Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33 (Utlåtande 1870:LU33 Lagutskottet)

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

A;o 33.

Ank. till Riksd. Kansli d. 13 April 1870, kl. 12 midd.

Utlåtande, i anledning af väckta motioner åsyftande närmare bestämmelser
rörande formen för behandlingen af de för häradet gemensamma
angelägenheter.

behandling hänvisade,

Ifrågavarande motioner, livilka blifvit till Lag-Utskottets
ar0" väckta inom Andra Kammaren af Herrar C. F. Appeltofft (motionen N:o 5) och
O. P. Rylander (motionen N:o 29).

Med erinran hurusom häradet utgjorde gemensamhet
^åliggande angelägenheter, såsom snöskottning, kronohrefhäring,
omläggning, broars underhall in. m., och att det derföre vore
för häradet

för åtskilliga makttingshusbyggnad,
vägar
synnerlig vigt att

inlättades en representation, som kunde handhafva dessa angelägenheter,

liar Herr AppeltofTl föreslagit, ”att, såsom tillägg
gelär så lydande stadgande måtte deruti intagas:

kommunalförfaltningen, ett un -

Om Häradsnämnd.

I hvarje fögderi skall finnas en häradsnämnd, som det tillhör att handhafva
och bes uta om häradets eller häradenas inom fögderiet gemensamma angelägenheter,
såsom kronobrefbäring, snöskottning, vägomläggning, broars reparation m. in. De
barfor erforderliga medel eger häradsnäinnden fördela på socknarne i enlighet med
de for kommuna lutsky Ider stadgade grunder, hvarefter de af kommunalnämnderna
uppbäras i sammanhang med öfriga kommunalutskylder och hållas häradsnämnden
tillhanda, som dem till vederbörande utbetalar.

Bih. till Riksd. Prot. 187U. 7 Sami. 16 Häft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Till ledamöter i häradsnämnden utser kommunalstämma två från hvarje socken
samt ett lika antal suppleanter. Af dessa sålunda valda ledamöter och suppleanter
afgå!- halfva antalet hvart annat år, som första gången genom lottning bestämmes.
Nämnden väljer inom sig ordförande och vice-ordförande. Ordinarie sammanträden
hållas tvänne gånger om året, nemligen första helgfria dag i Maj och Oktober,
å.det inom fögderiet mest centralt belägna tingshus. Extra sammanträde hålles
på kallelse af ordföranden, då särskilda förhållanden så fordra. Alla ärenden, som
vid dessa sammankomster föredragas, böra förut vara i vederbörande kommunalstämmor
förberedda, och skola besluten underställas Konungens Befallningshafvande»^pröfning
och stadfästelse. Häradsnämnden skall årligen, i likhet med kommunalnämnd,
afgifva redogörelser för om händer häfda medel, hviska räkenskaper granskas af dertill
utsedde revisorer. Socknarne välja i kommunalstämma revisorer jemte suppleanter,
till antalet trenne, en inom hvarje socken, i lur socknarne emellan. Af revisionsberättelsen
tillstädes hvarje kommun ett exemplar.

För öfrig! gäller för häradsnämnd hvad i författningen om kommunalnämnd

stadgadt är och på häradsnämnd kan finnas tillämpligt.

Herr Rylander åter, hvilken uttalat den åsigt, att för häradet borde väljas hvartannat
år eu representation, bestående af 5 högst 7 personel-, som egde besluta och taga
vård om häradets gemensamma angelägenheter, har för ändamålets vinnande hemställt,
»att Riksdagen måtte ingå till Kongl. Maj:t med en underdånig skrifvelse, hvaruti begares
utarbetande af förslag till häradets representation uti ofvannämnda syfte samt fi anläggande
deraf till nästa Riksdag.”

