Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37 (Utlåtande 1884:LU37 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

N:o 37.

Ant. till Eiksd. Kansli den 26 Mars 1884, kl. 6 e. m.

Lag-Ut skottets Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj it s proposition
med förslag till förnyad grufvestadga.

Genom proposition af den 12 sistlidne Januari (N:o 2), åtföljd af
ej mindre förslag till förnyad grufvestadga, än äfven de i ämnet inom
Statsrådet och Högsta Domstolen förda protokoll, har Kongl. Maj:t velat
i nåder inhemta Riksdagens yttrande öfver nämnda förslag och tillika
förklarat sig vilja, efter emottagandet af Riksdagens svar, företaga den
slutliga pröfningen af samma förslag och om stadgans utfärdande i nåder
förordna.

Förslaget till förnyad grufvestadga finnes här nedan i detta utlåtande
intaget.

Propositionen har af Kamrarne blifvit hänvisad till handläggning
af Lag-Utskottet; och får Utskottet, som numera fullbordat granskningen
af den Kongl. propositionen, härmed öfver densamma till Riksdagen afgifva
utlåtande.

I likhet med nu gällande grufvestadga af den 12 Januari 1855 är
det Kongl. förslaget grundadt på bibehållande af inmutningsrätt.

Under de förhandlingar i frågan, som föregått framläggandet af nu
föreliggande förslag, hafva, rörande inmutningsrättens bibehållande eller
afskaffande, meningarne varit mycket delade och å ömse sidor blifvit
anförda vigtiga skäl. Utskottet finner för sin del de skäl öfvervägande,
hvilka blifvit för bibehållande af ifrågavarande rätt anförda. Inmutningsrätt
har synts Utskottet vara under vårt lands närvarande förhållanden
erforderlig, på det att skälig uppmuntran må gifvas till eftersökande af

Bill. till liihsd. Prat. 1884. 7 Sami. 24 Häft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

malmanledningar, på det att de kapital, som äro för bearbetande af
grufvor nödiga, ock lättare må blifva i sådan rörelse nedlagda, samt
på det att dymedelst den nationalrikedom, den svenska jorden i sina
malmer företer, ock må blifva behörigen tillgodogjord.

Man har visserligen mot inmutningsrättens bibehållande anfört, att
nämnda rätt innebure ett obehörigt ingrepp i den enskilda jordeganderätten;
men då ingen eganderätt är absolut, utan först öfvergår från
egandema&f till eganderätt genom den bekräftelse och det skydd, staten
deråt gifver, måste det ock vara staten förbehållet att tillse, det icke
gränserna för eganderätten så utvidgas, att allmänt väl får stå tillbaka
för enskild fördel. Så länge alltså ett statsekonoiniskt intresse talar
för inmutningsrättens bibehållande, torde ock staten kunna, utan att på
något sätt rubba den rättens grundval, på hvilken han hvilar, bibehålla
nu ifrågavarande inskränkning i den enskilda jordeganderätten. Utskottet
finner det följaktligen vara välbetänkt att, såsom ock i det Kongl. förslaget
skett, i vår grufvelagstiftning fortfarande bibehålla inmutningsrätt
och åberopar för denna åsigt i öfrigt de skäl, som för densamma finnas
anförda i de handlingar, som röra nu ifrågavarande Kongl. proposition.
Något lagförslag i ämnet, grundadt å upphäfvande af inmutningsrätten,
föreligger ej heller, och följden af ett afslag å den Kongl. propositionen
skulle således endast kunna blifva, att 1855 års grufvestadga, äfven den
grundad å inmutningsrätt, skulle med sina brister fortfarande blifva
gällande.

För de vigtigare ändringar, som genom det Kongl. förslaget, hvilket
hufvudsakligen utgör en omarbetning af 1855 års grufvestadga, vidtagits
uti denna stadgas bestämmelser, redogöres i det statsrådsprotokoll för
den 12 sistlidne Januari, hvilket är bifogadt den Kongl. propositionen.

Beträffande det Kongl. förslagets detaljbestämmelser har Utskottet
vid granskningen endast funnit anledning till några få anmärkningar.
Dessa angå 2 §, 10 § 1 mom. 3:dje stycket, 17, 26, 33, 49, 53, 59, 65
och 72 §§.

2 §■

Utskottet har ansett det vara att förorda, att i denna paragraf, i
stället för den nakna hänvisningen beträffande det område, inmutning
gäller, till 11 och 26 §§, genast, i stadgans början, angifvas de olika benämningar
å nämnda område, som, allt efter som gränserna å marken
för detsamma äro bestämda enligt 11 § eller 26 §, i stadgan genomgående
och konseqvent användas, eller inmutadt område, i förra fallet,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

och, i det senare, utmål. Härigenom vinnes ock den fördel, att, då
sedermera i stadgan, närmast i 3 § 2 inom., dessa benämningar förekomma,
de icke innebära något för läsaren helt och hållet nytt.

10 § 1 mom. 3:dje stycket

innehåller, bland annat, att inmutare, för allt arbete vid en grufva, som
sedermera förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten
förverkats, skall ansvara såsom för åverkan, om åtal derå i
laga tid anställes.

Nu är enligt förslaget mutsedel ogin,

om den blifvit meddelad å fyndighet, som efter 1 § ej utgör föremål
för inmutning {10 § 1 mom. l:sta stycket),

eller om inmutningspunkten, i strid mot föreskrifterna i 3 § 1 mom.,
blifvit förlagd å område, der inmutning enligt nämnda lagrum ej är
tillåten (10 §‘1 mom. 2:dra stycket);

och enligt förslaget är inmutning srätten förverkad:
om inmutare icke, minst fjorton dagar innan något arbete å det
inmutade området börjas, lemnar bestyrkt afskrift af mutsedeln till så
väl det inmutade områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill
innehar (13 § 1 mom.);

eller om inmutaren icke sist åtta månader från mutsedelns utfärdande
har börjat arbetet (14 § lista stycket);

eller om det arbete å fyndigheten, som erfordras för utmåls anvisande,
icke är af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål till
bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande (21 §
2:dra stycket);

eller om betalning eller nedsättning af den vid utmålsläggningen
bestämda lösesumman för det utrymme inom utmålet, som grufegaren
ofvan jord för sitt arbete behöfver, jemte ränta derå från den dag, beloppet
blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt, icke inom
föreskrifven tid fullgöres (31 § 4:de stycket);
eller om grufanläggningen sönas (47 §);

hvarjemte torde böra i detta sammanhang anmärkas, att då utländing
icke eger rätt att i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få
å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen
funnit skäligt dertill lemna bifall, det försöks- eller grufarbete, som
utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller före -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

taga låta, skall vara utan verkan till bevarande af hans rätt i hit hänfärligt
afseende (68 §) och följaktligen måste anses såsom obehörigen
verkstäldt.

Ännu några andra fall, då vid grafva arbete kan komma att obehörigen
verkställas, torde kunna angifvas, såsom om flere på samma
dag sökt inmutning af samma område och fått hvar sin matsedel, men
eu af dem sedan visar, att han först upptäckt fyndigheten, och den
andre, med vetskap om att på sådan grund inmutningsrätten tillhör
denne, det oaktadt under tiden verkställer arbete vid grufvan (7 §).

Det ofvan anförda stadgandet om ansvar såsom för åverkan, hvilket
enligt ordalydelsen skulle gälla allt arbete vid en grufva, som sedermera
förklaras hafva olagligen tillkommit eller till hvilken inmutningsrätten
förverkats, och sålunda omfatta alla nu anförda fall, torde emellertid
icke vara afsedt att gälla för annan händelse, än att inmutaren vid arbetets
verkställande egt vetskap om nämnda förhållande, men affattningen
har icke synts Utskottet tillräckligt tydlig i detta hänseende.

Stadgandet, hvilket ock förekommer i § 11 af 1855 års grufvestadga,
ehuru der särskildt namnes endast det fall, att grufvan förklarats hafva
olagligen tillkommit, synes ock i nämnda stadga vara långt mera berättigadt
än i nu förevarande förslag. Enligt 1855 års stadgas § 1 skulle
såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill
anmälde, anses, bland andra uppgifna mineralfyndigheter, alla metaller
och malmer, hvilket uttryckssätt kunde gifva anledning dertill, att inmutning
skulle anses vara tillåten äfven i de talrika fall, då mineralier,
innehållande metaller eller metallföreningar i ringa mängd, förekomma
insprängda i för öfrigt ofyndiga bergarter. Enligt förslagets 1 § åter
äro såsom föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig
dertill anmäler, upptagna, bland andra mineralfyndigheter, de, hvilka
innehålla malmerna till vissa uppgifna metaller; och, enligt hvad motiven
gifva vid handen, bör här med malm förstås en mineralfyndighet,
som förekommer i sådan mängd och på sådant sätt, att den kan med
tillgängliga metoder fördelaktigt tillgodogöras eller blifva föremål för
teknisk användning, till följd hvaraf sålunda en bergart, den der innehåller
några få procent jern, icke kan kallas jernmalm eller i allmänhet
ordet malm betyda annat än råämnet vid tillverkning af en metall.
Då emellertid i de flesta fall den procenthalt metall, en mineralfyndighet
gifver, först kan utrönas efter verkstäldt försöksarbete till fyndighetens
undersökning och blottande, samt den pröfning, som enligt 5 §
åligger bergmästare i fråga om meddelande af mutsedel, icke, enligt
Utskottets tanke, må sträcka sig till undersökning, om fyndigheten

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

verkligen innehåller malm, äfven i de få fall, der förhållandet i detta
hänseende utan svårighet skulle kunna utrönas, skulle det sålunda enligt
förslaget kunna inträffa, om nu ifrågavarande stadgande deri bibehölles,
att en i god tro varande inmutare, som å den inmutade fyndigheten
anstalt försöksarbete, hvarvid befunnits, att mineralfyndigheten,
såsom icke innehållande malm i ofvan angifna mening, icke vore inmutningsbar,
skulle kunna få för det sålunda anstälda försöksarbetet
ansvara såsom för åverkan, något som icke kan anses stå i öfverensstämmelse
med rigtiga lagstiftningsgrundsatser. Flere andra dylika,
säkerligen icke med stadgandet afsedda följder skulle kunna inträffa,
derest detsamma bibehölles oförändradt.

