Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36 (Utlåtande 1878:LU36 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

N:o 36.

Ant till Eiksd. Kansli den 30 April 1878, kl. 5 e. m.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af framlagdt förslag till förordning
angående jernvägs- och kanalaktiebolag.

Uti en till Lag-Utskottet öfverlemnad motion, N:o 24 i Första Kammaren,
har Herr A. O. Wallenberg anfört, att, då begge statsmakterna
gemensamt främjat bildandet af jernvägsbolag på den mindre säkra grunden
af ett ringa eget kapital i jemförelse med de för jernvägens byggande upplånade
medel, det ock vore statsmakternas pligt att göra något för att betrygga
obligationsinnehafvarnes sakrätt i den egendom, hvaruti deras, ofta
enda, sparpenning blifvit nedlagd, samt på grund häraf och då ej mindre
de för enskilda jernvägsbyggnader beviljade statslån, än äfven de för samma
ändamål upptagna obligationslån uppginge till högst betydliga belopp, motionären
föreslagit, “det Riksdagen behagade för’’ sin del besluta en lag af
följande innehåll:

§ 1.

1 ro) Med jernvägsaldiebolag förstås i denna författning aktiebolag, som,
enligt dess af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordning, har till uteslutande
ändamål att anlägga eller eljest förvärfva och med egen materiel trafikera
viss i bolagsordningen uppgifven jernväg.

2:o) Under kanalaktiebolag inbegripes dels aktiebolag, som enligt dess
af Kongl. Maj:t faststälda bolagsordning, har till uteslutande ändamål att
anlägga eller eljest förvärfva kanalverk samt hålla detsamma tillgängligt för
Bih. till Likså, Prof. 1878. 7 Sami 21 Höft. " 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

allmän trafik, dels sådana före Kongl. förordningen angående aktiebolag den
6 Oktober 1848 tillkomna bolag, som hafva nyss nämnda ändamål.

3:o) Aktiebolag kan hos sig förena egenskaperna af jernvägs- och
kanalaktiebolag.

§ 2-

l:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolag, till hvars anläggningar den erforderliga
marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad eller skall förvärfvas
enligt gällande författning om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, må icke till annat bolag, kommun eller enskild person frivilligt
öfverlåta sin fasta egendom eller någon del deraf, utan att Kongl.
Maj:t gifvit lof dertill, ej heller må sådant bolag genom köp, skifte eller
gåfva förvärfva fast egendom, som är med inteckning belastad; och vare
förty lagfart å sådana afhandlingar förbjuden.

2:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolag, som häftar i skuld, hvarför förmånsrätt
enligt 4—7 §§ eger rum, må icke å annan öfverlåta sin fasta egendom
ellerijfnågon del deraf. Sker det, vare utan verkan, ändå att Konungen,
efter hvad i l:a punkten sagdt är, gifvit lof dertill.

3:o) Jernvägsaktiebolag, hvarom i l:a punkten sägs, kan ej med laga
verkan pantsätta sin lösa egendom.

§ 3.

l:o) Jernvägs- eller kanalaktiebolags fasta och lösa egendom kan ej
för gäld utmätas eller i qvarstad sättas.

2:o) Om jernvägs- eller kanalaktiebolag gäller hvad i 4 § konkurslagen
om köpman sagdt är.

3:o) Visas omständigheter, på grund hvaraf antagas kan, att jernvägsaktiebolag
afhändt sig rörlig materiel till den omfattning, att jernvägens
trafikförmåga inskränkes, utan att sådant af rörelsen föranledes, eger ock
borgenär, ändå att hans fordran ej förfallen är, söka, att bolagets egendom
afträdas må, efter som i konkurslagen sägs.

§ 4,

Har jernvägs- eller kanalaktiebolag, till hvars anläggningar den erforderliga
marken till större eller mindre del blifvit förvärfvad eller skall förvärfvas
enligt gällande författning om jords eller lägenhets afstående för
allmänt behof, blifvit i konkurstillstånd försatt, skola i fråga om borgenärernes
rätt och företräde för hvar annan till den gäldbundna egendomen 17 kap.

Lay-UtsJcottets Utlåtande N:o 36.

Handelsbalken [med dertill hörande författningar ej tillämpas, utan njute
bolagets samtlige borgenärer sin betalning ur all bolagets egendom i den
ordning dem emellan, som här nedan bestämmes.

§ 5.

1:°) Först njuta bolagets betjente och tjenstehjon deras lön för sista året.