Frågan om inrättande af en kommunalrepresentation för häradet har redan
varit föremål för öfverläggning, då förslag till nu''gällande kommunalförfattningai för
den mindre kommunen, socknen, och deri större, läns- eller landstingsomiådet, uppgjordes
och lagarne derom genom Konungens och Rikets Ständers beslut fastsläl des.
Behofvet af ifrågavarande inrättning hade således redan då visat sig, ehuru man antog,
alt saknaden af densamma skulle blifva mindre kännbar, sedan nyssnämnda töilättningar
vunnit tillämpning. Så har emellertid icke inträffat, och icke blott de,
som hafva befattning med administrationen inom orterna, utan ock menigheteina
sjelfva hafva, på sätt de föreliggande, motionerna jemväl utmärka, mången gång eifaiit,
hurusom en ytterligare länk i kedjan af de kommunala förlåtIningame, ellei
eu särskild häradsrepresentation, är högst behöflig och hurusom saknaden deråt menför
stora olägenheter och hinder vid ordnandet åt sådana angelägenheter, som löt a ten
mellanliggande kommunen, häradet. Tillfälle gifves visserligen redan nu all höra häradernas
innevånare inför Häradsrätten eller Konungens Befallningshafvande, och i de ärenden,
der embetsmyndighet^) har beslutanderätt, kan delta olta vara tillfyllestgörande,
ehuru det visserligen visat sig alt, i anseende till mängden af öli iga vid Häradsrätten

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

förekommande mål och ärenden, ifrågavarande, för domarens egentliga verksamhet
främmande angelägenheter icke alltid derstädes vunnit den fullständiga utredning, som
varit önskvärd; men åtskilliga frågor af vigt förekomma, hvilka bero på häradets
eget bestämmande och erfordra enhälligt bifall, så vida beslutet skall blifva förbindande
för alla dem det rörer. I sådana frågor kan följaktligen eu ringa minoritet
tillintetgöra verkan af majoritetens mest välgrundade beslut samt hindra verkställigheten
deraf eller i vissa fall åtminstone undandraga sig deltagandet i utgifter till
sådan!, hvaraf minoriteten har lika fördel som de, hvilka underkasta sig skyldigheten
alt dertill bidraga.^ Bland många andra frågor af dylik beskaffenhet må här såsom
de hufvudsakligasle angifvas: om krouobrefbäringens ordnande enligt Kongl. cirkuläret
den ad November 1849; om uppförande och underhåll af bostad lör provincialläkare;
om vägdelning och vägarnes underhåll; om förbättring eller omläggning åt
allmänna vägar o. s. v.

Det välde minoriteten nu kan utölva vid dessa frågors afgörande, är på
intet sätt förenligt med de grundsatser, som i gällande kommunallörfattningar äro
antagna och godkända. Inom den mindre kommunen, socknen, kan majoriteten besluta
omläggning eller förbättring al eu väg, uppförandet af eu byggnad diet någon
annan inrättning för kommunens gemensamma behof, allt på kommunens gemensamma
bekostnad, utan att verkställigheten kan förhindras af minoriteten; men annorlunda
är förhållandet inom den större kommunen, häradet; der kan en åtgärd af vida större
vigt och inflytande icke vidtagas utan allas bifall.

Äfven i frågor, som äro af synnerlig vigt för den slöra allmänheten, kan
detta förhållande verka hinderlig!. I den mån jernvägar anläggas, uppkommer äfven
behof af att sammanbinda dessa med de allmänna farvägarne; och om än förlatlningarne
kunna föranleda till åläggande för vederbörande, väghyggnadsskyldige alt för
delta ändamål upptaga och underhålla ny väg, så möter dock svårighet alt vid
verkställigheten deraf tillämpa de allmänna grunder, som genom gällande lag, 25 Kap.
tf § Byggninga-balken, äro stadgade, eller att hvarje vägbyggnadsskyIdig skall få sill
skifte å vägen. Det skulle naturligtvis för de mera aflägse boende blifva i högsta
måtto besvärligt och betungande all underhålla hvar sin del i eu dylik väg; och

att för hvarje sådant fall låta omdela häradets alla vägar vore lika orimligt som

kostsamt. Samma olägenheter inträffa likaledes, då ny väg af annan orsak måste

anläggas. Enda lämpliga utvägen är således den, att anläggning och underhåll sker

på de väghållningsskyldiges gemensamma bekostnad, samt att de sjelfva få besluta
om sättet och vilkoren derför. Men angående ordningen för åvägabringande al
ett sådant beslut och vilkoren för dess giltighet saknas för närvarande all bestämmelse.

Dessutom förekomma åtskilliga andra för häradet gemensamma angelägenheter,
deri häradshoarne ega eller borde ega beslutanderätt, såsom angående dispositioner och
förvaltningen af gemensamma kassor och inkomster, granskningen af räkenskaperna

Lag■ Utskottets Utlåtande N:o 33.

för dessa samt dermed sammanhang egande åtgärder, ulan att likväl nödiga bestämmelser
finnas rörande vidden af denna dispositions- och granskningsrätt, eller om och
i hvad mån majoritetens åsigt må gälla, med mera dylikt.

