Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35 (Utlåtande 1869:LU35 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

hällets lugn störes eller allmän förargelse åstadkommes eller iakttagas
icke gifna föreskrifter, då må, efter Konungens förordnande, den församling
upplösas.

Mom. 14.

Redan bildade och erkända församlingar af annan än Evangeliskt
Luthersk bekännelse egen att under de nu stadgade vilkor fortfara.
Har någon församling särskilda och bestämda rättigheter eller förmåner
sig tillerkända, varde vid dem bibehållen».

X:o 35.

Ank. till Riksd. Kansli d. 29 April 1869, kl. 1 e. to.

Utlåtande, i anledning af vädd förslag om införande af civiläktenskapet.

Uti'' en inom Andra Kammaren väckt, till Lag-Utskottet remitterad
motion (N:o 320) har Herr C. J. Grafström föreslagit, »att under
det kyrkolagens stadgande af vigsel bibehålies för dem, som önska sig
deraf begagna, en författning af denna lydelse må utfärdas:

»Äktenskap må i vittnens närvaro ingås inför magistrat i stad
eller inför länsman å landet. Magistrat eller länsman åligge dervid i
afseende på mannens och qvinnans ledighet till äktenskap den tillsyn,
som enligt lag tillkommer prest, den der vigsel förrätta skall. Magistrat
eller länsman afforare så väl mannen som qvinnan deras frivilliga
ja och samtycke till giftermålet och varde derpå för äkta makar förklarade.
Hvad sålunda förekommit, skall i protokoll upptagas; och varde
det, om äktenskapet är inför länsman ingånget, jemväl af vittnen bestyrkt.

Lag- Utskottets Utlåtande N:o 35.

Det giftermål vare lika gilclt, som vore äktenskapet med vigsel fullkomnadt.
Magistrat och länsman åligge att inför dem afsilande äktenskap
hos vederbörande presterskap anmäla, på sätt om anmälan af vigsel för
vigselförrättare stadgadt är.»

Till stöd för detta förslag har motionären anfört, att äktenskapet
kunde betraktas dels ur sedlig* dels ur rent juridisk synpunkt. Det
juridiska momentet visade sig redan vid föreningens uppkomst, i det
att denna betingades af en ömsesidig Öfverenskommelse kontrahenterna
emellan. Men då, för uppnående af äktenskapets sedliga ändamål, slägtets
fortplantning och begge makarnes förening till en gemensam personlighet,
egendomsgemensamhet ej utgjorde något nödvändigt vilkor,
borde vid föreningens ingående aftal alltid träffas angående makarnes
egendomsförhållanden, dem lagen ej kunde på förhand rättvist bestämma.
Visserligen vore det i lag medgifvet att upprätta äktenskapsförord, men
då sådant förord ej finge afse annat än makarnes giftorätt, vore mannen
deraf oförhindrad att genom ett slösaktigt lefnadssätt ådraga boet
skulder, som hustrun ej kunde undgå att med sin egendom betala. Enligt
motionärens förmenande skulle föreslagna lagförändringen vara erforderlig
för undanrödjande af dessa olägenheter. Den vore ock påkallad
af den orsak, att hos presterskapet ej kunde förutsättas den lagkunskap,
som erfordrades för bedömande, huruvida ett slägtskapsförhållande
kontrahenter emellan vore af beskaffenhet att för dem utgöra lagligt
hinder för äktenskaps ingående. Härtill komine, att mången, som
ogillade kyrkans dogmer, endast motvilligt underkastade sig den kyrkliga
vigseln.

Utskottet kan för sin del icke tillerkänna dessa skäl någon afgörande
vigt. Frågan om egendomsförhållandet äkta makar emellan är
alldeles icke beroende af sättet för äktenskapets afsilande, såsom motionären
synes föreställa sig. Antagandet att hos presterskapet ej kunde
förutsättas erforderlig lagkunskap för bedömande af äktenskapsjäf saknar
också all grund, då kännedom i jurisprudentia ecclesiastica ingår bland
de kunskapsprof, som föregå presterlig ordination, och erfarenheten visat,
att presterskapet kunnat på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin
embetspligt i detta hänseende. Beträffande personer, Indika ogilla svenska
kyrkans dogmer och af sådan anledning ej vilja underkasta sig vigsel
af denna- kyrkas presterskap, så må erinras, att Utskottet i näst föregående
Utlåtande, N:o 34, rörande främmande kristna trosbekännare och
deras religionsöfning, föreslagit det s. k. civila äktenskapets införande
för de fall, då olikhet i trosbekännelse kan framkalla betänkligheter i

berörda

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 35.

berörda afseende. Enligt Kongl. Förordningen den 20 Januari 1863 be Ek

trosbekännare^ ^ “f ****** *m*lm ^ och

Att motionärens förslag, i hvad det afser det fall, att begge kontrahenterna
tillhöra svenska kyrkan, skulle vara framkalladt af något
ver? igt behof eller någon allmännare önskan hos denna kyrkas egna
bekännare, dertill förefinnes, efter Utskottets förmenande, ej ringaste
an ce ning. Det torde tvärtom, utan fara för misstag, kunna antagas, att

hetensgsnidafÖrändringen SkuUe mötaS °vilja från den stora allmänUtskottet
får alltså vördsamt hemställa,

att ifrågavarande motion må af Riksdagen lemnas
utan vidare afseende.

Stockholm den 29 April 1869.

På Utskottets vägnar:

ERIC SPARRE.

Bih. till Riksd. Prof. 1859. 7 Sami. 18 Raft.