2:o) Dernäst har kronan företräde för all ränta, tionde eller annan
afgäld af bolagets fasta egendom, den der ej stått längre inne än tre år,
äfvensom för bolagets utskylder sista och löpande året, de der ej för fast
egendom utgå.

ö:o) Sedan ega de, som lemnat bolaget försträckning till jernvägs eller
kanals anläggning eller förvärfvande eller jernvägsaktiebolag försträckning
till rörlig materiel, att utbekomma sina fordringar med ogulden ränta.

4:o) Lika rätt med de under 3:o omförmälda borgenärer tillkommer
dem, hvilkas fordringar grunda sig på ersättningsanspråk för skada, som
genom bolagets trafik uppkommit och är af beskaffenhet att böra af bolaget
godtgöras.

5:o) Sedan förenämnde borgenärer blitvit godtgjorde, ega öfrige borgenärer
med undantag som i 6:e punkten sägs, att njuta betalning för sina
fordringar med ränta, der sådan eger rum.

6:o) Böter hafva minsta rätt.

7:o) Räcker bolagets egendom för borgenärerne ej till, njuta de, som
lika rätt med hvarannan hafva, betalning hvar i förhållande till sin fordran.

§ 6.

Förmånsrätt efter o:e punkten i nästföregående § tillkommer:

l:o) kronan för de till jernvägs eller kanals anläggning eller jernvägsmateriels
anskaffande lemnade försträckningar;

2:o) kommuner och landsting för de till samma ändamål lemnade försträckningar
;

-ko) kommuner och landsting, som med Kongl. Maj:ts tillstånd iklädt
sig ansvarighet för bolagets skuldförbindelse, med afseende å det belopp,
som kommunen eller landstinget på grund af sin berörda ansvarighet redan
utgifvit eller är förbundet att framdeles utgifva;

4:o) innehafvare af bolagets obligationer.

3 7.

bo) Borgenärer, som enligt § 5 hafva samma företrädesrätt framför
andra borgenärer och hvilkas fordringar tillkommit förr, än denna författ -

Lag-Utslcottet$ Utlåtande N:o 36.

ning utfärdades, hafva företräde framför de borgenärer af samma slag, hvilkas
fordringar tillkommit efter författningens utfärdande, och ega sins emellan
lika rätt, der ej vissa skuldförbindelser eller obligationer innehålla, att deras
innehafvare skola hafva sämre rätt än andra, i hvilken händelse dessa bestämmelser
lända till efterrättelse.

2:o) Borgenärer, som enligt § "5 hafva samma företrädesrätt framför
andra borgenärer och hvilkas fordringar tillkommit efter det denna författning
utfärdades, hafva sins emellan den rätt till betalning, att de, hvilkas
fordringar tillkommit förr, hafva företräde framför dem, hvilkas fordringar
tillkommit senare.

3:o) Med afseende å stadgandena i föregående punkter, skola kronans,
kommuners och landstings fordringar på grund af försträckning anses hafva
tillkommit å den dag, då skriftligt låneaftal mellan dessa och gäldbunden
bolaget upprättades, kommuners och landstings fordringar på grund af ansvarighetsförbindelser
å den dag, dylik förbindelse ingicks, obligationsinnehafvares
fordringar å den dag obligationen är dagtecknad, samt skadeersättningsanspråk
å den dag, skadan inträffade.

§ 8.

l:o) Med obligation förstås i denna författning tryckt skuldförbindelse,
stäld till innehafvaren att betalas genom utlottning eller inköp under viss
amorteringstid, ej understigande 10 och ej öfverstigande 40 år, samt försedd
med räntekuponger förfallande å vissa tider.

2:o) Jernvägs- och kanal-aktiebolag må ej hädanefter utan Kong].
Maj-.ts särskilda tillstånd utfärda obligationer.

3:o) På Kong]. Maj:t ankommer att efter omständigheterna förordna
under hvilka vilkor rätt att utfärda obligationer kan jernvägs- eller kanalaktiebolag
medgifvas, samt låta dessa vilkor kungöras.

4:o) På Kongl. Maj:t ankommer likaledes att föreskrifva nödig kontroll
mot öfverskridande af den rätt till obligationers utfärdande, som kan blifva
jernvägs- eller kanal-aktiebolag medgifven.

5:o) Kongl. Majas beslut, hvarigenom rätt till utfärdande af obligationer
meddelas visst jernvägs- eller kanal-aktiebolag samt kontroller med
afseende derå föreskrifvas, skola kungöras på sätt om allmänna författningar
är stadgadt.