På dessa nu anförda skäl har Utskottet ansett en lag i den syftning motionerna
antyda vara högst behöflig. Utskottet har dock derjemte funnit, å ena sidan,
att det af Herr Appellofft framställda förslaget är alltför ofullständigt för alt kunna
såsom författning i ämnet godkännas, samt, å den andra, att det ej vore lämpligt att
besvära Kongl. Maj:t med anhållan om utarbetande af förslag till denna författning,
men att det tillhörde Utskottet att uppgöra sådant förslag.

Då Utskottet nu till Riksdagens pröfning framlägger delta, hör Utskottet ock
redogöra för motiverna till deri upptagna hufvudsakliga bestämmelser, dervid Utskottet
får förutskicka den erinran, att Utskottet, ansett häradsrepresentationens befogenhet
icke böra utsträckas längre än behofvet oundgängligen krafvel-, helst, många sannolikt
hysa farhåga derför, att eu dylik myndighet genom sina beslut kunde ådraga
häradets innevånare mer eller mindre betydliga utgifter och detta tilläfventyrs äfven
för sådant, som icke medförde egentlig nytta för hela häradet eller ens för större
delen deraf. Utskottet har derföre trött, att det icke borde få ankomma på enskild
motionär att väcka förslag, som af häradsrcpresentalionen skulle behandlas, och alt,
äfven om sådant förslag göres af någon kommun inom häradet, det borde ankomma
på eu föregående pröfning af Konungens Befallningshafvande, huruvida ärendet vore
af sådan beskaffenhet, alt det borde blifva föremål för behandling af häradets representation.

Utskottet, som ansett redan gällande kommunalförfattningar höra i vissa tilllämpliga
delar lända till efterföljd i den nu ifrågavarande, har sålunda föreslagit:
att ledamöterne i häradets representation, eller häradsfullmäktige, skulle för hvarje
kommun inom häradet utses på samma sätt och till lika antal som valmän för landstingsmän;
att ordförande och vice-ordförande, som skulle väljas af och inom fullmäktige,
borde hafva hufvudsakligen enahanda åligganden som ordförande i kommunalstämma
; att då häradsfullmäktige blefve närmast jemförlige med kommunalfullmäktige,
samma bestämmelser som för dessa sednare äfven borde gälla i fråga om valbarhet
samt rättigheten att afsåga sig uppdraget: att häradsfullmäktige, på sätt jemväl
är stadgadt för kommunalfullmäktige, ej finge ärende företaga eller deri besluta,
såvida icke mer än halfva antalet af dem vore tillstädes; dock borde, efter Utskottets
åsigt, särskild påföljd för förfallolöst uteblifvande drabba häradsfullmäktig endast
i det fall, att sammanträdet af sådan anledning måste inställas eller upplösas, då den
eller de, som sådant vållade, skulle vara pligtige ersätta den kostnad, som de öfrige
finge vidkännas för förnyad inställelse.

Emot förslaget att häradsfullmäktige skola utses på samma sätt som valmän
för val till landstingsmän kan visserligen göras den anmärkning, att härigenom skulle
sådane medlemmar af kommunen, som icke deltaga i utgifter och besvär, utgående

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

efter särskilda grunder eller ai särskilda beskallningsföremål eller hufvudsakligen af
i mantal satt jord, komma att medverka till val af fullmäktige, Indika egde behandla
frågor om vigörande af skyldigheter, hvarifrån de förra, voro befriade; men detta
gäller redan i fråga om val af kommunalfullmäktige; och om än sådane icke jordegare
skulle kunna bestämma valet inom eu eller annan kommun, är det föga sannolikt,
att de sålunda utsedde fullmäktige komme att ega den röstöfvervigt bland
häradets samtlige fullmäktige, att de kunna framtvinga ett beslut, som ledde till
ändras obehöriga betungande. En annan anmärkning emot sättet för häradsfullmäkliges
väljande och deras antal kan likaledes göras, nemligen att detta antal skulle
blifva öfverflödigt stort och sålunda [underligt för ärendenas behandling. Det afgörande
skälet för föreslagna bestämmelserna härutinnan bär varit, att, med ett ringare
antal fullmäktige, och då hvarje kommun måste representeras af minst eu fullmäktig,
de mindre kommunerna skulle erhålla allt för stort inflytande i jemförelse med de
större; och de befarade olägenheterna synas vara i väsendtlig män undanröjda derigenom,
att fullmäktige ega inom sig utse en eller flera personer med uppdrag att
ombesörja verkställighet och förvaltning.

