Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38 (Utlåtande 1878:LU38 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

N:o 38.

Ank. till Kiksd. Kansli den 4 Maj 1878, kl. 8 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af återremiss af Utskottets
Utlåtande, N:o 27, öfver Kongl. Maj ds nådiga proposition
angående förändrade bestämmelser rörande klockarnes aflöning.

I ofvan nämnda utlåtande hade Utskottet hemstält,
att Riksdagen, med förklaring, att Iiongl. Maj:ts nådiga proposition
i ämnet icke kunde i oförändradt skick bifallas, måtte för sin del godkänna
följande bestämmelser angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det författning i ämnet
varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa reglering af klockarens löneförmåner
med iakttagande af här nedan meddelade föreskrifter;

att, der klockare tjenst är med organistbefattning förenad, reglering af
båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till omfattningen af
klockarens tjenstegöromål samt beräknas så, att alla offer och utgifter för
särskilda förrättningar upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller annan jord, som
blifvit honom på lön anslagen, dock att afkastning^ af boställsjorden må
i lönen inberäknas, så vidt hinder ej möter af särskildt meddelade föreskrifter; Bill.

till Riksd. Prot. 1878. 7 Sand. 23 Hälft.

2 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

att hvad utöfver näranda afkastning erfordras till klockarens aflönande
skall af församlingen utgöras i penningar, dock att minst hälften deraf beräknas
i spanmål att lösas efter tioårigt raedelmarkegångspris;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt å kyrkostämma stadgade
grund, med rättighet för församlingen att låta någon mindre del af
lönen utgå med viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man och tio öre
för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar;

att klockaren eller kyrkoherden eller den, som under ledighet bestrider
klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet i församlingen, må, derest
han finner församlingens beslut angående klockarelönens belopp icke öfverensstämma
med här ofvan omförmälda grunder, öfver beslutet anföra besvär
i den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas beslut i allmänhet är
föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det ombyte af klockare,
som eger rum näst efter det beslutet om löneregleringen vunnit laga kraft
eller deröfver anförda besvär blifvit slutligen afgjorda, derest ej den, som
vid nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen må vinna
tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren af församlingens
afgifter till klockaren skall gälla hvad i nämnda hänseenden är stadgadt
angående presterskapets löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse med dessa grunder
blifvit verkstäld och begynt tillämpas, hittills gällande föreskrifter angående
klockarelönens utgörande skola upphöra att lända till efterrättelse,
samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter klockaren uppburit
helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens uppehållande och folkundervisningens
behof.

Enligt till Utskottet ankomna protokollsutdrag har Första Kammaren
godkänt 2:dra, 8:dje, 4:de, 8:de, 9:de och 10:de punkterna, men återförvisat
utlåtandet i dess öfriga delar; och har utlåtandet i sin helhet blifvit af
Andra Kammaren återförvisad t. Vid sådant förhållande har det tillkommit
Utskottet att företaga ärendet till förnyad behandling.

Ingressen och första punkten hafva af Första Kammaren blifvit återförvisade
endast på grund af deras sammanhang med öfriga återförvisade
punkter, och de anmärkningar, hvilka synas hafva föranledt återremissen
från Andra Kammaren, afse hufvudsakligen öde, 6:te och 7:de punkterna.

Emot öde punkten har blifvit anmärkt, att stadgandet derom, att en
del af klockarens lön skulle beräknas efter medelmarkegångspris, hvarigenom
en årligen skeende uträkning af dess belopp blefve erforderlig, följaktligen
skulle lända till besvär och omgång.

En sålunda utgående lön blefve visserligen mindre beroende af pen -

L ay- Utskottats Utlåtande N:o 38.

ningens vexlande värde; men då lönens beräkning endast i penningar obestridligen
konnne att lända till reda och enkelhet; då regleringen icke skulle
ovilkorligen blifva för bestämd tid gällande; då det icke torde kunna betviflas,
att församlingarna i mån af penningevärdets fallande skola vara benägna
att bevilja klockarne den löneförhöjning, som deraf påkallas, och då
giltigt skäl sålunda icke lärer förefinnas att i förevarande fall frångå den
regel, som i allmänhet vid senare tiders löneregleringar i berörda hänseende
iakttagits, anser Utskottet det ifrågakomna stadgandet böra utgå och hela
lönen i penningar beräknas.

