Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34 (Utlåtande 1885:LU34 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

N:o U.

Ank. till Eiksd. Kansli (len 7 April 1885, kl. 3 e. in.

Lag- Utskottets Utlåtande, i anledning af väckt motion om författning
i syfte, att prest inom svenska kyrkan fritages från skyldighet
att med vigsel stadfästa äktenskap, som ingås af frånskild
make.

Lag-Utskottet har från Andra Kammaren fått emottaga en af Herr
Erik Nyström afgifven motion, N:o 123, hvaruti motionären hufvudsakligen
anför följande.

Frågan om presternas befrielse från skyldighet att med kyrklig vigsel
stadfästa äktenskap mellan frånskilda äkta makar hade flere gånger varit
föremål för kyrkomötenas öfverläggningar, utan att dessa dock ännu ledt till
något resultat. Ännu stode denna skyldighet qvar, tyngande hårdt på många
af kyrkans tjenare. — Den enklaste utvägen vore den, att man finge en
särskild förordning, som bestämde, att äktenskap mellan kontrahenter, der
endera eller begge vore frånskilda, skulle fullbordas genom borgerlig vigsel,
men att dock den oskyldiga parten i skilsmessa för hors skull ej vore förhindrad
att erhålla kyrklig vigsel, der så önskades.—Att »civiläktenskapet»
sålunda så småningom komme att blifva kändt såsom en borgerligt giltig
form för äktenskaps ingående, vore ju ock en god begynnelse till genomförande
af den åtskilnad mellan det andliga och det verldsliga regementet,
som Luther så allvarligt betonat, men som månge af dem, Indika bure hans
namn, vore rädda för att låta göra sig fullt gällande i tillämpningen. — På nu
anförda grunder och med hänvisning för öfrigt till hvad på senaste kyrkomöten
i denna fråga förekommit anhåller motionären att få föreslå, »att RiksJBih.
till Likså. Prof. 1885. 7 Sami. 21 Höft. 1

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

dagen ville för sin del besluta om eu författning i det syfte, att prest inom
svenska kyrkan fritages från skyldigheten att sammanviga frånskilda makar.»

Vid 1868 års Kyrkomöte väcktes af enskild motionär (motion Ko 35)
förslag, »att Kyrkomötet hos Kongl. Maj:t måtte i underdånighet begära,
det ville Kongl. Maj:t snarast möjligt grundlagsenligt bereda den förändring
i nu gällande äktenskapslagstiftning, att kyrklig lysning och vigsel ej må
tillkomma kontrahenter, som på grund af Matth. 19: 9 äro förhindrade att
äktenskap ingå.» Kyrkolags-Utskottet förklarade (i betänkande K:o 13, i samlingen
N:o 27) sig anse, att samhället icke borde förändra sina lagar endast på den
grund, att någon af samvetsbetänklighet ansåge sig förhindrad att lyda en eller
annan af deras bestämmelser, samt hemstälde, att motionen icke måtte till
någon Kyrkomötets åtgärd föranleda. Utskottets hemställan bifölls af Kyrkomötet
(30 September) med 37 röster mot 12, hvilka senare ville bifalla
motionen.

Vid 1883 års kyrkomöte väcktes frågan å nyo i tvänne afgifna enskilda
motioner, i hvilka liemstäldes,

i flen ena, Ko 30,

att Kyrkomötet måtte till Kongl. Maj:t ingå med underdånig anhållan,
att sådana lagstiftningsåtgärder måtte vidtagas, som fritaga prest inom
svenska kyrkan från skyldigheten att såsom ett kristligt äkta förbund utlysa
och med kyrklig vigsel stadfästa äktenskap, vid hvilka någondera af parterna
är eu person, som sjelfvilligt upplöst ett föregående äktenskap»;

samt i den andra, Ko 38,

»att Kyrkomötet ingår till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att
åtgärder måtte vidtagas för vinnande af sådan förändring i kyrkolagens
stadganden om äktenskap, som frikalla!’ vår kyrkas presterskap tran skyldigheten
att, då frånskild make eller maka under förra kontrahentens lifstid
vill ingå äktenskap med annan person, helga detta förbund med kyrklig
vigsel, utom i fråga om den oskyldiga parten i för horsbrott upplöst äktenskap
».

I betänkande Ko 11 (i samlingen Ko 15) yttrade sig KyrkolagsUtskottet
öfver motionerna sålunda.