I afseende på behandlingen af vissa sådana ärenden, med Indika häradsfullmäktige
komme att taga befattning, äro i gällande författningar särskilda föreskrifter
meddelade eller särskild ordning stadgad, hvartill äfven lnirer alt Häradsrättens yttrande
skall inhemtas; men då häradsfullmäktige komme att bilda eu mera fast institution,
borde de ock blifva mera sjelfständiga i sin verksamhet, hvarföre Häradsrättens
åtgärd såsom en mellanlänk emellan kommunen och den förvaltande centralmyndigheten,
Konungens Befallningshafvande, lämpligen torde kunna upphöra. Del
gilves dock åtskilliga frågor, dem häradshoarne redan nu behandla sjelfständigt, såsom
granskning af vissa räkenskaper och disposition af medel; och eu lika befogenhet,
borde följaktligen tillkomma häradsfullmäktige, jemte det att densamma skulle i vissa
fall utsträckas. Fullmäktige skulle således ega att mera omedelbart handhafva förvaltningen
al häradets medel och tillhörigheter, besluta om bidrag till erforderliga
utgifters bestridande, samt ombesörja utförandet af sådana företag, som böra för bäradels
gemensamma räkning verkställas.

Då ett härad innelattar allenast en kommun, erfordras icke någon särskild
institution lör behandlingen af sådana ärenden, som uteslutande angå häradet, utan
kunna dessa handläggas af kommunalstämma eller kommunalfullmäktige, under iakttagande
i tillämpliga delar al de föreskrifter, som för häradsfullmäktige äro meddelade.

Enär det ej sällan inträffar, att frågor förekomma, hvilka röra flera härader
eller delar af särskilda härader eller allenast vissa kommuner inom samma härad,
hvilket kan blifva händelsen, t. ex. dels i fråga om uppförande eller underhåll af
tingshus och fängelse med hvad dertill hörer, dels ock vid frågor om uppförande och
underhåll af bostad för provincial- eller distriktsläkare; så har Utskottet äfven för
sådana fall föreslagit lämpliga bestämmelser.

Lag-Utslcottets Utlåtande N:o 33.

Hvad angår debitering och uppbörd af de afgifler, som fullmäktige besluta,
så böra fullmäktige allenast bestämma debitcringsgrunden jemte beloppets fördelning
på de särskilda kommunerna, men debitering och uppbörd inom dessa verkställes på
sätt som lör kommunalutskylder är stadgadt, häradsfullmäktige dock obetaget all begagna
sig af den i särskilda författningar medgift!» förmån att låta vissa afgifler debiteras
och uppbäras genom kronans uppbördsman.

Det har blifvit ifrågastäldt, huruvida lämpligt vore, att häradsrepresentationen
utgjorde en mera fast institution med ordinarie sammanträde hvarje år, eller
om det icke kunde vara tillfyllestgörande a11 ledainölerne deri utsåges blott när sådant
för tillfället behöfdes, och att åtminstone sammanträden icke höllos på bestämda
tiller, utan allenast då något särskild! ärende blifvit till fullmäktiges behandling hänskjutel;
men sällan lärer väl något år förflyta, då ej någon för häradet gemensam
angelägenhet förekommer att behandlas, och det har synts lämpligare att det sker
genom personer, Indika, på förhand utsedde, halt anledning att laga närmare kännedom
om de allmänna förhållandena inom häradet eller, såsom man säger, sälta sig
in i dessa förhållanden, än att för hvarje särskild! tillfälle välja fullmäktige. Ett
ordinarie årligt sammanträde är dessutom behöflig!, på det att dervid må lör året
väljas en ordförande med behörighet att sammankalla fullmäktige i och för sådana
ärenden, hvilka till följd af sin beskaffenhet, utan särskild remiss från Konungens
Befallningshafvande, kunna till handläggning förekomma, såsom bestämmande al tid
och sätt för redovisningen och förvaltningen af häradets medel och tillhörigheter,
val af revisorer, förvaltare och redogörare, der sådane anses erforderlige, o. s. v.
Berörda ordinarie sammanträde torde, helst då del hålles på tingsstället under lagtima
ting, hvarken blifva särdeles besvärligt för fullmäktige eller medföra någon alsevärd
kostnad, enär någon synnerligen lång resa ej kommer i fråga, och åtskilliga
bland fullmäktige, oberoende af ifrågavarande uppdrag, torde hafva anledning att infinna
sig vid tinget.