I afseende på 6:te punkten har blifvit yrkadt, dels att å landet ena
hälften af lönen måtte, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts proposition,
utgå af fäst egendom, dels ock, att föreskriften om den personliga afgiften
måtte ogillas. Såsom skäl för dessa yrkanden har blifvit anfördt: att fyrktalsberäkningen,
utgående från allmänna bevillningens grundsats, i och för sig
lede af en viss obillighet; att ifrågavarande åliggande för närvarande nästan
uteslutande läge på jorden, och billigt vore, att de, som i allt fäll vunne
en stor förmån, bibehölle eu åtminstone något större tyngd deraf än de öfrige;
att en fastigshetsegare, som för sitt arbete hade en mängd torpare och
statkarlar på egendomen, skäligen borde deltaga i aflöningen i större mån
än den, som icke hade att sörja för någon utom sitt hushåll; samt att de
mindre bemedlade icke borde med tillökning i sina förut med afseende å
deras förhållanden ej obetydliga personliga afgifter betungas.

Äfven om den nuvarande fyrktalsberäkningen, hvilken ligger till grund
för rösträtt å kyrkostämma, icke må anses fullt billig, hvarom Utskottet
icke finner lämpligt att här ingå i pröfning, så torde dock vara uppenbart,
att eu sådan obillighet icke kan i någon märkbar mån göra sig gällande
vid utgörandet af de ringa bidragen till klockarelönen. Vidare torde få erinras:
att klockarelön för närvarande icke enligt lag utgår af en bestämd,
vid jorden fästad skatt, utan af hvarje matlag, som har hemmansbruk, ehvad
detta är större eller mindre; att den fasta egendom, som för närvarande är
befriad från skyldigheten att i klockarelön deltaga eller deri deltager med
lägre belopp, än som skulle blifva förhållandet, derest bidraget skulle efter
taxeringsvärdet utgå, komme att redan genom lönens utgående efter fyrk vidkännas
en ny eller ökad utgift, hvarföre åtminstone i afseende på sådan
fastighet icke något stöd för den i Kongl. Maj:ts proposition föreslagna dubbla
beskattningen kan af nuvarande förhållanden hemtas; och att den omständighet,
att den ene har större antal husfolk och underhafvande än den andre,
icke utgör giltig grund att stadga en olika fördelningsgrund för bidragen
til! klockareaflöningen än för församlingens öfriga utgifter. Hvad slutligen
angår den personliga afgiften, så synes det ingalunda obilligt, att äfven de,
som äro från bevillning frikallade, i detta såsom i andra likartade fall i sin

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

man bidraga till bekostande åt'' de inrättningar, hvaraf de lika väl som församlingens
öfrige medlemmar hafva gagn. Afgiftens belopp är så ringa,
att densamma icke för någon kan kännas tryckande, åtminstone ej mer
än föreskrifna, församlingens alla medlemmar åliggande offer och afgifter för
särskilda förrättningar; och församlingens rätt att i förevarande hänseende
besluta utgör eu konseqvent tillämpning af den kommunala sjelfstyrelsen.
Den åsigt, att ej hela klockarelönen bör efter fyrk utgå, varder ock härigenom
i någon mån tillgodosedd. På grund häraf har Utskottet icke funnit
skäl att med anledning af de mot örte punkten framstapla anmärkningar
frånträda sin förra hemställan.

Beträffande 7:de punkten har å ena sidan blifvit anförd t, att, då klockaren
vore församlingens tjensteman, enahanda frihet borde församlingen tillkomma
att bestämma hans lön som öfrige tjänstemäns samt besvärsrätten öfver
församlingens åtgärder härvid följaktligen inskränkas till de fall, da klagan
öfver kyrkostämmas beslut, enligt 41 § i Kong!, förordningen om kyrko stämma

samt kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, må föras, helst församlingens
eget intresse manade till att bestämma lönen till det belopp, att
lämplig person till tjensten kunde erhållas. Häremot har å andra sidan erinrats,
att klockaren stode under kyrkolagen och presteståudets privilegier
samt icke befunne sig i den beroende ställning till församlingen som dennas
öfrige tjensteman, h vil kas verksamhetsområde uteslutande af församlingen
bestämdes, hvarförutom kyrkoherdens rätt, i följd åt det biträde han egde
att af klockaren erhålla, vore i väsentlig man af löneregleringen beroende.

Utskottet har ansett ett förslag till förmedling mellan de sålunda motsatta
åsigterna böra grundas på den af eu reservant mot förra utlåtandet
uttalade mening, och besvärsrätten i öfverensstämmelse dermed böra inskränkas
till det fall, att lönen nedsättes under det belopp, hvartill den dittills lagligen
uppgått.

