Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33 (Utlåtande 1874:LU33 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

TNT:o 33.

Ank. till Riksd. Kansli den 11 Maj 1874, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion om ändring af 23 § af
Kongl. förordningen om kyrkostämma samt kyrkoråd och
skolråd den 21 Mars 1862.

Förevarande motion (N:o 130), åsyftande upphäfvande af kyrkoherdes
sjelfskrifvenhet till ordförandeskap i skolråd, har blifvit väckt
inom Andra Kammaren af Herr Ivar Månsson; och hafva åtskillige
Kammarens ledamöter instämt i motionärens förslag, enligt hvilket förenämnda
§ i kyrkostämmo-förordningen skulle erhålla följande förändrade
lydelse:

»Kyrkoherden eller den hans embete förestår, eller ock annan prestman,
som han för något tillfälle kan dertill förordna, är i kyrkorådet
ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken särskild ständig
prestman finnes anställd, skall han föra ordet när kyrkoherden eller
den som hans embete förvaltar ej är i stämman tillstädes.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar samt så
många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan och nit kände män, som
församlingen finner lämpligt utse.

Ledamöter i skolrådet äro församlingens kyrkoherde eller den hans
embete förestår samt så många i kyrkostämma valde, för nit om skolväsendet
kände män, som församlingen finner lämpligt utse.

''Vill. till Riksd. Prot. 1874. 7 Sami. 16 Häfl.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Skolrådet väljer inom sig ordförande och vice ordförande.

I såväl kyrkorådet som skolrådet må ledamöternes antal, ordföranden
inberäknad, icke understiga fem.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för fyra års tid.»

Enligt erhållen remiss åligger det Lag-Utskottet att yttrande häröfver
afgifva.

Denna fråga har åtskilliga gånger tillförene varit föremål för representationens
öfverläggningar, senast vid nästlidna års riksdag, då Utskottet
anförde, att, efter hvad erfarenheten visat, det visserligen någon
gång kunde inträffa, att kyrkoherden till följd _af ålderdom, sjuklighet,
bristande nit eller annan orsak icke vore lämplig till ordförande i skolrådet;
men då, på sätt folkskoleinspektörernes berättelser gåfve vid
handen, folkskolans angelägenheter i allmänhet blifvit omfattade af presterskapet
med en nitälskan, som icke allestädes motsvarats af benägenhet
å församlingarnes sida att underkasta sig de för skolväsendets utveckling
erforderliga uppoffringar, samt många församlingar saknade
bland sina medlemmar andra personer, lämplige och oförhindrade att
utöfva ifrågavarande mödosamma och ansvarsfulla befattning, hade man
ansett densamma icke kunna utan skada för folkskolan ovilkorligen
skiljas från kyrkoherdens embetsverksamhet, helst kyrkoherden, i fall
befattningen gjordes till blott ett kommunalt uppdrag, icke gerna kunde
tillförbindas vidsträcktare skyldighet att efter val emottaga eller innehafva
detta uppdrag, än som ålåge en hvar af församlingens öfrige
medlemmar. Det borde derföre gälla såsom regel, att kyrkoherden
skulle vara ordförande i skolrådet. Men då undantag från denna regel
någon gång kunde vara af behofvet påkalladt, borde lagstiftningen sådant
medgifva. Det syntes vara eu brist i gällande lag, att föreskrift saknades
derom, huruledes, i händelse pastor, vare sig af oförmåga eller
annan orsak, icke behörigen fullgjorde sina skyldigheter såsom skolrådets
ordförande, eller af giltiga skäl sjelf önskade befrielse från befattningen,
vederbörande myndighet måtte kunna entlediga honom derifrån
och förordna annan ordförande i hans ställe. En sådan åtgärd
torde böra ankomma på domkapitlet, som, derest antingen pastor sjelf
sökte entledigande, eller skolinspektör eller församling derom gjorde
anmälan, kunde efter omständigheterna förfara, dervid den, som icke
ville åtnöja^ med domkapitlets beslut, egde att mot detsamma i laga
ordning fullfölja talan. Eu förändring i sådant syfte medförde emellertid
äfven nödvändighet att meddela andra stadganden än de nu gällande
i afseende å presterskapets befattning med statistiska uppgifter rörande

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

folskolorna med mera sådant, hörande till det Kong!. Maj:t allena förbehållna
lagstiftningsområde.

Dessa åsigter hafva jemväl nu gjort sig gällande hos Utskottet,
som således ansett sig böra ånyo framlägga det af Utskottet vid förra
riksdagen framställda förslag, hvilket, godkändt af Första Kammaren,
blef af Andra Kammaren förkastadt med en föga betydlig röstmajoritet;
och får Utskottet i öfverensstämmelse med hvad sålunda blifvit anfördt,
vördsamt hemställa,

dels att Riksdagen ville för sin del besluta, att
23 § i Kongl. förordningen om kyrkostämma samt
kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862 skall erhålla
följande förändrade lydelse:

»Kyrkoherden, eller den hans embete förestår,
eller ock annan prestman, som han för något tillfälle
kan dertill förordna, är i kyrkorådet ordförande.

I den annex- eller kapellförsamling, vid hvilken
särskild prestman finnes anställd, skall han föra ordet,
när kyrkoherden, eller den, som hans embete förvaltar,
ej är i stämman tillstädes.

I skolråd skall jemväl kyrkoherden, eller den
hans embete förestår, vara ordförande, derest ej stiftsstyrelsen,
på anmälan af kyrkoherden, eller eljest,
finner skäl att annan ordförande förordna.

Ledamöter i kyrkorådet äro församlingens kyrkovärdar
samt så många i kyrkostämma valde, för gudsfruktan
och nit kände män, som församlingen finner
lämpligt utse.

Till ledamöter i skolrådet eger församlingen likaledes
att å kyrkostämma utse lämpligt antal för nit
om skolväsendet kände män.

Skolrådet väljer inom sig vice ordförande.

I så väl kyrkorådet, som skolrådet, må ledamöternes
antal likväl, ordföranden inberäknad, icke understiga
fem.

Ledamöterne i kyrko- och skolråden väljas för
fyra års tid.»

dels ock att Riksdagen måtte i underdånig skrifvelse
anhålla, det Kongl. Maj:t, derest nämnda beslut
vinner Kongl. Maj:ts godkännande, täcktes i öfverens -

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

stämmelse härmed vidtaga de förändringar i Kong!.
Stadgan om folkundervisningen i riket den 18 Juni
1842 ock öfriga hithörande författningar, som till följd
af samma beslut blifva erforderliga.

Stockholm den 11 Maj 1874.

På Utskottets vägnar:
ERIC SPARRE.

Reserv åt i o ner:

af Herrar Afzelius och Sven Nilsson, hvilka ansett motionärens förslag
böra bifallas.