Utskottet, som vid sådant förhållande funnit stadgandet böra uti
ofvan angifna rigtning förtydligas, har följaktligen såsom ett särskildt
stycke i mom. 1 af nu förevarande paragraf gifvit den allmänna bestämmelse,
att, derest inmutare eller grufegare har vetskap om att grufva
olagligen tillkommit eller att inmutningsrätten förverkats, men ändå verkställer
arbete vid grufvan, han derför skall ansvara såsom för åverkan,
om åtal derå i laga tid anställes. Det torde vara af sig sjelft klart, att
ansvar för åverkan icke kan ådömas med mindre än att bergsöfverstyrelsen,
derest i strid med 1 §, och domstol, derest i strid med 3 § grufva är
vorden af inmutaren upptagen, förklarat henne hafva olagligen tillkommit,
eller inmutningsrätten till grufva af domstol förklarats förverkad;
och Utskottet, som sålunda funnit dessa vilkor för ådömande af åverkansstraff
framgå ur allmänna rättsgrundsatser, har icke trott det vara erforderligt
att i lagtexten uttryckligen nämna dem.

Man skulle mot Utskottets förslag kunna anmärka, att 24 kap.
Strafflagen redan innehåller tillräckliga bestämmelser för att ett icke i
god tro verkstäldt arbete af beskaffenhet som det ifrågavarande skulle
kunna straffas såsom åverkan, men Utskottet har dock i likhet med
Kongl. Maj:t ansett ett uttryckligt förklarande härom väl kunna försvara
sin plats i gruflagstiftningen såsom en allvarlig påminnelse för jordegaren
om hans rätt mot inmutaren, samt för denne om hans pligt gent
emot jordegaren och om det ansvar, densammas åsidosättande kan för
honom medföra.

Äfven om nu ifrågavarande allmänna stadgande i 10 § 1 mom. antages,
torde dock det i 13 § 1 inom. förekommande stadgande om ansvar
såsom för åverkan böra bibehållas, enär i här förutsatta fall det
just är sjelfva arbetets företagande utan behörig delgifriing till jordegaren,
hvilket medför inmutningsrättens förlust.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

17 §■

Då uttrycket i denna paragraf »kronojord, som blifvit till brukning
på viss tid för kronans räkning upplåten», och hvilket uttryck blifvit
satt såsom motsats till de närmast föregående: »kronojord, som under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen», synts
Utskottet icke fullt nöjaktigt uttrycka hvad dermed afses, eller kronojord,
hvilken af kronan blifvit utarrenderad, har Utskottet utbytt nämnda
uttryck mot följande: »kronojord, som blifvit för kronans räkning till
brukning på viss tid åt annan upplåten.

26 §.

För att tydligen utmärka, att utmål skall, der så ske kan, å marken
utläggas i qvadratisk form, har Utskottet något omredigerat denna
paragraf.

33 §.

För att bringa uttrycket i början af denna paragraf till närmare
öfverensstämmelse med de beteckningar, som, på grund af gällande expropriationsförordning,
vunnit häfd i svenskt lagspråk, har Utskottet här
till ordet skada äfven lagt: »oc/i intrång».

49 §.

Ehuru i 71 § af förslaget grufvestadgan den 12 Januari 1855 förklaras,
utom i fråga om stenkolsfyndigheter, skola upphöra att gälla med
den 1 Januari 1885, lärer det dock, i öfverensstämmelse med allmänna
rättsgrundsatser, af sig sjelft följa, att åt bestämmelserna i den föreslagna
nya stadgan icke kan gifvas tillbakaverkande kraft; och sålunda
torde, beträffande enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter
samt grufve- och slaggvarp eller i öfrigt inmutade fyndigheter,
som enligt äidre författningar varit inmutningsbara, men i förslaget
icke äro föremål för inmutning, de äldre författningarne fortfarande
kunna komma att i flere hänseenden tillämpas. Att åter bestämma, när
och i hvad afseende, i fråga om fordom inmutningsbara och då inmutade
fyndigheter eller gruflägenheter, äldre eller nyare författning bör, i förekommande
fall, anses gällande, torde böra öfverlemnas åt jurisprudensen.
Så skedde ock, då 1855 års grufvestadga utfärdades. Ehuru nämnda
stadgas § 64 innehåller, att de dittills gällande författningarne i ämnet
komrne att till kraft och verkan förfalla den 1 November 1855, så hafva

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

dock dessa författningar i flere hänseenden ansetts gällande beträffande
vid nämnda tidpunkt redan skedda inmutningar af ämnen, såsom t. ex.
kalk, fältspat m. fl., hvilka före tillkomsten af 1855 års stadga voro inmutningsbara,
men i nämnda stadga äro från inmutning undantagna.

Med afseende å det nu anförda har Utskottet ansett, att i nu ifrågavarande
49 § borde, med uteslutande af allt, som åt paragrafens innehåll
kunde gifva karakteren af ett särskildt och fristående stadgande,
endast, särskildt med afseende å innehållet af 39 § i förslaget och till
förekommande af all tvekan i detta hänseende, uttryckligen lemnas den
förklaring, att hvad i förslagets 5 kap. stadgas icke är tillämpligt å de
enligt äldre författning inmutade sjö- och myrmalmstägter samt grufveoch
slaggvarp.

53 §

har undergått någon redaktionsjemkning.

59 §.

Utskottet har, med särskildt afseende å innehållet af 55 §, ansett i
denna § böra uttryckligen stadgas, att till böter enligt denna stadga ej
må dömas, om å förseelsen följer straff enligt allmän lag, hvarjemte
äfven i öfrigt några smärre redaktionsjemkningar vidtagits.

65 §.

Denna § stadgar, att delegare i grufva i visst fall skall hafva till
öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan jemte dertill hörande andel i
byggnader, inventarier och effekter. Ett sådant närmare uppräknande af
adpertinenserna till grufva har Utskottet funnit betänkligt, då detsamma
icke är och svårligen kunde, i anseende till de så olika föremål, som
kunna anses såsom adpertinenser till olika slags grufvor, blifva fullt
uttömmande; hvadan Utskottet ansett, att lagstiftaren här bör inskränka
sig till att stadga, det i förevarande fall grufvan och dess tillhörigheter
skola vara förverkade, samt åt lagskiparen lemna att i förekommande
fall och efter sig företeende omständigheter bestämma hvad under grufvas
tillhörigheter bör inbegripas. Utskottet har ock i öfrigt åt senare
delen af paragrafen gifvit en något kortare formulering.

72 §

har i formelt afseende undergått redaktionsjemkning, hvilken dock icke
öfvat något inflytande å paragrafens innehåll.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

På grund af hvad Utskottet nu anfört och under åberopande i öfrigt
af de propositionen bilagda handlingar, får Utskottet med anledning af
den Kong!, propositionen hemställa,

att Riksdagen må för sin del antaga Kongl. Maj:ts
här nedan intagna förslag till förnyad grufvestadga
med de ändringar, Utskottet i detsamma föreslår.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

Förslag

till

förnyad grufvestadga.

1 Kap.

Om inmutning.

1 §•

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som sig dertill
anmäler, äro de mineralfyndigheter, hvilka innehålla:

l:o) malmerna till följande metaller, nemligen: guld, silfver, platina,
qvicksilfver, bly, koppar, jern med undantag af sjö- och myrmalmer,
mangan, krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram,
vismut, antimon och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Förut inmutad eller bearbetad mineralfyndighet, som blifvit sönad,
må ånyo inmutas, så framt fyndigheten, enligt hvad ofvan är sagdt,
utgör föremål för inmutning.

2 §.

Inmutning gäller visst område
med lodräta gränser på djupet.

Om utsträckningen af detta område
är i 11 och 26 §§ stadgadt.

Inmutning gäller visst område
med lodräta gränser på djupet.

Det område benämnes i denna
stadga inmutadt område eller utmål,
allt efter som dess gränser å marken
äro bestämda enligt föreskriften i 11
§ eller i 26 §.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utshottets förslag:

3 §•

1 mom. A område, beläget på mindre afstånd än två hundra meter
från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd vid
gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten, utan
tillstånd af såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt.

Ej heller må inmutning ske å kyrkogård eller begrafningsplats eller,
utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område på
mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område
samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit
behörigen försvarad.

4 §•

Den, som vill å egen eller annans grund med arbete belägga och
sig tillgodogöra någon till inmutning lofgifven mineralanledning, skall
derom hos bergmästaren i orten göra skriftlig ansökning för erhållande
af tillståndsbevis eller mutsedel. Denna ansökning skall innehålla uppgift
på:

sökandens namn, hemvist och yrke;

mineralanledningens art;

hemman och lägenhet samt socken och län, der mineralanledningen
finnes; samt

medelpunkten i det område, ansökningen afser (inmutningspunkten),
med så noggrann beskrifning å denna punkts belägenhet, att någon
osäkerhet derom ej kan uppstå.

