att det utfå.

§ 70.

Innehafvare af vexelduplett, hvarå antecknadt är, hos hvem det till
godkännande afsända exemplaret finnes, vare icke berättigad att anställa
återgångstalan för uteblifvet godkännande eller för bristande betalning,
innan han genom protest ådagalagt, att han icke kunnat utfå nämnda
exemplar och att han ej heller å dupletten kunnat få godkännande eller
betalning.

§ 71.

Tages afskrift af vexel i afsigt att derå teckna öfverlåtelse, då skall
afskriften innefatta äfven de å vexeln redan befintliga öfverlåtelser och
öfriga påteckningar. Afskriften skall förses med anmärkning, huru långt
den är afskrift eller hvar originalöfverlåtelserna vidtaga samt hos hvem
originalvexeln finnes.

§ 72.

Hvar, som har originalvexeln i förvar, vare pligtig att densamma
aflemna till den, som jemlikt § 39 eller på annat sätt visar sin rätt att
den utfå. Innehafvare af en afskrift af vexeln vare, när han icke kan
utfå originalvexeln, berättigad att, efter protest för vägradt utlemnande,
anställa återgångstalan mot de öfverlåtare, hvilkas originalöfverlåtelser
finnas på afskriften.

ELFTE KAPITLET.

Om förkommen vexel.

§ 73.

Har vexel förkommit, må den kunna dödas på sätt derom särskildt
stadgas.

§ 74.

När stämning i sådant mål blifvit i stadgad ordning kungjord, vare
vexelgifvaren pligtig att utställa nytt vexelbref. Var den förkomna
vexeln godkänd, åligge det godkännaren att, när förfallotid är inne, be -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

tala till den, som visar sin rätt att betalningen uppbära. Ät vexelgifvaren
eller godkännaren skall i ty fall ställas antaglig säkerhet till dess
vexeln blifvit dödad eller hvarderas ansvarighet för den förkomna vexeln
eljest upphört.

§ 75.

Är vexelrätten beroende deraf, att vexel inom viss tid varder uppvisad
eller protesterad, kan den, för hvilken vexeln förkommit, bevara
den rätt mot vexelgifvare och godkännare, hvarom i § 74 sägs, genom
att före protesttidens utgång protestera i anledning af vexelns förlust.
Om sådan protest skall underrättelse gifvas till nämnde vexelgäldenärer
på sätt och vid påföljd, som i §§ 45—47 sägs.

§ 76.

Den, som med sådan åtkomst, som i § 39 omförmäles, har vexel i
händer, vare, der cj visas, att han vid vexelns förvärfvande icke varit i
god tro eller att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, icke pligtig
att utlemna vexeln till den, för hvilken densamma förkommit.

TOLFTE KAPITLET.

Om vexels preskription.

§ 77.

Vexelfordran mot godkännare vare preskriberad efter en tidrymd
af tre år, räknade från vexelns förfallodag. Är vexel betalbar vid uppvisandet,
räknas tiden från utgången af den i § 32 stadgade tid eller,
om vexeln tidigare blifvit till betalning uppvisad, från den dag uppvisandet
skedde.

§ 78.

Ätergångsfordran, som jemlikt § 29 eller § 50 tillkommer vexelinnehafvare,
vare i förhållande till vexelgifvaren och öfverlåtare preskriberad
sex månader efter förfallodagen, om vexeln var betalbar å någon
ort i Europa med undantag af Island och Färöarne, samt ett år efter
nämnde dag, om vexeln var betalbar på sistnämnde orter eller någon
ort utom Europa.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 79.

Atergångsfordran, som tillkommer öfverlåtare, hvilken vexel infriat,
preskriberas i förhållande till vexelgifvaren och föregående öfverlåtare,
efter sex månader om öfverlåtaren, som vexeln infriat, bor i Europa
med undantag af Island och Färöarne, och efter ett år, om han bor på
sistnämnde orter eller någon ort utom Europa; och skall tiden räknas
från betalningsdagen, derest han utan rättegång infriat vexeln, men i
annat fall från den dag, då stämning i vexelinålet blef honom delgifven
eller vexelfordringen i hans till konkurs afträdda bo bevakad.

§ 80.

Vexelpreskription afbrytes genom stämnings delgifvande eller vexelfordringens
bevakning i gäldenärs till konkurs afträdda bo.

Preskription afbrytes icke i förhållande till annan vexelgäldenär,
än den, mot hvilken någon af nämnda åtgärder vidtagits, men dess afbrytande
gälle till fördel för alla vexelgäldenärer, hvilka‘föregå den,
som åtgärden vidtagit.