Med afseende derå att häradsfullmäktige ej skulle ega att befatta sig med
förslag al enskilde motionärer, och då framställning från sockenkommunen ej heller
kunde blifva föremål för fullmäktiges behandling förr än Konungens Befallningshafvande
derom förordna!, har Utskottet ansett det icke vara nödigt, alt de al häradsfullmäktige
fattade beslut understa!Iningsvis hänskjuta® under offentlig embetsmyndighet®
pröfning, men deremot lemna! vederbörande öppet att hos Konungens Befallningshafvande
söka ändring genom besvär, och delta utan någon så beskaffad begränsning
i afseende på grunden för ändringssökandet, som nu gällande kommunalförfattningar
innehålla.

I fråga om sättet för fullföljande af talan emot Konungens Befallningshafvandes
beslut, torde samma bestämmelser böra gälla, som finnas gifna för denna embetsmyndighets
utslag i frågor rörande sockenkommunen; men ett fall kan förekomma,

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

för hvilket särskild bestämmelse erfordras, nemligen då Konungens Befallningshafvande
afslår kommunens begäran om ett ärendes hänskjutande till bäradsfullmäktige,
och i detta fall lärer den med beslutet missnöjde böra berättigas alt öfverklaga detsamma.
tiar åter en dylik framställning vunnit del afseende, att ärendet hänvisats
till behandling af häradsfullmäktige, bör särskild besvärstaian deremot icke tillåtas,
helst, ett i många fall skadligt hinder och uppehåll i ärendets handläggning såmedelst
kunde uppstå. Deremot bör det icke vara något binder för den med åtgärden missnöjde
att, om han finner sig ega fog till klagan emot fullmäktiges tillgörande, i sammanhang
dermed äfven besvära sig öfver Konungens Befallningshafvandes omförmäida
åtgärd. Finnes, efter den närmare utredning ärendet hos häradsfullmäktige vunnit,
att detsamma ej rätteligen tillhört deras handläggning, och att fullmäktige således
genom sist beslut i hufvudsaken öfverskridit sin befogenhet, lärer Konungens Befallningshafvande,
eller öfverordnad myndighet ej underlåta att fästa behörigt afseende
på hesvären.

I öfverensstämmelse härmed får Utskottet vördsamt hemställa,

att Riksdagen måtte för sin del besluta eu författning, angående
häradsfullmäktige, af följande innehåll:

Med upphäfvande af hvad i lag eller särskilda författningar
är stadgadt derom, att menigheter eller deras ombud skola i
vissa ekonomimål inför Häradsrätt höras, äfvensom angående
åliggande för Häradsrätt all i sådana mål afgifva betänkande,
stadgas som följer:

§ 1-

För hvarje härad utses fullmäktige, alt handhafva och besluta om häradets
gemensamma angelägenheter. Dessa häradsfullmäktige väljas årligen af de till häradet
hörande kommuner å tid samt på sätt och till antal för hvarje kommun, som i
Kong!, förordningen om kommunalstyrelse på landet den 21 Mars 1862, § 17, och
Kongl. förordningen om landsting af samma dag, § 5, i fråga om valmän för val
till landstingsman stadgas.

Uppgår antalet af fullmäktige efter nämnda grund ej till sex, välje hvarje
kommun dubbelt del antal, som eljest bort för kommunen utses.

I afseende på vilkoren för valbarhet till fullmäktig samt rättighet att uppdraget
sig afsåga, galle hvad i Kongl. förordningen om kommunalstyrelse på landet den
21 Mars 1862, § 29, om kommunalfullmäktige stadgas.

§ 2.

Häradsfullmäktige tillkommer att handlägga sådana för häradet gemensamma
ärenden, som hittills enligt lag eller särskilda författningar skolat af menighet eller

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

dess ombad inför Häradsrätten behandlas, såsom frågor om ordnandet af kronobrefbäringsskyldigheten,
om vägdelningar samt vägarnes underhåll sommar- och vintertiden,
om förändring, förbättring eller omläggning af förut befintlig väg eller anläggning
af ny väg och densammas underhåll, ombyggnad och underhåll af gemensam
bro eller färja, om tingshus- och fängelsebyggnad och sådan byggnads underhåll,
äfvensom andra för häradet gemensamma angelägenheter, hvilka af Konungens Befallningshafvande
till häradsfullinäktiges behandling öfverlemnas.

