Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1879:LU36 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 36.

Ånk. till Jiikscl. Kansli don 8 Maj 1879, kl. 7 e. m.

Lag-Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om underdånig
skrifvelse angående revision af (lallande legostadga
och i sammanhang dermed stående bestämmelser.

Från Andra Kammaren bär Lag-Utskottet tätt till sig hänvisad en inom
Kammaren af Herr Anders Persson väckt motion, N:o 84, deri motionären
anför, att redan länge brister i legostadgan varit både kända och erkända.
Vid sådant förhållande härledde sig, i motionärens tanke, den omständighet,
att statsmakterna icke med något större allvar tagit denna stadga
i nogare skärskådande, utan låtit bristerna qvarstå, åtminstone i någon mån
deraf, att man ansett tillfället till förändringar hittills mindre gynsamt
under tider, då arbetskrafterna, i följd af de storartade företagen och den
raska utvecklingen af näringslifvet i öfrigt, inom landet varit starkt anlitade
och en däck ingalunda i lag medgifven “frihet41 på många ställen
gjort sig gällande och framalstrat sjelfsvåld och ringaktning för ingångna
aftal. Nu, då uti om förn) Rida hänseende en stark reaktion inträdt och syntes
komma att må hända för en längre framtid fortfara samt göra öfvergången
från den gamla till en nyare och tidsenligare lagstiftning i ämnet
mindre svår för arbetsgifvarne, funne motionären tiden vara inne för vidtagande
af de behöfliga förändringarna. Motionären fäster uppmärksamheten
å liera delar af legostadgan, hvilka syntes företrädesvis erfordra eu revision,
och förordar på anförda skal införande af s. k. tjensfehjonsböcker, helst
Bih. till Iliksä. Prof. 1879. 7 Sund. 20 Haft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

fullkomlig, men åtminstone större frihet än nu för kontrahenterne i bestämmande
åt tiden för legoaftalets bestånd, den allmänna flyttningstidens framflyttande
till den 14 Mars, inskränkning i antalet frihetsdagar å landet,
äfvensom skärpta bestämmelser om tjenstehjons skyldighet att vid afflyttning
från en till annan församling medföra vederbörligt prestbetyg i och
f°r mantalsskrifning. Motionären framhåller vidare motsägelsen deruti, att,
då enligt gällande fabriks- och handtverksordning den, som skall lära sig
ett handtverk eller yrke, icke kan tvingas qvarstanna hos arbetsgifvaren
längre än tre år, deremot enligt legostadgan för den vanlige arbetstagaren
legotiden kan blifva dubbelt så lång, enär, enligt nämnda stadga, omyndig
icke utan föräldrars eller förmyndares tillstånd får, förr än han fylt tjuguett
år, uppsäga den tjenst, de åt honom utsett. Med hänsyn till frågans stora
omfattning, helst den stode i sammanhang med åtskilliga andra stadgande!!,
såsom i främsta rummet med tiden för mantalsskrifningarna, samt dess stora
vigt och betydelse, som betingade en grundlig utredning, hade motionären
trött densamma böra hänskjuta» till Kong!. Maj:ts åtgärd, och hemställer
derföre, ‘hatt Riksdagen i underdånig skrifvelse hus Kong! Maj:t anhåller,
det täcktes Kongl. Maj:t anbefalla revision af gällande legostadga och i
sammanhang dermed stående stadgande^ samt derefter för Riksdagen framlägga
det förslag, som efter nådig pröfning Kong]. Maj:t kan finna af omständigheterna
påkalladt“.