Har afbrott af preskription egt rum, utan att vexelinålet föres till
slut, skall ny preskriptionstid begynna att löpa från den dag, målet
sist af Rätten handlades.

TRETTONDE KAPITLET.

Om verkställighet af protest.

§ 81.

Protest skall verkställas af Notarius Publicus eller annan dertill i
lag bemyndigad person; och skall deröfver protokoll föras.

§ 82.

Den öfver protesten upprättade handling skall innehålla: afskrift af
vexeln eller vexelkopian med allt hvad derå tinnes tecknadt; den sökandes
begäran eller påstående; det svar, som gifves af den, mot hvilken
protesteras eller anmärkning, att svar ej kunnat erhållas, eller att
han ej kunnat träffas; uppgift på orten hvarest och tiden när protesten
sker, samt slutligen underskrift af den, som protesten verkställer.

La g-Utskottets Utlåtande N:o 34.

Om verkstält! protest skall anteckning göras å vexeln eller afskriften
deraf.

§ 83.

Begäres vexelprotest mot flere personer på samma ort, må endast
ett protokoll deröfver upprättas.

FJORTONDE KAPITLET.

Om förhållandet till utländsk lag.

§ 84.

Utländings rätt att ingå vexelförbindelse varde pröfvad efter hans
eget lands lag. Ar han efter den lag oberättigad dertill, och åtager han
sig här i riket sådan förbindelse, vare han ändå derför ansvarig, så vida
han efter här gällande lag må vexelförbindelse ingå.

§ 85.

Giltighet af hvarje vexelförbindelses form varde pröfvad efter lagen
å den ort, der förbindelsen är ingången. Men uppfylla utomlands tecknade
vexelförbindelser här gällande lags fordringar, vare då de förbindelser,
soni sedan här i riket å vexeln tecknas, giltiga, ändå att de
utomlands ingångna förbindelserna voro bristfälliga efter utländsk lag.
Likaledes hafve vexelförbindelser, som inländsk man utomlands åtager
sig till Svensk, Norsk, eller Dansk man, giltighet, så vidt de uppfylla
här gällande lags fordringar.

§ 86.

I fråga om sättet att verkställa åtgärder, som å utrikes ort böra
vidtagas till utöfvande eller bevarande af vexelrätt, lände till efterrättelse
den å sådan ort gällande lag.

FEMTONDE KAPITLET.

Allmänna bestämmelser.

§ 87.

Vexelgäldenärer svare en för alla och alla för en för sina förbindelser.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3i.

Den eller de, som å vexelförbindelse tecknat borgen (aval), samt
den, för hvilken sådan borgen tecknats, svare ock en för alla och alla
för en för samma förbindelse.

§ 88.

Förekomma å vexel underskrifter, som ä.ro falska eller tecknade
af personer, de der icke kunna med laga verkan ingå vexelförbindelse,
eller finnas derå underskrifter, hvilka på annan grund icke äro förbindande
för dem, i hvilkas namn de äro tecknade, lände sådant icke
till förändring i öfriga vexelgäldenärers ansvarighet.

§ 89.

Vexels uppvisande till godkännande eller betalning, verkställande
af protest samt alla öfriga åtgärder enligt denna lag, hvilka hos någon
vidtagas, skola, der annan öfverenskommelse ej träffas, verkställas mellan
kl. 9 förmiddagen och 7 eftermiddagen i hans affärslokal eller, om han
icke har sådan, i hans bostad. Träffas ej den, mot hvilken skall protesteras,
varde protesten verkstäld vid hans affärslokal eller bostad.
Är hans affärslokal eller bostad icke känd, och kan upplysning derom
af den. som verkställer protesten, icke heller erhållas hos ortens polismyndighet,
värde förhållandet i protesten anmärkt.

§ 90.

Då förfallodag eller annan tid, som i denna lag är omförmäld, skall
räknas efter vecka, månad eller år, värde den dag för förfallo- eller
slutdag ansedd, som genom sitt namn i veckan eller sitt tal i månaden
motsvarar den, från hvilken tidräkningen börjas. Finnes ej motsvarande
dag i slutmånaden, varde den månadens sista dag ansedd för förfalloeller
slutdag.

§ 91.