Häradsfullmäktige ega ock att, der ej genom lag eller särskild författning är
annorlunda förordnadt, handhafva vården och förvaltningen af häradets gemensamma
kassor och öfriga lillhörigheter; att anvisa medel till gemensamma utgifter och bestämma
de algifter, som, utöfver för hand varande tillgångar, må vara erforderliga;
att förordna om debitering och upphörd af dessa afgifter, statut att ombesörja utförandet
af för häradet gemensamma företag.

§ 3.

Mom. 1. Der härad innefattar allenast en kommun, tillkommer det kommunalstämman
eller, der kommunalfullmäktige finnas, dessa att handlägga de ärenden,
som eljest tillhöra häradsfullinäktiges behandling och röra endast detta härad, med
iakttagande i tillämpliga delar af hvad i fråga om de sistnämnde i denna författning,
stadgas. ,

Mom. 2. Rörer ärendet flera härader, eller delar af särskilda härader, eller
allenast vissa kommuner inom samma härad, då skall det ärende handläggas af häradsfullmäktige
från de kommuner, som hafva i saken del. För härad, som innefattar
allenast eu kommun, skola fullmäktige i ty fall särskild!, utses.

Häradsfullmäktige sammanträda årligen på häradets tingsstad eller annat dertill
närbeläget lämpligt ställe å första rättegångsdagen af sommartinget i häradet
eller tingslaget, eller, der sommarting icke hålles, å första rättegångsdagen af vinlertinget.
Till extra sammanträde kallas häradsfullmäktige af Konungens Befallningshafvande,
när sådant för handläggning af något till fullmäktiges behandling hörande
ärende finnes nödigt.

Vid förenämnda ordinarie sammanträde utse fullmäktige ofördröjligen inom sig
ordförande och vice ordförande för en tid af ett år. Intillde.^1 det skett, föres
ordet af den till lefnadsåren äldste bland fullmäktige. Vid samma tillfälle skola full -mäklige ock förordna angående tid och sätt för granskning af räkenskaperna öfver
häradets medel.

Vid

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

Vid sammanträde för behandling af ärende, som i § 5 mom. 2 omförmäles,
skola fullmäktige inom sig utse särskild ordförande.

§ 5.

Mom. i. Finner Konungens Befallningshafvande nödigt, att ärende till häradsfuilmäktiges
afgörande eller utlåtande hänvisa, utfärde derom kungörelse med utsättande,
der extra sammanträde eger ruin, af tid och ställe för sammanträdet. Sådan
kungörelse skall i häradets samtliga kyrkor uppläsas minst fjorton dagar före den
till sammanträdet bestämda dag.

Mom. 2. Äskar särskild kommun inom häradet, att ärende må till häradsfulimäktiges
behandling hänskjutas, göte derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande,
som pröfva!'', huruvida ärendet är af den beskaffenhet, att det tillhör fullmäktiges
handläggning och i sådant fall utfärdar kallelse till sammanträde, på sält
i mom. \ sägs. Det beslut må ej särskild! öfverklagas. Anser åtel1 Konungens
Befallningshafvande anmäldt ärende ej vara af den beskaffenhet, att det må af liäradsfullmäklige
handläggas, meddele sitt beslut derom, och må mot det beslut klagan
föras, på sätt om besvär emot Konungens Befallningshafvaudes beslut i 15 § sägs.

§ 6.

Ordförande åligger att ärendena till öfverläggning framställa. Sedan öfveriäggningen
förklarats slutad, framställer ordföranden proposition, så affatlad, att den må
kunna med ja eller nej besvaras.

Ordföranden tillkännagifver derefter, huru enligt hans uppfattning beslutet utfallit,
och befästa!'' detsamma, der omröstning ej begäres, med klubbslag.

Vid omröstning eger hvarje häradsfullmäktig en röst. Omröstning sker öppet.
Vid lika röstetal blifver den mening, som ordföranden biträder, fullmäktiges beslut.

Val skall, der så äskas, förrättas med slutna sedlar. Mellan lika röstetal
skilje lotten.

§ 7.