6:o) Utfärdar jernvägs- eller kanal-aktiebolags styrelse obligationer
utan Kongl. Maj:ts tillstånd, skola den eller de, som å bolagets vägnar
undertecknat obligationen, eu för alla och alla för en, stå i personlig betalningsskyldighet
för obligationens innehåll och förskrifna beloppet vara vid

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36. 5

anfordran till betalning förfallet, ehvad obligationerna än må innehålla om
annan förfallotid.

§ 9.

l:o) Varder jernväg^- eller kanal-aktiebolag försatt i konkurs och
häftar det i gäld, hvarför förmånsrätt enligt 4—7 §§ eger ruin, åligger det
konkursdomaren att å inställelsedagen höra de förmånsrättsegande borgenärerne,
huruvida de ibland dem, som hafva sins emellan lika rätt, vilja låta
sin rätt i konkursen bevakas genom ett eller flera gemensamma ombud 2:o)

Om dervid de borgenärer, som tillsammans innehafva största beloppet
af de fordringar, hvilka sinsemellan hafva lika rätt och blifvit i konkursen
bevakade, förena sig om utväljande af ett eller flera ombud, eger
detta eller dessa ombud uteslutande behörighet att i konkursen föra talan
för alla de borgenärer, som hafva lika förmånsrätt med dem, af hvilka ombudet
eller ombuden blifvit valda.

3:o) Ombud, hvilka blifvit valda efter hvad här ofvan sägs, ega jemväl
att å sina hufvudmäns vägnar ingå förlikning och ackord i konkursen
äfvensom sluta aftal om öfvertagande af gäldbundna bolagets tillgångar i
liqvid för hufvudmännens fordringar, dock utan att dessa må med ytterligare
betalningsskyldighet belastas.

4:o) Aftal af sistnämnda beskaffenhet gälla äfven till förmån för de
borgenärer, hvilka icke bevakat sina fordringar i konkursen, men hafva lika
förmånsrätt med dem, som ombuden valt.

5:o) Till borgenär, som ej bevakat sin fordran, begagna sig af aftal,
hvarom i 4:e punkten sägs, åligger honom att inom viss tid, som af ombudet
eller ombuden kungöres i allmänna tidningarne och ej må sättas
kortare än en månad från aftalets slutande, gifva sin afsigt tillkänna, vid
äfventyr att eljest varda från delaktighet i avtalet utesluten.

§ io.

l:o) Har jernväg^- eller kanal-aktiebolag vid utfärdandet af denna författning
skuldförbindelse utelöpande, hvilken, utan att uppfylla de i 6 och
8 o §§ stadgade vilkor för förmånsrätt, icke förfaller till betalning inom sex
manader från författningens utfärdande eller är stäld på längre uppsägningstid
än sex manader, skall sådan skuldförbindelse icke dess mindre vara förfallen
till betalning sex månader efter det uppsägning hos bolagets styrelse
skeft. Samma uppsägningstid galle ock i ty fall mot bolagets löftesmän.

2:o) De i 4—7 §§ meddelade bestämmelser angående förmånsrätt i vissa
jernvägs- eller kanal-aktiebolags konkurser skola icke vinna tillämpning i

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

de konkurser, som börjas inom ett år från denna författnings utfärdande,
utan galle i dessa hvad som är i 17 kap. Handelsbalken med tillhörande
författningar stadgadt.

3:o) I de delar, som icke omförmälas i näst föregående punkt, träder
denna författning i kraft, så snart den blifvit vederbörligen kungjord. “

Sedan byggandet af enskilda jernvägar inom vårt land tagit eu allt
större och större utsträckning, har ock den svårlösta frågan om utfinnande
af någon laglig form att för dem, som till sådant byggande försträckte
kapital, i jernvägen bereda säkerhet blifvit ett föremål för lagstiftningens
uppmärksamhet.