Inträffar vexels förfallodag å söndag eller annan allmän helgedag,
vare nästa söckendag ansedd såsom förfallodag. Infaller tid, då åtgärd
enligt denna lag sist bör företagas, på söndag eller, annan allmän helgedag”
må den å nästa söckendag företagas. Likaså må vexelduplett,
godkännande och dylikt endast å söckendag äskas.

Lcig-Utskottets Utlåtande N:o 34.

§ 92.

Varder det, i följd af antingen lagbud (rnoratoriuin) eller ock afbrott
i den allmänna samfärdseln eller liknande utomordentliga tilldragelser
(vis major), för någon omöjligt att företaga en handling, hvaraf
vexelrättens bevarande är beroende, hafve han, utom i de fall, som i
tolfte kapitlet omförmälas, sin rätt förvarad, derest han oförtöfvadt efter
sådant hinders upphörande företager hvad honom ålåg.

§ 93.

Ar vexelfordran preskriberad, eller har vexelrätten gått förlorad
genom försummelse att företaga någon för dess bevarande föreskrifven
handling, stånde dock vexelinnehafvaren öppet att, såsom i vanligt
skuldfordringsmål, hos vexelgäldenär utsöka hvad denne till fordringsegarens
skada skulle vinna, der fordringen förfölle.

§ 94.

I fråga om de regler, som skola tillämpas i vexelmål för att främja
deras skyndsamma afgörande, gälle hvad derom särskildt stadgas.

Andra Afdelningen.

Om egna vexlar.

§ 95.

Hvad i denna lag är stadgadt om dragna vexlar gälle äfven om
vexlar, som äro stälda att inlösas af vexelgifvaren sjelf (egna vexlar),
dock med de undantag, som följa deraf, att vexelgifvaren häftar såsom
vore han godkännare, att särskildt godkännande af sådana vexlar ej
erfordras, samt att hvad i tionde kapitlet stadgas angående vexeldupletter
å dem icke eger tillämpning. Ej heller må dylika vexlar utställas
till egen order.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

Förslag

till förordning om nya Vexellagens införande ocli livad
i afseende derå iakttagas skall.

§ l.

Den vexellag, som nu gillad och antagen är, så ock hvad här nedan
stadgas, skall gälla från den 1 Januari 1881 för alla vexlar, som derefter
utgifvas.

§ 2.

Genom nya lagen upphäfves Vexellagen den 23 Augusti 1851, tillika
med § 21 i Förordningen den 10 Augusti 1877 om nya Utsökningslagens
införande och hvad i afseende derå iakttagas skall.

§ 3.

Angående förfarandet då vexel förkommit förordnas som följer:

Har vexel förkommit, ege den, som vexeln förlorat, hos Rätten i
betalningsorten göra ansökan om vexelns dödande, och inlemne då afskrift
af samma vexel, eller sådan uppgift om dess innehåll, som Rätten
pröfvar nödig för vexelns säkra igenkännande. Viser sökanden sannolik
anledning att vexeln verkligen förkommit; varde offentlig stämning af
Rätten utfärdad och å dess dörr anslagen, så ock tre gånger, minst
fjorton dagar emellan hvarje gång, i allmänna tidningarna införd, hvarigenom
innehafvare af vexeln kallas att den vid Rätten uppvisa inom
år och dag sedan stämningen i tidningarna sist infördes, om vexeln då
var förfallen, men eljest inom år och dag från förfallotiden. Varder ej
vexeln inom föreskrifven tid uppvist, och fullföljes derefter ansökningen;
gifve Rätten utslag, hvarigenom vexeln dödas.

§ 4.

I fråga om verkställande af protest stadgas:

Protest må verkställas, förutom af Notarius Publicus på sätt i § 81
nya Vexellagen stadgas, i stad af magistratsperson och å landet af

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

kronofogde eller länsman i orten eller af magistratsperson från närmaste
stad; och skall dervid ojäfvigt och skrifkunnigt vittne närvara,

Protokpll, i hvilket protest blifvit införd, skall ock af vittnet underskrifvas.

§ 5.

Om laga domstol och rättegång i vexelmål gälla följande stadganden: 1.

Domstol i vexelmål vare Rådstufvurätt i den stad, der svaranden
bor eller anträffas, men, om han å landet bor eller anträffas, Rådstufvurätten
i närmaste stad derintill.

2. Vexelinnehafvare må för hela sin fordran stämma en af vexelo-äldenärerna,
och stånde det i hans fria val hvilken af dem han först
stämma vill.

3. Stämning i vexelmål skall, der sökanden det äskar, meddelas
till samma dag, som den sökes, om Rätten da sitter och svaranden är
så till hands, att han kan före rättegångstimmans slut sig infinna.