Ordföranden skall vid sammanträde föra eller på eget ansvar låta föra protokoll,
upptagande ämnet för öfverläggniugen och beslutet, jemte skälen dertill.
Protokollet skall före sammankomstens afsilande justeras, der så ske kan, men i
annat fall inom fjorton dagar derefter. I sednare händelsen skola fullmäktige inom
sig utse två eller flera att, jemte ordföranden, sådan justering verkställa. Protokollet
undertecknas af ordföranden och minst två ledamöter, som deltagit i justeringen.
Af sanp,na protokoll, så vidt det innefattar något fullmäktiges beslut, skall
ett utdrag oföruröjligen tillställas hvarje kommun, som beslutet rörer, samt genom
ordförandens i komunalstämman försorg befordras till uppläsning i socknekyrkan, pä
sätt som om kommunalstämmoprotokoll stadgas. På lika sätt skall ock den i 4 0 §
omförmälda fördelningslängd vederbörande menigheter deigifvas.

Bill. till Riksd. Prot. 1870. 7 Sami. 10 Höft.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

§ 8.

Häradsfullmäktige raå ej ärende företaga eller deri besluta, så yida icke mer
än halfva antalet af dem är tillstädes.

Ordförande eller ledamot, som genom sitt uteblifvande vållar, att sammanträde,
i anseende till de närvarandes fåtalighet, måste inställas eller upplösas, vare pligtig
att ersätta den kostnad, som för de öfriges förnyade inställelse dem drabbar, der han
ej visar förfall, som af fullmäktige godkännes. Hafva två eller flere på samma gång
gjort sig skyldige till sådan påföljd, då skall ersättningsskyldigheten dem emellan
fördelas.

§ 9.

Erfordras uppskof med slutliga behandlingen af något ärende, skola fullmäktige
bestämma dag för nytt sammanträde samt ordföranden derom utfärda kungörelse,
på sätt som för Konungens Befallningshafvande här ofvan är föreskrifvet.

§ 10.

Mom. 1. Bidrag till de utgifter, som af häradsfullmäktige beslutas, skola
utgå efter samma grund, som för kommunalutskylders utgörande är bestämd. Är i
lag eller författning särskild grund stadgad för deltagande i utskyld eller besvär,
galle hvad derom förordnadt är.

Mom. 2. Med iakttagande af hvad i föregående mom. är sagdt, skola fullmäktige
upprätta fördelningslängd öfver de bidrag, som erfordras, upptagande så väl
grunden för fördelningen, som det belopp, hvilket af hvarje särskild kommun bör
utgöras i penningar, arbete eller annat, jemte tid och sätt för bidragens utgörande.
Åt denna längd skall hvarje i utgiften deltagande kommun ett exemplar tillställas;
hvarefter vederbörande kommunalnämnd har att ombesörja afgifternas fördelning inom
kommunen, äfvensom att, der afgift-i penningar skall erläggas, verkställa debitering
och uppbörd deraf samt medlen till häradets kassa inleverera.

Mom. 5. Till ledning för den fördelning af gemensamma utskvlder, som
enligt 2 mom. häradsfullmäktige hafva att uppgöra, ega de att till ordinarie sammanträdet
hvarje år från de särskilda kommunerna genom kronobetjeningens föranstaltande
undfå utdrag af fyrktalslängden, utvisande sammanräknade fvrktalel för kommunen;
bölande fullmäktige, derjemte för samma ändamål vara försedde med vederbörligen
styrkt uppgift å så väl förmedlade som oförmedlade hemmantalet inom
hvarje särskild kommun.

Mom. 4. Önska fullmäktige begagna sig af den genom särskilda författningar
medgifna rätt, att låta vissa afgifler debiteras och uppbäras genom kronans uppbördsmän,
göre derom anmälan hos Konungens Befallningshafvande, som i ämnet
förordnar.

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

§ lipa
häradsfullmäktige ankommer alt inom sig utse en eller flere att ombesörja
verkställighet och förvaltning, äfvensom särskilde revisorer för granskning af räkenskaperna
öfver häradets medel. Fullmäktige ega ock, om de så nödigt finna, antaga
särskild kassaförvaltare och åt lämpliga personer uppdraga verkställigheten af eller
tillsynen öfver de arbeten, som skola för häradets gemensamma räkning utföras. Dem
tillkommer desslikes att meddela erforderliga föreskrifter angående förvaltningen och
redovisningen så i ena som andra afseende!. Arfvode, jemte resekostnadsersättning, till
de personer, som sålunda utses, bestämmes af fullmäktige och utgår af häradets kassa.

§ 12.

Den, som med häradsfullmäktiges beslut ej åtnöjes, egen att till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande ingifva besvär inom 50 dagar efter det beslutet blifvit ljungjord!
i kyrkan inom den kommun, hvartill klaganden hörer, dagen då kungörandet skedde
likväl oräknad; och åligger det klaganden derjemte, att vid besvären foga bevis om
dagen, då beslutet kungjordes. Försummar han hvad sålunda är vordet föreskrift,
trafve förlorat sin talan emot beslutet.

