Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1885:LU36 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 36.

Ank. till Rikscl. Kansli den 7 April 1885, kl. 3 e. in.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring i
kap. 11 § 12 kyrkolagen.

Inom Andra Kammaren har Herr P- Waldenström afgifvit en motion,
N:o 138, hvilken blifvit hänvisad till Lag-Utskottet samt har följande
lydelse:

»Genom Kongl. förordningen den 20 September 1859 är sådan
frihet från hvad kyrkolagens kap 11 § 11 stadgar medgifven, att om
någon önskar att äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat, låta
sig skriftas och anamma Herrens nattvard i annan församling än den,
till hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest än den
som i denna församling är anstäld, sådant må vara honom tillåtet, der
han med sin själasörjares bevis styrker, att han till sakramentets begående
är efter gällande lag oförhindrad. Denna frihet är dock väsentligen
inskränkt genom stadgandet i § 12, att Herrens nattvard skall,
derest icke nödfall är för handen, begås i kyrkan. Om nemligen den
pastor, som förfogar öfver kyrkan, icke för ändamålet öppnar henne,
så existerar icke vidare den nämnda friheten »att söka annan prest».

»När härtill kommer, att hvarken Guds ord eller den lutherska
kyrkans symboliska böcker på något sätt binda nattvardens firande vid
ett visst rum, så synes det icke vara mer än billigt, att den gentemot
§11 redan medgifna friheten utsträckes äfven till § 12, och jag beder
derför att få föreslå, att Riksdagen måtte för sin del besluta samt hos
Bill. till Biksd. Prof, 1885. 7 Sami. 22 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

Kongl. Maj:t anhålla om sådan ändring af Kyrkolagens kap. 11 § 12,
att prestman må vara berättigad att på kallelse äfven utan nödfall utdela
Herrens nattvard å annan lokal än i kyrka.»

1686 års Kyrkolag stadgar:

i kap. 11 § 11:

»Ingen skall vara tillåtlig!, att gå ifrån den församling, uti hvilken
han bor och till hvilken han hörer och låta skrifta sig samt anamma
Herrans nattvard uti en annan och af hvad prest han helst vill; utan
det skall ske af församlingens ordinarie kyrkoherde eller kapellan; men
uti nödfall stånde hvar och en fritt att söka den prest han vill och honom
är närmast»;

samt i samma kapitel, § 12:

»Herrans högvärdiga nattvard skall begås i kyrkan och icke
hemma i husen, utan för sjukdom skull eller särdeles vigtig orsak och
i nödfall. Folket skall ock tillsägas, att intet gå utur kyrkan förr än
den heliga nattvarden är hållen, och gudstjensten med välsignelse sluten;
så framt icke någon, af dess skäligare orsaker, blifver dertill föranledd,
eller för opasslighet skull icke förmår ändan afbida».

Genom förordningen den 20 September 1859 fann Kongl. Maj:t
godt att, med ändring af 11 kap. 11 § Kyrkolagen, stadga, att, om
någon åstundar att, äfven vid annat tillfälle, än då nödfall inträffat, låta
sig skriftas och anamma Herrans nattvard i annan församling, än den,
till hvilken han hörer, eller att för ändamålet söka annan prest, än den,
som i denna församling är anstäld, sådant må vara honom tillåtet, derhän
med sin själasörjares bevis styrker, att han till sakramentets begående
är, efter gällande lag, oförhindrad.

Det är detta senast anförda stadgande, motionären nu åberopar,
i det han förklarar, att den frihet, här lemnats, är väsentligen inskränkt
genom stadgandet i kap. 11 § 12 kyrkolagen, att Herrans nattvard
skall, derest icke nödfall är för handen, begås i kyrkan; hvarföre han
yrkar, att prestman må vara berättigad att på kallelse äfven utan nödfall
utdela Herrans nattvard å annan lokal än i kyrka.

Lag-Utskottet instämmer i det uttalande, som vid 1878 års kyrkomöte
Kyrkolags-Ut.skottet med anledning af väckt liknande motion om
ändring af kap. 11 § 12 i kyrkolagen afgaf i betänkande N:o 20, att 1859
års förordning tydligen endast meddelar församlingsmedlem rätt att begå
Herrans heliga nattvard inom annan församling, än den han sjelf till -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

hör, och att, under samma förutsättning, som annars berättigar till
enskild nattvardsgång, »för ändamålet söka annan prest än den, som i
församlingen är anstäld», äfven om ej det nödfall inträffar, att han icke
af sin församlingsprest kan varda betjenad, men att hvad i motionen
föreslagits skulle innebära en utsträckning af de i 1859 års förordning
gjorda medgifvanden, som skulle leda till upphäfvande af den för församlingsenhetens
bevarande vigtiga grundsatsen, att nattvarden är en
församlingens sak och högtid. Med dessa åsigter kan Utskottet icke
finna, att motionären kan uti 1859 års förordning erhålla något stöd
för det förslag, han fram stält; och då Utskottet för sin del anser, att,
om än det skulle vara rigtigt, hvad motionären säger, att hvarken Guds
ord eller den lutherska kyrkans symboliska böcker binda nattvardens
firande vid ett visst rum, kyrklig god ordning dock kräfver, att detta
firande hädanefter såsom hittills må, der nödfall ej inträffar, ega rum
i den för församlingens gemensamma gudstjenst afsedda och härtill
invigda lokal eller kyrkan, får Utskottet hemställa,

att motionen icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

Axel Bergström.