5 §•

Öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt
beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i
afseende å arten af den angifna mineralanledningen, imnutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet, ege
han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig tid,
räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid försittes,
Bih. till Itiksd. Vrot. 16"84. 7 Samt. 24 Väft. 2

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utsleottets förslag:

den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet intagas.
Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter infordrad
upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning
enligt 1 §, eller att sådant hinder möter, som i 3 § sägs, varde ansökningen
afslagen.

6 §•

Möter ej hinder för bifall till ansökningen, utfärde bergmästaren
matsedel, hvilken skall innehålla:

l:o) angifvande af mineralanledningens art samt beskrifning å inmutningspunktens
läge;

2:o) tiden, då ansökningen inkom till bergmästaren;

3:o) den benämning, hvarunder anläggningen må kunna från andra
dylika skiljas; samt

4:o) föreskrift för inmutaren att inom sextio dagar från mutsedelns
utfärdande låta kungöra densamma i kyrkan till den socken eller församling,
der det inmutade området är beläget, vid äfventyr af inmutningsrättens
förlust, om annan sig dertill anmäler, innan kungörandet
sedermera sker.

7 §•

Inmutning gäller från den dag, ansökningen derom inkom till bergmästaren.

Hafva flere på samma dag sökt inmutning af samma område, meddele
bergmästaren dem hvar sin mutsedel, och njute de sedan lika rätt,
der ej någon af dem kan visa, att han först upptäckt fyndigheten, i
hvilket fall inmutningsrätten honom tillhör.

8 §.

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,
bearbeta och tillgodogöra sig såväl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj-.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

må inmutaren ock behålla, såframt det icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas
inom sextio dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende
utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.

9 §•

Med inmutning af sönad grufva följer rätt’ till varp, som finnes
inom det inmutade området eller utmålet och ej genom inmutning enligt
äldre författning är särskildt försvaradt.

Om förre grufegarens rätt till uppbruten malm sägs i 48 §.

l inom. Tiar mutsedel blifvit
meddelad å fyndighet, som efter
1 § ej utgör föremål för inmutning,
vare mutsedel ogill och utmål för
sådan grufva förbjudet.

Lag samma vare, der inmutningspunkten,
i strid mot föreskrifterna
i 3 § 1 inom., blifvit förlagd
å område, der inmutning enligt
nämnda lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund
af förhållande, hvarom nu är sagdt,
så ock påstående att inmutningsrätt.
blifvit förverkad genom underlätet
fullgörande af föreskrifterna i 13 §

1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,
för att vara gällande, anmälas sist
vid utmålsförrättningen; egande
dock den, hvars rätt blifvit förnärmad,
att dessförinnan, när han vill,
få all verkan af mutsedeln upphäfd
genom klagan hos bergsöfverstyrelsen,
om den inmutade fyndigheten
ej utgör föremål för inmutning enligt
1 §, men eljest efter stämning
hos domaren; och skall inmutaren

§•

1 mom. Har mutsedel blifvit
meddelad å fyndighet, som efter
1 § ej utgör föremål för inmutning,
vare mutsedel ogill och utmål för
sådan grufva förbjudet.

Lag samma vare, der inmutningspunkten,
i strid mot föreskrifterna
i 3 § 1 mom., blifvit förlagd
å område, der inmutning enligt
nämnda lagrum ej är tillåten.

Klander mot mutsedel på grund
af förhållande, hvarom nu är sagdt,
så ock påstående att inmutningsrätt
blifvit förverkad genom underlätet
fullgörande af föreskrifterna i 13 §
1 mom. eller 14 § 1 punkten skall,
för att vara gällande, anmälas sist
vid utmålsförrättningen; egande
dock den, hvars rätt blifvit förnärmad,
att dessförinnan, när han vill,
få all verkan af mutsedeln upphäfd
genom klagan hos bergsöfverstyrelsen,
om den inmutade fyndigheten
ej utgör föremål för inmutning enligt
1 §, men eljest efter stämning
hos domaren.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Majds förslag: Lag-Utskottets förslag:

för allt arbete vid en grufva, som Har inmutare eller grufegare

sedermera förklaras hafva olagligen vetskap om att grufva olagligen tilltillkommit
eller till hvilken inmutnings- kommit eller att inmutning srätten förrätten
förverkats, ansvara såsom för verkats, och verkställer han ända
åverkan, om åtal derå i laga tid arbete vid sådan grufva, ansvare
anställes. såsom för åverkan, om åtal derå i

laga tid anställes.

2 mom. År matsedel meddelad för inmutning å nyo af sådan äldre
grufva, som uppgifvits vara sönad, vare förre innehafvaren icke skyldig
att för nye inmutaren vika, innan han blifvit dömd sin rätt förlustig;
och skall i sådan tvist klander mot den, som grufva innehar, icke gälla
der det grundas på försummelse eller annat förhållande, som egt rum för
längre tid tillbaka än andra kalenderåret före klandrets instämmande.

2 Kap.

Om försöksarbete.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande en omkrets med ett hundra meters afstånd
från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras till
fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna eller
anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt om hinder emot
inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så framt hindret förefans
då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvaren
af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i årlig
afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ansvare
inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd, för fulla
beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

12 §.

Yppas tvist om beloppet af den årliga afgiften eller annan ersättning,
som efter 11 § bör utgå, varde frågan pröfvad af tre ojäfvige

La g-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kong!. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

skiljemän, bland hvilka en utses af hvardera parten och de sålunda utsedde
tillkalla den tredje; tredskas den ersättningsskyldige att utse
skiljeman, eller kunna de utsedde ej om valet af den tredje sig förena,
ege Konungens Befallningshafvande eller rätten i stad och domaren å
landet eller utmätningsmannen i orten att om valet förordna. Den ersättningsskyldige
vare pligtig gälda kostnaden för skiljemännens sammanträde
samt motpartens utgifter å saken ; sättes ersättningen ej högre än
den ersättningsskyldige före sammanträdet bjudit, stånde hvar sina kostnader
och gälde hvardera halfva saminanträdeskostnaden.

Hvad de fleste skiljemännen säga skall, änskönt någondera parten
vill söka domaren, gå i verkställighet, der ej domaren eller öfverexekutor
annorlunda förordnar; den af parterne, som med beslutet ej nöjes, dock
ej förment att tvisten under rättens pröfning draga, så framt han sin
talan instämmer inom nittio dagar från det skiljemännens beslut honom
tillstäldes. I skiljemännens beslut skall tydlig hänvisning lemnas om
hvad den missnöjde har att iakttaga för tvistens dragande under rättens
pröfning.

Vill ersättningstagaren hellre genast lita domstol än skiljemän till,
stånde det honom öppet.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till så väl det inmutade
områdets egare som den, hvilken nyttjanderätt dertill innehar; och galle
om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande af stämning är
stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves af enskild person,
som är frånvarande och låter egendomen af annan förvaltas, afskriften
lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det inmutade
området börjas, att ställa pant eller borgen för den årliga afgift
eller framtida ersättning, hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden.
Denna säkerhet skall vara af öfverexekutor godkänd, der den
icke ändock af jordegaren och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar
inmutare att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i
orten, då han derom anlitas, inställa arbetet, tilldess säkerhet, som finnes
antaglig, blifvit anskaffad.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

14 §•

Sist åtta månader från matsedelns utfärdande skall inmutaren, vid
inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför mott, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

15 §.

Under försöksarbetet hafve inmutaren icke lof att, utan tillstånd
af jordens innehafvare, å det inmutade området uppföra andra byggnader
än sådana, som oundgängligen erfordras till försöksarbetets drifvande.
Sker annorledes, må innehafvare!! af jorden anlita utmätningsmannen
i orten för att få byggnaden på inmutarens bekostnad åter
borttagen.

3 Kap.

Om jordegareandel.

16 §.

Jordegaren vare berättigad att till hälften med inmutaren deltaga
i grufarbetet och den deraf fallande vinsten.

Jordegareandel kan begagnas till fullo eller till viss del.

Äro inom ett inmutadt område eller utmål flere jordegare med
laga skilnad sig emellan, njute de jordegareandelen hvar inom sitt
egovälde.

17 §•

o o

A kronojord, som under ständig A kronojord, som under ständig

besittningsrätt innehafves eller är besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen eller blifvit till boställe anslagen eller blifvit för
till brukning på viss tid för kronans kronans räkning till brukning på viss
räkning upplåten, skall kronoåbon, tid åt annan upplåten, skall kronoboställsinuehafvaren
eller den, som åbon, boställsinnehafvaren eller den,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag:

eljest besittningsrätten innehar, njuta
den jordegaren enligt 16 § tillkommande
rätt till godo; egande han
ock, om han begagnar jordegareandelen,
att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.

Till jord, som under ständig
besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven
grufveskog.

A annan kronojord tillkomme
jordegareandelen inmutaren.

Lag-TJtskottets förslag:

som eljest besittningsrätten innehar,
njuta den jordegaren enligt 16 §
tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen,
att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.

Till jord, som under ständig
besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven
grufveskog.

A annan kronojord tillkomme
jordegareandelen inmutaren.

18 §.

Jordegaren må under försöksarbetet, när han vill, hos inmutaren
anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel till fullo eller till någon
viss del och njute från den tid, sådan anmälan bevisligen skett,
delaktighet i anläggningen, dock med förbindelse att vidkännas motsvarande
andel i alla kostnader, som för arbetets bedrifvande derefter
erfordras, äfvensom att i enahanda förhållande ersätta värdet af de för
arbetet nödiga och nyttiga byggnader, redskap och förråd, som dessförinnan
blifvit anskaffade, men i kostnad, som inmutaren haft för fyndighetens
undersökning och blottande, vare jordegaren ej skyldig att
taga del, hvaremot hela afkastningen under samma tid odelad tillhör
inmutaren.