Det af dåvarande lagbyrån utarbetade förslag till förordning angående
inteckning i fast egendom innefattade uti 16 § förbud deremot, att jernväg,
kanal eller annan dermed jemförlig anläggning, hvartill marken till större
eller mindre del blifvit förvärfvad enligt gällande författningar om jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof, finge med inteckning belastas.
Lagbyrån anförde flera omständigheter, Indika enligt dess mening utvisade,
att inteckningsförfarandet med dess förutsättningar och former icke lämpade
sig för ifrågavarande anläggningar. Säkerhet för de obligationer, som utgåfves
för de till anläggningarnes åvägabringande försträckta kapital, borde
derföre sökas på annat sätt, särskild! genom tryggande bestämmelser vid
meddelandet af koncessionen för anläggningarne och af tillåtelsen att för
dem expropriera mark samt vid fastställelse!! af bolagsordning för de bolag,
som verkstälde anläggningarne och af dem blefve egare. Men ett oeftergiflig!
vilkor för att trygghet sålunda skulle kunna beredas, vore, att aniäggningarne
ej kunde för andras räkning belastas med inteckningar, som
skulle göra hvarje åtgärd för beredande af tr ygghet åt obligationsinnehafvarne
maktlös; och i anledning häraf hade ett allmänt förbud att inteckna detta
slags anläggningar blifvit i förslaget infördt. Till följd af anmärkning inom
Högsta Domstolen vid förslagets granskning derstädes erhöll emellertid ifrågavarande
16 § i flen Kongl. propositionen till 1875 års Riksdag en förändrad
lydelse, enligt hvilken det meddelade förbudet mot inteckning afsåg endast
“inteckning enligt denna lag"; och utgör detta af Riksdagen antagna stadgande
utgångspunkten för de lagstiftningsförsök i ämnet, hvilka derefter
skett.

Med anledning af en vid 1876 års riksdag väckt motion i ämnet afgaf
Utskottet förslag till “förordning angående pantsättning af jernväg, kanal
eller annan dermed jemförlig anläggning", af innehåll, att, om aktiebolag,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36. 7

som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med rätt att förvärfva dertill
erforderlig mark enligt gällande författningar om jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof, ville i jern vägsanläggningen bereda säkerhet för
lan till visst belopp samt i sadant ändamål hos Konungen gjorde ansökan,
Konungen, derest han tunne skäl att ansökningen bifalla, skulle derom utfärda
allmän kungörelse, hvarefter innehafvare af de för lånen utgifna förbindelsei
skulle i all sådan till jern vägen hörande fast egendom, som ej
finge med inteckning enligt förordningen den 16 Juni 1875 belastas, i den
man samma egendom vore eller blefve af bolaget förvärfvad, ega panträtt,
såsom voi e inteckning beviljad, men dock utan att förnyelse erfordrades, samt
i bolagets till jernvägen och dess drift hörande lösegendom enahanda förmånsrätt,
som förlagsman i det, som med förlaget tillverkadt vore; och skulle
derest af Konungen säkerhet beviljades för flera lån, det lån ega företräde,
hvarom kungörelse först blifvit utgifven. Hvad sålunda vore stadgadt, finge
ej lända till förfång för fordran, som före författningens utfärdande uppstått,
och hade för sådan fordran säkerhet i anläggningen blifvit utfäst, skulle den
fordran ega företräde framför annan, hvarför pantsättning enligt författningen
meddelats. Författningen skulle slutligen gälla äfven om sådan aktiebolag
tillhörig kanal eller annan anläggning, som ej finge med inteckning
enligt förordningen den 16 Juni L875 belastas. Detta Utskottets förslag
blef af Riksdagen bifallet och i underdånig skrifvelse den 9 Maj 1876 till
Kong!. Maj:t öfverlemnadt, men, sedan Högsta Domstolen, öfver Riksdagens
förslag hord, mot det samma anmärkt, bland annat, att det icke syntes lämpligt
att, på, sätt i förslaget skett, i strid mot lagstiftningens allmänna principer
medgifva stiftandet af panträtt uti egendom, som vid pantsättningstillfället
ej vore i pantgifvarens ego, samt att de stadganden i förslaget, hvilka
vore afsedda att ordna äldre långifvares förhållanden till dem, som efter författningens
utfärdande försträckte penningar, kunde leda till rättsvidriga följder,
fann .Kongl. Maj:t, jemlikt nådig skrifvelse den 12 Januari 1877, sig ej
böra godkänna Riksdagens förslag.

Vid ofvan nämnda granskning hade Högsta Domstolens fleste ledamöter
uttalat den åsigt, att en tillfredsställande säkerhet för de i förslaget afsedda
lan kunde vinnas, utan rubbning af lagens allmänna grunder, genom att
meddela blott förmånsrätt i stället för panträtt, på sätt jemväl inom Riksdagen
af åtskillige ledamöter blifvit satt i fråga, och sedan vid 1877 års
riksdag en motion i sådan syftning blifvit väckt, framlade Utskottet med
hufvudsakligt tillstyrkande af denna ett förordningsförslag, innehållande följande^
bestämmelser: att, om aktiebolag, hvars ordning blifvit af Konungen
faststäld, och. som erhållit tillstånd till anläggning af jernväg med råttkatt
förvärfva dertill erforderlig mark enligt gällande författningar om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, ville bereda säkerhet i jernväg''sanläggnin -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 36.