»Det synes Utskottet, som borde motionärerna från sin utgångspunkt
hafva kommit till mera omfattande yrkanden än dem, som i motionerna
föreligga. Den satsen, att ifrågavarande slags äktenskap ej kunna erkännas
såsom kristliga, borde hafva ledt till eu fordran derpå, att de ej heller skulle
få af kyrkans tjenare stadfästas såsom sådana. En dylik fordran uppställa

Lag-Utskottets Utlåtande N''o 34.

emellertid icke motionärerna. Den nya lagstiftningen, de åstunda, skulle
innefatta allenast rättighet för prest att vägra kyrklig fastställelse, ej skyldighet
till sådan vägran. Lagstiftningen skulle uppställa en grundsats såsom
rigtig, men göra det tillåtet för den enskilde prestmannen att handla deremot.
Uppenbarligen har ett ensidigt behjertande af den samvetsnöd, hvilken bestående
lagstiftning kunnat vålla en och annan kyrkans tjenare, och motionärernas
önskan att se honom derifrån förskonad förledt dem att förbise de
konseqvenser, hvartill deras satser leda. Klart är emellertid, att enskildas
samvetsbetänkligheter i fråga om handlingar, dem lagstiftaren påbjudit, ej
kunna af denne tagas i hänsyn utan i den mån han från allmän synpunkt
finner, att lagen bör ändras, i hvilken händelse hvad som tidigare varit anhefaldt
ej vidare bör tillstädjas.

»Enligt Utskottets åsigt måste således en ändring i hvad för närvarande
uti ifrågavarande afseende gäller innefatta förhud för prest att såsom kristliga
behandla de äktenskap, om Indika här är fråga.

»En sådan förändring kan Utskottet icke tillstyrka. Den skulle innebära
att ett äktenskap, som enligt statens lag vore tillåtet, af kyrkan betraktades
såsom ett brott och derföre icke af hennes tjenare finge med vigsel
afslutas — eu olikhet i uppfattning, som skulle fordra och väl äfven leda
till, att staten och kyrkan i fråga om lagstiftningen för äktenskapet fullständigt
åtskildes; ty icke kunna stat och kyrka samverka på ett område,
der den förra tillåter hvad den senare förkastar såsom brottsligt äfven inför
den lag, som kyrkan såsom yttre samhälle anser sig skyldig att uppehålla.
Ett sådant särskiljande, som skulle medföra tillämpning af det civila äktenskapet
icke blott der det af trosskiljaktigheter nödvändiggöres, utan i hela
dess vidd, hör enligt Utskottets tanke icke utan tvingande skäl framkallas,
och då Utskottet ej anser den tillämpning af den heliga skrift, som motionärerna
fordra och hvarpå de grunda sina framställningar, vara från synpunkten
af den heliga skrifts betydelse för kyrkans yttre ordning oeftergiflig,
så anser sig Utskottet höra hemställa,

att förevarande motioner ej må till någon Kyrkomötets åtgärd föranleda».

Inom Kyrkomötet uppstod (1 Oktober) i ärendet en längre öfverläggning,
efter hvars slut mötet med 29 röster mot 27, hvilka gillade Utskottets
hemställan, med afslag å betänkandet biföll ett under öfverläggningen
af den ene motionären framstäldt förslag. Kyrkomötets beslut innefattas i
Mötets underdåniga skrifvelse till Konungen af den 8 Oktober (N:o 12),
hvari Mötet förklarar sig icke hafva ansett lämpligt, att rätten till beviljande
eller vägrande af kyrklig vigsel skulle i hvarje särskild! fall öfverlemnas åt
den enskilde prestmannens ompröfvande, utan ansett, att en för kyrkans

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 34.

samfälda presterskap utan undantag'' gällande regel borde i berörda afseende
fastställas; i enlighet hvarmed Kyrkomötet på grund af hvad vid frågans
behandling förekommit i underdånighet anhöll »om grundlagsenliga åtgärders
vidtagande för vinnande af sådan lagbestämmelse, att äktenskap, som person,
hvilken sjelfvilligt och utan att vara föranledd af horsbrott å den andra
partens sida vållat ett föregående äktenskaps upplösning, önskar ingå under
förra kontrahentens lifstid, icke måtte såsom kristligt äkta förbund utlysas
eller med kyrklig vigsel stadfästas».

Öfver denna Kyrkomötets skrifvelse infordrade Kongl. Maj:t yttranden
af rikets samtlig^ domkapitel, äfvensom Stockholms stads konsistorium samt
Hofkonsistorium; och, sedan dessa yttranden inkommit, föredrogs ärendet inför
Kongl. Maj:t den 18 April 1884, dervid Kongl. Maj:t förklarade, att ifrågavarande
framställning, hvilken af de flesta konsistorierna afstyrkts, icke
föranledde till någon vidare Kongl. Maj:ts åtgärd.

Då Lag-Utskottet för sin del i hufvudsak gillar hvad KyrkolagsUtskottet
vid 1883 års kyrkomöte i frågan yttrat;

då motionären icke framlagt något förslag till formulering af den författning,
om hvars antagande af Riksdagen han gör framställning;

och då i alla händelser, när Kyrkomötets, med endast så knapp majoritet
fattade, beslut afstyrkts af flertalet af rikets domkapitel samt icke
vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, någon utsigt icke för närvarande lärer
förefinnas för sakens genomförande:
får Utskottet hemställa,

att motionen icke må föranleda någon Riksdagens vidare
åtgärd.

Stockholm den 7 April 1885.

På Lag-Utskottets vägnar:

AXEL BERGSTRÖM.