Uppstår tvist om beloppet af den ersättning, jordegaren bör gifva,
gånge med bestämmandet deraf enligt 12 §, och jordegaren njute icke
desto mindre under tiden sin andel i anläggningen till godo, der han
ställer säkerhet för ersättningen.

Anmälan om begagnande af jordegareandel skall göras sist vid
utmålsläggningen utom i fall, som i 19 § sägs.

19 §•

Åro inom ett utmål flere jordegare, skall den, på hvars egovälde
ett grufarbete först efter utmålsläggningen inkommer, hafva öppet att
anmäla sig till begagnande af sin jordegareandel senast inom sex månader,
sedan arbetet på hans grund inkommit och han derom blifvit

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maf.ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

underrättad af ininutaren, hvilken det åligger meddela sådan underrättelse,
vid påföljd att till den, som jordegareandelen tillkommer, hafva
förverkat allt hvad inom dennes område han dessförinnan sig tillgodogjort.

Då jordegareandel enligt denna paragraf begagnas, galle om ersättningsskyldighet
till den, som arbetet förut drifvit, hvad 18 § i ty fall
bestämmer.

20 §.

Försummar den, som är till jordegareandel berättigad, att anmäla
sig till begagnande af sin rätt inom tid, som i 18 och 19 §§ är stadgad,
hafve han förlorat sin rätt till jordegareandel.

Om jordegareandelen, då inmutad eller bearbetad fyndighet varder
sönad, skils i 48 §.

Kap. 4.

Om utmål.

21 §•

För inmutad fyndighet skall, då fyndigheten är blottad och prof å
malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande det utrymme på
marken, hvarinom grufegaren sedermera har rätt att med andras uteslutande
arbetet bedrifva, så väl ofvan som under jord; och vare förty
inmutaren pligtig att, så snart arbetet så långt fortskridit, anmäla sig
hos bergmästaren för utmåls erhållande.

Det arbete å fyndigheten, som, efter hvad ofvan är sagdt, erfordras
för utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning
om utmål till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns
utfärdande, allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust; egande dock
bergmästaren, på ansökning af inmutaren, att, der arbetet i följd af särskilda
naturförhållanden lämpligen icke kan inom sagda tid fullgöras,
medgifva förlängd tid af högst två år för arbetets utförande.

Hvad i denna paragraf är stadgadt galle äfven då sönad grufva, för
hvilken utmål förut varit lagdt, ånyo inmutas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

22 §.

Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas till
namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark utmålet kan
komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att, så fort ske kan
och tjenlig årstid är förhanden, den sökta utmålsläggningen på stället
företaga.

Kostnaden för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren.

23 §.

Vid utmålsförrättningen skall förrättningsmannen biträdas af två
gode män, hvilka af honom utses bland dem, som till gode män vid
landtmäteriförrättning i orten äro valde eller, om utmålet skall läggas å
stads grund, af två utaf förrättningsmannen tillkallade, i staden bosatte
män, så ock, der sådant anses nödigt, af landtmätare, som förordnas af
Konungens Befallningshafvande.

Särskild kallelse med uppgift om tiden och stället för förrättningen
skall i den ordning, som i 13 § är för delgifvande af mutsedel stadgad,
meddelas jordens egare minst trettio dagar förut, hvarjemte kungörelse
om förrättningen skall inom samma tid uppläsas i kyrkan till den socken
eller församling, der utmålet kan komma att läggas, till efterrättelse för
hvar och en annan, som kan anse sin rätt af förrättningen beroende;
egande förrättningsmannen att vända sig till kronobetjeningen i orten
eller, der så nödigt är, till Konungens Befallningshafvande för att genom
dess försorg få kungörelsen i kyrkan uppläst och särskilda kallelser
vederbörande tillstälda mot bevis, som före den utsatta tiden böra vara
till förrättningsmannen afiemnade.

Skall utmålet läggas å kronojord, göre förrättningsmannen härom
anmälan hos Konungens Befallningshafvande för förordnande af allmänt
ombud.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och ankomme
dess företagande sedermera på ny anmälan. Men ej må annan
parts eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång,
der den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

Bih. till Riksd. Prof. 1884. 7 Sami. 24 Käft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

25 §.

Göres vid förrättningen jäf mot förrättningsmannen eller mot någon
af de vid förrättningen biträdande, eller förekommer annan invändning
mot förrättningens företagande och fortgång, meddele förrättningsmannen
deröfver beslut. Gillas jäfvet eller invändningen, upphöre förrättningen,
der ej frågan rörer jäf mot god man, i hvilket fall annan god man
skall i den jäfvades ställe tillkallas. Har jäf eller annan invändning
blifvit ogillad, skall förrättningen, ehvad missnöje mot beslutet anmäles
eller icke, ändock fortgå, med öppen rätt för den missnöjde att fullfölja
sin talan i sammanhang med hufvudsaken.

Utmål skall på marken utläggas
sålunda, att i mån af inmutarens
behof honom tilldelas ett utrymme af
högst två hundra meter i längd och
bredd; kunnande dock, der i anseende
till sådant hinder, som här
nedan sägs, belägenheten så fordrar
eller inmutaren det eljest begär och
fritt fält förefinnes, utmål till den
bestämda vidden utläggas jemväl i
annan sträckning efter som lämpligt
pröfvas, blott kroklinier och
spetsiga vinklar i möjligaste måtto
undvikas och längden af utmålet,
så vidt ske kan, ej öfverstiger
dubbla bredden. Ej må dock i något
fall utmålet läggas så, att den
i mutsedeln angifna inmutning spunkt
faller utom utmålet.

Hvad i 3 § är stadgadt i afseende
å hinder emot inmutning galle
ock om utläggande af utmål, så
framt hindret förefans, då mutsedeln
utfärdades.

§•

Såsom utmål skall åt inmutaren
i mån af hans behof anvisas ett område
af högst fyratio tusen qvadratmeter.
Utmål bör, så vidt ske kan,
på marken utläggas i den sträckning,
att det bildar en rätvinklig figur af
lika längd och bredd, samt att den i
mutsedeln angifna inmutning spunkt
kommer midt i utmålet; kunnande
dock, der i anseende till sådant
hinder, som här nedan sägs, belägenheten
så fordrar eller inmutaren
det eljest begär och fritt fält förefinnes,
utmål till den bestämda vidden
utläggas jemväl i annan sträckning
efter som lämpligt pröfvas,
blott kroklinier och spetsiga vinklar
i möjligaste måtto undvikas och
längden af utmålet, så vidt ske kan,
ej öfverstiger dubbla bredden. Ej
må dock i något fall utmålet läggas
så, att inmutning spunkten faller
utom utmålet.

Hvad i 3 § är stadgadt i afseende
å hinder emot inmutning galle

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utskottets förslag:

ock om utläggande af'' utmål, så
framt hindret förefans, då mutsedeln
utfärdades.

27 §.

För utmål, som hädanefter anvisas, skola gränserna på djupet räknas
lodräta, så vidt det utan intrång för äldre utmål kan ske.

28 §.

Utmål skall på marken utstakas och förses med ordentliga rosen
eller skiljemärken samt särskild karta deröfver upprättas och bifogas
förrättningsprotokollet, hvilket bör upptaga fullständig beskrifning öfver
utmålet med dess belägenhet och sträckning.

29 §.

Anmäler sig jordegaren vid utmålsförrättningen till begagnande af
sin jordegareandel, eller har sådan anmälan förut skett, varde ock det
i protokollet antecknadt med de vilkor jordegaren sig förbehållit eller
som öfverenskomna blifvit. Kunna ej, då anmälan vid förrättningen sker,
parterne sämjas om beloppet af den ersättning jordegaren bör enligt 18
§ utgifva till inmutaren, skall förrättningsmannen, efter af honom och
gode männen verkstäld besigtning och värdering, derom meddela utlåtande.

30 §.

1 mom. Grufegaren må sjelf bestämma, huru stort utrymme inom
utmålet, som han ofvan jord för sitt arbete behöfver; och åligge det
grufegaren att för denna mark erlägga lösen, efter ty i 31 § sägs, så
ock att ensam hålla den stängsel deromkring, som nödig är.

Område i dagen, som icke blifvit inlöst, må grufegaren icke begagna;
ej heller eger han att å inlöst område uppföra andra byggnader än sådana,
som erfordras för grufdriften.

2 mom. Har jordegaren för större eller mindre andel i grufföretaget
ingått, varde den honom tillkommande lösen i förhållande derefter
minskad.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag- Utskottets förslag:

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej parterne
om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark af
enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse för denne,
om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken honom tillskyndas.

Är marken intecknad, och hafva inteckningshafvarne ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos Konungens
Befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fast
egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han det
hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens Befallningshafvande, som,
på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från
den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen och gode männen bestämdt,
skall fullgöras inom nittio dagar derefter, vid påföljd, om det
försummas, att grufegaren förverkat utmålet och sin på mutsedeln grundade
rätt.

32 §.

Utöfver utmålet ege grufegaren att vid utmålsförrättningen få sig
anvisad nödig väg samt plats åt de för grufdriften erforderliga kraftledningar.

33 §.