4. Pröfvar Rätten sökandens påstående vara af den beskaffenhet
att det genast bifallas må; döme då till betalning och förordne tillika
att, i brist deraf, utmätning strax ske må; dock skall för inrikes vexel,
som blifvit för bristande betalning protesterad, utmätning mot vexelgifvaren
eller öfverlåtare ej verkställas förr än tre dagar förflutit fiån
det han bevisligen blifvit kräfd.

5. Är målet af den beskaffenhet, att det ej kan å första rättegångsdagen
afgöras; då må Rätten, der käranden det äskar och omständigheterna
pröfvas dertill föranleda, ålägga svaranden att nedsätta
penningar i allmänt ränteri eller ställa antaglig pant eller borgen samt
förbjuda honom att, der sådant ej fullgöres, resa från orten före sakens
slut, vid det äfventyr, som för öfverträdande af reseförbud är i 153 §
Utsökningslagen stadgadt.

6. Dom i vexelmål gånge, der den vinnande det äskar, i verkställighet
genom utmätning och det utmättas försäljning ändå att ändring
i domen sökes; vare dock den, som vunnit, skyldig att ställa pant
eller’ borgen för hvad honom tilldömdt blifvit, der han, innan domen
vunnit laga kraft, det lyfta vill.

7. Vexelgäldenär ege begagna endast sådana jäf eller invändningar,
som äro grundade på vexelns beskaffenhet och i sjelfva vexelrätten,
eller till hvilka han kan vara befogad på grund af sitt omedelbara förhållande
till käranden.

Bill. till Rilcscl. Prot. 1880. 7 Sami. ‘20 Haft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

8. Beropar sig någon på utländsk lag eller sedvana och vill han
• att afseende derå fästas skall; vare han skyldig att sin uppgift styrka,
der den ej af vederparten medgifves.»

Denna nådiga proposition har af Kamrarne blifvit hänvisad till handläggning
af Lag-Utskottet, som nu går att deröfver afgifva utlåtande.

_ Bland olika lagstiftningsoinråden torde, till följd af handelns kosmopolitiska
natur, handelsrätten främst både fordra och egna sig för en
likartad lagstiftning i flere stater — främst i dem, som till läge, nationalitet
och samhällsförhållanden stå hvarandra nära.

_ Det var ock en sådan uppfattning, som föranledde Riksdagens underdåniga
skrifvelse den 9 Maj 1876 med anhållan, det Kongl. Maj:t täcktes
vidtaga åtgärder för utarbetande af en fullständig handelslag för Sverige,
äfvensom egna nådig omsorg deråt, att öfverensstämmelse, så vidt ske
kunde, med motsvarande norsk och dansk lagstiftning dervid åstadkommes.
Denna underdåniga skrifvelse gaf uppslaget till det förslag till
lika lydande vexellagar för Sverige, Norge och Danmark, som nu föreligger
till Riksdagens pröfning. Då den underdåniga framställningen
gjordes till föremål för öfvervägande, ansågs nemligen, för att närma sig
målet af öfverensstämmande handelslagar för de tre rikena, ändamålsenligast
vara att börja med en mindre del af arbetet och söka dermed
inom en kortare tid ernå ett praktiskt resultat, enär detta, om det
lyckades, skulle innebära en kraftig maning att vidare fortgå på den en
gång beträdda vägen; och ansågs såsom en sådan del af handelslagstiftningen
vexelrytteri vara mest lämplig af flere hand a skäl, bland annat af
det hufvudsakliga, att i Norge och Danmark funnes ett trängande behof
af nya vexellagar, samt att, om så än icke var förhållandet i Sverige, det
dock för Sverige vore af betydelse, att dessa nya vexellagar blefve öfverensstämmande
med den svenska vexellagen, antingen helt och hållet eller
i de vigtigaste delarne, i hvilket senare fall man i Sverige kunde taga
i öfvervägande, huruvida icke i den svenska vexellagen de förändringar
kunde vidtagas, som skulle leda till utfärdande af lika lydande vexellagar
för de tre nordiska rikena -— ett mål, som måste anses särdeles
önskvärdt, då vexelomsättningen mellan dessa riken är högst betydlig,
såsom utvisas af följande uppgifter om densamma i runda tal för år 1877:
vexlar från Norge på Sverige kronor 16,000,000

d:o d:o d:o d:o Danmark » 10,000,000

d:o från Sverige på Norge » 8,000,000

d:o d:o d:o d:o Danmark » 25,000,000;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

hvarvid är att märka, att för Danmark, för hvilket land bestämda uppgifter
saknas, summorna otvifvelaktigt äro mycket högre, än som ofvan
angifvits för de öfriga två länderna.