gen för lån till visst belopp, sådant kunde ske genom en af Konungen efter
pröfning af gjord ansökan utfärdad offentlig kungörelse; i hvilket fall innehafvare
af de för lånen utgifna förbindelser skulle uti den till jernvägsanläggningen
hörande fasta och lösa egendom ega förmånsrätt enligt 17 kap.
Handelsbalken näst efter utskylder till kronan, de der ej för fäst egendom
utginge; att, der sådan förmånsrätt blifvit för flera lån beviljad, den långifvare
skulle ega företräde, som säkerhet först vunnit; att den beviljade
förmånsrätten ej finge lända till förfång för fordran, som uppstått innan
förordningen utfärdades, eller till minskning i den bättre rätt, som lagligen
kunde sådan fordran tillkomma; att, intill dess det lån, för hvilket förmånsrätt
enligt förordningen beviljats, blifvit till fullo guldet, bolaget icke skulle
ega rätt att utan Konungens lof afyttra den till jernvägsanläggningen hörande
fasta egendom, eller någon del deraf, och skulle, om detta oaktadt sadant
skedde, öfverlåtelsen vara ogiltig; att, derest ofvannämnda fasta egendom,
hvilken icke finge delvis utmätas, blefve i sin helhet utmätt, eller sa mycket
af bolagets lösa egendom afyttrades eller för annan borgenärs fordran pantsattes
eller utmättes, att skälig anledning vore att befara, att den återstående
egendomen ej blefve för anläggningens drift tillräcklig, innehafvare af förbindelse,
hvarför säkerhet enligt förordningen blifvit gifven, egde söka konkurs
å bolaget; att Konungen kunde vid pröfning af ansökningen till betryggande
af fordringsegares rätt meddela särskilda bestämmelser utöfver hvad förordningen
innehölle; samt att förordningen äfven vore tillämplig beträffande förmånsrätt
i kanal och annan sådan anläggning, som ej finge med inteckning enligt
Kongl. förordningen den 16 Juni 187o belastas. Detta Utskottets förslag
blef af båda Kamrarne ogilladt, enligt hvad mot det samma framstälda anmärkningar
synas utvisa, hufvudsakligen -på grund deraf, att den föreslagna
inskränkningen i bolagets rätt att förfoga öfver sin egendom, ehuru betingad
af föreskriften, att endast förmånsrätt, men ej panträtt i denna egendom kunde
borgenär tillerkännas, ansågs skola, derest den antoges, komma att ytterst
menligt inverka på bolagets "verksamhet; att den åt innehafvare af förbindelse,
hvarför säkerhet i anläggningen erhållits, medgifna rätt att vid inträffande förlägenhet
för bolaget genast få det samma försatt i konkurstillstånd, hvilken
rätt jemväl måste blifva en följd af förmånsrättsprincipens tillämpning, icke
ansågs stå i öfverensstämmelse med konkurslagens stadganden och komma
att leda till uppenbara vådor, samt att förslaget icke gåfve verklig säkerhet
för de betydliga statslån, som redan lemnats till understöd åt enskilda jernvägsanläggningar.

De mot 1877 års förslag framstälda anmärkningar äro i allmänhet
i lika och i vissa fall i ännu högre grad tillämpliga å det nu föreliggande;
och, enär det är af den största vigt, att de nya rättsförhållanden, som uppstått
genom de enskilda jernvägsanläggningarne och de för dessas åstadkom -

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 36.

mande upptagna lån, varda på ett för såväl staten som öfrige långifvare
rättvist och ändamålsenligt sätt ordnade, men de skiljaktiga åsigter, hvilka,
enligt hvad den af Utskottet lemnade redogörelse för frågans utveckling
utvisar, inom Riksdagen gjort sig gällande beträffande de grunder, på hvilka
en lagstiftning i ämnet bör byggas, gifva Utskottet anledning att antaga,
det frågan icke kan vinna sin lösning, innan den undergått den omsorgsfulla
och fullständiga behandling, som endast genom dess hänskjutande till
Kongl. Maj:t kan erhållas, får Utskottet med anledning af motionen vördsamt
hemställa,

att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till lag i förevarande ämne.

Stockholm den 30 April 1878.

På Utskottets vägnar:

H. G. v. GEGERFELT.

Rese r v otro n:

af Iierr Grefve Munter.

Herrar Magnus Jonsson och Anders Persson hafva begärt få här antecknadt,
att de på grund af undfången ledighet varit från riksdagen frånvarande,
då denna fråga i Utskottet handlades, samt Herr Stråle, att han
i nämnda handläggning icke deltagit.

Bih. till Ri/csd. Prof. 1878. 7 Sami. 21 Uäft.