För den skada, som jordens För skada och intrång, som

egare eller innehafvare tillskyndas jordens egare eller innehafvare tillaf
utmålet, skall grufegaren gifva skyndas af utmålet, skall grufegafull
ersättning och beloppet deraf vid ren gifva full ersättning och beloputmålsförrättningen,
der så äskas, pet deraf vid utmålsförrättningen,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj-.ts förslag:

bestämmas af förrättningsmannen
och gode männen; dock utan hinder
för den, som har rätt till skadeersättning,
att efter stämning till
domstolen särskilt utföra den talan,
hvartill han under grufarbetets
fortgång kan finna sig befogad.

Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren
fått sig anvisad väg samt
plats för kraftledning, ankomme ock
på förrättningsmannen och gode
männen att bestämma ersättning
derför.

Lag-Utskottets förslag:

der så äskas, bestämmas af förrättningsmannen
och gode männen;
dock utan hinder för den, som har
rätt till skadeersättning, att efter
stämning till domstolen särskild!
utföra den talan, hvartill han under
grufarbetets fortgång kan finna
sig befogad.

Har, efter ty i 32 § sägs, grufegaren
fått sig anvisad väg samt
plats för kraftledning, ankomme ock
på förrättningsmannen och gode
männen att bestämma ersättning
derför.

34 §.

Har vid utmålsförrättningen fråga uppstått, huruvida den inmutade
fyndigheten är föremål för inmutning enligt 1 §, och vill någon klaga
öfver förrättningsmannens härom meddelade beslut eller öfver storleken
eller sträckningen af det utmål, som vid förrättningen blifvit anvisadt,
göre det hos bergsöfverstyrelsen inom tid, som i 70 § stadgas.

År någon missnöjd med beslut i andra frågor, som till utmålsförrättningen
höra, må han instämma sin talan till domstol inom ett år
från det han af beslutet erhöll del, vid påföljd att eljest hafva sin rätt
till talan förlorat; och åligger det förrättningsmannen att vid förrättningens
slut meddela parterne och i protokollet intaga fullständig underrättelse
om hvad de för talans fullföljd hafva att iakttaga.

35 §.

Har vid utmålsförrättningen, efter ty i 30 § sägs, grufegaren tagit
i anspråk endast en del af utmålet ofvan jord, och yppas sedermera för
honom behof af ytterligare mark inom utmålet, eller visar det sig efter
utmålsförrättningen nödigt att väg till grufvan upptages eller plats för
kraftledning beredes, göre grufegaren derom anmälan hos bergmästaren,
och galle för ärendets vidare behandling i tillämpliga delar hvad om
utmålsförrättning är stadgadt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

36 §.

Utan afseende å hvad nu stadgadt blifvit om de utmål, som hädanefter
läggas, skola för alla äldre, grufvor jemte bergslagernas så kallade
odalgrufvefält tillgodonjutas de utmål, som för dem förut varit gällande
och grufegarne af ålder innehaft eller efter förra författningar fått sig
särskildt anvisade. Vill någon delegare i odalfält särskildt grufarbete efter
inmutning der anställa, och finner bergmästaren, sedan öfrige delegare
blifvit hörde, att sådant ske kan, utan hinder eller förfång för de öfriga
grufvornas framtida bearbetande, då må ett mindre derefter lämpadt
utmål för honom utläggas. Men ej må sådant grufarbete eller utmål
tillstädjas annan än den, som i odalfältet delegare är.

37 §.

Förmenar grufegare, som för fyndighet af den beskaffenhet, 1 §
bestämmer, innehar ett mindre utmål än i 26 § är tillåtet, ehvad utmålet
före eller efter denna författnings utfärdande blifvit honom tilldelad t,
att han för sin grufdrift är i behof af större utmål; då må han derom
göra ansökning hos bergsöfverstyrelsen, som, ifall laga hinder ej möter
och behofvet sådant påkallar, eger förordna att genom utmålsläggning,
i den ordning detta kap. stadgar, tillökning i utmålet må honom tilldelas,
dock så att efter tillökningen utmålet i sin helhet icke må omfatta
större yta än ett fullt utmål enligt 26 §.

Sedan utmål, tilldeladt efter äldre författning, blifvit tillökadt enligt
denna §, skola gränserna för utmålet på djupet räknas lodräta, så vidt
det utan intrång för äldre utmål kan ske.

38 §.

Askas att särskilda utmål, som gränsa intill hvarandra, må varda
för lättnad i arbetet och gemensam grufdrift till ett enda sammanlagda,
ege bergsöfverstyrelsen att derom, i fall hinder ej möter, förordna efter
ty som lämpligt pröfva®, utan afseende derå att det sammanlagda utmålet
innefattar större vidd än eljest tillåtet är.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. May.ts förslog: Lag-Utskottets förslag:

5 Kap.

Om arbetsskyldigheten; så ock om hvilostånd.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig rätt
dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall bedrifvas
i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst så
mycket grufve- eller grufvebyggnads-arbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter; egande dock
grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår, så framt
anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af det år, hvarunder
arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 Januari
året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i hvilket
fall arbetsåret räknas från den 1 Januari året efter det, då hindret
upphört.

Arbete, hvarom i denna § sägs, skall afse verklig grufdrift eller
eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanläggningen till nytta.

40 §.

Bergsöfverstyrelsen må, när omständigheterna dertill föranleda,
meddela grufegare, som innehar flere intill hvarandra gränsande utmål,
tillstånd att, så länge de af honom fortfarande innehafvas, få underett
eller flere år genom arbete inom något eller några af utmålen fullgöra
arbetsskyldigheten för dem alla.

41 §.

I stället för den arbetsskyldighet, hvarom i 39 § sägs, må grufegare,
om han hellre vill, betala en årlig afgift för hvart utmål af femtio
kronor, hvaraf hälften tillfaller kronan och andra hälften den jordegare,
på hvars mark utmålet är beläget. Denna afgift skall för hvarje arbetsår
innan dess utgång inbetalas till Konungens Befallningshafvande, som, på

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj ds förslag: Lag-Utskottets förslag:

anmälan, tillhandahåller jordegaren den honom tillkommande andel.
Finnas inom ett utmål flere jordegare, njute de lott i afgiften, efter
som de i jorden ega del. År grufegaren tillika egare af jorden inom
utmålet, vare han icke skyldig att erlägga mera än den kronan tillkommande
hälft af afgiften.

Ä kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves, grufveskogar
derunder inbegripne, tillfälle den jordegaren tillkommande andel
innehafvaren af besittningsrätten.

Rättighet att, efter hvad ofvan är sagdt, i stället för arbetsskyldigheten
erlägga afgift må dock icke ega rum, med mindre än att arbetsskyldigheten
i grufvan är för minst tre år fullgjord och utmål blifvit
grufvan tilldeladt.

42 §.

Befrielse från arbetsskyldigheten i en grufva må, på skriftlig ansökning,
af bergmästaren beviljas hvarje gång för högst fyra arbetsår,
då mot grufdriftens fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke
kunnat af grufegaren förekommas, eller andra giltiga anledningar till
hvilostånd uppgifvas och styrkas.

Ej må dock hvilostånd medgifvas, om ej arbetsskyldigheten är för
minst tre arbetsår fullgjord och utmål blifvit grufvan tilldeladt.

Hvilostånd skall utsättas att gälla från och med den 1 Januari
året efter ansökningens ingifvande till den 1 Januari det år, då arbetsskyldigheten
skall åter inträda.

Under tid, då hvilostånd åtnjutes, vare grufegaren ej skyldig att
enligt 41 § erlägga afgift för grufvan.

43 §.

Sökes hvilostånd för sådan grufva, hvarifrån annan i arbete varande
grufva kan under hviloståndstiden blifva af ökadt vattentillopp besvärad,
må hvilostånd af bergmästaren icke beviljas förr, än antingen egaren
till den angränsande grufvan sådant medgifvit, eller visas kan, att öfverenskommelse.
med honom om vattnets undanhållande under hviloståndstiden
träffats, eller ock sökanden stält pant eller borgen, som blifvit
af öfverexekutor godkänd, för all den skada, som under samma tid
genom ökadt vattentillopp egaren till angränsande grufva tillskyndas.

Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt, att angränsande
grufvor, på sätt förut är nämndt, förnärmas, bestämme bergmästaren de

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-TJtskottets förslag:

vilkor, hvarunder hviloståndet får tillgodonjutas. På enahanda sätt förfares
i fråga om grufva, för hvilken afgift enligt 41 § erlägges.

44 §.

önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt 42 §
kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen, som,
då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller å
kronojord innehafvaren till ansökningen lemnat bifall, må ega att förlänga
hviloståndstiden under ytterligare högst fyra arbetsår.

45 §.

Nytt hvilostånd å grufva må icke meddelas, med mindre än att
arbetsskyldigheten blifvit fullgjord eller afgift enligt 41 § erlagd för
minst tre arbetsår från den tid, förut beviljadt hvilostånd eller förlängning
deraf gått till ända.

46 §.

Beslut om hvilostånd så ock om förlängning deraf skall genom
grufegarens försorg inom tre månader från det beslutet meddelades
uppläsas i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,
vid påföljd att hviloståndet eljest förfaller, hvarom erinran bör
i beslutet intagas.

47 §.

Försummas utan behörig anmälan (39 §) eller tillåtelse (42 och
44 §§) arbetsskyldigheten för något arbetsår, och varder ej heller för
samma år afgift enligt 41 §, der rätt till erläggande deraf eger rum,
i föreskrifven tid och ordning inbetald, vare grufanläggningen vid det
årets utgång sönad och den på mutsedeln grundade rätt förverkad, så
framt talan derom sker inom två år från utgången af det arbetsår,
under hvilket försummelsen egt rum.

