Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3 (Utlåtande 1885:LU3 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3,

N:0 3.

Ank. till Riksd. Kansli den 10 Febr. 1885, kl. 12 midd.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om valfrihet
för. medlemmar af svenska kyrkan att af sluta äktenskap
antingen inför statskyrkans presterskap eller inför civil
myndighet.

Från Andra Kammaren har Lag-Utskottet fått till sig hänvisad
en inom nämnda Kammare af Herr E. J. Ekman afgifven motion, N:o
5, hvari hufvudsakligen andrages följande:

Ett. kraf på ändrad lagstiftning i fråga om äktenskaps afslutande
gjorde sig mer och mer gällande i vår tid. Detta hade naturligtvis
sin grund i de olika förhållanden, som hade inträdt på det kyrkliga
området. Hittills hade i de flesta fall äktenskaps afslutande egt rum
inför den kyrkliga myndigheten på orten. Men i samma mån den
forna pieteten för statskyrkan och dess presterskap försvunne och mången
nu mera sökte få sina andliga behof tillgodosedda, utan att ställa
sig i beröring med nämnda presterskap, gjorde sig behofvet af utsträckt
rättighet att ingå borgerligt äktenskap allt mera gällande. — Visserligen
behö.fde icke lagligen utträdda dissenters anlita statskyrkans presterskap.
Visserligen vore ock genom förordningen af den 15 Oktober
1880 tillåtet för den, som ej blifvit döpt eller som icke inom svenska
kyrkan begått Herrans nattvard och icke heller tillhörde främmande
trossamfund, att inför borgerlig myndighet afsluta. äktenskap. Men det
funnes ett betydligt antal svenska medborgare, som icke kunde eller
ville ställa sig under dissenterlagen och som icke heller hörde till dem,
om hvilka nyssnämnda förordning af den 15 Oktober 1880 handlade
Bih. till Likså. Prof. 1885. 7 Sami. 3 Raft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

hvilka dock kände det såsom ett samvetstvång att nödgas vid sitt
äktenskaps afsilande låta sig betjena^ af statskyrkans prester, som
dervid uppträdde icke såsom en borgerlig, utan såsom en andlig myndighet.
Det syntes vara högeligen önskvärdt såväl för dessa personer
sjelfve som för statskyrkans presterskap, att allt tvång i nu berörda
hänseende upphörde. Tillkomme vidare den omständigheten, att deras
antal, som intoge en sådan ställning till statskyrkans presterskap, vore
i ständigt stigande, så syntes tiden vara inne* för en förändrad lagstiftning,
hvarigenom frihet att välja antingen att utsluta äktenskapet inför
kyrklig eller inför borgerlig myndighet tillförsäkrades hvar och eu
svensk medborgare. — Då äktenskapet uteslutande vore en boigeilig
angelägenhet, så vore det ock naturligast, att det inginges inför den
borgerliga myndigheten, med frihet för hvar och en att sedan använda
de andliga ceremonier, som för honom vore mest egnade att qvarlemna
ett varaktigt intryck af detta vigtiga steg i lifvet. Motionären skulle
derför helst se, att äktenskapets afsilande inför den borgerliga myndigheten
blefve obligatoriskt för alla. Men tiden för eu sådan lag torde
ännu icke vara inne. Så mycket torde dock nu kunna och böla göras,
att valfrihet måtte beredas de svenska statens medlemmar, som ännu
i juridiskt hänseende tillhörde statskyrkan, att antingen utsluta sitt
äktenskap inför statskyrkans presterskap eller inför den borgerliga
myndigheten i orten. — På grund af hvad motionären sålunda anfört,
föreslår han, »att Riksdagen för sin del måtte besluta, att hvarje svensk
medborgare, som tillhör den svenska statskyrkan, må hafva valfrihet
att, sedan det lagligen blifvit lyst, utsluta sitt äktenskap antingen inför
någon af statskyrkans prester eller i stad inför magistraten eller
på landet inför kronofogden».

Enligt Utskottets åsigt kunna mot förslaget göras gällande de
vigtigaste betänkligheter.

Sedan staten en gång för ingående af lagligt äktenskap^ valt den
form, som staten från sin synpunkt funnit för denna betydelsefulla handling
mest passande och mest egnad att hos statens medlemmar inskäipa
och vidmakthålla känslan för äktenskapets helgd, kan staten icke gerna,
endast af afseende å en eller annan individs skiljaktiga mening, lemna
valfrihet mellan denna form och en helt annan. Hvar och en, som ur
statskyrkan utträdt, har ju redan nu rätt att för ingående af äktenskap
anlita civil myndighet, lika som ock detta är förhållandet med de per -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 3.

söner, om hvilka förordningen af den 15 Oktober 1880 talar; men det
synes Utskottet vara för mycket begärdt, att, på sätt motionären föreslår,
härutöfver lemna dem, som uti ifrågavarande afseende icke dela
statskyrkans uppfattning, men ändock inom henne qvarstå för att åtnjuta
alla förmåner häraf, samma rätt som dem, hvilka ur statskyrkan
utträda

Äfven om man anser äktenskapet såsom hufvudsakligen en borgerlig
institution och dess ingående såsom hufvudsakligen en borgerlig
angelägenhet, följer deraf ingalunda, att staten måste för detsammas
afslutande välja den civila formen, och allra minst, att valfrihet mellan
denna och den af dess ingående inför en statskyrkans prest bör af staten
medgifvas. Statskyrkans presterskap uppträder vid denna förrättning
icke blott såsom religionens och kyrkans tjenare för att åt denna
så högvigtiga handling i kontrahenternas lif gifva det högtidliga allvar,
som den religiösa akten och kyrkans bekräftelse densamma förlänar,
utan ock såsom statens tjenare, att åt kontrahenternas förbindelse gifva
borgerlig kraft. En förändring härutinnan skulle, i Utskottets tanke,
icke öfverensstämma med det svenska folkets åskådningssätt och önskan,
och det kunde vara fara värdt, att derigenom, likasom fallet visat sig
vara i de länder, der civiläktenskap blifvit infördt, äktenskapets helgd
blefve förringad.

Utskottet får följaktligen hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 10 Februari 1885.

På Lag-Utskottets vägnar :

AXEL BERGSTRÖM.

Herr Smedberg har begärt få här antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling inom Utskottet.