Utgående från ofvan nämnda åsigt, tillsatte de olika regeringarne, på
initiativ från Sverige, tre olika, men samarbetande komitier, hvardera
bestående af två jurister och en affärsman — hvilka samtliga ledamöter
utan någon reservation godkänt det af komitéerna afgifna förslag —;
och detta förslag, med de icke obetydliga ändringar och jemkningar, å
hvilka, med anledning af Sveriges Högsta Domstols vid förslagets granskning
framstälda anmärkningar, på hemställan af Chefen för svenska
Justitiedepartementet, Norges och Danmarks komiterade samt regeringarne
ingått, föreligger nu i Kongl. Maj:ts nådiga proposition.

Det gifves tre störa grupper af inbördes närbeslägtade vexellagar,
den engelsk-amerikanska, den franska och den tyska. Förslaget ansluter
sig till den sist nämnda. Visserligen är denna icke den, som gäller i
den största omfattningen, enär enligt en nyligen uppgjord beräkning
omkring 240 millioner menniskor stodo under fransk, ungefär lika många
under engelsk-amerikansk och blott omkring 86 millioner under tysk
och dermed beslägtad vexelrätt, men detta oaktadt synes »Allgemeine
Deutsche Wechselordnung» af 1848 med dess senare tillägg, i synnerhet
de så kallade »Nurnbergernovellerna», vara särskildt egnad att bilda anslutningspunkten
för förarbetena till det stora, men ännu säkerligen
fjerran liggande målet af en likartad europeisk-amerikansk vexelrätt,
och detta först och främst för de folk, hvilka, såsom de nordiska, stå
så nära det tyska i så många afseenden, ej minst beträffande affärsförbindelser.
På den tyska vexellagen är ock den nu gällande svenska
Vexel lagen af den 23 Augusti 1851 (= S. L.) hufvudsakligen byggd. Då
komiterade enligt vederbörande regeringars uppdrag hade att utarbeta
sitt förslag på grundvalen af den tyska vexellagen, betydde detta sålunda
en särdeles nära anslutning äfven till den nu gällande svenska.

Ur förslaget har, till följd af de särskilda ländernas skiljaktiga processformer,
uteslutits allt, som angår vexelprocessen samt sättet för dödande
af vexel, och hafva nu gällande bestämmelser härom, äfvensom
några närmare sådana angående verkställande af protest, upptagits i en
särskildt förslag till Förordning om nya Vexellagens införande och hvad
i afseende derå iakttagas skall. Likaledes har, såsom till vexelrätten ej
hörande, uteslutits det i S. L. förekommande särskilda kapitel om vexelköp,
äfvensom den i S. L. § 27 gifna allmänna civilrättsliga regel.

Äfven i öfrigt innefattar förslaget åtskilliga afvikelser och tillägg från
nu gällande svenska vexellag. Af någon betydelse torde endast följande vara:

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

att särskild föreskrift lemnats, att den för vexels giltighet såsom
sådan äfven förut (S. L. § 1) föreskrifna uttryckliga benämning af vexel

eller, der vexeln är affattad å främmande språk, motsvarande uttryck

å detta;espråkj-~skall vara!''in förd i sj elfva vexelvis text (§ 1), likasom att
vexelgifvares förbud mot öfverlåtelse, till exempel genom orden: »icke
till order» eller dylikt, för att hafva vexelrättslig betydelse likaledes
skall införas i vexelvis text (§ 9);

att trasserad egen vexel skall i alla afseenden anses såsom egen
vexel, såsom följd hvaraf icke vidare erfordras, att den trasserade egna

vexeln skall vara dragen att inlösas pä annan ort (§ 2; jfr S. L. § 2);

att, då, enligt nu gällande S. L. § 1, vexlar, i hvilka någon betalningstid
icke är nämnd, äro ogiltiga, vexel för sådant fall, enligt förslaget,
anses såsom betalbar vid uppvisandet (§ 3);

att betalningstiden skall vara en och samma för hela vexelsumman
(§ 3);

att, om vexelsumman'' är flere gånger utsatt, men till olika belopp,
det, som minst är, skall gälla (§ 6), då enligt S. L. § 4, derest penningesumman,
som skall betalas, är utsatt med både bokstäfver och
siffror, men till olika belopp, det skall gälla, som är utsatt med bokstäfver; att,