48 §.

Då grufanläggning blifvit sönad eller inmutningsrätt annorledes
förverkats, skall såväl jordegareandelen i grufvan som den mark, hvilken

Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 7 Sami. 24 Höft. 4

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

varit till grufegaren upplåten, hemfalla till jordegaren utan ersättning,
dock att ur grufvan uppfordrad malm må kunna för egarens räkning
under två år derefter afgiftsfritt å marken qvarligga.

De i grufvan befintliga, för dess styrka och bestånd verkstälda
byggnader skola utan lösen tillfalla den, som sedermera i laga ordning
förvärfvar rätt till grufvans bearbetande.

49 §.

Hvad i detta kap. är stadgadt
gälle ej i fråga om de enligt äldre
författning inmutade sjö- och myrmalmstägter
samt grufve- och slaggvarp,
livilka emellertid aldrig längre
tid än högst tre år må lenmas obegagnade
eller utan bearbetning. Sker
det, kåfve inmutar en sin rätt dertill
förlorat.

Hvad i detta kap. stadgas är
icke tillämpligt å de enligt äldre
författning inmutade sjö- och myrmal
mstägter samt grufve- och slaggvarp.
i

6 Kap.

Om ordningen för grufdrift.

50 §.

Bergverksstyrelsen eger att öfver grufdriften utöfva sådan tillsyn,
att nödig trygghet beredes arbetsmanskapet, och att icke genom sättet
för grufbrytningen grufvans framtida bestånd äfventyras eller fara för
annans egendom uppstår.

Den, som icke ställer sig till efterrättelse föreskrift, som på grund
af denna § af bergsöfverstj^relsen eller bergmästaren meddelas, straffes
med böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

51 §•

I afseende å grufbrytningen skall särskilt iakttagas: att erforderliga
pelare och band afmattas eller, der så nödigt är, timringar och

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl, Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

förstämplingar anbringas; att, då arbetet bedrifves med igensättning,
de schakt och orter hållas öppna, som leda till grufvans obrutna delar;
att inrättningar för vandring upp och ned i grufvan samt uppfordringslinor,
äfvensom de maskiner, hvilka för grufdriften användas, underhållas
i sådant skick, att olyckshändelse genom bristfällighet derå icke
må inträffa; samt att lösbrutet berg icke utan tillstånd af bergmästaren
må nedstjelpas eller qvarlemnas i grufva, derest det icke skall vid igensättningsarbete
användas.

Sönad grufva må ej utan bergmästarens tillstånd igenfyllas.

52 §.

Finner bergmästaren nödigt att i grufva anstalt göres till trygghet
för arbetsmanskapet eller till förekommande af fara för grufvans framtida
bestånd eller för annans egendom, ege bergmästaren förelägga grufegaren
att inom viss tid hafva utfört sådan anstalt vid äfventyr, förutom
ansvar enligt 50 §, att, efter omständigheterna, det föreskrifna arbetet
varder på hans bekostnad genom bergmästarens försorg verkstäldt eller
grufarbetet inställes, till dess sådan anstalt blifvit gjord.

Medför grufarbete synnerlig våda
för arbetsmanskapet, eller drifves
det på sådant sätt, att uppenbar
fara för grufvans bestånd eller annans
egendom derigenom uppstår, kåfve
bergmästaren makt att förbjuda grufarbetet
till dess, på förd klagan, annorlunda
varder af bergsöfverstyrelsen
förordnadt.

§•

Medför grufarbete synnerlig våda
för arbetsmanskapet, eller drifves
det på sådant sätt, att uppenbar
fara för grufvans bestånd eller annans
egendom derigenom uppstår, eger
bergmästaren att förbjuda grufarbetet;
och ätande sådant förbud vid
makt intill dess, på förd klagan, annorlunda
varder af bergsöfverstyrelsen
förordnadt.

54 §.

Då bergmästaren förordnat om grufarbetes inställande, må han, der
så nödigt är, för verkställighet deraf anlita kronobetjeningens biträde.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-TJtskottets förslag:

55 §.

Hvar som i grufva, hvilken är under arbete, utan bergmästarens
tillstånd bryter de för grufvans styrka och bestånd afsatte pelare och
band, eller rubbar de för sådant ändamål verkstälda byggnader, straffes
med böter från och med tio till och med ett tusen kronor. Sker det i
sönad grufva eller varder sådan grufva utan bergmästarens tillstånd igenfyld,
vare straffet böter från och med tio till och med fem hundra kronor.

56 §.

Då rätt till inmutad eller bearbetad mineralfyndighet å annan öfververgått,
skall nye egaren, vid bot af tio krgnor, inom nittio dagar derefter
hos bergmästaren derom göra anmälan.

57 §.

öfver grufva, som erhållit utmål och är under arbete, skall, der
icke grufvan i sin helhet är från dagen fullt åskådlig, finnas fullständig
och noggrann markscheiderkarta i skala 1 : 800; och böra nya grufarbeten
sist inom påföljande årets utgång ä kartan inläggas.

Grufkarta skall, på bekostnad af grufegaren, upprättas af bergstjensteman
eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig
att verkställa grufmätningar; börande såväl kartan som kompletteringsarbetena
uppgöras i två exemplar, deraf det ena skall finnas vid grufvan
eller på tillsägelse vara för bergmästaren derstädes tillgängligt, och det
andra insändas till bergsöfverstyrelsen.

Försummar grufegare hvad sålunda är föreskrifvet, ege bergmästaren
låta å hans bekostnad karta upprättas eller kompletteras.

58 §.

Innan den 1 Mars hvarje år skall grufegaren till bergmästaren insända
uppgift å vunnen malm under föregående året, jemte de öfriga statistiska
redogörelser, som bergsöfverstyrelsen kan föreskrifva.

Försummar grufegare hvad i denna paragraf påbjudes, böte tio
kronor; och ege bergmästaren förelägga ytterligare tid, hvarje gång vid
vite, ej öfverstigande sjuttiofem kronor.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag:

Böter och viten, som enligt denna
stadga ådörnas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla
gäldande, förvandlas de efter allmän
strafflag.

Lag-Utskottets förslag:

§•

Till böter enligt denna stadga må
ej dömas, om å förseelsen följer sträf
enligt allmän lag.

Böter och viten, som jemnlikt
denna stadga ådörnas, tillfalla kronan.

Saknas tillgång till deras fulla
gäldande, skola de förvandlas enligt
allmän lag.

60 §.

Öfverträdelse af stadgandena i detta kap. må af allmän åklagare
åtalas, der öfverträdelsen af bergstjensteman eller målsegande till åtal
angifves.

7 Kap.

Om samäganderätt i grufva.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger det
delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en grufföreståndare,
soin har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för grufdrift
i denna stadga bestämmes.

Val af grufföreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej •
sådan anmälan, är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans
föreståndare.

62 §.

Grufföreståndaren eger från delegarne infordra tillskott, som äro
af nöden för fullgörande af arbetsskyldighet eller erläggande af afgift
enligt 5 kap., så ock för iakttagande af bergverksstyrelsens ordningsföreskrifter.

63 §.

Stämma med delegarne må utlysas af grufföreståndare, så ock af
egare till minst hälften i grufvan. Kallelse till stämman skall antingen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

minst fjorton dagar förut skriftligen tillställas delegarne, eller ock införas
i allmänna tidningarna sist trettio dagar förut och uppläsas två
gånger i kyrkan till den socken eller församling, der grufvan är belägen,
sista gången minst fjorton dagar före stämman.

64 §.

Vid omröstning å stämma angående tillskott för grufrörelsens bedrifvande
eller andra för grufrörelsen gemensamma angelägenheter skall
hvarje delegares röstetal beräknas efter den andel han i grufvan eger;
och galle de flesta rösterna såsom beslut för samtlige delegarne.

Val af grufföreståndare skall vid lika röstetal afgöras genom
lottning.

Ej må lån för delegarnes räkning upptagas, der de ej alla dertill
samtyckt.

65 §.

Underlåter delegare att betala
tillskott, som blifvit å stämma beslutadt
eller af grufföreståndaren
enligt 62 § infordradt, och har han,
sedan den för beloppets erläggande
utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande
erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran
tillskottet erlagt, hafve han till öfrige
delegare förverkat sin lott i
grufvan jemte dertill hörande andel
i byggnader, inventarier och effekter;
och vare han från tillskottets betalande
fri.

Delegare, som förverkat sin lott
i grufvan, njute dock ersättning för
sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter
och annan jordegendom.

Underlåter delegare att betala
tillskott, som blifvit å stämma beslutadt
eller af grufföreståndaren
enligt 62 § infordradt, och har han,
sedan den för beloppets erläggande
utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande
erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran
tillskottet erlagt, hafve han till öfrige
delegare förverkat sin lott i
grufvan och dess tillhörigheter; njute
dock ersättning för sin andel i grufvan
tillhörande hemmanslägenheter och
annan jordegendom; och vare han för
tillskottets betalande fri.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Maj:ts förslag: Lag-Utskottets förslag:

66 §.

Vilja några delegare bryta mera och andra mindre, och äro rösterna
å ömse sidor lika många, hafve den vitsord, som önskar den större brytningen;
dock skall han i sådant fall ensam förskjuta tillskott, som utöfver
behofvet för den mindre brytningen erfordras; och ege han för
»sådant förskott ej annan fordringsrätt, än att för förskottet jemte ränta
derå efter fem för hundrade hålla sig till den malm, som för meddeleerarnes
andel i grufvan motsvarar skilnaden mellan den större och den
mindre brytningen.