Frågan om ändringar i eller omarbetning af 18 fl fl års legostadga är
icke ny. Förslag derom hafva förevarit vid samtliga ståndsriksdagarne efter
nämnda stadgas tillkomst, med undantag af riksdagarne 1844—1845 och
1865—1866. Den förändring, hvilken, näst den nu till största delen försvunna
husagans afskaffande, härvid mest påyrkats, har varit införande af
tjenstetidonsböcker. Sedan förslag derom varit hos Rikets Ständer framstälda
vid riksdagarne 1850—1851, 1853—1854 och 1856—1858, utan att föranleda
någon vidare åtgärd, beslöt 1859 —1860 årens Riksdag eu underdånig
skrifvelse till Kong]. Maj:t af den I 1 Augusti 1860,- deruti Rikets Ständer
förklarade sig anse dylika böcker böra medföra den fördelen, att åt de
betyg, ett tjenstehjon erhållit, kunde beredas större tillförlitlighet, i det att
den ene husbondens uppgift kontrollerades i det väsentliga af alla do öfriges,
i stället att man för närvarande icke vågade skänka förtroende åt de
vanliga orlofssedlarna, som sällan innehölle fullt sanningsenliga uppgifter
beträffande tjenstehjonens uppförande och användbarhet; och hyste Rikets
Ständer derjemte den öfvertygelsen, att de ifrågavarande böckerna, Indika
icke kunde anses såsom någon egentligen ny inrättning, utan endast såsom
eu åt förändrade tidsförhållanden påkallad bättre anordning i afseende på
vården af de betyg, som, under namn af orlofssedlar, det redan efter äldre

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

författningar ålåge tjenstehjon att icke undandölja, tillika skulle kraftigt motverka
den vanart, som i senare tider hade uppenbarat sig i eu betänklig utsträckning,
nemligen förfalskning af orlofssedlar. Dä emellertid de detaljerade
föreskrifter, som blefve nödiga, derest införandet af nämnda böcker
skulle komma att ega ruin, vore, i anseende till den omarbetning af gällande
legostadga, som i de härmed sammanhang egande delar blefve nödvändig,
af större omfattning, än att Rikets Ständers öfriga arbeten medgifvit
utarbetandet af ett fullständigt förslag i sådant hänseende, hade Rikets Ständer
ansett sig böra hos Kong!. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kong!.
Maj:t täcktes låta utarbeta och Rikets näst derefter sammanträdande Ständer
meddela förslag till införandet, i stället för de brukliga orlofssedlarne, af s. k.
tjenstehjonsböcker af i den underdåniga skrifvelsen närmare omförmäld beskaffenhet.
Denna Rikets Ständers skrifvelse blef den 2 November 1860 i
statsrådet anmäld, och beror ärendet fortfarande på Kongl. Maj:ts vidare
pröfning.

Utskottet, som för sin del instämmer i hvad nu anförda Rikets Ständers
skrifvelse innehåller, finner sålunda införande af s. k. tjenstehjonsböcker
i stället för orlofssedlarne vara en af de mest påkallade reformer beträffande
nu gällande bestämmelser om legoaftal, och Utskottet hemtar för denna
åsigt ytterligare stöd i den omständighet, att dylika böcker redan länge varit
i andra länder införda, såsom i Preussen (Verordnung wegen Einfuhrung
von Gfesinde-Dienstbuchern den 29 September 1846); Österrike (Dienstboten-Ordnung
fur das Erzherzogthum Oesterreich under der Ems den 22
.Januari 1877 §§ 31—38); Sachsen (Gesinde-Ordnung den 10 Januari 1835,
§§ 9—15); Ungam (XIIT Gesetz-Artikel 1876, §§ 69—78, jemförda med
§§ 79—81); Frankrike. (Ordonnance concernant les livréts de domestiques
den 1 Augusti 1853), samt Danmark (Tyendelov den 10 Maj 1854,
§§ 51—63).

Lika med motionären anser Utskottet vidare vid legoaftal större frihet
i aftalsrätten rörande tiden för aftalets bestånd kunna kontrahenterne medgifvas,
skärpta bestämmelser erforderliga för utöfvande af kontroll å rjenstehjons
flyttning ur en till annan församling, och lika litet någon giltig anledning
kunna anföras, hvarför antalet fridagar skulle vara olika i stad och
på landet, som någon rättsgrund förefinnas för det stadgande i 48 § af
legostadgan, hvarigenom tjenstehjon kan tvingas att på grund af legoaftal
med en person på samma vilkor tjena hos en annan, med hvilken han aldrig
aftala! och i hvars tjenst han måhända aldrig skulle vilja frivilligt träda.