om i vexel ränta utfästes, sådant är ogilt (§ 7);
att uppvisningsrätten hlifvit på dubbelt sätt närmare bestämd, dels så,
att en hvar, som har vexel i händer — sålunda, mot S. L. § 18, äfven
den, som innehar en vexel att betalas vid uppvisandet — är berättigad
att strax uppvisa densamma till godkännande och att, der sådant icke
inom stadgad tid erhålles, protestera för uteblifvet godkännande, dels
ock så, att till och med aftal, som strider häremot, icke har verkan
efter vexellag (§ 17);

att, om vexel,‘Hyder påjjbetalning å annan ort, än der vexelbetalaren
bor, och vexelgifvaren ej i vexeln utsatt, af hvem betalning bör å den
andra orten erläggas, vexeln, mot hvad enligt S. L. är förhållandet, skall
före förfallodagen förevisasvexelbetalaren till godkännande, och, der
sådant icke erhålles, protesteras, allt vid äfventyr, att vexelrätten förloras
mot vexelgifvare och öfverlåtare (§ 18);

att för vexel, stäld att betalas viss tid efter uppvisandet, likasom
för vexel, som lyder å betalning vid uppvisandet, uppvisningstiderna
blifvit annorlunda bestämda (§§ 19 och 32; jfr S. L. §§ 19 och 37);

att giltigt godkännande kan lemnas medelst godkännarens blotta
namnteckning på vexelns framsida (§ 21; jfr S. L. § 21);

att, då enligt S. L. § 24 vexel skall godkännas efter sin lydelse utan

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 34.

vilkor eller förbehåll, men om det ej sker, godkännandet anses vägradt,
dock att godkännaren svarar för hvad hans afgifna godkännande innebär,
förslaget, som i likhet med S. L. tillåter godkännandets inskränkning
till en del af vexelsumman, stadgar, att, om andra inskränkningar
eller vilkor göras, de skola vara utan verkan (§ 22);

att, om vid återgångstalan för uteblifvet eller osäkert godkännande
vexelgäldenären lemnat säkerhet åt någon af dem, som följa efter honom,
den stälda säkerheten äfven skall gälla till fördel för säkerhetsgifvarens
öfriga efterföljare, när de fordra sådant, under det enligt S. L.
§ 32 så torde vara förhållandet utan vidare, samt att ej någon, som
följer efter säkerhetsgifvaren, må fordra ytterligare säkerhet af någon
vexelgäldenär, så framt det ej visas, att den redan stälda säkerheten är
otillräcklig, om hvilket stadgandes tillämplighet enligt nu gällande S. L.
meningarne kunna vara delade (§ 27);

att ett efter protest meddeladt godkännande måste för att förpligta
uppvisaren vara fullständigt (§ 28);

att för rätten att behålla stäld säkerhet för uteblifvet eller osäkert
godkännande stadgats en egen preskriptionstid, i det att säkerheten skall
återlemnas, derest ej inom ett är efter vexelns förfallodag käromål om
dess inlösen blifvit anstäldt emot den, som har lemnat säkerheten (§ 28);

att säkerhet af föregående öfverlåtare eller vexelgifvaren kan, efter
skedd protest, fordras äfven i det fall, att godkännaren, om han är köpman,
instält sina betalningar (§ 30);

att i § 33 närmare bestämmelser, än i S. L. §§ 36 och 94, meddelats
angående beräkning af vexels förfallotid;

att, om vexel är utgifven å ort, hvarest tidräkning efter gamla stilen
begagnas, tidsbestämmelserna i vexeln anses gifna efter nämnda stil,
derest icke annat af vexeln framgår (§ 34);

att, då vexelsumman får gäldas i annat myntslag, än hvarå vexeln
lyder, beräkningen skall ske efter den vexelkurs, hvartill på den ort,
der betalningen sker, eller på närmaste inländska vexelplats vexlar, utstälda
i det uti vexeln förekommande myntslaget och alltid lydande på
betalning vid uppvisandet, köpas å den tid, inlösen sker (§ 35; jfr L. S. § 38);

att, om vexel före förfallodagen infrias, och sedan visar sig, att betalning
erlagts till obehörig innehafvare, den, som vexeln inlöst, skall
svara för deraf uppkommande skada (§ 40);

att, beträffande vilkoren för återgångstalan vid bristande betalning,
uppmaning att ej protestera (»utan protest», »utan kostnad» eller dylikt)
fritager från skyldighet att protestera (§ 42);