Den, som gifvit förskott, ege till säkerhet derför hålla malmen qvar
och deraf, efter tillsägelse till meddelegarne, låta å offentlig auktion sälja
hvad till betäckande af förskottet erfordras.

67 §.

Hafva delegarne bildat bolag med hvarandra, och innehålla särskilda
mellan delegarne upprättade bolagsreglor andra bestämmelser i de ämnen,
hvarom i detta kap. sägs, lände dessa bestämmelser till efterrättelse,
dock att bolaget alltid skall utse grufföreståndare med den i 61 § stadgade
befogenhet och om valet göra anmälan hos bergmästaren vid påföljd,
som i nämnda paragraf finnes bestämd.

8 Kap.

Särskilda bestämmelser.

68 §.

Utländing må icke i riket bearbeta inmutad mineralfyndighet eller
idka grufdrift, med mindre än att, på hans särskilda ansökning att få
å fyndigheten eller gruflägenheten arbete anställa och fullfölja, Konungen
funnit skäligt dertill lemna bifall; och skall förty det försöks- eller
grufarbete, som utländing utan sådant medgifvande kan komma att företaga
eller företaga låta, vara utan all verkan till bevarande af hans rätt
i hit hänförligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke
eger tillämplighet i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund
af äldre, behörigen förvärfvad rättighet af utländing innehafves.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kong!-. Ålaj:ts fördag: Lag-Utskottets förslag:

1 matsedel, som på begäran af utländing kan varda honom meddelad,
skall intagas det förbehåll, att hans rättighet att med arbete belägga
och sig tillgodogöra den angifna fyndigheten är beroende på
Konungens tillstånd att samma fyndighet bearbeta; kommande, der han
inom tre månader från mutsedelns utfärdande ingifver ansökning om
vinnande af sådant tillstånd och detsamma honom medgifves, den tid,
inom hvilken arbetet å den inmutade fyndigheten enligt 14 § skall vara»
börjadt, att räknas från den dag, tillståndet blifvit honom beviljadt, samt
första arbetsåret att inträda den 1 påföljande Januari.

69 §.

De grufve- och malmöreskassor, hvilka enligt äldre författning blifvit
bildade, må hädanefter af delegarne sjelfve förvaltas. Dessa kassor
skola dock fortfarande användas endast till de ändamål, för hvilka de
tillkommit; och vare delning af sådan kassa eller utbrytning af viss
andel deri ej tillåten, utan att Konungen dertill lemnat tillstånd.

70 §.

Klagan öfver bergmästares beslut i fråga, der enligt denna stadga
talan icke skall hos domstol fullföljas, må föras hos bergsöfverstyrelsen
genom besvär, som skola, vid talans förlust, dit ingifvas i mål från
Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands och Vesternorrlands län innan
klockan tolf å fyratiofemte dagen och i mål från öfrige orter i riket
innan klockan tolf å trettionde dagen från delfåendet af det beslut, som
öfverklagas.

71 §•

Denna stadga skall träda i kraft den 1 Januari 1885, då grufvestadgan
den 12 Januari 1855 och förordningen angående vilkoren för
utländings behörighet att inom riket bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka grufdrift den 12 April 1872 skola upphöra att gälla, utom
i fråga om stenkolsfyndigheter, i afseende hvarå dessa författningar,
jemte Kongl. kungörelsen angående förbud tillsvidare mot utfärdande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Kongl. Mäjtts förslag: Lag-Utskottets förslag:

af mutsedlar å stenkolsfyndigheter den 24 Maj 1872, fortfarande skola
lända till efterrättelse, intill dess annorlunda varder förordnadt.

72 §.

Från den dag, denna stadga utfärdas,
till den 1 Januari 1885'', då
nytt arbetsår med stadgan inträder,
vare inmutare och grufegare från
stadgad arbetsskyldighet befriade.

När, efter det denna stadga
trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd
går till ända, skall första arbetsåret
derefter räknas från den 1
påföljande Januari.

Från denna dag till den 1 Januari
1885, då nytt arbetsår inträder,
vare inmutare och grufegare
från stadgad arbetsskyldighet befriade.

När, efter det denna stadga
trädt i kraft, förut beviljadt hvilostånd
går till ända, skall första arbetsåret
derefter räknas från den 1
påföljande Januari.

73 §.

Den tid, inom hvilken enligt 21 § det för utmåls tilldelande erforderliga
arbete skall vara fullgjordt och ansökning om utmål ingifven,
skall i fråga om inmutad fyndighet, som icke erhållit utmål
före den 1 Januari 1885, beräknas från sagde dag.

Stockholm den 26 Mars 1884.

På Lag-Utskottets vägnar:
AXEL BERGSTRÖM.

Reservationer:

af Herr Forssell: »Det är nogsamt kändt, att inga regalrätter och
således ej heller något bergsregale funnits i Sverige. Väl är det sant,
att Sveriges konungar under 16:de seklet, på inrådan af tyska i deras
Bill. till Rilcsd. Prot. 1884. 7 Sami. 24 Höft. 5

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

tjenst anstälde embetsman, sökt att efter tyskt mönster på administrativ
väg införa en sådan regnhatt, och att samma försök af enahanda orsak
och på liknande sätt upprepades i 17:de seklet, men det enda medel
att under denna tid bereda laga helgd åt ett dylikt anspråk, nemligen
svenska folkets bifall på allmän riksdag, har ej ens blifvit försökt eller
ifrågasatt. Allt detta är ock ganska naturligt, ty man behöfver icke
känna utan endast hafva en aflägsen aning om vår samhällsförfattnings
historia för att veta, att regnhatt står i uppenbar strid mot de grunder,
hvarpå denna författning hvilar.

Den nu hos oss gällande inmutningsrätten hvilar således icke såsom
i Tyskland och Österrike på någon regalrätt, utan har sin grund i ett
af tidsomständigheterna föranledt försök af Sveriges regering år 1723
att efter den förödelse, som Carl den I2:tes krig åstadkom, söka genom
konstladt medel, eller ett privilegium, upphjelpa och understödja bergshandteringen.

Förordningen den 27 Augusti 1723 säger ock uttryckligen i 5:te
punkten: att ehvem som angåfve något dugelikt metallstreck eller mineralart
skulle, utom den vanliga hittelönen undfå, om något ständigt verk
deraf blefve, vidare en anständig vedergällning i sölf eller penningar, samt
tillstånd att participera i verket till 1/i — ■—• — och kan uppfinnaren, om
han ej förmår draga kostnaden, sälja sin andel till jordegaren, eller, om
han ej vill, till participanterne.

Sådan är nu grunden och upphofvet till vår så kallade inmutningsrätt.
Den hvilar så godt sig göra låter på den i vår lagstiftning väl
kända hittelönen, och är endast en utsträckning eller förstärkning deraf.
Ordalagen äro ock tydliga och klara derutinnan att det upptäckta mineralstrecket
blef jordegarens; att icke uppfinnaren utan jordegaren hade
rätt att bestämma om mineralet skulle bearbetas och att, om uppfinnaren
ville till tredje person afstå sina förmåner, han förut skulle hembjuda
dem till jordegaren.

Huru inmutarerätten under tidernas lopp utvidgades till hvad den
nu blifvit, är nogsamt kändt. Den är, hvad den ursprungligen varit,
ett privilegium till förmån för en viss samhällsklass på bekostnad icke
af hela den öfriga nationen, utan endast en mindre del deraf.

Från rättslig synpunkt kan således detta likasom hvarje annat privilegium
icke försvaras, allra minst i ett tidehvarf, hvars ständigt växande
anspråk är allas likhet inför lag.

Man har äfven sagt och icke utan framgång sökt visa, att inmutningsrätten
numera icke är vare sig nödig eller nyttig. I bergsöfverstyrelsens
officiella berättelse saknas ej heller stöd för denna åsigt.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

Sålunda inhemtas deraf, att år 1868 jernmalm bröts i 420 grufvor
till belopp af 12,600,000 centner; att år 1882 ur 459 grufvor uppfordrades
20,960,000 centner, och att under dessa 15 år icke mindre än
23,605 mutsedlar utfärdades dels å nya dels å sönade jernmalmfyndigheter.

Häraf visar sig, att under dessa 15 år icke flere än 39 bearbetade
grufvor tillkommit till följd af mer än 23,000 nya inmutningar. Det
må vara sant, att flera gamla grufvor under tiden må hafva blifvit
tömda, och att de nya tillkomna grufvorna således äro flera än 39, men
skilnaden mellan de inmutade och nya bearbetade grufvorna under dessa
15 år blir i allt fall påfallande stor.

Vidare finner man af samma berättelse, att det belopp af mer än
8,000,000 centner, hvarmed jernmalmbrytningen ökats under dessa 15
är, till allra största delen faller på icke nya inmutade grufvor, utan de
gamla välkända malmfälten inom Grangärdes, Ludvika och Norbergs
socknar jemte Filipstads bergslager, samt Persbergs, Risbergs och Stribergs
grufvefält.

I öfrigt är det nogsamt kändt af en hvar, att jernindustriens framtida
bestånd och förkofran är beroende och begränsad icke af tillgången
på malm utan på kol, och att medan priset på malm står och städse
varit jemförelsevis lågt, har priset på kol ständigt stigit.

Vid slikt förevetande ligger den tanken nära till hands, att inmutningsrätten,
såsom på en gång orättvis och onyttig, borde utstrykas ur
vår samhällsförfattning.