På grund af hvad sålunda blifvit anförd t, och med särskild anmodan
till Andra Kammaren att i fråga om 2, 3, 4, 8, 1) och 10 punkterna fatta
beslut i öfverensstämmelse med Utskottets förra förslag, får Utskottet vördsamt
hemställa,

att Riksdagen, med förklaring, att Kong!. Majrts
nådiga proposition i ämnet icke kan i oförändradt skick
bifallas, måtte för sin del godkänna följande bestämmelser
angående klockarnes aflöning:

att hvarje församling skall, inom tre år från det
författning i ämnet varder utfärdad, å kyrkostämma verkställa
reglering af klockarens löneförmåner med iakttagande
af här nedan meddelade föreskrifter;

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38. 5

att, der klockaretjenst är med organistbefattning
förenad, reglering af båda lönerna skall samtidigt ske;

att lönen bör bestämmas i skäligt förhållande till
omfattningen af klockarens tjenstegöromål samt beräknas
så, att alla offer och afgifter för särskilda förrättningar
upphöra;

att klockaren bibehålies vid rätt till boställe eller
annan jord, som biifvit honom på lön anslagen, dock att
afkastningen af boställsjorden må i lönen inberäkna», så
vidt hinder ej möter af särskildt meddelade föreskrifter;

att hvad utöfver nämnda afkastning erfordras till
klockarens aflönande skall af församlingen utgöras i
penningar;

att klockarelön skall utgöras efter den för rösträtt
å kyrkostämma stadgade grund, med rättighet för församlingen
att låta någon mindre del af lönen utgå med
viss afgift, ej öfverstigande tjugu öre för man och tio
öre för qvinna, af hvarje person, som erlägger mantalspenningar; att

klockaren eller kyrkoherden eller deri, som under
ledighet bestrider klockaretjensten eller förvaltar kyrkoherdeembetet
i församlingen, må, derest församlingen bestämt
klockarelönen till lägre belopp, än det, hvartill den
dittills lagligen uppgått, öfver beslutet anföra besvär i
den ordning, som för klagan öfver kyrkostämmas beslut
i allmänhet är föreskrifven;

att löneregleringens tillämpning inträder vid det
ombyte af klockare, som eger rum näst efter det beslutet
om löneregleringen vunnit laga kraft eller deröfver anförda
besvär biifvit slutligen afgjorda, derest ej den, som vill
nämnda tid innehar klockaretjensten, medgifver, att regleringen
må vinna tillämpning redan under hans tjenstetid;

att i afseende på uppbörd och utbetalande till löntagaren
af församlingens afgifter till klockaren skall gälla
livad i nämnda hänseenden är stadgadt angående presterskapets
löneinkomster; samt

att i församling, der lönereglering i öfverensstämmelse
med dessa grunder biifvit verkstäld och begynt
tillämpas, hittills gällande föreskrifter angående klockare -

Lag- Utskottats Utlåtande N:o 38.

lönens utgörande skola upphöra att lända till efterrättelse,
samt församlingen ega att, derest enligt nämnda föreskrifter
klockaren uppburit helgonskyld, använda denna
till kyrkotjenstens uppehållande och folkundervisningens
behof.

Stockholm den 4 Maj 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Reservationer:

af Herr Asplund;

af Herr Lindyren: mot 3, 4, 6, 7 och 8 punkterna (se reservation till
Utlåtandet N:o 27);

af Herr Ribbiny: “Från Utskottets hyser jag i tvenne afseenden en
afvikande mening:

l:o) vid det förhållande, att Första Kammaren, med godkännande åt
Utskottets förra förslag i öfrigt, till Lag-Utskottet endast återremitterat l:a,
5:te, 6:te och 7:de punkterna i förslaget samt ingressen; men Andra Kammaren
deremot, medelst särskildt beslut vid hvarje punkt, återremitterat alla;
synes mig den behandling, Utskottet nu senast egnat ofvanstående ärende,
icke väl stå tillsammans med Riksdagsordningen § 63;

2:o) vidare och i sak har jag ej kunnat finna mig i Utskottets nu
framlagda förslag till lydelse af 7:de punkten. Så länge kiockarebefattningen
är i lag föreskrifven, liksom ock dess innehafvares åligganden, synes staten
ej rimligtvis böra så helt och hållet afsåga sig allt inflytande på bestämmandet
af klockares lön, att en församling skulle kunna nedsätta de med
tjensten förenade förmåner derhän, att ingen duglig sökande stode att påräkna.
Men mot eu sådan olägenhet utgör Utskottets förslag ingen säker garanti, då

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 38.

det nemligen ganska val låter tänka sig, att penningevärdet kunde sjunka eller
lefnadskostnaderna stiga så, att bibehållandet af förutvarande lön blefve detsamma,
som beslut om en uppenbart otillräcklig sådan, samt alltså den inskränkning
i klagorätt öfver af församlingen faststäld lön, Utskottet föreslagit,
i sina verkningar sammanfölle med borttagande af hvarje klagorätt i ifrågavarande
afseende";

af Herr Grefve Mörner: “Då jag vidhåller de åsigter, jag förut i målet
uttalat, kan jag icke instämma i det slut, hvari Utskottet i anseende till 6:te
mom. i dess framställning den 26 sistlidne Mars stannat";

af Herr Friherre Nordenfalk, hvilken, beträffande 6:te punkten i Utskottets
förslag, vidhöll sin å Utlåtandet N:o 27 antecknade reservation.