att så kallad notifikationsskyldighet stadgats efter protest på grund

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

af såväl bristande betalning (§§ 45—47) som uteblifvet godkännande
(§ 20), äfvensom efter protest på grund af godkännarens insolvens (§30);

att rättigheten att beräkna provision är begränsad så, att densamma
upphör, när provisionernas sammanlagda belopp redan uppgått till två
för hundra af vexelsumman, samt att, till beräkningens förenklande,
föreskrifvits, att indossanternas provision skall beräknas endast å vexelsumman,
men ej å regress-summan (§ 52; jfr S. L. § 47);

att återgångsfordran må uttagas genom återvexel enligt närmare bestämmelser
(§ 53);

att särskild bestämmelse lemnats om nödfallsadress å domicilierade
vexlar, och att stadgandet så affattats, att äfven trassaten kan användas
såsom nödfallsadressat äfven af trassenten (§ 56);

att vexelinnehafvare ålagts att mottaga det godkännande till heder,
som af trassaten erbjudes, icke blott, såsom nu, när godkännandet erbjudes
till heder för trassenten, utan äfven i det fall, då erbjudandet
sker till heder för en indossant (§ 57; jfr S. L. § 55);

att äfven nödfallsadressat tillåtes, med vexelinnehafvarens medgifvande,
godkänna vexeln till heder (§ 57);

att, derest å en afskrift af vexeln tinnes nödfallsadress i original
eller originalöfverlåtelse, godkännande efter adressen eller till heder för
öfverlåtaren må tecknas å af skriften (§ 58);

att icke upptagits svenska lagens regel (§ 59), att, om flere erbjuda
betalning för samma persons räkning, företrädet skall lemnas åt trassaten,
så framt han efter verkstäld protest vill betala utan vilkor, och
dernäst åt nödfallsadressaten (§ 64);

att remittentens rätt att af trassenten fordra duplett öfvergår på
hvarje följande innehafvare af vexeln, ej tillkommer hvarje indossatarie
omedelbart endast i förhållande till hans föregångare (§ 67; jfr S. L. § 64);

att förslaget i fråga om dödande af vexel afhandlar förkomna vexlar
i allmänhet, icke endast accepterade vexlar (§§ 73, 74; jfr S. L. § 70);

att, under det S. L. § 71 icke gifvit den, som inledt talan om vexelns
dödande, rätt att vidtaga några mått och steg mot andra vexelgäldenärer
än acceptanten, förslaget deremot tillförsäkrar honom äfven befogenhet
att hos trassenten mot ställande af liknande säkerhet fordra nytt
vexelbref (§ 74);

att, om vexelrätten är beroende deraf, att vexel inom viss tid varder
uppvisad eller protesterad, den, för hvilken vexeln förkommit, kan

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

bevara rätten mot vexelgifvare och godkännare att äska nytt vexelbref
eller erhålla betalning, genom att före protesttidens utgång protestera
i anledning af vexelns förlust, hvarom notifikation då skall ske (§ 75);

att i § 76 stadgas, det den, som vexeln i händer häfver, så framt
han genom innehållet af dess text eller genom behörigen sammanhängande
och till honom fortgående följd af fullständiga öfverlåtelser eller
öfverlåtelser in blanco visar sig vara rätt innehafvare af vexeln, icke,
der ej visas, att han vid vexelns förvärfvande icke varit i god tro eller
att han dervid förfarit med grof vårdslöshet, är pligtig att utlemna vexeln
till den, för hvilken densamma förkommit;

att i §§ 78 och 79 förändrade tidsbestämmelser för vexels preskription
blifvit gifna;

att, om det i följd af antingen lagbud (moratorium) eller ock afbrott
i den allmänna samfärdseln eller liknande utomordentliga tilldragelser
(vis major), varder för någon omöjligt att företaga en handling,
hvaraf vexelrättens bevarande är beroende, han, utom i det fall, då
vexelpreskription inträder, har sin rätt förvarad, derest han oförtöfvadt
efter sådant hinders upphörande företager hvad honom ålåg (§ 92); samt

att enligt § 95 utgifvare af egen vexel icke har skyldighet att på
anfordran utlemna duplett.

Utskottet har funnit de flesta af de sålunda föreslagna bestämmelserna
väl motiverade samt innebära verkliga förbättringar.

o O

Tvenne punkter i det nya förslaget, nemligen bestämmelserna om
vilkor och inskränkningar vid godkännande samt om den så kallade notifikationsskyldigheten,
har Utskottet emellertid funnit särskildt anmärkningsvärda.