Men härvid möter en omständighet, som icke får förbises. Man må
nu, huru mycket som helst, vara öfvertygad derom, att inmutningsrätten
strider mot andan i vår samhällsförfattning, och att den tillika icke vidare
gagnar någon annan än möjligen industririddaren; så står det ändock
fast, att detta privilegium är eu landssed, och blifvit sådan under
loppet af 160 år genom lagstiftarens eget förvållande. Då så är, får
lagstiftaren icke på en gång och med våldsam hand utstryka ett sådant
från fäderne ärfdt rättsinstitut, äfven om man må vara allmänt ense
derom, att det är orättvist och skadligt. Förändringen måste ske småningom
och varsamt.

Jag delar således Utskottets åsigt, att inmutningsrätten må bibehållas
tills vidare, men skiljer mig derifrån i så måtto, att jag anser den
böra väsentligen inskränkas, för att sålunda förmedla öfvergången till
dess afskaffande.

Häremot ligger den invändningen nära till hands, att en sådan inskränkning
nu ej kan ifrågakomma, och att således, om inskränkningen

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

vunne Riksdagens bifall, följden endast skulle blifva, att nu gällande
grufvestadga fortfore att gälla. Men dels är skilnaden mellan denna
stadga och det nya förslaget så ringa och obetydlig, att någon synnerlig
olägenhet deraf ej skulle uppstå; dels ock är det uppenbart, att
Riksdagen ej skäligen kan eller bör hvart femte eller tionde år besväras
med så vidlyftiga lagförslag som förevarande, och att förty, om föreliggande
förslag antages, inmutningsrätten i hela dess vidd vinner burskap
för en lång följd af år.

De inskränkningar i inmutningsrätten, som efter mitt förmenande
böra vidtagas, afse dels föremålet, dels omfånget för denna rätt.

Syftet med privilegiet var i första hand att befordra jernindustrien.
Några andra än jernverksegare hafva ej heller mig veterligen yrkat på
dess bibehållande. Jag anser derföre att rätten bör inskränkas till sådana
mineral, som behöfvas för jerntillverkningen, eller jernmalm och
mangan, med undantag af sjö- och myrmalmer.

Tiden torde ock vara inne att i likhetk med .norsk och finsk lag
förbjuda inmutning på åker och äng, det vill säga i allmänhet på inrösningsjord.

Vidare torde man få antaga, att, om inmutningsrätten hvilar på
någon förnuftig grund, denna grund består deri, att en jordegare icke
bör hafva rätt att till industriens och sålunda medelbart till landets
skada genom sitt veto förhindra tillgodogörandet af värdefulla malmer,
som må finnas under hans jord. År nu detta i någon mån sant, så
följer deraf, att om jordegaren sjelf bearbetar denna malm, han då bör
vara befriad från främmande personers intrång på sitt malmfält, med
andra ord, inmutningsrätten bör vara förbjuden å jord, der egarén sjelf
idkar grufdrift, och egaren vara befriad från skyldighet att i ty fall
söka inmutning och utmål.

Men det är icke nog härmed. Sedan inmutningsrätten infördes,
hafva två nya rättsinstitut i vår samhällsförfattning tillkommit, båda af
sådan beskaffenhet, att inmutningsrätten, om den bibehålies oförändrad,
kommer i betänklig kollision med dem båda. Det ena är skiftesstadgan,
det andra förordningen om hemmansklyfning och jordafsöndring. Det
är allmänt kändt, hvilka välgörande följder dessa båda haft på hela vårt
samhälle. Genom det förra har jordbruket blifvit otroligt förbättradt,
och den nyodlade jorden betydligt förökad. Det senare åter bereder
tillfälle för den flitige, ordentlige och sparsamme kroppsarbetaren att
med sina besparingar inköpa några få tunnland jord och sätta foten
under eget bord. Detta institut är således en afledare för öfverbefolkning
bland kroppsarbetarne och derigenom en säkerhetsventil mot

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 37.

socialister och kommunism. Institutet är ock af sådan orsak, så vidt
jag förstår, den yppersta perlan i 19:de seklets lagstiftning inom vårt
land.

Nu är det uppenbart, att inmutningsrätten, om den behålles oförändrad,
i otroligt många fall skall tillintetgöra de goda frukterna af dessa
båda rättsinstitut. Skiftestadgan föreskrifver ett visst antal skiften.
Några inmutare, livar med sitt utmål på åtta tunnland, afskåra den
mindre hemmansegarens skiften och öka dem från fyra till sex eller sju,
kanske flera, och beröfva honom väg och tillträde öfver egen mark till
de nya skiftena. Väl är det sant att jordegaren skall få ersättning, om
den verkligen utfaller, men i många händelser blir hela egendomen
så försämrad, att den borde af inmutaren exproprieras; något som
förslaget likväl ej förutsätter och icke heller kan, på goda grunder,
föreslås.

Ännu större intrång och olägenhet lida de, som för sina besparingar
inköpt några få tunnland jord, oftast mindre än utmålets areal eller åtta
tunnland, för att uppodla, bebygga och bebo. Sedan han fått lagfart
och fasta å sin lilla egendom, men ännu ej hunnit bebygga den, tages
inmutning derå, utan att han får säker kännedom derom förr än några
månader derefter, och således kanske ej förr än han redan börjat bygga.
Ersättning skall äfven han få, men endast i en papperslapp, som, då den
efter någon tid skall realiseras, må hända saknar allt värde. I hvad fall
som helst jagas kroppsarbetaren sålunda från den ena inköpta lägenheten
efter den andra, till dess han tvingas att afstå från all tanke derpå.

Det är öfverflödigt att närmare beskrifva alla de olägenheter, som
genom inmutningsrätten uppstå för mindre jordegare. För mig är det
uppenbart, att inmutningsrätten i dess nuvarande omfång å ena och
skiftesstadgan jemte förordningen om jordafsöndring och hemmansklyfning
å den andra, icke kunna bestå jemte hvarandra.

Frågan är nu den, hvilkendera skall vika? För mig är svaret icke
svårt. Å ena sidan har man ett privilegium, hvars nytta och fördel är
omtvistad; å andra sidan två författningar, hvilkas välgörande verkningar
äro i mer än ett hälft sekel pröfvade och allmänt erkända.

Då nu gällande lag om jordafsöndring i allmänhet förbjuder sådan
afsöndring till mer än en femtedel af hemmanets hela område, och
denna lag bör vara tillämplig äfven på utmål, anser jag således att inmutning
och allt försöksarbete bör förbjudas å hemman eller lägenhet,
hvars hela areal icke öfverstiger fyratio tunnland.

I- formelt hänseende finner jag ock betänkligheter möta mot förslagets
antagande. Det må vara sant, att någon annan än historisk

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 37.

skilnad i många fall ej utan yttersta svårighet kan uppdragas mellan
civillag å ena samt administrativ och ekonomisk lag å den andra, och
att af sådan orsak en mängd författningar efter 1809 utkommit, i hvilka
dylik lagstiftning är sammanblandad, men i föreliggande ämne är skilnaden
lätt funnen, och hade derföre jemväl bort iakttagas.

Så utgöra de fem första kapitlen jemte 68, 70, 71, 72 och 73 §§
en lag om rätt att å annans mark bearbeta mineralfyndighet, 7 kap.
åter en modifikation af 15 kap. Handelsbalken, båda af ren civillags
natur, samt 6 kap. jemte 69 § en administrativ författning, och det
enda i hela förslaget som kan få namn af grufvestadga.

På grund af hvad här ofvan blifvit anfördt, kan jag ej godkänna
förslaget, så vidt det åsyftar att bibehålla inmutningsrätten utan någon
större inskränkning, och ställes jag i valet mellan bifall till förslaget i
denna del och inmutningsrättens upphäfvande, så tvekar jag icke att
välja det senare alternativet, såsom mindre betänkligt.

I afseende å sjelfva grufvestadgan, eller 6 kap. af förslaget, kan
jag ej heller undertrycka den åsigt, att tiden numera är inne, då
staten bör afsåga sig allt förmynderskap öfver näringsidkaren, och således
jemväl öfver bergverksnåringen; att förty hela bergsstaten bör indragas,
och staten endast lemna anslag till ett visst antal bergsingeniörer,
hvilka borde lyda under Jernkontoret och hafva i uppdrag att, på
sätt förhållandet nu är med jordbruksingeniörerne, tillhandagå näringsidkarne
endast med råd och upplysningar. Skulle en dylik åsigt till
äfventyrs vinna bifall, blefve deraf en naturlig följd, att grufvestadgan,
eller 6 kap. i förslaget, måste omarbetas.

Ehuru det icke tillkommer mig att ingå i någon kritik af förslagets
detaljer, kan jag dock ej med tystnad förbigå det nya stadgande i
§ 41, som bjuder att kronan skall erhålla hälften af den årsafgift, som
inmutare får betala i stället för arbetsskyldighet. Man kan svårligen
till stöd för detta lagbud åberopa annan grund, än att kronan har "någon
slags rätt till den malm, som jorden gömmer under enskild jordegares
mark. Godkännes förslaget i denna del, hafva således 19:de seklets
lagstiftare infört bergsregalet i allmän lag.»

af Plerr Lindahl, som ansett inmutningsrätten icke böra i en ny
grufvestadga bibehållas.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 31.

Herrar Thomasson, Anders Persson och Johannes Jonson hafva begärt
få här antecknadt, Herr Thomasson, att lian icke deltagit i ärendets
behandling inom Utskottet, samt Herrar Anders Persson och Johannes
Jonson, att de, den förre till följd af annat offentligt uppdrag och
den senare på grund af sjukdom, icke deltagit i ärendets slutliga behandling.