Utskottet delar deremot icke obetingadt motionärens åsigt, att den allmänna
flyttningstiden borde framflyttas till den 14 Mars. Den nuvarande flyttningstiden
kan möjligen för de södra delarne af riket medföra olägenheter, men

4 Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

beträffande landet i (ifrigt hafva icke, åtminstone livad Utskottet känner, några
större dylika försports.

Beträffande den af motionären ifrågasatta revision af legostadgan i dess
helhet, så föreslog redan 1862—1863 års Lag-Utskott, med anledning af flere
i ämnet väckta motioner, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Maja anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Rikets näst sammanträdande
Ständer meddela förslag till ny legostadga. Såsom skäl för denna hemställan
anförde Utskottet, att genom den förändring i åsigter rörande förhållandet
mellan husbönder och tjenstehjon, eu senare tid medfört, enligt hvilka åsigter
det patriarkaliska förhållandet dem emellan kunde anses hafva upphört
och öfvergått till ett mera juridiskt, genom de förändringar i bestämmelserna
om laga försvar, som Kongl. förordningen den 29 Maj 1846 om försvarslösa
och till allmänt arbete förfallna personer innehölle, samt genom de tid
efter annan vidtagna förändringar i sjelfva legostadgan, densamma hade förlorat
det inre sammanhang och den sjelföfverensstämmelse, en lag borde ega,
och stadgande!!, grundade på helt olika principer, deri numera hade plats
bredvid hvarandra. Ett sådant förhållande kräfde ovilkorligen rättelse, och
behofvet häraf hade såväl vid den nämnda som flera föregående riksdagar
framkallat en mängd motioner; men just emedan de principer, hvarpå 1833
års legostadga hvilade, vore snart sagdt motsatta nu gällande åsigter i detta
hänseende, ansåge Utskottet partiella förändringar i densamma mindre lämpliga,
enär de alltid qvarlemnade något af det utdömda gamla. De framställa
yrkandena om en fullständig omarbetning af legostadgan syntes derföre Utskottet
fullt berättigade. Utskottets hemställan, som bifölls af Ridderskapet
och Adeln samt Borgareståndet, blef visserligen af Preste- och Bondestånden
utslagen, men femton års ytterligare erfarenhet torde icke hafva i allmänhet
jäfvat rigtigheten af de åsigter, som 1862—1863 års Lag-Utskott uttalat.

Utskottet kan derföre hänföra sig till de redan då framstälda motiv,
när Utskottet nu, med anledning af förevarande motion, vördsamt hemställer,

att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t i underdånighet
anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och Riksdagen
meddela förslag till förändrade lagstadganden angående
legoaftal.

Stockholm den 8 Maj 1879.

På Utskottets vägnar:
H. G . v. GEGE REELT.

Lag-Utskottet* Utlåtande N:o 37.

Reservation;

af Herr Magnus Jonsson.

Herr Torpadie har begärt tä här antecknad!, att han varit hindrad
öfvervara justeringen af detta utlåtande.

N:o 37.

Ank. till Rik.scl. Kansli den 8 Maj 187!), kl. 7 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, med anledning af Kamrarnes nterremiss
af Utskottets Utlåtande N:o i ti, öf ver väckta motioner
om upphäfvande af Kong!, förordningen angående grunderna
och vilkoren för hemmansklyfning och jordafsöndring
den ti Augusti t SO i jemte andra dit hörande författning
ar.

Sedan inom Första Kammaren Herr N. S. von Kock i motion H:o 11
föreslagit aflåtande af eu underdånig skrifvelse med anhållan, att de stadgande]),
hvika uti förordningen den 6 Augusti 1864 samt särskilt för Stora
Kopparbergs län uti kungörelsen den 18 Februari 1859, jemte andra, ännu
gällande författningar, vore meddelade i fråga om besutenhet såsom vilkor
för hemmans klyfvande, jemte rättighet att lösa s. k. obesuten del, måtte
förklaras hafva upphört att vara gällande, samt inom Andra Kammaren Herr
Per Nilsson i Espö uti afgifven motion, N:o 81, påyrkat, att Riksdagen
måtte för sin del besluta, att förordningen angående grunderna och vilkoren