§ 13.

I Konungens Befallningshafvandes utslag må, der icke för vissa frågor annan
ordning uttryckligen stadgad är, ändring sökas hos Kongl. Maj:t sednast före klockan
tolf å sextionde dagen efter delfående^ dagen då det skedde likväl oräknad.

Stockholm den 15 April 1870.

På Utskottets vägnar:

Eric Sparre.

Beservationer:

af Herr von Gegerfelt: ”De frågor, hvilka den föreslagna häradsrepresentalionen
skulle komma att handlägga, äro dels sådana som afse åstadkommande af företag,
hvilka för häradet äro gagnande men icke i lag föreskrifna, samt dels sådana som angå
vården om gemensamma tillhörigheter och bestämmande af sättet för utgörande af samfälda
onera. I förra hänseendet skulle denna representation till en väsendtlig del sammanfalla
med landstingens verksamhet och högeligen förlama densamma. De företag, som

Lag-Utskottets Utlåtande N:o 33.

af landstingen beslutas, kunna endast undantagsvis komma hela landstingsområdet til!
godo. Sålunda hafva landstingen i allmänhet ordnat sjukvårdsanstalterna, åstadkommit
vägförbältringar m. in. för särskilda delar af området. Billighetskänsla i förening
med medlemmarnes omsorg att hvar för sig bevaka sina valmäns intressen
hafva härvid hall till följd, att fördelarne al denna verksamhet fallit någorlunda jemnt
och på detta sätt blifvit lör området i dess helhet gagnande. Om häraderna haft sina
särskilda representationer, skulle säkerligen landstingen hafva undandragit sig månget
nyttigt företag under förmenande att desamma tillkomme häradet, hvithet åter ansett
det böra af landstinget utföras, och någon önskvärd samverkan hade svårligen kommit
till stånd. Otvifvelaktigt är ock att dylika företag bättre och lämpligare utföras
af den större kommunen, landstingsområdet, än af det mindre, häradet, hvartill
kommer att den beskattningsrätt, som blefve oskiljaktig från den representation med
förevarande omfattning, säkerligen icke skulle med förtroende välkomnas.

Såvida åter den ifrågaställa institutionen skulle afse sednare kategorien, torde
erinras att dithörande ärenden i allmänhet icke äro gemensamma för samma områden
eller ens för samma derinom boende personer. Och då hvarje ärende bör
behandlas af dem hvilka det angår eller deras ombud, kan icke eu gemensam representation
för behandling af samtliga ifrågavarande ärenden eller någon större del deraf
vara lämplig. Väghållnings- och brefbäringsskvldigheterna utgöras häradsvismen endast
af särskilda hemmans och - lägenheters innehafvare, hvarföre beslutanderätt derom icke
kan rättvisligen häradets öfriga innevånare tillerkännas. Tingslagen bestå på åtskilliga
ställen af flera härader, på andra åter af en del af ett härad, och beslut i fråga
om tingshusbyggnad med hvad dit hörer kan ej gerna lättas af andra än de inom
de särskilda tingslagen byggnadsskyldige, hvilka utgöra blott en de! af innevånarne;
enahanda är förhållandet med skjutsningsskyldigheten, hvilken för närvarande enligt
stadgade grunder skall slationsyis ordnas, och för allmänmngar samt gemensamma
fiskevatten finnas särskilda författningar om deras vårdande al delegarne, och andra
kunna omöjligen anses hafva dermed att skaffa. Föreskrifterna om dessa ärendens
behandling böra hädanefter likasom hitintills hafva sin rätta plats i de särskilda, för
hvarje ärende gällande författningar, och de ändringar eller tillägg i nämnda föreskrifter,
som kunna finnas erforderliga, åstadkommas lämpligare genom deras införande
i dessa författningar än genom utfärdande af en för alla gemensam förordning.
På dessa skäl anser jag ifrågavarande motion icke, böra till någon åtgärd föranleda.”

af Herr Friherre Wrede och Herr Bergström, som förklarat sig instämma med
Herr von Gegerfelt.

Herr Grefve Mörner har begärt få antecknadt, att han varit förhindrad närvara
vid ärendets afgörande inom Utskottet.

STOCKHOLM. ALBERT BONNIERS BOKTRYCKERI, 1870.