De härutinnan skedda förändringarna i nu gällande föreskrifter torde
i vårt land icke egentligen vara af något behof påkallade och möjligen
kunna komma att i Sverige, hvarest vexlar vunnit en vidsträckt användning,
äfven bland den större allmänheten i dess affärsförhållanden,
medföra åtskilliga olägenheter.

Det först nämnda stadgandet, som innefattas i § 22, af innehåll, att
vexel skall godkännas efter sin lydelse utan vilkor eller förbehåll, dock
att godkännande må inskränkas till en del af vexelsumman, samt att,
om andra inskränkningar eller vilkor göras, dessa skola vara utan verkan,
synes Utskottet innebära en nog stor formalism. Det skulle ock föranleda,
att, om till exempel å en vexel, dragen på två månader, tecknats
godkännande med vilkor af betalningsskyldighet på förlängd tid,
till exempel först om fyra månader, den sålunda godkända vexeln skulle,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

då det vid accepten fogade vilkor skall vara utan verkan, vara förfallen
till betalning efter två månader.

Äfven notifikationsskyldigheten torde understundom kunna blifva rätt
besvärlig vid vexelumgänget. Bevisningsskyldigheten med afseende derå
är ej heller och kan icke vara i öfverensstämmelse med annars gällande
regler.

Då emellertid förslagets från S. L. afvikande bestämmelser om godkännande
af vexel onekligen kunna härledas ur vexelns strängt formella
natur, och då notifikationsskyldighet, åtminstone efter protest på grund
af uteblifven betalning, förekommer i alla vexellagar — med undantag
af den svenska och finska — ehuru i den franska densamma sammanbundits
med en påskyndad regress; då nämnda skyldighet, derest den
vid bristande betalning godkännes, äfvenledes, enligt förslagets system,
bör antagas vid uteblifvet godkännande, enär sådant kan föranleda till
vare sig fordran af säkerhet eller betalning, samt densamma då jemväl
synes böra fordras i fråga om osäkert godkännande enligt § 30; och då
notifikationen onekligen äfven i öfrigt medför flere fördelar, hvadan den
äfven här i landet icke sällan iakttages; då påföljden af dess underlåtande
endast är skadeersättning och förlust af rättigheten att fordra
godtgörelse för särskilda utgifter; samt då fördelen af öfverensstämmande
vexellagar i de tre nordiska rikena icke synes böra för omförmälda
tvenne bestämmelsers skull äfventyras, finner Utskottet desamma
kunna och böra godkännas.

Utskottet anser sig slutligen här böra, till undvikande af allt missförstånd,
erinra, att ett antagande af nu föreliggande, med de i Norge
och Danmark för representationerna framlagda öfverensstämmande, förslag
icke innebär någon internationel öfverenskommelse, som beträffande
lagstiftningen i ämnet för framtiden på något sätt binder Sveriges
lagstiftande myndigheter, hvadan Konungs och Riksdags makt att upphäfva
eller ändra denna lag skulle blifva densamma som beträffande
hvarje annan.

Utskottet hoppas dock, att, derest lagen nu varder antagen, långt
ifrån att någon sådan rätt skulle komma i fråga att användas, den nya
vexellagen tvärt om skall utgöra ett fortfarande vittnesbörd om trenne
samslägtade folks eniga samverkan på ett lagstiftningsområde, hvarest
förefinnes så stort både rum för och anledning till ytterligare öfverensstämmelse.

Förslaget till förordning om nya Vexellagens införande och hvad i
afseende derå iakttagas skall har icke föranledt någon anmärkning.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

På grund af det anförda får Utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts föreliggande nådiga proposition
med förslag till

1) Vexellag,

2) Förordning om nya Vexellagens införande och
hvad i afseende derå iakttagas skall,

måtte af Riksdagen bifallas; dock med det förbehåll, att
författningarne ej skola blifva gällande i annat fall, än
att med Vexellägsförslaget öfverensstämmande vexellagar
varda i Norge och Danmark antagne.

Stockholm den 9 Mars 1880.

På Lag-Utskottets vägnar:

G. LAGERSTRÅLE.

Ilerr Grefve Mörner har begärt få här antecknadt, att han, till följd
af erhållen ledighet från riksdagsgöromålen, icke inom Utskottet deltagit
i ärendets behandling.

Bih. till Rihsd. Prot. 1880. 7 Sami. 20 Haft.